.. what a woman's gotta do! Jag har panik. Igår vart det lite för mycket och jag tog ut det på ett par av dem få människor som råkar betyda något. Började med att jag var hos psykologen och fick krupp på henne. Dels kändes det som att jag vart smått lurad att ta ett ofrivilligt test och dels kändes det som att hon gick in för vissa, för mig viktiga, saker med en kass attityd ang. det hela. Typ.. hela mötet kändes som det började med massa klagomål om mig som patient. Hatar dessutom att nästan alla utav de psykologer jag gått till drar egna slutsatser om mig och min uppväxt som jag aldrig ens antytt! Sen gick jag hem och vi åkte för att handla julklappar. Fick panikångest mitt på stan - hjälpte ju inte att en bitch på tågstationen lite senare glodde på mig så att jag fick lust att kicka henne på smalbenet.. tyvärr satt hon för långt bort för att suget att göra det inte skulle hinna lugna ner sig. Köpte inte en enda jävla julklapp. Faktiskt så kunde jag inte sluta gnälla om att jag snart skiter i det hela. Ringde runt och sökte hjälp från alla håll, men antingen fick jag inte tag på folket eller så sa dom bara att mina idéer var dåliga eller att dem inte hade några bättre själv. Egentligen: är det ens värt det?