Har fått massor med ännu outnyttjat skrivmaterial på senaste tiden. Har saker att klaga om, roliga saker, jobbiga saker och kanske även lite hemligheter. Problemet är bara att jag är sjukt up-fuckad i huvudet. Så, tycker det är lika bra att börja där, så har jag det av mig sen och kanske kan gå vidare till det som är mer intressant läsning.

Igår kväll var jag själv här hemma och fick den värsta ångesten på jävligt länge.. kanske en av dom värsta jag haft. Det upphörde lite efter en stund och jag rusade iväg på jakt efter tabletterna som Jimmy gömde i söndags (då jag kom hem och mådde dåligt som fan. Han trodde först att jag bara var ute efter drama och uppmärksamhet, vilket - kanske - gjorde situationen ännu värre. När han fatta att jag seriöst hade ett jävla breakdown vart det först den kanske mest oglamorösa fighten om en tablettburk någonsin och efter det fick jag lugnas ner om och om igen i timmar). Jag fick (igår) lov att ge upp jakten om tabletterna, eftersom jag inte kunde röra mig normalt och knappt såg något. Gick och la mig på sängen. Låg där - vet inte hur länge - utan att få luft och skakade i hela kroppen. Bröst och huvud värkte bara jag öppnade ögonen eller rörde mig. Började rinna saliv ur munnen helt hejdlöst och det kändes som att någon hade ett jävla stryptag runt min hals. Sen minns jag bara att Jimmy stod över mig och efter en stund var allt ok igen.

Anledning är väl bland annat känslan att jag sa för mycket i helgen.. fast jag inte sa typ någonting. Vissa märkte dock på mig att det är något som är jävligt fel och fast jag blånekade, har jag ångest som fan över att dem ens kunde se igenom mitt falska jävla leende. Fast alla var jävligt fulla, så kanske att dem inte kommer ihåg det. Förhoppningsvis..