Jag är inte särsklit glad idag. Vaknade med massa jobbiga tankar och när jag inte kan göra något åt saker blir jag så jävla panikslagen. Har appropå det för första gången på ÅR ett stökigt rum. Vad kan jag säga.. jag gillar att ha kontroll. På allt! Var sak har sin plats i min värld och där ska dem stå. Ta gärna ner den där saken från hyllan.. men ställ tillbaks den lika igen. Så visst, lite utav ett pedantiskt kontrollfreak är jag definitivt.

Aja.. detta har inte med den typen av tvångstankar att göra. Utan de om foton! Jag undviker för mitt liv att hamna på kort. Ofta undrar jag om det inte är en stor del utav anledningen till att jag håller mig så jävla mycket för mig själv och periodvis undviker allt umgänge.

Jag VÄGRAR låta folk använda bilder på mig hur som helst. Och för det mesta får jag dem, efter evigt tjat om att ta bort alla bilder, att åtminstone lova att inte visa dem för någon. Saken är den.. jag litar inte en sekund på att dem håller sitt ord. Vafan skulle dem då välja att ha kvar dom för, liksom? Och ja, detta gör att jag känner mig våldtagen! Att mina nära och kära våldtar min jävla vilja!

Tänk dig att du har en stor och varig böld utanför dina trånga gångar och att någon drog upp din kjol och tog en bild.. eller att du hade en missbildad patte som gång på gång fotades. Senare slängdes dessa bilder upp på en sida och där stod klart och tydligt ditt namn. Kränkande, eller hur? PRECIS SÅ känns det för mig varenda jävla gång någon lägger ut en bild på mig. JAG HATAR DET! Och jag hatar att behöva säga nej.. att få höra hur löjlig jag är och märka hur dem jag så gärna vill lita på ignorerar mig, höjer sina ögonbryn eller ger varandra blickar som säger allt jag behöver veta..

Jag vill få ha mina gränser, jag vill kunna känna tillit, jag vill bli respekterad och jag vill att ni, som säger att ni älskar mig, ska kunna ta ett jävla NEJ!