Nu är jag förbannad. Jag håller på att gå igenom gamla papper som följt med från lägenhet till lägenhet. Det mesta slängs. Onödigt skit att ha kvar.. tungt att kånka på om inte annat. Jag snackar skolpapper och det som upprör mig är att jag i ett utav papperna hittade en lista där skolan ordagrant framstod idealisk och fantastisk. VÅR SKOLA var så fan heller varken idealisk eller fantastisk på något sätt. Jag kan inte nämna en person som inte någon gång antingen fällde eller nära på fällde en tår i dem tråkiga korridorerna. Eller någon som aldrig kännt sig jävligt obehagad eller kanske t o m rädd. Jag fällde inga tårar, men det fanns tillfällen för både obehag och ren och skär jävla förnedring.

I papprena står bl a så fint om individualiserad arbetsplan och att se till varje elevs enskilda behov. Ska man skratta eller ska man gråta? Skulle JAG räknats för mig själv där? Skulle mina vänner räknats för sig själva där? Skulle dom där jag inte kände, som tydligen kände mig, räknats för sig själva där? LÖGN! En pinsam LÖGN är vad det är. Det sista året hade jag helt enkelt den enorma turen att ha rätt lärare som lyckades hjälpa mig en aning i rätt riktning med studierna. Om inte hade jag förmodligen aldrig klarat det.



Men vem fan brydde sig om mig när jag kom på 1 lektion i veckan? Vem brydde sig om mig när jag helt enkelt reste mig upp och gick när det gällde gruppaktiviteter? Vem brydde sig om mig när jag fick panikångest mitt under en redovisning? Vem fan höjde sitt jävla ögonbryn när jag med en stor klump i halsen klarade av två namn i den vidriga namnleken under "Livskunskapen" och det sen tog stopp.. men jag ändå förudmjukande fick lov att fortsätta försöka och försöka i dom närmaste minuterna (som för mig kändes som timmar)? Jag hade ingen jävla aning om vilka mina jävla klasskamrater var. Ett par sånna lektioner senare var det dags att skriva något fint om varje enskild individ.. "Ja, .... han är en snäll kille" - förresten, tack för att du sprider rykten om mig. Verkligen.. tack! "Och ....., hon har så god hand med andra" - och BRA att hon alltid fäller allvetande kommentarer om dem hon inte ens känner, förresten. SUVERÄNT!

Själv fick jag tre meddelanden skrivna på lappen på min rygg som innehöll "skolk". Jag sket egentligen i vilket, eftersom det ju uppenbarligen var sant. En annan tjej däremot fick diagnoser ställda på sin lapp. Jag vet inte om hon hade dessa, men hon hade åtminstone kurage nog att göra en stor grej av det. Tårarna som fälldes fick lärarna att vrida obehagat på sig. "Men ojojoj.. nu måste vi fortsätta". Säg förlåt nu och kom och sätt er, igen..

Och ändå har vi (patetiskt nog) inte nämnt låg och mellanstadiet ännu..

Hell, finns det någon skola därute som klarar följa sin egen etikett?