How weird is that? Inte ens när jag hör låtar om körsbärsblommor börjar jag osökt tänka på annat än den som fick mig att välja vägen mot en lögnaktig bedragare för två år sen (att någon sen kan vara så jävla grym i sin kattlek med andras liv att den jobbar så sjukt hårt för att få någon att bli kär i den, när den i själva verket don't give a fuck, är i o f en helt annan - men ständigt återkommande - tanke när vi berör ämnet).  Really, jag borde släppa taget helt.. LIKE IGÅR (eller för två år sen). Men det har jag liksom gjort i den mån jag kunnat.. det här är bara ett smärre återfall (är förmodligen sexuellt-frustrerad-på-gränsen-till-att-dela-säng-med-och-ligga-och-torrjucka-mot-Jimmys-ben-inatt). För någon som förstör mitt liv femtio gånger om och sen inte ens har ett vettigt svar på varför (när den PERSONLIGEN haft 100 moralföredrag för en om hur man minsann inte gör något utan anledning) borde fan själv snarare få behandlas som värde: bag of shit på prov. För vad förtjänar den mina "Motto! Motto!" eller någon enda halvrutten knopp av de där rosa-och-pärlemorskimrande körsbärsblommorna? Den förtjänar vattenskador i taket, silverfiskar fulla köket, en jävla kloakläcka under diskbänken och att få små, vita människofoster smetade mot sin fönsterruta. Tycker jag. Men.. det är bara jag.


Angela Aki - Sakura Iro