Jag utnämner mig härmed till världens bästa matte. Lillebror tror att jag hatar unghunden och Jimmy blir nästan rörd till tårar när jag ger vovven en kram. Jag ska inte "försvara mig", men kort och gott har vi två haft enorma svårigheter att knyta några band till varandra (som inte utvecklats till baserande på agressioner eller försök till utmattande, psykande dominans). Synd, väldigt synd. Men jag jobbar på det. Det största problemet är att jag inte litar på honom till 100% (vilket bland annat beror på att jag har blivit biten ordentligt 3 gånger), så jag har inte alltid guts att arbeta på relationen med honom som jag borde. Men innerst inne älskar jag den jobbiga byrackan.