Hem till byn
Imorgon, klockan 8, bär det av hem till kära byhålan. Vi kommer dock vara uppe i sommarstugan hela tiden, Onsdag-Söndag, vilket innebär att det inte kommer finnas möjlighet till bloggande. Buhu! Gjorde något skitkul tidigare idag, men vill inte skriva något om det. Det får jag gå närmare in på när jag är tillbaks. Har varit på riktigt bra humör hela dagen. Gjorde det inte sämre att man fick höra mycket sånna där.. vad heter dem nu igen.. snälla komplimanger! Hmm.. varför är det så att man kan gå med komplimang torka i månader och sen plötsligt.. får man 10-20 stycken på en gång? Ser man bara dräglig ut ett par dagar under hela året eller? Sådär va de förra året också.. under våren kom komplimanger plötsligt forsande och chockade skiten ur mig. Har det kanske med parningstider att göra? Folk blir helt enkelt desperata och out of their minds när kullarna börjar grönska?
Fan.. alltid glömmer man något. Undrar vad det blir den här gången? Mitt mardröms scenario är att glömma min sminkväska. Och det där var lite pinsamt att erkänna, antar jag. Men det är sant. Tror ärligt jag skulle vända tillbaks då. Inte för att jag sminkar mig varje dag längre.. eller ens varannan. Men jag MÅSTE ha den med. Det bara är så.
The Angels that proved me Wrong


Det finns så många fina minnen. Och många jobbiga sådana. Jag var så ledsen när jag fick veta om Sniper och Donna. Varför kunde jag inte bara struntat i allergin? Varför kunde vi inte bara tagit med dem när vi flyttat till vår egen lägenhet (tror dock det redan var försent då)? Jag var så fruktansvärt arg på mig själv. Samtidigt måste jag förstå att det inte funkat.. jag minns den natten då jag vaknade och var säker på att jag skulle dö av andnöden. Hur jag stundtals vart blå av att inte få ner luften. Hur jag satt på balkongen hela natten och sen på morgonen fick gå akut till doktorn och för första gången på flera år få en bricanyl utskriven. Jag önskar jag kunnat göra saker annorlunda. Göra mycket mer. Men jag kan bara tacka dessa underbara.. för att dom bevisade att jag hade SÅ fel.
What I do in my spare time..
När förnekelsen är det enda någon har
|
Belial skriver:
Haha.. vet du va han sa igår? Bästis skriver: nee :D Belial skriver: Att "ingen av dom han vart med har klagat iaf". Haha.. den tron kan han ju leva i xD Bästis skriver: haha XD förnekelse XD Belial skriver: Stackars jävel Bästis skriver: dom vill väl inte säga de högt för han hotar ju att ta sitt liv för mindre >XD Belial skriver: Hahahahaha! |
Meet Katie
Och jag håller typ med. Iaf något jag helt klart skulle säga. Nu kan alltså även jag identifiera mig med ett sånt där litet drygt, sött inskjut i ekorren-i-Ice Age anda (det finns en i varje film, jag tror du vet vad jag menar).
Lite på tal om äckligt sött, sådär..
En oväntad Flashback
34 kvar nu. +1 iof, men det är ju bara för att en har 2 bloggar. Aja, nu är det duscha dags. Känner mig jävligt kreativ, men vet inte vad jag ska hitta på. Känns som jag har 1000 saker som jag vill ta tag i och vissa känns jätte lockande, men det är alltid dem som är lägst prioriterade.. varför är det så? Tänk om jag dör imorgon, liksom? Vart fan tog all den här tiden vägen då? Weird. Fick precis värsta flashbacken från ingenstans. Tur, för jag hade ingen jävla aning vad jag annars egentligen skulle skriva om: Varm morgon sol värmer huden och jag är påväg, med en pärm i armarna (vet att mina bildarbeten ligger däri), till Jimmy för att rita lite eller.. bara se vad dagen för med sig. Måste vara 16år. Håret är ljust (solblekt), mellanlångt och jag har på mig jeans, ett linne och en svart jacka knuten runt höfterna. Känner mig lite osäker. Kanske ska ta på mig jackan? Hör ljudet av bilar och mopeder. Jag genar över rondellen.
How cute.. it's disgusting!
I'll do anything 4 U, there's nothing I wouldn't do. Snuggle, cuddle & then hug me, w/ U I always want 2 B. *giggle i hearts-rainbows-butterflies-&-unicorns-anda*
42 Bloggar
Statistik på åldrar och platserna dessa bor på:

[KLICKA PÅ BILDEN FÖR: nces.ed.gov/nceskids/CreateAGraph]
Jag märkte att jag var alldeles för snabb att dömma ut bloggar.
Saker som ofta dissades på sekunden, knappt utan en tanke, var:
- Tråkiga layouts (jag tror undermedvetet att man inte är en lika hängiven skrivare då).
- Läskiga människor (vem vågar kommentera någon som verkar bitsk och otrevlig)?
- Mycket tallriksbilder (antagligen för att jag är så gravt ointresserad av vad folk äter)?
- FÖR MYCKET bilder (när någon smockar varje inlägg med 20 bilder i fullstorlek).
- INGA bilder (såklart synd att missa texter bara därför, men de blir så tomt utan bilder).
- För mycket tävlingar & reklam (känns inte som den roligaste av läsning, direkt).
+ säkert fler som jag inte märkte.
Men jag ska inte gnälla liksom.. sällan jag ens läser nya bloggar såhär. Nu får tiden utvisa vilka som kommer lyckas hänga kvar. Vem är borta imorgon? Nästa vecka? Nästa månad?
The-dark-skinned-thing-with-sprinkles

För mig är det vad det är. En mörk liten rullad boll i antingen cocos eller pärlsocker eller.. vad man nu föredrar. Jag äter dock inte den versionen så gärna. Gillar havrebollarna mycket, mycket, mycket bättre. Men en neger är en neger, och visst, EN GÅNG var det ett nedsättande smeknamn av den vite mannen för de svarta slavar på vilkas axlar de drev sina marker. Men det är det ju inte längre? Neger kommer av Negro som betyder Svart. Något som både en hudfärg och ett visst bakverk har gemensamt. En färgnyans som alla andra. Sen när man lägger till t ex ett svärord kan jag hålla med om att det ändrar klang. För "Negerjävel" låter ju rätt så illa. Men vill också påpeka att det låter precis lika illa när folk ska hålla på och tysta ner det. "MAN FÅÅÅR INTE SÄGA neger", eller ännu värre att "MAN KAN INTE RÅ FÖR om man har en annan hudfärg". DET om något sänder väll ut ett budskap om att det är något dåligt och fult vi talar om? Och DET är vidare något som ett enkelt namn på en färg eller ras aldrig ensamt haft makt att göra.
Curly Sue
UPDATE! Har nu kikat och gjort en liten ändring. Men du får fortfarande säga va du tycker, om du vill. Gillar den delvis. Det tog mig tre kik för att fatta en åsikt. Gröthuvud idag.
Don't wanna talk about it.
Eller? Har jag fel?

Bild av: Daniela Uhlig (lolita-art)
Jag har i alla fall flera. Sånna där som jag sällan kan låta bli att fastna i, men bara känner: "VIK HÄDAN" av. Dem blir för mycket helt enkelt. En utav grejerna är vikt & ätstörningar fast den ångesten har minskat som fan. Tänker inte ens kommentera varför. Ibland kan valpar bli för mycket. Jag blir ju så jävla sugen på en vovve till! Och så dem där sablans utlandsresorna. Fan vad avundsjuk jag blir! LA Ink affisherna fick mig helt förbannad.. jag VILL ha fler tatueringar! Sen.. värst av allt: kärlek, lycka och gulli-gull. Usch. Jag får en impuls att kravla på golvet, tugga fradga, protestera och skrika.
Vet inte vad poängen var dock
|
Belial har "du är dum" som PM på MSN.
Nästan "alla" skriver: Är jag dum? Belial svarar hela morgonen: Hmm.. nej? Reaktionerna på det där nej?-et blir sjukt spridda, men lika sjukt förutsägbara in i minsta stavelse, för varje enskild person. När man råkar känna människorna på sin kontaktlista lite FÖR väl. |
Aldrig mer Pizza!
Håller på att tillfriskna från magsjuka. Vaknade tidigt igår morse och mådde illa som fan. En liten gungning i sängen satte igång helvetet och jag började spy hejdlöst. Jimmy fixade nyponsoppa, glass och plommonjuice. ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG MER pizza kan jag lova (när man en gång fått upp så gott som en hel jävel på ett par blanka). Nä, nu blir det min favorit: tonfisksallad (alternativt kebab) under pizzeriabesöken ett bra tag framöver, när jag väl slutat min kur på flytande mat det vill säga. Har inte varit spy sjuk på flera år. Hade glömt hur jävla äckligt det är. Men ett tips: Dricka massa vatten hjälper verkligen. Idag har jag mest bara huvudvärk. Plus att jag inte kan gå rakt (slog i båda väggarna i hallen ett x antal gånger när jag gick ut i köket. Måste sett helt jävla sjukt ut. Åtminstone av hundarnas blickar att dömma).
The Ugly Duckling
Och så hittade en liten Belial den i byns djuraffär. Hon köpte den i julklapp åt sin första hund. Hunden älskade sin leksak, men för att göra en lång historia kort va den hunden en tik med starka moderskänslor som periodvis gjorde henne.. nå, lite grinig. Ett par år senare hittade Belials mamma den igen och gav den till deras nya hund som vart förtjust i den. Hursomhelst, det var ännu en tik och just den här leksaken ställde till trubbel igen. Belial fick ta hem den till sin hane.. och så levde dem lyckliga i alla sina dagar.
Med VS Utan Hundar

Använda den utan eller med hundarna i "Arkivet" rutan?
Tips om böcker här, tack!
När jag var mycket yngre (10-13) läste jag såklart lite lättare böcker. Några jag kommer ihåg är: The ghost of Sadie Kimber av Pat Moon (Om en poltergeist. Fick boken av en kompis när jag fyllde år, eftersom jag älskade att låna och läsa hennes), They're All Named Wildfire av Nancy Springer (lånades på biblioteket ett par gånger. Handlade om hästar och rasism) och The Accident av Diane Hoh (också om spöken). Min favoritbok, mer specifikt, har sen jag först läste den (mellanstadiet någon gång) varit The Last Unicorn av Peter S Beagle. Har nog läst den.. bortåt ett hundratal gånger. Hade den ständigt hemlånad från biblioteket när jag bodde i min hemby. Sen flyttade jag. Men till en julafton hittade mamma mitt eget exemplar och jag var helt överlycklig. Kan åtmonstone det första kapitlen helt utantill i mitt huvud (och ja, jag vet att jag är sinnessjuk). Kan filmen helt utantill. Peter har även skrivit andra enhörnings böcker, dock väldigt svåra att lägga vantarna på. Som lite äldre (14-16) läste jag nästan jämt Virginia Andrews. Dem var de bästa jag visste i princip. Heaven-serien var min favorit serie dåförtiden. Vart dock beskviken på många av böckerna som skrevs "av släktingar efter hennes anteckningar" (ana min lite tvivlande ton). Särskilt då sista boken i Heaven serien var just en av dem och favoritkaraktären Fanny plötsligt vart en annan person. Hon var så jävla mycket bättre som den missförstådda, vilda och trashy flickan med elakheter i sinnet. Någonting med Diane Guests böcker charmade mig senare på samma nivå som Virginias. Läste dock bara två av dem (dem enda jag kunde hitta): Forbidden Garden och Cristobel. Läste på order av en kusin Bakom Stängda Dörrar av Agneta Cras och senare blev jag tipsad att läsa And I Don't Want to Live This Life av Deborah Spungen (båda helt klart läsvärda). Jag lånade vid samma tidpunkt också (av mamma) Girls in Trouble av Caroline Leavitt (som jag tror var ganska lik Juno-storyn) och The Snow Falcon av Stuart Harrison (vilken jag är den första att fixa biobiljett till om den kommer på film, vilket den verkligen BORDE). Vid ett annat tillfälle hamnade böckerna i Firebringer triologin av Meredith Ann Pierce hos mig (mer enhörningar, men från ett nytt, väldigt annorlunda perspektiv. Underbar för en fantasy älskare). Hur kan man inte älska sagor? Dem man ser som Disney filmer men inte förstår förrän man läst dem? The Little Mermaid verkligen "WOW"-ade mig när jag läste sagan av H C Andersen.

Kom efter en lång lucka igång igen med Watership Down av Richard Adams (bättre än man förmodligen kan tro). Läste senare Lord of the Rings av J R R Tolkien (nähä! Det visste ni ju aldrig). Tog mig ett tag, eftersom jag la undan den någon månad i taget. Dock tog den sista delen bara någon dag. Behöver jag ens säga att jag tyckte om den? Harry Potter serien av J K Rowling har jag också tagit mig igenom. ÄLSKAR Snape, så främst därför. Hehe.. känner igen mig så jävla mycket i hans karaktär. Tog mig också igenom halva Never Ending Story (är förbannad över att jag la ner den och planerar att kanske läsa om den igen någon gång). Shakespeare måste såklart läsas. Läser gärna fler. Har dock inte hittat några av dem jag varit ute efter på biblioteket. Manga räknas väll inte, egentligen. Men min stora idol inom det är Kaori Yuki och hennes underbara stil. Har självklart hela Angel Sanctuary (som jag dyrkar). Har även fastnat för: Elise Title (läst två av hennes: Romeo och Aphrodite), Rosie av Lesley Pearse var också ok. En Riktig Människa av Gunilla Gerland är helt sjukt bra (kanske särskilt om man, som jag, känner någon med samma som delar huvudpersonen/författarens tillstånd). Läs! Läste Skam av Karin Alvtegen och jag minns att jag längtade efter att lägga vantarna på fler böcker av henne direkt efteråt. Man må ljuga om man säger att man ogillar Dave Pelzers böcker A Child Called It och uppföljarna. Vill också läsa hans bror Richard Pelzers böcker. Men har dem kommit ut i Sverige? Mamma hittade Beauty and the Beast (du vet den som även är en serie) med Barbara Hambly, vilken jag direkt lånade av henne. Jag lånade senare ut tre böcker, som jag starkt rekomenderar, till mamma: To the Last Breath av Carlton Stowers, Borderline av Caroline Kraus och The Lovely Bones av Alice Sebold (lägger gärna vantarna på hennes självbiografi Lucky). Gillade också Margaret Yorke och hennes Cause For Concern.
Några populära som jag på rak arm inte fastnat för och inte (åtminstone för stunden) vill läsa mer utav: Liza Marklund, Lotta Thell, Jan Guillou, Elsie Johansson.
Har du någon bok att föreslå? Gärna böcker utav eller i stil med nämnda.
In the Middle
Har hamnat i en lite tricky situation. Eller snarare en konstig sits. Ganska simpel.. orkar man tänka till på den så blir den dock rätt knepig. Ett par som jag känner (och bodde hos i det förmodligen värsta halvåret av mitt liv) har syltat in mig och Jimmy i vissa angelägenheter. Såhär är det: Miss har bestämt sig för att sticka. Imorgon händer det. Hon drar. Tar lite av sina grejer och försvinner. Säger till Mr att hon ska till oss en sväng och kommer inte ringa förns hon är borta. Hon är redo att eventuellt starta ett nytt liv. Börja om på nytt. Hon måste tänka på sig själv och hon skiner på ett speciellt sätt när hon pratar om det. Ändå.. när jag tänker på det.. är det en riktigt fruktansvärd situation Mr kommer att hamna i.Nu pratar vi om en karl som försökte lura mig och min familj på mer än bara pengar. Som ljög. Som kallade mig diverse saker (som jag förvisso personligen inte tar som varken kränkande eller träffande, men som mina föräldrar - som var dem som fick höra det - tog mer allvarligt på). Som kom med direkta hot. Skrämdes. Ständigt försäkrade sig att jag led som jag förtjänade till det yttresta. Som var den första jag (läs vi) misstänkte när jag under väldigt underliga omständigheter hittade mitt husdjur - död. Och som med alla medel försökte få alla och en var att vända mig ryggen ännu mer och tänka ännu värre om mig än dem redan gjorde. Visst drack han då, vilket han inte, vad jag vet, har gjort på ett halvår eller så, nu. Och visst förstår jag att livet som vi levde då måste varit påfrestande för honom också. Men han var beredd att kasta ut mig med fittan före om jag så öppnade käften eller gjorde fel sak vid fel tillfälle. Jag uttalade kanske ett hundratal ord i hans närvaro under hela tiden vi levde under samma tak och jag önskade inget (rimligt) mer än att komma därifrån. Ändå.. kan jag inte hjälpa att jag känner en gnutta medlidande för honom nu. Samtidigt så vet jag att hon förtjänar så jävla mycket bättre. Och jag tycker det är så jävla starkt av henne. Men ja.. var till en början något kluven i mina känslor inför det här. Kan varken tycka synd om honom eller känna "Ha! Rätt åt honom" eller sätta fingret i vädret och predrika. Så jag väljer tillslut att helt enkelt skita i vilket och tiga.
Tack, Morsan!

Sen, i min klass, fanns det någon som var min mamma.. som höll sig utanför. Vilket jag, när jag ser tillbaka, kan känna att jag kanske borde vara ganska tacksam för?
Förklarad: SKYLDIG till brott

Ang ämnet: tycker jag att man kan skriva det som det kommer.. låta det flyta på bara. Jag är å andra sidan mindre tolerant med t ex liten bokstav i början av meningar, namn och RUBRIKER (även om dem automatiskt blir uppercase). Och CAPS LOCK irriterar mig som fan om det används för flitigt. Och för många utropstecken. Och inga kommatecken. Men som sagt.. det blir bäst att skriva det som det kommer (sålänge det är läsligt?). När jag t ex skriver en novell eller något för hand så skriver jag "mig" och "dig". Men i mer vardagliga saker.. som kommentarer och blogginlägg.. skriver jag jag alltid "mej" och "dej". En sak som jag irriterar mig själv till galenskap med är att jag bara gör två punkter (..) istället för tre (...), som det "ska" vara. Men har aldrig påstått annat än att jag är en latmask och det är bara så det kommer i den här typen av text när det får flyta på ostört.
Elak! Elak! Elak!
Funderade på att skriva om något tyngre ämne, men är inte på humör för jobbigheter och gnäll (it's disgusting, I know). Men alltså.. jag har kommit fram till att jag inte behöver gå igenom kampanj-broshyrerna i år.. har redan valt team och jag har ju sen länge redan hängt på "the dark side".. kanske inte helt rätt ordval iof. Men jag är liksom den som ALLTID håller på dem elaka, skadeglada typerna i serier, böcker och filmer. Hatar dem där "huvudpersonerna" som är präktiga och gör rätt non stop. Liksom.. boooring. Slughet är något utav det mest spännande man kan hitta i en annan människa. Vad är nätet utan sin spindel, liksom? Jag dras till den där hatade personen i forumet som alltid skriver sarkastiska svar ("trollet"?), den där skurken i filmen som inte gör något utan att ha något att vinna på det och den där bitchen på festen som man hört så jävla mycket skit om. Det är oftast också dom som har de intressantaste historierna att berätta.. bara någon lyssnar.
"Jag är född elak. Elak! Elak! Elak!" som Elin Klinga/Härskarinnan sa.
Voltaire - When You're Evil
HTML-kommentarer?
Har glott på alla avsnitt av The X Effect. Älskade bl a speciellt Nathalia - där har vi en kvinna som står upp för sig själv. Haha. Idag känns saker lite bättre igen. Har uppdaterat med en bild från December i min nav under "Arkivet". Alla har ju siluetter i sina nav's, så till slut gjorde jag en egen. Lite parodi-aktig må hända. Har även sett en ny bloggtrend om att bara skriva något i stil med: "Kikade in" eller "Var här". Det är lite beyond me. Iof var det beyond me, redan då bloggarna användes som gästböcker. Jag inrättade ett tag en kommentar grej i naven, men tog bort den på grund av kommentartorkan (d v s att det kändes överflödigt och man bara fick reklam i den). Jag är inte den som är ute efter så många kommentarer som möjligt, dock. Får väll för det första hellre svar på texterna, kritik eller frågor (vilket intresset är rätt lågt på - vilket jag accepterar, respekterar och på sätt och vis uppskattar) och för det andra är jag inne på samma bloggar dag ut och in, så om jag skrev att jag var där varje gång skulle dem nog blocka mig för spam. Men egentligen var det mer en annan sak jag funderade på. Jag tycker det är synd att man inte får posta html i kommentarerna. Så att man kan posta bilder osv. Det hade även varit en hjälp för denna nya trend jag nämnde (se exemplet till vänster).Emo? Moi?
|
Belial predikar:
"EMO.. fanns en gång i tiden ett annat ord för vilsna själar i min ålder: Deprimerade! Nu blir man kallad.. AH! Här har vi lite 90-tals EMO musik." Jimmy lyssnar. "Ja verkligen. Seriöst.. tankar du hem sånt här?" Belial tycker: "Jao.. bra ju." Jimmy ger sin kritiskaste blick. "Oookej? Belial osäkrare: "Mmm.." Belial sneglar på sina EMO-sår. Belials säkerhet kommer tillbaks. "MEN FATTA SKILLNADEN. JAG lyssnar liksom på musiken för att matcha armen." Jimmy ger inget svar, utom en blick som säger allt. |
EMOtional Anthem (aka Psykbryt)
Vet inte vad som startade min senaste ångestattack. Var det att tänka på att jag återigen blivit bortkastad som en trasa, eller var det att den tanken ledde mig till att jag ju redan blivit det 1000 gånger förut och egentligen borde vara ganska stryktålig? Vilket gjorde smärtan jag kände totalt ologisk? Eller var det känslan av att jag saknar precis allt - är inkomplett och 100% bristfällig? Eller att jag t o m saknar något som säger andra att jag inte saknar allt? Att alla som ser på mig så väl kan se att jag inte är något i någons värld? Eller att jag skulle ta hundra slag och hårda ord till, om jag fick ha det som jag hade när jag ännu inte var ingen i ingens värld? Var det längtan att få känna sig levande? Behovet att göra det? Eller var det impulsen att avlägsna en hand på grund av tanken att det kanske trots allt krävs att offra något för att få något tillbaks? Eller simpel grinighet över att jag aldrig får göra mina jävla tatueringar? Eller över att jag aldrig får klippa håret? Eller var det för att det inte finns någonstans att ringa? Eller var det för att jag inte ville somna? För att jag inte ens övervägde att ta ett piller av flera olika anledningar?

Jag vet inte exakt vart däri beslutet kom. Det enda säkra är att det var bra onödigt, samt att nu kommer jag säkert få ett kliande, vardrypande ärr. Hög tid för en tablett. Natti natti.
Where do I fit in?

Detta vet jag än så länge: jag är ingen GLASKLAR Borderline, då det första man märker med mig är att jag är väldigt blyg/tyst. Så jag är i så fall alltså (tills vidare?) Borderline + blyg (om inte även en sekundär diagnos ställs utöver det, via den utredning vi gjort). Han sa att om jag vågade agera ut mer vore förmodligen en Borderline-diagnos mer uppenbar (eller lätt att avslå). Egentligen kommer jag vid vårat nästa möte att vara klar där, men om inget fastställs så kanske fler utredningar blir aktuella snart. Jag överväger om jag kommer vilja det, eftersom jag ändå är grymt skeptisk till allt detta och tror att det bara skulle vara slöseri med hans så dyrbara tid - har inget varit uppenbart än fattar jag inte varför det plötsligt skulle bli det? Annars är det ju tal om att det bara blir just det sista mötet, mellan mig och utredaren. Hans jobb är inte långa kontakter och det är vad han tror att jag behöver. Så nu ska jag alltså träffa en ny snart. Det är så det är..
Kan vi ana ett mönster?

1. Anjelica Huston som Morticia Addams i The Addams Family.
2. Anne Parillaud som drottningen Anne i Mannen med Järnmasken.
3. Clarissa Burt som Xayide i Never Ending Story 2.
4. Debi Mazar som Regina i Beethoven's 2nd.
5. Elin Klinga som Härskarinnan i Glasblåsarns Barn.
Ser du några likheter (utseende eller karaktär-mässigt)? Jag kan komma på flera.
"Ghost"-minnen från mellanstadiet
|
Jimmy mycket skeptiskt:
"Eh.. va har du sett för nått? 'The porno edition' eller?" Belial smått stött: "Meh! Nä! Det är ju så den är.." Jimmy med sin allvetande röst: "Det kommer då inte jag ihåg." Belial i liknande ton: "Nä, men det gör i alla fall jag. In i minsta detalj" Jimmy i ett försök att avsluta: "Då är det bara du som minns det, då." Belial erkännande: "Jao. The dirty parts är alltid dom man kommer ihåg." Jimmy (spelat) oförstående: "Jasså?" Belial, smått trött på konversationen: "Mmm.. det är snusket som sätter sina spår. Det sitter föralltid kvar. Allt annat försvinner." Jimmy i ett försök att retas: "Det är bara för att du har sån stark försmak för sånt." Belial efter lite längre paus: "Japp. It owns it's very special place in my heart." |
If you were me and I were you?

The Witch-hunt
As much as they condemn you, they've never been in your shoes. They just sit there, judging you, spouting the same high-minded morality. But you've always loved this person, haven't you? Then it can't be helped. So why do you care what they think?
No one understands how you've grieved.. been hurt, cried tears of blood, suffered. Look, I understand how clumsy, straight-forward and simple you are in your love.
But it's love and even if it's all a big mistake.. who cares?
Spå din närmaste framtid - i underkläder
Jag har ett par (ganska många) teorier i mitt sjuka lilla huvud som jag allteftersom kanske kommer dela med mig av, i fall av brist på annat att fylla ut bloggen med. En utav mina teorier (som kommer med tipset att faktiskt använda trosor) är att: hur trosorna kommer av avslöjar hur resten av sexet kommer att urarta sig. Jag känner att den här teorin faktiskt oftast stämmer. Till exempel: ett par trosor som man själv måste krångla av sig är ingen hit för den som inte gillar att vara initiativ tagaren. Lägs dom åt sidan kan det till exempel innebära att någon har lika bråttom in som att få det överstökat. Och ett par trosor h*n vek ihop prydligt och la på nattduksbordet, förbereder ganska troligtvis den som är ute efter "the wild thing" för besvikelse.
Och hur kan denna teori/detta tips faktiskt komma till användning för någon? Ja, vem vill väll hamna i den pinsamma situationen att man redan har pillesnoppen i husmusen INNAN man, av preferensmässiga skäl, kommer på att det hela var en fruktansvärt dålig idé? För hellre inget sex än dåligt sådant.. right? Men lugn, bara lugn: sålänge inga kroppsdelar från annan part entrat egna kroppsdelar finns ännu tid att relativt krångelfritt och icke-förintande-av-stoltheter ändra sig. "Nämen se där.. är klockan såå mycket.. ack nej! Jag lovade.. bla bla bla", precis när trosorna åkt av, känns som ett smärtfriare alternativ än samma visa efter att köttpålen inträtt härligheten (inte bara verkar många finna att det nu är deras rättighet att fullborda sexet - det vill säga något som i deras ögon innebär att spruta ditt innandömme fullt med någon-du-just-upptäkt-inte-alls-var-sexuellt-tilltalande-för-dig-men-som-du-tydligen-skrev-på-något-mentalt-horkontrakt-medan-du-fortfarande-fann-denne-sexuellt-tilltalande-med's säd - men också att det inte längre är din att ändra dig eftersom du av nu utplånade anledningar vid en tidpunkt nyligen fortfarande var ok med att vara någon på deras bucket list).
PS! Funkar inte lika bra med jeansen eller toppen eller strumporna. Har några teorier varför, men är slö i huvudet och kommer ändå alltid på dom bästa argumenten efter att jag skrivit inläggen, så skippar dem helt enkelt this time istället.
In the End
Om du gillar Carrie av Stephen King (som jag för tillfället är helt frälst vid) och du inte sett den nyare versionen (från 2002), och känner att du kan tåla att inte se Emilie de Ravin som sitt vanliga sockersöta jag, så kan jag rekomendera den. Såg den själv för bara någon vecka sen, och sen dess har jag velat göra en video. Den gamla låten In the End med Linkin Park (enligt mig deras bästa) kom ständigt tillbaks till mina tankar och till slut (imorse) beslutade jag mig för att åtminsone ge kombinationen ett försök.
Fame? Nah!
Jag är inte besatt av tanken på hundra- eller tusentals läsare. När jag skaffade min första blogg var jag övertygad om att det bara var dem man hade under någon typ av kontaktlista som kunde läsa den (det var vad jag hade jag hört.. sen började plötsligt kommentarer trilla in). Att min blogg kommer upp i flersiffriga besökare är mer än sällsynt. 13,6% av 264 inlägg har fått en kommentar. Och ska vi vara helt ärliga blir jag mest bara nervös av många besökare. Oj, vilka är alla dem? Varför kikade dem in här? Varför har jag inte hälften av dem besökarna dagen efter? Nää.. låga siffror besparar mig dessa väldigt onödiga funderingar (egentligen borde jag väll inte ens kolla den där statistiken, men är ju så jävla nyfiken av mig). Men självklart tack till dig som återkommer. Det är dock inte farligt att lämna en kommentar. Det värsta som kan hända är att din blogg får ännu en (något tossig, men ofta kommentar generös och relativt from) läsare.Aspergers: NEJ
Enligt Aspergertestet, som i stort tydligen är något i IQ-test väg, lär jag enligt utredaren ligga någonstans på "medel intelligens" (poängen var 116, vilket bara är något högre än genomsnittsintelligens). Har lägre poäng än den genomsnittiga personen när det gäller korttidsminne (ingen överraskning). Jag är även alldeles för försiktig och noggran (det låter väll bra.. men det blir mer som ett handikapp via en rädsla att göra fel osv). Det jag har högre poäng än medel i är ordförråd (om jag inte vore just så pass försiktig och vågade gissa ibland och inte tog tillbaks det jag sagt hade jag fått ännu högre där). Dock hade jag MYCKET HÖGRE än genomsnitt i Mönster/Pussel.

Dem jag berättat resultatet för till hittills har inte blivit förvånade alls. Varken Jimmy eller mamma trodde för ett ögonblick att jag hade Aspergers. Själv är jag helt ok med detta resultat, även om ett mer fullständigt svar på exakt vad mer det är jag har, redan nu, hade känts mer än underbart så vi kan gå vidare ifrån det och börja förbättra min situation.
Best Friend VS Love

Skulle du hellre vara fast på en öde ö med: din BÄSTIS eller STORA KÄRLEK?
Good to know
|
Utredaren säger (något liknande):
"Det är många som känner sig dumma när dom gör dem här testen.. att dom inte kan något." Belial nickar tankfullt. Utredaren säger (något liknande): "Det är ju vanligt att man under uppväxten har fått |
