Master of the Wind
Gjorde klart den här videon, som jag haft liggande oklar länge, i veckan. Vart inte så jävla nöjd och den var jättejobbig att göra. Funderar på att antingen radera den eller göra om den. För vissa saker kan ju förbättras också. Jag är ett fan av Wateship Down. Jag och mamma var ensamma hemma en gång när jag var liten och då gick den på TV. Hon spelade in och översatte hela filmen åt mig. Flera (10 kanske?) år senare hittade jag den när jag rotade bland alla våra gamla videoband. Och sen läste jag boken.
Enough is enough
|
Belial kommer in till Jimmy från toan.
Belial frågar yrvaket Jimmy: "Gissa vad jag drömde om?" Jimmy svarar, lika yrvaket: "Jag vet inte." Belial tjatar: "Men gissa!" Jimmy suckar. "Kattungar?" Belial, glatt: "JAA! Hela området var fullt av dem!" Jimmy muttrar: "Hmm.. låt mig gissa.. Du hämtade en hov och sprang runt helt galen och hovade in allihopa?" |
Brat & her Cat
Just nu är jag skitbesviken. Varit sen igår, egentligen.. kunde knappt somna och tappade all jävla matlust. Bottom line: Jag hade beslutat att skaffa mig en liten kisse-katt. Har kikat runt ett tag. Tyckt om flera utav dem, såklart.. men ingen som jag blivit helt GALET kär i. Sen hittade jag då en. Nära och helt underbart söt och med lovande text. Självklart hade jag velat träffa den och dennes syskon först.. men annars kändes allt glasklart.
Men nu blir det ingen katt. Inte nu och inte sen. Tack vare min stingy-ass roomie Jimmy. Tack så jävla mycket! Han anser att jag är bortskämd för att jag bestämt mig för en katt och inte kan tänka mig någon annan. Jag anser att han inte fattar ett jävla skit och att han är den bortskämda av oss två (Men nej.. Han fick visst inte ett Playstation 3, 60GB. Och det är ju PRECIS samma sak, om inte värre). Jag tänker inte skaffa någon annan helt random bondkatt för att han ska vara nöjd. Särskilt inte på grund av att han inte vill kosta på en dyrare katt "ifall det inte skulle funka". Är ju fan precis samma sak med en billig? Jag tänker inte ge bort/sälja någon katt även om jag känner av den.. punkt slut. Men detta har han svårt att fatta. Och nej.. jag tänker inte vidga mina vyer, då jag av erfarenhet vet att jag kommer ångra mig i det oändliga. Och hur vet jag det? För att det har hänt flera gånger förut. Jag måste få det rätt från början.. annars kan jag lika gärna skita i det. JÄTTE, JÄTTE, JÄTTE besviken. Usch.. vill inte göra ett jävla skit idag.
UPDATE! Ja ja.. nu är det kört. Hon är såld. </3
Men nu blir det ingen katt. Inte nu och inte sen. Tack vare min stingy-ass roomie Jimmy. Tack så jävla mycket! Han anser att jag är bortskämd för att jag bestämt mig för en katt och inte kan tänka mig någon annan. Jag anser att han inte fattar ett jävla skit och att han är den bortskämda av oss två (Men nej.. Han fick visst inte ett Playstation 3, 60GB. Och det är ju PRECIS samma sak, om inte värre). Jag tänker inte skaffa någon annan helt random bondkatt för att han ska vara nöjd. Särskilt inte på grund av att han inte vill kosta på en dyrare katt "ifall det inte skulle funka". Är ju fan precis samma sak med en billig? Jag tänker inte ge bort/sälja någon katt även om jag känner av den.. punkt slut. Men detta har han svårt att fatta. Och nej.. jag tänker inte vidga mina vyer, då jag av erfarenhet vet att jag kommer ångra mig i det oändliga. Och hur vet jag det? För att det har hänt flera gånger förut. Jag måste få det rätt från början.. annars kan jag lika gärna skita i det. JÄTTE, JÄTTE, JÄTTE besviken. Usch.. vill inte göra ett jävla skit idag.
UPDATE! Ja ja.. nu är det kört. Hon är såld. </3
Heterochromia
Jag har precis läst om Heterochromia. Alltid tyckt det varit en lite cool grej. Huskyn vi har här hemma har ju detta i en form: Sectoral Hypochromia (fält av blått i ett utav sina bruna ögon) och jag tycker att det i många fall kan vara väldigt vackert. Just Inuit har ju väldigt, väldigt lite av detta, men hans pappa hade ett brunt och ett blått öga (Complete Heterochromia). Nå till sak.. gissa vad jag upptäckte när jag nu satt och läste om detta?
Jo.. inte mindre än att JAG SJÄLV är heterokromisk. Jag har något som heter Central Heterochromia. Alltså när båda iris har olika färger i sig. Jag har alltid haft lite svårt att hitta "min färg" och nu fick jag veta varför. Men det verkar som att "gällande färgen" alltid är den yttre. Detta förekommer i ögon med låga mängder melanin.
If I die of heart failure..
.. now you'll know why.
[KLICKA PÅ BILDEN FÖR: firstdate.com]
Ok, jag ska hålla käft, så har jag inget ont sagt. Men inatt kommer jag att behöva någon som håller om mig, stryker mitt hår, hyschar och upprepar: "Allt kommer att bli bra".
UPDATE! Nä.. lika bra jag säger detta. Inget ont om tjejen på bilden eller hennes utseende. Men vilken jävla bild sen då! När reklam bara går fel.. som Pernilla Wahlgren i Garnier reklamerna. Man blir liksom snarare vettskrämd än på och intresserad.
[KLICKA PÅ BILDEN FÖR: firstdate.com]
Ok, jag ska hålla käft, så har jag inget ont sagt. Men inatt kommer jag att behöva någon som håller om mig, stryker mitt hår, hyschar och upprepar: "Allt kommer att bli bra".
UPDATE! Nä.. lika bra jag säger detta. Inget ont om tjejen på bilden eller hennes utseende. Men vilken jävla bild sen då! När reklam bara går fel.. som Pernilla Wahlgren i Garnier reklamerna. Man blir liksom snarare vettskrämd än på och intresserad.
Min helg
Drog till Dölarna och var hos storasyster över helgen. Videon nedan sums it up!
Vi skickade även mångåloida SMS till 118100, kollade på Caspian (om-f-g!) och snackade massa strunt. Köpte en Tequila Rose, i fall att vi skulle bli utgång sugna. Men vart faktiskt inget festande i helgen. Jag klagar inte. Vi hade det kul ändå. Vi drack något glas bara sådär. Haha! Förresten: Jag skulle blanda med mjölk och råkade ta vanilj yoghurt. Tänkte: "Fan va tjockt det blev.. OOPS!". Storasyster fyllde upp det sista med mjölk sen. Vart faktiskt supergott. Det kan jag rekomendera. OCH nu har jag kvar 460ml till nödfall (LOL! Lite lätt Alkis-varning på den meningen, or what?). Life's good.
Vi skickade även mångåloida SMS till 118100, kollade på Caspian (om-f-g!) och snackade massa strunt. Köpte en Tequila Rose, i fall att vi skulle bli utgång sugna. Men vart faktiskt inget festande i helgen. Jag klagar inte. Vi hade det kul ändå. Vi drack något glas bara sådär. Haha! Förresten: Jag skulle blanda med mjölk och råkade ta vanilj yoghurt. Tänkte: "Fan va tjockt det blev.. OOPS!". Storasyster fyllde upp det sista med mjölk sen. Vart faktiskt supergott. Det kan jag rekomendera. OCH nu har jag kvar 460ml till nödfall (LOL! Lite lätt Alkis-varning på den meningen, or what?). Life's good.
Stefan Holm: Guld? Silver? Nää.. Juveler!
|
2008-08-20
Jimmy (a k a Jämmää) skriver: fän, klöcke är ju näste älve!!! öpp mä särver! Majcös skriver: sörvirs e ju kanske öppe då Jimmy (a k a Jämmää) skriver: nä, ja kölle Majcös skriver: aha Jimmy (a k a Jämmää) skriver: men fröstmäjne är öppe Majcös skriver: då kan du sitta en stund å tänke på Stöfan Hölm Jimmy (a k a Jämmää) skriver: jag tror han har en hängpung utan dess like Majcös skriver: ja de va den som rev ut honom i finalen Belial, Jämmää och Majcös avlider sålunda av garv i sina lägenheter den 20/8 10:57 |
Oh - thinkin' about all our younger years
Fick igår se bild på tre barn som jag inte träffat på många år. En flicka (där 12år?) och två av hennes dåvarande "kärlekar" (10 år och 11 år gamla?). Flickan vrider på bilden bort sitt högröda ansikte i ett plågat gapskrik, 10 åringen ligger med huvudet i hennes knä och gapar han också och 11 åringen försöker fly bilden. Den senare ler samtidigt "helt oskyldigt". Vi skulle sova i tält den natten. Vi tre på bilden och Bästis (som precis hoppat fram med kameran). Det slutade i att vi sov i hennes vardagsrum istället, eftersom det spöregnade och tältet fortsatte läcka in en jämn ström med vatten. Jag skrattade gott åt bilden när Bästis skickade den till mig över MSN. Den är rent ut sagt fruktansvärd.. men så laddad med minnen. Och av någon anledning finns nästan hela den kvällen kvar i mitt minne. Från då jag var hemma och packade ner saker och både mamma och storasyster passade på att reta mig lite angående den äldre utav pojkarna, tills dess vi vaknade på morgonen och kikade på Johnny Bravo (hade något år tidigare fått min beskärda del av att bli retad angående den yngre också, då min moster var på besök). Men angående den äldre har jag fortfarande inte fattat: HUR? Jag berättade ju liksom aldrig för någon om min lilla förälskelse (LOL) och jag var väldigt tyst om våra upptåg med honom. ÄNDÅ vet jag inte någon av mina vänner vid den tiden som inte var med och hittade på sånger och liknande om oss två. HUR VISSTE ALLA? Jag som var så diskret.. eller?
Bild: Bästis (2000)
Långt senare, ett par år eller så, pratade några vänner med honom över telefon (då jag självklart satt bredvid, vilket han såklart inte kände till). Dom undrade vad han tyckte om mig egentligen. Fick då veta att jag var alldeles för opålitlig att ha som flickvän. Hade han inte sett mig behandla mina tidigare pojkvänner som skit hade det varit en helt annan historia.. men inte som det var då. Tror jag först då verkligen gav upp min förälskelse i honom - efter att ha varit förälskad i honom genom hela mellanstadiet. Haha.. mellanstadiet, liksom! Jag och Bästis sov även över hos honom en gång något år innan tältningen. Vi upptäckte till vår förskräckelse att han sov naken och detta har vi än idag inte kunnat släppa chocken från helt. Jag såg aldrig hans SNABEL den gången.. det kom lååångt (ja ännu längre fram än vid tidpunkten då han dissade mig i telefon) senare. Men vi ansåg att han, då kanske 10 år, helt klart var en sinnessjuk våldtäcktsman i princip. Mer perverst om den natten var att vi tre såg Det nya Landet, vilket jag och Bästis såklart, som att vi under tvång tvingats titta, skyllde helt och hållet på den stackars pojken. Under tältningen såg vi sedan Grottbjörnens Folk och kunde konstatera att vi alltid haft rätt i våra misstankar ang honom: Han VAR en snuskhummer! Och inte nog med det drogs han till porrfilmer.. helt enkelt fruktansvärt! Dagen efter tältningen, då båda pojkarna (eller som vi förmodligen strängt rättat mig, dåförtiden: "killarna") hade dragit hem till sitt igen, hoppade jag och min allra bästa vän hinder (i form av låga staket) på gräsmattan utanför.. och vuxenlivet var fortfarande något slags avlägset skämt.
Bild: Bästis (2000)
Långt senare, ett par år eller så, pratade några vänner med honom över telefon (då jag självklart satt bredvid, vilket han såklart inte kände till). Dom undrade vad han tyckte om mig egentligen. Fick då veta att jag var alldeles för opålitlig att ha som flickvän. Hade han inte sett mig behandla mina tidigare pojkvänner som skit hade det varit en helt annan historia.. men inte som det var då. Tror jag först då verkligen gav upp min förälskelse i honom - efter att ha varit förälskad i honom genom hela mellanstadiet. Haha.. mellanstadiet, liksom! Jag och Bästis sov även över hos honom en gång något år innan tältningen. Vi upptäckte till vår förskräckelse att han sov naken och detta har vi än idag inte kunnat släppa chocken från helt. Jag såg aldrig hans SNABEL den gången.. det kom lååångt (ja ännu längre fram än vid tidpunkten då han dissade mig i telefon) senare. Men vi ansåg att han, då kanske 10 år, helt klart var en sinnessjuk våldtäcktsman i princip. Mer perverst om den natten var att vi tre såg Det nya Landet, vilket jag och Bästis såklart, som att vi under tvång tvingats titta, skyllde helt och hållet på den stackars pojken. Under tältningen såg vi sedan Grottbjörnens Folk och kunde konstatera att vi alltid haft rätt i våra misstankar ang honom: Han VAR en snuskhummer! Och inte nog med det drogs han till porrfilmer.. helt enkelt fruktansvärt! Dagen efter tältningen, då båda pojkarna (eller som vi förmodligen strängt rättat mig, dåförtiden: "killarna") hade dragit hem till sitt igen, hoppade jag och min allra bästa vän hinder (i form av låga staket) på gräsmattan utanför.. och vuxenlivet var fortfarande något slags avlägset skämt.
Return of the Mommies
Mammabloggarna börjar mer och mer skrämma skiten ur mig. Och INTE för att unga mammor får barn. "15 år och mamma till fyra", WHAT to the EVER. För nog fan kan det vara en stor skillnad från 15-åring och 15-åring. Teorin säger ju också att man mognar av föräldraskap. Teorin utelämnar dock att MÅNGA (vilket jag bl a via forum fått erfara) blir know-it-alls. Lite off topic, men kan ju tillägga att min uppfattning av forum blivit den att know-it-all's har en tendens att dras dit som flugor till en hög med skit (såklart, egentligen. Någon köpte en hund, någon födde en unge.. lärde hunden sitta fint, lärde sig pudra en röv.. DEN har nu erfarenhet och andra har.. tja.. mycket att lära av detta geni, helt enkelt). Längesedan jag iddes skriva på forum, just därför. Väldigt få ungdommar (och vuxna) har svårt för det där med att ändra sina åsikter i dagsläget, så egentligen är forum bara en plats där man frivilligt kastar sig in i ringen som NYKOMLINGEN: knip ihop, tacka och ta emot.. eller dra. Blir någon verkligt upprörd eller förbannad en gång (en enda gång räcker gott) kommer den sedan ALDRIG släppa detta och kunna ändra sin åsikt om JUST DIG.. skriver t ex gärna istället svar på ALLA dina inlägg och har något att sätta emot minsta stavelse (oavsett om det innebär att dem till slut, då du börjat lära dig att skriva allt du skriver väldigt försiktigt, måste märka på ord eller värre.. felstavningar).
Nå tillbaks till ämnet: Mammabloggarna. Den egentliga anledningen till att jag verkligen fasar för dessa är att det ju faktiskt, ju längre tiden går, verkar likna någon slags tävling? Mammorna (?) blir, av aliasen att dömma, yngre och yngre och barnen blir fler och fler per blogg, samtidigt som mer och mer bloggar avslöjas som "fakes". DET skrämmer mig. Och, som även storasyster skrev om för inte så länge sedan, varför i hela helvete dessa superlika, tråkiga alias? Vart i helvete tog karaktären vägen? Det känns som rubriken says it all: "Jag är 14, vart med unge på första givna tillfälle efter att jag fick min
mens och nu är jag likzåm UNG MAMMA <3". Alltså.. inte för att trycka ner någon.. men vem fan är "Mamma 14", nu då? Vad kommer man få ut av henne och hennes 2-åring blogg? Mammalivet, längtan efter barn no.2 och bilder på en skallig dvärg med osnuten näsa? Eller bara någon att av alla jävla anledningar man kan komma på irritera sig på och kasta dynga över, eftersom man själv ännu inte lyckats lika bra med "hela livets mening": att fixa sig ett skjut rakt upp på rätta stället? Eller är jag för snabb att dömma boken efter pärmen nu? Det FINNS säkert bra mammabloggar och det finns dåliga mammabloggar, lika mycket som det säkert finns bra modebloggar och dåliga modebloggar (beror ju mest på läsaren, jag är inte den som läser något utav dem). Jag läser EN (bra) "mammablogg" (om det helt enkelt kan innebära att man är mamma och bloggar).
Det bor en ängel i min lägenhet..
Jag bestämde för 2 år sen att jag skulle sluta ljuga och i samma veva som jag faktiskt började hålla det (jag ljuger väldigt sällan. SEN är det en HELT annan sak att "svara undvikande" på saker som folk helt enkelt inte har ett skit med att göra eller saker som man vill skydda dem ifrån), slutade jag ganska automatiskt att känna all ånger över beslut (som jag alltid burit på). Men det sistnämnda är MYCKET svårare (inte minst för man gör dumma saker helatiden). Många som jag skämts mig röd som en tomat över är relativt enkla.. saker händer ju av en anledning? MEN jag kan inte sluta ångra alla dem gånger då jag visat prov på SANN elakhet, egoism, eller andra sidor som inte ligger i min natur. Att jag gjort vissa saker gör mig ledsen och besviken på mig själv. Saker som inte varit JAG.. som varit min depression, PMS, AvPD, BPD eller dem sakerna som varit för någon annans skull, fast jag verkligen inte velat själv. DEM sakerna ångrar jag så JÄVLA mycket.
Jag har varit helt grymt elak mot Jimmy. Kunde jag göra det ogjort skulle jag göra det utan att blinka. Minns en speciell humörsvägning.. ångrade mig sekunden efter. Det högg i hjärtat efteråt. Så GÖR man fan bara inte.. jag ångrar det så jävla mycket. Är så ledsen för det. Det var inte jag. Det sa emot hur jag uppfostrats, vem jag vill vara och vem jag vet att jag ÄR. Fan.. jag ska operera mig när jag fyller 25. Mensen den jävla hyndan ska bort.. bort med skiten! Jag är så tacksam att det är Jimmy som är min roomie - världens mest förlåtande och snälla människa. Det bor, bokstavligt talat, en riktig ängel i mitt rum (å andra sidan bor det en gång i månaden en djävul här också.. så det jämnar väll ut sig).
Jag har varit helt grymt elak mot Jimmy. Kunde jag göra det ogjort skulle jag göra det utan att blinka. Minns en speciell humörsvägning.. ångrade mig sekunden efter. Det högg i hjärtat efteråt. Så GÖR man fan bara inte.. jag ångrar det så jävla mycket. Är så ledsen för det. Det var inte jag. Det sa emot hur jag uppfostrats, vem jag vill vara och vem jag vet att jag ÄR. Fan.. jag ska operera mig när jag fyller 25. Mensen den jävla hyndan ska bort.. bort med skiten! Jag är så tacksam att det är Jimmy som är min roomie - världens mest förlåtande och snälla människa. Det bor, bokstavligt talat, en riktig ängel i mitt rum (å andra sidan bor det en gång i månaden en djävul här också.. så det jämnar väll ut sig).
Mayday! Hair disaster!
Min utväxt: Rött hår med blekbrun utväxt. I detta fall önskar jag att jag 
hade mörkbrunt, kanske nästan svart, hår. Tror det hade blivit en mindre gräslig utväxt på det. Men dessvärre tror jag inte att jag hade fått lika bra färg-resultat i mörkare hår. Snart blir det frisören igen. SKÖNT! Måste göras. Ska klippa topparna (och även göra uppklippningen som sist, men det borde ju räknas till toppar, eller?) Sen ska jag färga om det. Rött igen. Kanske ska ta det snäppet rödare t o m. Hon var ju ganska försiktig sist, så nu har det bleknat så mycket att det nästan ser brunt ut igen.
hade mörkbrunt, kanske nästan svart, hår. Tror det hade blivit en mindre gräslig utväxt på det. Men dessvärre tror jag inte att jag hade fått lika bra färg-resultat i mörkare hår. Snart blir det frisören igen. SKÖNT! Måste göras. Ska klippa topparna (och även göra uppklippningen som sist, men det borde ju räknas till toppar, eller?) Sen ska jag färga om det. Rött igen. Kanske ska ta det snäppet rödare t o m. Hon var ju ganska försiktig sist, så nu har det bleknat så mycket att det nästan ser brunt ut igen.But cat spelled backwards, doesnt spell "God"
BTW gjorde ju om naven lite igår. Kände att jag hade brist på foton i min layout, så ville lägga till några. Men ser gärna att läsare tittar tillbaks och därför tog jag bilder på hundarna och inte mig själv (den som inte har synförmågan kvar lär ju inte hitta tillbaks för det första och för det andra inte ha någon nytta av mina bilder och min text). XD
Skulle det ändå finnas något intresse (eller kännas tvunget) att promt få veta hur jag ser ut (Kanske JUST för att du ens ska ägna det en tanke att komma tillbaks? Man vet ju aldrig i en utseendefixerade värld som denna) så FINNS jag mer och mindre gömd i över 20 inlägg nu. Så.. bara att ta upp jakten om det skulle kännas nödvändigt. Men säg inte att jag inte varnade dig, sen. LOL.I can't wait wait wait any more more more more
Vad skaparen har gjort här är vad jag skulle kalla pure (och underbar) ART!
Älskar Atonement mer och mer, ju mer jag tänker på den (den är en sån fullträff i vad jag vill ha när de kommer till film) och har, relativt, länge gillat Untouched (grym låt).
Älskar Atonement mer och mer, ju mer jag tänker på den (den är en sån fullträff i vad jag vill ha när de kommer till film) och har, relativt, länge gillat Untouched (grym låt).
Mankind is quite beautiful.. in a way.
Jag vart riktigt glad för någon timme sedan. Storasyster ringde och undrade om jag visste om jag kunde komma till henne om två veckor. Anledningen var att en tjej som jag träffade senast jag var där sa att om jag kom dit, skulle hon också göra det. Hehe.. och jag var visst lite saknad, också. Det värmde. Hon var en vettig och trevlig tjej. Tror hon fyllde 15 nu i sommar.. påminde mig mycket om en av mina bästa vänner som jag hade när jag var 13-16. Om två veckor blir det alltså brännboll och supa. Höhö.. har inte spelat brännboll på säkert 7-8 år. Idrottskolkaren #1 har ni här. Efter samtalet har jag ÄNTLIGEN fixat Dreadsteed med min L60 Warlock. Fy helvete vilken cp-dryg quest (om någon frågar mig). Vi provade ett antal gånger om och om igen.. till slut fick vi hjälp av 2 till från vår Guild (vi var redan 4 innan). Men min Goatlookin' Horsie är SÅ värt besväret.
Sötast när andra tar av sin dyrbara tid, bara för att jag ska hålla käften och vara nöjd. Livet borde innehålla mer sånt här.. andra som ställer upp, vågar sakna en m m.. det gillas.
What easy way?
There IS no easy way. No matter what I do, somebody gets hurt..
Jag funderar på en grej. I varenda triangeldrama, på varenda plats, i alla argument, i alla tider.. har killar (som vore det av samma reflex som många slänger ur sig skällsord som inte har något i sammanhanget att göra, när dem blir förbannade) hävdat att om tjejen "väljer den andra killen" är det bara för att det skulle vara den enklare vägen. Det tar jag främst från egen erfarenhet och kan bara GISSA att det ligger någon sanning i det jag just skrev, men ändå (rätta mig om jag har fel). Har precis sett The Notebook (den var bra) och där var citatet ovan med. Jag kunde inte, om möjligt, instämt mer.
Jag är TRÖTT på detta. Konstantine och jag hade det exakta grälet som Noah och Allie har i den scenen när citatet är med.. ett antal gånger. Bråket upprepades och upprepades om och om igen, dessutom. Nådigt tjatigt! Jimmy å sin sida sa samma sak, han. Sen ändrade han det dock till att jag HADE tagit den enkla vägen när jag FÖRSÖKTE ge oss en chans och lägga Konstantine bakom mig. What's their fucking problem?
I den situationen FINNS det ingen enkel väg. Det finns en jävla stid i ens inre mellan Förnuftet och Känslorna. DET är vad som finns. I vårat fall hade jag helt slängt undan mitt jävla förnuft för ett par månader och då fått skit för det. När jag till slut valde att ta mitt förnuft till fånga, var jag istället feg och tog den enkla vägen. Man KAN inte vinna.. man KAN inte ta en enkel väg.. när man krossar ett hjärta vilken väg man än tar.
Hur kan någon ens säga något så korkat?
Jag är TRÖTT på detta. Konstantine och jag hade det exakta grälet som Noah och Allie har i den scenen när citatet är med.. ett antal gånger. Bråket upprepades och upprepades om och om igen, dessutom. Nådigt tjatigt! Jimmy å sin sida sa samma sak, han. Sen ändrade han det dock till att jag HADE tagit den enkla vägen när jag FÖRSÖKTE ge oss en chans och lägga Konstantine bakom mig. What's their fucking problem?
I den situationen FINNS det ingen enkel väg. Det finns en jävla stid i ens inre mellan Förnuftet och Känslorna. DET är vad som finns. I vårat fall hade jag helt slängt undan mitt jävla förnuft för ett par månader och då fått skit för det. När jag till slut valde att ta mitt förnuft till fånga, var jag istället feg och tog den enkla vägen. Man KAN inte vinna.. man KAN inte ta en enkel väg.. när man krossar ett hjärta vilken väg man än tar.
Hur kan någon ens säga något så korkat?
Bored to Death!
Måndag (28 Juli)
Belial umgås med lillebror hela dagen. Vi ser på TV, kollar Mr.Bean filmen, ritar. And that's it.
Tisdag (29 Juli)
Belial segar ännu en dag. Lillebror och jag käkar grillat. Jag är egentigen inget fan av grillat kött, sedan förr. Har alltid hellre kört på grönsaker, i så fall. Men det där var i alla fall jättegott. Sedan duschar jag och sminkar mig. Snackar på MSN och bland annat med Psycho. Vi har, som vanligt, mest upprörda konversationer om våra olika sätt att se på saker. Han anser att jag är skyldig honom del av min tid och detta retar upp mig som fan. Vi har kommit överens om att försöka bli vänner istället för - som jag alltid ansett att vi är - bekanta (och detta skedde i vintras) men han fortsätter att hålla på som att det är något annat jag lovat honom att fösöka bli (kan inte ens beskriva hur DRYGT detta är och hur lite han verkar kunna ta in någon typ av information under en längre period. Det som händer är för det mesta att han får ett utbrott och sen har han glömt allt HELT, så jag måste upprepa saker hela tiden). Jag får alltid rätta honom och han blir, i detta fall, ilsken om igen varje gång och ska bryta kontakten och vet fan allt. Jag säger åt honom att jag ska umgås med lillebror först och sen får vi se. Jag och lillebror ser efter det på TV. Mitt under Cheaters plingar det på dörren. Jag blir ett åskmoln (JAG SA FÖR HELVETE ÅT HONOM ATT HAN INTE FICK KOMMA UPP). Jag säger åt lillebror att säga att jag inte är hemma. Måste trycka mig mot en vägg för att inte synas och han drar då därifrån. Blir superarg när han gått. FAN! Nu är det liksom som att jag brytit mitt löfte, ju. Känns jättesurt. Psycho är skitarg på mig på MSN för att jag "inte var hemma" och jag skäller ut honom också. Efter det drar jag upp till en skola med Cujo. Tänkte leka med honom och kanske ta något kort. Blir där uppe i någon timme. Efter det hör jag av Psycho igen, på MSN. Jag går till slut med på att träffas skitsnabbt, men i så fall får han sluta tjata sedan (vet inom mig att det är naivt att ta hans ord, men gör det ändå). Är nere där ett tag och gör fucking ingenting. HAN säger ingenting. HAN tar inga initiativ till att hitta på någonting. HAN gör ingenting. Och jag försöker att konversera, men ganska poänglöst. Har skittråkigt. Sen ska jag gå hem och då vill han ha en kram. Jag känner inte för en kram. Märks att han blir sur, men han säger fortfarande precis INGENTING. Alltså.. vem är han att klaga på att jag alltid somnar/däckar när jag är hos honom? Hahaha!
Onsdag (30 Juli)
Belial vaknar till den näst sista dagen hemma. Bestämmer mig för att strunta i Lejonet (som går att läsas i ett annat inlägg). Jag och lillebror ser istället på King Kong (efter att han övertalat mig). Nå.. den är väll ok, tycker jag. Kvällen slutar i att jag bråkar med Psycho. Gissa varför? Jo, han är svartsjuk och kommer då in på att jag inte ger HONOM tillräckligt med tid! GAH! Jag står inte ut! Jag antyder att det i så fall var onödigt att jag ens kom till honom dagen innan, för det är som att hugga av lillfingret och kasta till rovdjuren. Detta startar då, tydligen, den barnsligaste debatt om vänskap i världshistorien. Han anser att man som kompis har skyldighet att umgås med sina vänner non stop (LOL! Dubbelmoral?). Jag anser att vi fortfarande inte är vänner och att jag har (kanske få, men RIKTIGA) vänner som jag faktiskt inte pratat med på ÅR. Men jag VET ändå att dem finns där om jag behöver dem. Han menar att jag vet inte vad vänskap är. Sen börjar han lägga ut att han minsann har så mycket vänner att jag inte ens skulle kunna föreställa mig det. Jag bara: "So?". Fattar inte vart han vill komma med bråket och förklarar att jag tar QUALITY framför QUANTITY anytime. Jag tror inte ens han fattar vad det betyder, vad det verkar och jag börjar lacka ur på honom och hans nedsättande attityd. Till slut blir han så "BUHU"-upprörd att han ber mig att inte prata med honom mer innan jag vet vad riktig vänskap är. Efter detta har vi inte pratat och kommer så heller inte göra p g a att jag ALDRIG kommer att ha samma uppfattning som honom om vad en riktig vän är för något. Mest snarare SKÖNT att bli av med honom, kan jag lova!
Torsdag (31 Juli)
Belial vaknar och börjar packa ihop. Styvpappan kommer hem. Lägligt lyckas jag bränna en utav deras datorer precis då (GAH! Första gången jag förstört en dator. Eller nej.. jag tvingade in en USB i Jimmys dator en gång för sådär fyra år sen och fann till min förfäran att jag gjort detta med fel ände. Aj då). Men styvpappan säger att det är lugnt och att det hade kunnat hända vem som helst, just då (då de hände när jag knäppte igång den). Drar sen ner till bussen (lång väg med tung packning). Träffar mormor (yay!) på buss stationen och sen åker jag hela den långa vägen hem igen. Jag och Jimmy käkar taco. Det börjar åska som in i helvete. Jag kollar igenom alla bloggar. Inga intriger alls, men ändå mycket kul att läsa. Ser sedan på That '70s Show och myser.
Dramalujah!
Tisdag (22 Juli)
Belial drar hem till Dalarna. Ber en bön, som pågår hela dagen, om att "råka stöta på" Lejonet dagen efter. Möter Bästis på buss stationen. Vi drar hem till henne och slappar fram tills vi ska på bion (där hon jobbar). Dem visar Mamma Mia. Jag är förvånad över hur lite det var att se, egentligen. Vilken besvikelse. Jaja, fick gå gratis, så vem är jag att klaga? Smockat med folk var det också. Och så kom det dit en het tysk. Inte HELT fel!
Onsdag (23 Juli)
Belial vaknar hos Bästis. Vi bestämmer oss tidigt för att skita i att dricka den här dagen. Vad fan, man kan ju ha kul utan sprit, right? Vi drar oss halva dagen och sen drar vi iväg till Sasha. Där finns lite folk. Bland annat Sashas finne (han som tyckte att jag var scary från Power Meet. Minns du?) Hur som helst känner han inte ens igen mig, tydligen. Det går framåt antar jag. Nå, jag gjorde en ansträngning och undvek ögonkontakt. Jag och Bästis blir hur som helst inte långvariga, då vi bestämmer oss för att dra ut på yran istället. Vi träffar, inte alltför otippat, på lite folk. Händer inte mycket. Stöter inte på Lejonet (trots att jag gick rakt igenom ett helt tåg med trängandes, stirrandes människor för hans skull). Ser mycket folk från förr som glor ögonen ur sig. Jag skrattar åt dem. Senare jagar jag bland annat helt desperat efter en präst. Haha! Han är liksom fett het. Och så kan jag ju behöva få lite onda andar utdrivna, känner jag. Bästis har väldigt roligt åt detta. Vi stöter på Psycho och så börjar the big showdown. Bästis kan skälla hon, det är ett som är säkert. Hon menar att Psycho ska va glad att hon är på bra humör. Han blir skräckslagen (Psycho är nämligen livrädd för Bästis) och försvarar sig med att: "Men ärligt.. jag trodde att hon var vaken!" (ÅRETS LÖGN, då han klagat ever since på att jag däckade). Men vi drog därifrån. Sen träffar vi på Sasha, hennes finne och company, inne på Bykrogen. Träffar samtidigt på folk som jag nog aldrig snackat med (men gått i samma skola som) och som först inte känner igen mig. Tar det som något positivt. Haha. Finnen kommer här fram och börjar söka min ögonkontakt (petar till och med undan min snélugg à la rödtott emo) och när jag då tittar bort (för hans skull) är det JAG som plötsligt är på dåligt humör? Man KAN FAN INTE göra rätt. Nå.. (tvekar att ta med detta, men) vi stöter även på en kanoners karl utanför Bästis lägenhet (hon har tydligen träffat honom förr). Vi pratar med honom. Så får hon ett samtal och försvinner bort. Den här karln börjar stöta på mig. Inte lite heller. "Skulle det vara att gå för långt om vi hånglade lite?" ... "Ja, det skulle det nog!". Saken är ju då den att karln har en 12-13 årig son (eller hur det var) och han själv är en 38-årig gammal rocker. HOLY CRAP! Nästan dubbelt så gammal som en själv! "Skulle man kunna få en kram då?" ... "Nja.. skulle väll vara det i så fall!" (Han hade då gnatat ett tag) ... "Kan vi ligga ner och kramas?" ... ".. men nu MÅSTE jag nog gå!" Är snabbt uppe på fötter, får tag i Bästis och försvinner illa kvickt bort därifrån (vi stöter på honom senare och då säger vi bara hej och skyndar vidare). Nå, efter detta stöter vi ihop med Sasha, Finnen och company igen. Även this guy som är (eller "varit" som det heter) kär i Sasha så det förslår. Blir typ ännu en showdown. Mellan Bästis och Finnen, that is. Såhär: Vi går efter dem andra (alla utom Finnen och den andra killen, som tydligen bestämt sig för att prata om något). Dem andra frågar om vi inte kan gå dit och höra vad dem pratar om. Vi går dit och Finnen får ett jävla utbrott. Börjar skrika och gå efter Bästis (ser typ ut som han ska smälla på henne och både jag och hon blir skiträdda). Därefter är det inte långt ifrån att det drar ihop sig till bråk mellan flickorna. Så jag och Bästis går därifrån istället.
Jag är hela kvällen kär i en karl som bor i hembyn (en riktig FLÖRTIS av vad jag hört) och vi stöter på honom ett antal gånger. Sista gången spanar han in min hylla och jag blir helt i extas (Ja, jag vet att det INTE är en komplimang). Det står även en karl och spanar (på håll) en längre stund. Ser ut som en riktig blygis. Sen kommer då hans kompis fram till honom, följer hans blick och travar utan minsta tvekan glatt fram. "Öj! Har ni skjuts?" ... "Va?" ... "Ja. Till centrum eller nått?" ... "Centrum?" ... "Eller hem?" ... "Hem till vem?" ... "Till er?" ... "Alltså.. vi bor över vägen!". Det blir tyst och den blyga kompisen stegar fram och avslutar: "Patrik. En sekund.. så hade du sabbat allt!". Jag och Bästis garvar gott. Senare försöker han dock själv ragga med oss på en åktur.. vilket vi avslår. Damn. Han är ju lite söt. Men Bästis tofflade med sin nya karl (?) i telefon. Vi landar till slut mitt på gatan bland några Bästis känner. Hon försöker få sin kompis att få ihop det med en kille som är där. Det kommer en skum gubbe med världens roligaste garv dit. Bästis frågar hur gammal han är och vi får hela hans livshistoria serverat. Vi som sitter där håller in våra garv tills vi får kramper och till slut kan jag inte hålla mig längre. Efter det går jag och Bästis därifrån en sväng och när vi kommer tillbaks är HAN där. "MITT LIVS KÄRLEK"! Vi har döpt honom till "Stjärnan" kort och gott. Tror seriöst jag aldrig varit så nära att kissa på mig av skratt. Vilken udda sak. Vilken gräsligt annorlunda och speciell människa. Vilket UFO! Vilket jävla stjärnskott! Alltså.. tänk er den bästa komiker ni vet och så stryker ni över dens namn och skriver dit "Stjärnan" istället. INGEN är något jämfört med honom. Han kommer att bli STOR om han väljer att satsa på det.. jag säger bara: KÄRLEK! <3
Jag är hela kvällen kär i en karl som bor i hembyn (en riktig FLÖRTIS av vad jag hört) och vi stöter på honom ett antal gånger. Sista gången spanar han in min hylla och jag blir helt i extas (Ja, jag vet att det INTE är en komplimang). Det står även en karl och spanar (på håll) en längre stund. Ser ut som en riktig blygis. Sen kommer då hans kompis fram till honom, följer hans blick och travar utan minsta tvekan glatt fram. "Öj! Har ni skjuts?" ... "Va?" ... "Ja. Till centrum eller nått?" ... "Centrum?" ... "Eller hem?" ... "Hem till vem?" ... "Till er?" ... "Alltså.. vi bor över vägen!". Det blir tyst och den blyga kompisen stegar fram och avslutar: "Patrik. En sekund.. så hade du sabbat allt!". Jag och Bästis garvar gott. Senare försöker han dock själv ragga med oss på en åktur.. vilket vi avslår. Damn. Han är ju lite söt. Men Bästis tofflade med sin nya karl (?) i telefon. Vi landar till slut mitt på gatan bland några Bästis känner. Hon försöker få sin kompis att få ihop det med en kille som är där. Det kommer en skum gubbe med världens roligaste garv dit. Bästis frågar hur gammal han är och vi får hela hans livshistoria serverat. Vi som sitter där håller in våra garv tills vi får kramper och till slut kan jag inte hålla mig längre. Efter det går jag och Bästis därifrån en sväng och när vi kommer tillbaks är HAN där. "MITT LIVS KÄRLEK"! Vi har döpt honom till "Stjärnan" kort och gott. Tror seriöst jag aldrig varit så nära att kissa på mig av skratt. Vilken udda sak. Vilken gräsligt annorlunda och speciell människa. Vilket UFO! Vilket jävla stjärnskott! Alltså.. tänk er den bästa komiker ni vet och så stryker ni över dens namn och skriver dit "Stjärnan" istället. INGEN är något jämfört med honom. Han kommer att bli STOR om han väljer att satsa på det.. jag säger bara: KÄRLEK! <3
Torsdag (24 Juli)
Belial och Bästis slappar halva dagen igen. Sedan möter vi min lillebror vid Willy:s. Köper godis och drar tillbaks till Bästis. Vi velar länge över vad vi ska se för film. Till slut ser vi någon som heter The Dangerous Lives of Altar Boys. Jag och Bästis gillar den. Lillebror tycker den är ok. Verkligen sorglig, om inte annat. Sen följer vi med lillebror en bit på vägen hem. Efter det drar jag och Bästis till den plats vi bodde på som små, för att försöka se och kanske till och med lyckas få kort/film på spökena som finns där. Till vår besvikelse (eller lättnad? eller var det kanske till vår stora skräck?) har det speciella trycket vi känt tidigare under dagstid "lagt sig". Som att alltihop sover (som vilken plats som helst). Vi gör något för att se om det går att "väcka" på något sätt och då får jag plötsligt väldigt ont i svanken och vi beslutar oss för att gå till "den andra delen" av gården.. vilken vi undvek under dagen och även undviker nu. På väg dit hör vi som ett väsande mummel. Vi blir skiträdda och springer (haha!) Måste sett roligt ut (och måste låta som att vi brusade upp varandra).. men vi var faktiskt rädda på riktigt. I alla fall jag. Vi drar hem och går ut med hundarna. Plötsligt släcks hela trapphuset ner och går inte att tända. Vi blir lite panikslagna igen (okej, nu låter det löjligt, men det var äckligt). Vi ser en film innan vi somnar. Quinceañera - Vi är överrens om att den inte var värd besväret.
Fredag (25 Juli)
Belial och Bästis vaknar ännu en dag. Ett mirakel.. MIRAKEL, I tell you! Vi testar lampan ute i trapphuset som nu funkar direkt igen. Vi ser på I know who killed me. Bästis hatar LiLo, jag tycker bra om LiLo. Efter filmen tyckte Bästis den var rörig. Jag tyckte den var över förväntan, i jämförelse vad jag hört om den tidigare. Nu ska vi inte vara sånna där människor som bara MÅSTE såga, inte. Längre fram på eftermiddagen sticker Bästis och jobbar och jag drar till mormor. Ser lite Dr.Phil och pratar. Efter det träffas jag och Bästis igen och drar då ner till stranden. Jag ser fler bekanta ansikten från förr. Dricker någon cider. Vi träffar på Sasha och Finnen (som båda är fulla) och Finnen ger oss varsin kram (det var under torsdagen en del bråk angående finnens "attack" under onsdagen, dem andra emellan). Jag och Bästis rynkar lite på näsan och jag märker att jag får onda ögon från en människa från förr (haha, låter som jag snackar om stenåldern, eller nått. Men skulle mycket väl kunna vara så, då denna person alltid påmint mig om en neandertalare). Vi ursäktar sedan Finnen för att vi var lite oförskämda när han var såpass storsint att han försökte stryka ett streck över allt. Nu är då Sasha fuller, som sagt, och killen jag snackade om på onsdagen - "Flörtisen" - och hon är bekanta. Hon försöker få tag på honom, men förjäves. Men nu har dem i alla fall fått för sig att sammansvettsning av oss ska ske (LOL. Vi får se hur det blir med den saken). Sen drar vi hemmåt och det är NU det mysko händer. Finnen blir lite väl.. flummig.. för min smak. Jag är först övertygad om att han just förolämpat mig på finska. Men sedan säger han något om att dem flesta tjejer skulle nog INTE ta det som en förolämpning. Han säger om det. Jag uppfattar "Jag tycker att du.." men resten fattar jag inte. Så han ger mig det sista ordet igen, att slå upp. Ett ord som jag, FAN-I-HELVETE, helt glömmer bort. (TROR DET VAR NÅGOT SOM KAN HA BÖRJAT PÅ: Nat, Net, Nät eller liknande. Kan även varit en annan första bokstav som faller liknande på tungan som N.. typ M eller L. Någon som kan Finska?). Vi drar hem, jag och Bästis. Inte helt utan mina protester, då jag känner att hon blivit en fruktansvärd toffelhjälte.. Gud föbjude (nej, ärligt tycker jag det är skitbra att hon verkar hittat någon vettig karl. MEN är man festsugen så är man - i mitt fall - lite lättretlig.. men jag knep igen).
Lördag (26 Juli)
Belial tog en antidepressiv kvällen innan, för att kunna somna någon gång och sover bort halva dagen. Sedan drar jag då hem till familjens hus (mamma och styvpappan är i Lettland). Jag och lillebror gör pannkisar och tittar på World Trade Center filmen som han just köpt (jag har sett den tidigare). Jag vilar sedan en stund, innan Bästis ringer frammåt midnatt. Vi bestämmer oss för att dra ut på uppdrag. Vi hamnar utanför Psycho, där vi får för oss att smått terrorisera honom, genom att kasta sten på hans fönster och springa. Detta fortsätter vi med i någon timme. ADRENALIN-KICK! Grymt mogna, kände vi oss. Men sjukt jävla kul hade vi. Såhär är det (inget ont om det): men den här Psycho har under hela sitt liv varit en riktig spinkis, men har under senare år gått och lagt på sig "lite" (efter skräckscenariot ett par veckor tidigare, fick jag med egna ögon erfara och beskåda detta tydligare än någon annan på väldigt länge - så tro mig, jag VET). Han har ölmagen no.1, vilket blivit lite av ett skämt i mina kretsar, då han ju alltid varit min privata lilla "stalker". Men till sak: Vi 2 såg i alla fall bara på vårat lilla flick-streck (haha!) som välgörande ändamål. Mot slutet fick han t o m upp flåset, men då gav vi upp och drog därifrån. Han fick då faktiskt syn på oss (vi låtsades som ingenting och gick helt lugnt). Efter en stund vänder Bästis sig om och börjar gap-skratta, då han står bakom ett hörn och smyger. "HAHAHA! Han försöker smyga! Men magen sticker fram!" och faktum är.. tja.. ett faktum. Jag försöker att vara oberörd, men det slutar i att jag vrider mig i skrattkramper. Efter det blir vi av med honom och stöter på några andra. Jag känner först inte igen en utav dem (och jag tror inte han vet vem jag är heller), men sen går det upp för mig han gick parallelklass med mig under högstadiet. Och en annan av dem är en snorunge (12.. 13?) som är kanonfull (och har ångest för att han legat med en tjej som, vad det verkar, i hembyn är "byns största skabb", för säsongen. Försökte försvara stackarn ett antal gånger under min tid "hemma", kan tilläggas. Jag vet faktiskt hur det är att ha ett rykte hemma i det råtthål jag kommer från). Efter lite hängande hos dessa, säger jag och Bästis "hej då" (då hon ska dra till Stockholm dagen efter) och jag drar hemmåt igen.
Söndag (27 Juli)
Belial gör ingenting under hela dagen. En bra söndag, kort och gott. Ritar lite (påbörjar ett nytt rit-projekt som nog dyker upp inom en inte alltför avlägsen framtid). Ringer mamma och förklarar att jag måste bli i deras hus ett tag. Lovar också att inte ta hem någon medan dem är borta (då jag vet att dem inte skulle gilla det - även om det aldrig hänt). Förklarar detta för alla över MSN också, så ingen undgår det. Mamma berättar att dem tror att dem såg Lejonet och hans kusiner uppe i stugan, under torsdagen. Jag blir då lite glad och det tänds en gnista hopp om onsdagen i mig, av någon konstig anledning. Jag och lillebror avslutar dagen med lite kvällsgott och vi ser på en gammal goding: Road Trip.
Darn Firefox
Det är inte utan att jag känner mig lite duktig nu, faktiskt. Fick fingrarna ur anus och fixade till "beskrivning av dödssynderna" sidorna (som tidigare bara var en mängd inlägg på en underblogg). Du kan själv se om du klickar på frågetecknen inom parentes i naven..
Ser ut såhär: (?)
Det enda som suger är att det ser bra ut i Explorer och helt stört ut i Firefox. Men jag pallar inte försöka fixa det bra på båda ställen (då jag själv slutat använda FF, för att jag tycker det går segare). Ja, ja.. kanske fixar till det där längre fram. Tror t o m jag vet hur jag ska göra. Synd att jag inte tänkte på det från början, bara. :(
Blogginlägg kommer snart. Jag har varit dålig på att skriva nu. Men har från och till känt mig väldigt nere den senaste veckan. Dåligt väder och folk som är osams o s v. Ska försöka suga åt mig lite possitiv energi och sen bör jag vara på benen igen.
