Dramalujah!
Tisdag (22 Juli)
Belial drar hem till Dalarna. Ber en bön, som pågår hela dagen, om att "råka stöta på" Lejonet dagen efter. Möter Bästis på buss stationen. Vi drar hem till henne och slappar fram tills vi ska på bion (där hon jobbar). Dem visar Mamma Mia. Jag är förvånad över hur lite det var att se, egentligen. Vilken besvikelse. Jaja, fick gå gratis, så vem är jag att klaga? Smockat med folk var det också. Och så kom det dit en het tysk. Inte HELT fel!
Onsdag (23 Juli)
Belial vaknar hos Bästis. Vi bestämmer oss tidigt för att skita i att dricka den här dagen. Vad fan, man kan ju ha kul utan sprit, right? Vi drar oss halva dagen och sen drar vi iväg till Sasha. Där finns lite folk. Bland annat Sashas finne (han som tyckte att jag var scary från Power Meet. Minns du?) Hur som helst känner han inte ens igen mig, tydligen. Det går framåt antar jag. Nå, jag gjorde en ansträngning och undvek ögonkontakt. Jag och Bästis blir hur som helst inte långvariga, då vi bestämmer oss för att dra ut på yran istället. Vi träffar, inte alltför otippat, på lite folk. Händer inte mycket. Stöter inte på Lejonet (trots att jag gick rakt igenom ett helt tåg med trängandes, stirrandes människor för hans skull). Ser mycket folk från förr som glor ögonen ur sig. Jag skrattar åt dem. Senare jagar jag bland annat helt desperat efter en präst. Haha! Han är liksom fett het. Och så kan jag ju behöva få lite onda andar utdrivna, känner jag. Bästis har väldigt roligt åt detta. Vi stöter på Psycho och så börjar the big showdown. Bästis kan skälla hon, det är ett som är säkert. Hon menar att Psycho ska va glad att hon är på bra humör. Han blir skräckslagen (Psycho är nämligen livrädd för Bästis) och försvarar sig med att: "Men ärligt.. jag trodde att hon var vaken!" (ÅRETS LÖGN, då han klagat ever since på att jag däckade). Men vi drog därifrån. Sen träffar vi på Sasha, hennes finne och company, inne på Bykrogen. Träffar samtidigt på folk som jag nog aldrig snackat med (men gått i samma skola som) och som först inte känner igen mig. Tar det som något positivt. Haha. Finnen kommer här fram och börjar söka min ögonkontakt (petar till och med undan min snélugg à la rödtott emo) och när jag då tittar bort (för hans skull) är det JAG som plötsligt är på dåligt humör? Man KAN FAN INTE göra rätt. Nå.. (tvekar att ta med detta, men) vi stöter även på en kanoners karl utanför Bästis lägenhet (hon har tydligen träffat honom förr). Vi pratar med honom. Så får hon ett samtal och försvinner bort. Den här karln börjar stöta på mig. Inte lite heller. "Skulle det vara att gå för långt om vi hånglade lite?" ... "Ja, det skulle det nog!". Saken är ju då den att karln har en 12-13 årig son (eller hur det var) och han själv är en 38-årig gammal rocker. HOLY CRAP! Nästan dubbelt så gammal som en själv! "Skulle man kunna få en kram då?" ... "Nja.. skulle väll vara det i så fall!" (Han hade då gnatat ett tag) ... "Kan vi ligga ner och kramas?" ... ".. men nu MÅSTE jag nog gå!" Är snabbt uppe på fötter, får tag i Bästis och försvinner illa kvickt bort därifrån (vi stöter på honom senare och då säger vi bara hej och skyndar vidare). Nå, efter detta stöter vi ihop med Sasha, Finnen och company igen. Även this guy som är (eller "varit" som det heter) kär i Sasha så det förslår. Blir typ ännu en showdown. Mellan Bästis och Finnen, that is. Såhär: Vi går efter dem andra (alla utom Finnen och den andra killen, som tydligen bestämt sig för att prata om något). Dem andra frågar om vi inte kan gå dit och höra vad dem pratar om. Vi går dit och Finnen får ett jävla utbrott. Börjar skrika och gå efter Bästis (ser typ ut som han ska smälla på henne och både jag och hon blir skiträdda). Därefter är det inte långt ifrån att det drar ihop sig till bråk mellan flickorna. Så jag och Bästis går därifrån istället.
Jag är hela kvällen kär i en karl som bor i hembyn (en riktig FLÖRTIS av vad jag hört) och vi stöter på honom ett antal gånger. Sista gången spanar han in min hylla och jag blir helt i extas (Ja, jag vet att det INTE är en komplimang). Det står även en karl och spanar (på håll) en längre stund. Ser ut som en riktig blygis. Sen kommer då hans kompis fram till honom, följer hans blick och travar utan minsta tvekan glatt fram. "Öj! Har ni skjuts?" ... "Va?" ... "Ja. Till centrum eller nått?" ... "Centrum?" ... "Eller hem?" ... "Hem till vem?" ... "Till er?" ... "Alltså.. vi bor över vägen!". Det blir tyst och den blyga kompisen stegar fram och avslutar: "Patrik. En sekund.. så hade du sabbat allt!". Jag och Bästis garvar gott. Senare försöker han dock själv ragga med oss på en åktur.. vilket vi avslår. Damn. Han är ju lite söt. Men Bästis tofflade med sin nya karl (?) i telefon. Vi landar till slut mitt på gatan bland några Bästis känner. Hon försöker få sin kompis att få ihop det med en kille som är där. Det kommer en skum gubbe med världens roligaste garv dit. Bästis frågar hur gammal han är och vi får hela hans livshistoria serverat. Vi som sitter där håller in våra garv tills vi får kramper och till slut kan jag inte hålla mig längre. Efter det går jag och Bästis därifrån en sväng och när vi kommer tillbaks är HAN där. "MITT LIVS KÄRLEK"! Vi har döpt honom till "Stjärnan" kort och gott. Tror seriöst jag aldrig varit så nära att kissa på mig av skratt. Vilken udda sak. Vilken gräsligt annorlunda och speciell människa. Vilket UFO! Vilket jävla stjärnskott! Alltså.. tänk er den bästa komiker ni vet och så stryker ni över dens namn och skriver dit "Stjärnan" istället. INGEN är något jämfört med honom. Han kommer att bli STOR om han väljer att satsa på det.. jag säger bara: KÄRLEK! <3
Jag är hela kvällen kär i en karl som bor i hembyn (en riktig FLÖRTIS av vad jag hört) och vi stöter på honom ett antal gånger. Sista gången spanar han in min hylla och jag blir helt i extas (Ja, jag vet att det INTE är en komplimang). Det står även en karl och spanar (på håll) en längre stund. Ser ut som en riktig blygis. Sen kommer då hans kompis fram till honom, följer hans blick och travar utan minsta tvekan glatt fram. "Öj! Har ni skjuts?" ... "Va?" ... "Ja. Till centrum eller nått?" ... "Centrum?" ... "Eller hem?" ... "Hem till vem?" ... "Till er?" ... "Alltså.. vi bor över vägen!". Det blir tyst och den blyga kompisen stegar fram och avslutar: "Patrik. En sekund.. så hade du sabbat allt!". Jag och Bästis garvar gott. Senare försöker han dock själv ragga med oss på en åktur.. vilket vi avslår. Damn. Han är ju lite söt. Men Bästis tofflade med sin nya karl (?) i telefon. Vi landar till slut mitt på gatan bland några Bästis känner. Hon försöker få sin kompis att få ihop det med en kille som är där. Det kommer en skum gubbe med världens roligaste garv dit. Bästis frågar hur gammal han är och vi får hela hans livshistoria serverat. Vi som sitter där håller in våra garv tills vi får kramper och till slut kan jag inte hålla mig längre. Efter det går jag och Bästis därifrån en sväng och när vi kommer tillbaks är HAN där. "MITT LIVS KÄRLEK"! Vi har döpt honom till "Stjärnan" kort och gott. Tror seriöst jag aldrig varit så nära att kissa på mig av skratt. Vilken udda sak. Vilken gräsligt annorlunda och speciell människa. Vilket UFO! Vilket jävla stjärnskott! Alltså.. tänk er den bästa komiker ni vet och så stryker ni över dens namn och skriver dit "Stjärnan" istället. INGEN är något jämfört med honom. Han kommer att bli STOR om han väljer att satsa på det.. jag säger bara: KÄRLEK! <3
Torsdag (24 Juli)
Belial och Bästis slappar halva dagen igen. Sedan möter vi min lillebror vid Willy:s. Köper godis och drar tillbaks till Bästis. Vi velar länge över vad vi ska se för film. Till slut ser vi någon som heter The Dangerous Lives of Altar Boys. Jag och Bästis gillar den. Lillebror tycker den är ok. Verkligen sorglig, om inte annat. Sen följer vi med lillebror en bit på vägen hem. Efter det drar jag och Bästis till den plats vi bodde på som små, för att försöka se och kanske till och med lyckas få kort/film på spökena som finns där. Till vår besvikelse (eller lättnad? eller var det kanske till vår stora skräck?) har det speciella trycket vi känt tidigare under dagstid "lagt sig". Som att alltihop sover (som vilken plats som helst). Vi gör något för att se om det går att "väcka" på något sätt och då får jag plötsligt väldigt ont i svanken och vi beslutar oss för att gå till "den andra delen" av gården.. vilken vi undvek under dagen och även undviker nu. På väg dit hör vi som ett väsande mummel. Vi blir skiträdda och springer (haha!) Måste sett roligt ut (och måste låta som att vi brusade upp varandra).. men vi var faktiskt rädda på riktigt. I alla fall jag. Vi drar hem och går ut med hundarna. Plötsligt släcks hela trapphuset ner och går inte att tända. Vi blir lite panikslagna igen (okej, nu låter det löjligt, men det var äckligt). Vi ser en film innan vi somnar. Quinceañera - Vi är överrens om att den inte var värd besväret.
Fredag (25 Juli)
Belial och Bästis vaknar ännu en dag. Ett mirakel.. MIRAKEL, I tell you! Vi testar lampan ute i trapphuset som nu funkar direkt igen. Vi ser på I know who killed me. Bästis hatar LiLo, jag tycker bra om LiLo. Efter filmen tyckte Bästis den var rörig. Jag tyckte den var över förväntan, i jämförelse vad jag hört om den tidigare. Nu ska vi inte vara sånna där människor som bara MÅSTE såga, inte. Längre fram på eftermiddagen sticker Bästis och jobbar och jag drar till mormor. Ser lite Dr.Phil och pratar. Efter det träffas jag och Bästis igen och drar då ner till stranden. Jag ser fler bekanta ansikten från förr. Dricker någon cider. Vi träffar på Sasha och Finnen (som båda är fulla) och Finnen ger oss varsin kram (det var under torsdagen en del bråk angående finnens "attack" under onsdagen, dem andra emellan). Jag och Bästis rynkar lite på näsan och jag märker att jag får onda ögon från en människa från förr (haha, låter som jag snackar om stenåldern, eller nått. Men skulle mycket väl kunna vara så, då denna person alltid påmint mig om en neandertalare). Vi ursäktar sedan Finnen för att vi var lite oförskämda när han var såpass storsint att han försökte stryka ett streck över allt. Nu är då Sasha fuller, som sagt, och killen jag snackade om på onsdagen - "Flörtisen" - och hon är bekanta. Hon försöker få tag på honom, men förjäves. Men nu har dem i alla fall fått för sig att sammansvettsning av oss ska ske (LOL. Vi får se hur det blir med den saken). Sen drar vi hemmåt och det är NU det mysko händer. Finnen blir lite väl.. flummig.. för min smak. Jag är först övertygad om att han just förolämpat mig på finska. Men sedan säger han något om att dem flesta tjejer skulle nog INTE ta det som en förolämpning. Han säger om det. Jag uppfattar "Jag tycker att du.." men resten fattar jag inte. Så han ger mig det sista ordet igen, att slå upp. Ett ord som jag, FAN-I-HELVETE, helt glömmer bort. (TROR DET VAR NÅGOT SOM KAN HA BÖRJAT PÅ: Nat, Net, Nät eller liknande. Kan även varit en annan första bokstav som faller liknande på tungan som N.. typ M eller L. Någon som kan Finska?). Vi drar hem, jag och Bästis. Inte helt utan mina protester, då jag känner att hon blivit en fruktansvärd toffelhjälte.. Gud föbjude (nej, ärligt tycker jag det är skitbra att hon verkar hittat någon vettig karl. MEN är man festsugen så är man - i mitt fall - lite lättretlig.. men jag knep igen).
Lördag (26 Juli)
Belial tog en antidepressiv kvällen innan, för att kunna somna någon gång och sover bort halva dagen. Sedan drar jag då hem till familjens hus (mamma och styvpappan är i Lettland). Jag och lillebror gör pannkisar och tittar på World Trade Center filmen som han just köpt (jag har sett den tidigare). Jag vilar sedan en stund, innan Bästis ringer frammåt midnatt. Vi bestämmer oss för att dra ut på uppdrag. Vi hamnar utanför Psycho, där vi får för oss att smått terrorisera honom, genom att kasta sten på hans fönster och springa. Detta fortsätter vi med i någon timme. ADRENALIN-KICK! Grymt mogna, kände vi oss. Men sjukt jävla kul hade vi. Såhär är det (inget ont om det): men den här Psycho har under hela sitt liv varit en riktig spinkis, men har under senare år gått och lagt på sig "lite" (efter skräckscenariot ett par veckor tidigare, fick jag med egna ögon erfara och beskåda detta tydligare än någon annan på väldigt länge - så tro mig, jag VET). Han har ölmagen no.1, vilket blivit lite av ett skämt i mina kretsar, då han ju alltid varit min privata lilla "stalker". Men till sak: Vi 2 såg i alla fall bara på vårat lilla flick-streck (haha!) som välgörande ändamål. Mot slutet fick han t o m upp flåset, men då gav vi upp och drog därifrån. Han fick då faktiskt syn på oss (vi låtsades som ingenting och gick helt lugnt). Efter en stund vänder Bästis sig om och börjar gap-skratta, då han står bakom ett hörn och smyger. "HAHAHA! Han försöker smyga! Men magen sticker fram!" och faktum är.. tja.. ett faktum. Jag försöker att vara oberörd, men det slutar i att jag vrider mig i skrattkramper. Efter det blir vi av med honom och stöter på några andra. Jag känner först inte igen en utav dem (och jag tror inte han vet vem jag är heller), men sen går det upp för mig han gick parallelklass med mig under högstadiet. Och en annan av dem är en snorunge (12.. 13?) som är kanonfull (och har ångest för att han legat med en tjej som, vad det verkar, i hembyn är "byns största skabb", för säsongen. Försökte försvara stackarn ett antal gånger under min tid "hemma", kan tilläggas. Jag vet faktiskt hur det är att ha ett rykte hemma i det råtthål jag kommer från). Efter lite hängande hos dessa, säger jag och Bästis "hej då" (då hon ska dra till Stockholm dagen efter) och jag drar hemmåt igen.
Söndag (27 Juli)
Belial gör ingenting under hela dagen. En bra söndag, kort och gott. Ritar lite (påbörjar ett nytt rit-projekt som nog dyker upp inom en inte alltför avlägsen framtid). Ringer mamma och förklarar att jag måste bli i deras hus ett tag. Lovar också att inte ta hem någon medan dem är borta (då jag vet att dem inte skulle gilla det - även om det aldrig hänt). Förklarar detta för alla över MSN också, så ingen undgår det. Mamma berättar att dem tror att dem såg Lejonet och hans kusiner uppe i stugan, under torsdagen. Jag blir då lite glad och det tänds en gnista hopp om onsdagen i mig, av någon konstig anledning. Jag och lillebror avslutar dagen med lite kvällsgott och vi ser på en gammal goding: Road Trip.
