Fick igår se bild på tre barn som jag inte träffat på många år. En flicka (där 12år?) och två av hennes dåvarande "kärlekar" (10 år och 11 år gamla?). Flickan vrider på bilden bort sitt högröda ansikte i ett plågat gapskrik, 10 åringen ligger med huvudet i hennes knä och gapar han också och 11 åringen försöker fly bilden. Den senare ler samtidigt "helt oskyldigt". Vi skulle sova i tält den natten. Vi tre på bilden och Bästis (som precis hoppat fram med kameran). Det slutade i att vi sov i hennes vardagsrum istället, eftersom det spöregnade och tältet fortsatte läcka in en jämn ström med vatten. Jag skrattade gott åt bilden när Bästis skickade den till mig över MSN. Den är rent ut sagt fruktansvärd.. men så laddad med minnen. Och av någon anledning finns nästan hela den kvällen kvar i mitt minne. Från då jag var hemma och packade ner saker och både mamma och storasyster passade på att reta mig lite angående den äldre utav pojkarna, tills dess vi vaknade på morgonen och kikade på Johnny Bravo (hade något år tidigare fått min beskärda del av att bli retad angående den yngre också, då min moster var på besök). Men angående den äldre har jag fortfarande inte fattat: HUR? Jag berättade ju liksom aldrig för någon om min lilla förälskelse (LOL) och jag var väldigt tyst om våra upptåg med honom. ÄNDÅ vet jag inte någon av mina vänner vid den tiden som inte var med och hittade på sånger och liknande om oss två. HUR VISSTE ALLA? Jag som var så diskret.. eller?


Bild: Bästis (2000)

Långt senare, ett par år eller så, pratade några vänner med honom över telefon (då jag självklart satt bredvid, vilket han såklart inte kände till). Dom undrade vad han tyckte om mig egentligen. Fick då veta att jag var alldeles för opålitlig att ha som flickvän. Hade han inte sett mig behandla mina tidigare pojkvänner som skit hade det varit en helt annan historia.. men inte som det var då. Tror jag först då verkligen gav upp min förälskelse i honom - efter att ha varit förälskad i honom genom hela mellanstadiet. Haha.. mellanstadiet, liksom! Jag och Bästis sov även över hos honom en gång något år innan tältningen. Vi upptäckte till vår förskräckelse att han sov naken och detta har vi än idag inte kunnat släppa chocken från helt. Jag såg aldrig hans SNABEL den gången.. det kom lååångt (ja ännu längre fram än vid tidpunkten då han dissade mig i telefon) senare. Men vi ansåg att han, då kanske 10 år, helt klart var en sinnessjuk våldtäcktsman i princip. Mer perverst om den natten var att vi tre såg Det nya Landet, vilket jag och Bästis såklart, som att vi under tvång tvingats titta, skyllde helt och hållet på den stackars pojken. Under tältningen såg vi sedan Grottbjörnens Folk och kunde konstatera att vi alltid haft rätt i våra misstankar ang honom: Han VAR en snuskhummer! Och inte nog med det drogs han till porrfilmer.. helt enkelt fruktansvärt! Dagen efter tältningen, då båda pojkarna (eller som vi förmodligen strängt rättat mig, dåförtiden: "killarna") hade dragit hem till sitt igen, hoppade jag och min allra bästa vän hinder (i form av låga staket) på gräsmattan utanför.. och vuxenlivet var fortfarande något slags avlägset skämt.