Jag vart riktigt glad för någon timme sedan. Storasyster ringde och undrade om jag visste om jag kunde komma till henne om två veckor. Anledningen var att en tjej som jag träffade senast jag var där sa att om jag kom dit, skulle hon också göra det. Hehe.. och jag var visst lite saknad, också. Det värmde. Hon var en vettig och trevlig tjej. Tror hon fyllde 15 nu i sommar.. påminde mig mycket om en av mina bästa vänner som jag hade när jag var 13-16. Om två veckor blir det alltså brännboll och supa. Höhö.. har inte spelat brännboll på säkert 7-8 år. Idrottskolkaren #1 har ni här.

Efter samtalet har jag ÄNTLIGEN fixat Dreadsteed med min L60 Warlock. Fy helvete vilken cp-dryg quest (om någon frågar mig). Vi provade ett antal gånger om och om igen.. till slut fick vi hjälp av 2 till från vår Guild (vi var redan 4 innan). Men min Goatlookin' Horsie är SÅ värt besväret.

Sötast när andra tar av sin dyrbara tid, bara för att jag ska hålla käften och vara nöjd. Livet borde innehålla mer sånt här.. andra som ställer upp, vågar sakna en m m.. det gillas.