Alltså.. FY FAN för bultande ångestvärk i bröstet. Hur kan något som börjar så jävla kompakt få en att göra och tänka så jävla sjuka saker.. saker som inte ens är naturliga att tänka? För inte fan kan självmordstankar vara en naturlig reaktion? Allt levande har ju för fan något som kallas övelevnadsinstinkt? Vårt no.1 mission är ju alltid överlevnad liksom.. eller har jag som vanligt missat något nu igen, kanske?

Inte nog med att jag var helt ensam när jag överrumplades av min senaste ångestattck, fick jag dessutom ett telefonsamtal och påmindes om saker som jag faktiskt, egoistisk bitch som jag är, bara inte känner att jag vill eller orkar lägga ner mina tankar och den lilla energi jag har på just nu. Jag känner att jag står och balanserar på en knivsegg som det är, ändå.

Precis ALLT går mig emot atm. Lovar nästan att skäggsnubben - that fucker - sitter i sin himmel och har jävligt kul på min (hans personliga favoritleksaks) bekostnad. Seriöst.. orkar fan inte!