Hade en dröm inatt i vilken en för mig annars helt obemärkt låt var en ganska tydlig, väldigt beskrivande, symbol. Mådde illa av äckel direkt jag vaknade. Ni som inte ser/anser att det är skillnad på psykiskt söndermalda miffon och Korpssvart-snéluggs-13-åringar (och inte står ut med det sistnämnda).. vet väll förhoppningsvis vart det röda krysset (eller scroll-baren) sitter.

Jag "och min gode vän psykologen" har börjat knäcka en del nötter och innehållet känns.. rather beskt, så att säga. Jag har bland annat börjat prata öppnare om mina (mer än något annat pinsamma) försök att ta mitt liv och vi har också börjat skrapa lite på ytan av saker som icke existernade tillit och några av mina små.. ska vi, som hon, sammafatta dem "trauman"? Har nu en utredning på gång..  vilket "kan ta 2 månader.. kan ta 5 månader.. kan ta ett år" att påbörja.. p g a brist på läkare, tydligen. Borde väll inte klaga.. men 2 månader KAN va för länge för att nått ska hända. Jag får förlita mig på att jag inte får psykbryt fullt så ofta den närmaste tiden. Håll tummarna åt det håll du känner för.

Dom vill sätta mig på medicin. Jag vrider obehagat på mig.. vill säga nej, men är rädd att dom blir mer ihärdiga då. Jag litar inte på mediciner och kommer aldrig mer göra det heller. Ser hellre att folk är lite raka och uppriktiga och lär sig att det inte är farligt att skita ner händerna. Hit med den perfekta, molnfria dagen, en bra plats och något att göra det med.. så är det över på ett kick. Get it over with. No hard feelings. 

Tål inte fler jävla lögnare.. blir vitprickig som en giftsvamp.

Three Days Grace - Never Too Late
(The L Word)