Jag är förälskad.. that's a fact. Fasiken! Men har bestämt mig för att skita i att gå ner och kika om han är där idag. Ingen idé ju. Har ingen att gå med, för det första. Och det är ändå värdelöst.. va ska jag med en upptagen karl till (Haha! Det där påminde mig om i Emil: "Va ska du mé en galen ko té?")? Jaja.. stannar hemma och ritar istället. Ska bara duscha först. Jag stinker något som börjar på F.. men tänker för en gångs skull va lite fin i kanten och *beep*a ut det ordet. Eller näe, jag luktar typ.. *sniffa*.. krydda?

Alltså.. fy fan! Nåja, det var never meant. Var ändå alltid bara vatten.. eller frukost? -.-

Taylor Swift - Teardrops On My Guitar

Belial skriver:      Laavis med koosing! Bästis skriver:      hahaha      vart fick vi de ifrån? Belial skriver:      Vet inte. xD      Haha.. tror det va några tjuvar i en lek      som skulle stjäla hundar och sälja. Bästis skriver:      haha låter bekant :D      fan va fult xD      lavis xD va e de? Belial skriver:      Vet inte. "Mycket" tror jag. Bästis skriver:      Japp. Belial skriver:      Jag tror jag minns leken i alla fall..      Dem stängde in hundarna i ett förråd och sen dog      tjuvarna. Så hundarna tynade bort i burarna.      Haha.. ännu en av våra cruel lekar. xD Bästis skriver:      haha den delen minns inte jag :D Belial skriver:      TROR det var något sånt. Bästis skriver:      haha de va de säkert xD       de ekonstigt att vi inte växt upp till psykopater xD Belial skriver:      Precis xD      Men du.. :O Bästis skriver:      aa? :O Belial skriver:      Vi kanske ÄR psykopater.      Dem som är det vet oftast inte om det själva.. :S Bästis skriver:      är vi? :-O      meh det har inte vi tänkt på förrut, har ni? :-O Belial skriver:      Nä, inte vi heller..

Att jag är "lite av en gamer" är väll knappast någon hemlighet. Men något LITE hemligare är.. jag ÄLSKAR att spela riktigt flickiga barn-spel (också). För att dem gör en så glad, helt enkelt! Det blir så lätt att bara komma ifrån ett tag, med sånna grejer. Spelar just nu något som heter Mitt Djursjukhus. Suttit fastklistrad framför det i ett X antal timmar. Och det är så pinsamt, sjukt jävla kul! Spelar alltid alla hästspel jag kan komma åt (och då var det ändå LÄNGE sedan mitt hästintresse sinade). När det kommer till dessa spel blir jag återigen som ett litet barn. Helt till mig när man får byta upp sig från B-ponnyerna till C-ponnyerna eller när man låst upp en helt ny djur-art. Are you with me, this far? Alltså.. fan vad alla (antar att dem flesta inte ger barn-spel en chans?) går misste om. Hehe.. prova, ni blir förmodligen inte besvikna (om ni letar tidsfördriv). Sen går det ju en fin gräns mellan barn-spel och BARN-spel också. Nå, angående detta med djursjukhus..

Det var ju drömmen med stort D när man var yngre. Jag och min bästis var HELT inne på att skaffa ett gemensamt djurdagis (eller bo helt inpackade i djur), tillsammans. Saken hör till den: drömmen kanske inte är så långt borta. Men det är typ bara en tanke som jag leker med fram och tillbaks. Jag. Bästis. En trea. Två hundar, två katter, två ormar, två degus, en chinchilla, ?? möss, ? råttor, ? fåglar (missat något?). Något i mig säger: "You have to do this" (those old, familiar, dangerous words. Slutar aldrig väl när jag tänker dem. Men dem har liksom guidat mitt liv och jag har aldrig svikit dem). Sen så var det ju det, att i så fall.. skulle det innebära att bo i min hemby igen och där börjar tvekan. Tillbaks DIT? Vad fan? Men samtidigt.. vad är det som hindrar mig? Förutom allergin.. att jag får ångest varje gång jag är där.. att jag kommer sakna Jimmy enormt.. att jag faktiskt flydde därifrån, en gång.. att det finns en möjlighet (en säkerhet?) att saker och människor verkligen aldrig förändras där. Men jag behöver förändring! MER föränding. NU!

Belial skriver:      Meeen! Jag sa ju precis att jag ju redan sett den.      Och jag orkar inte se samma film flera gånger för      tätt! (Om det inte är vissa speciella filmer då. Men..      .. dem vill jag faktiskt vara själv när jag ser). Belial syftar på sina favorit filmer, som i överlag är riktiga snyftare, men misstolkas självklart. -.-

Är hungrig, trött, irriterad. Behöver tröst. Nu! Idag! Den här veckan! Denna månad! I år! Hallå!? Hmf.. livet är tråkigt när man inte älskar någon upp över öronen längre. TROR att jag faktiskt verkligen (dock på olika sätt) har älskat 2 människor. Den ena tynade bort och den andra stack när det började se ljusare ut: Packade sina väskor, med löften och allt, och bara pyste. Avslöjade slutligen sin inte alltför väl dolda (dock förnekade) hypokrit identitet. Jag har även verkligen hatat båda. Men nu har jag (så gott jag kunnat) börjat "komma över" den senare så smått, vilket har gjort plats för tankar på den förre att komma tillbaks.. om jag stannar upp och tänker till lite. Men det gör jag helst inte. Det känns som så länge sen, det känns som det inte ens hände.. gjorde det? Vem vet. Jag ljög fortfarande i varannan mening då..

Jag har varit förälskad många, många gånger (inte att förvirra med ovanstående).. förr. Och nu har kanske jag börjat bli det i tid och otid igen. Jag gillar det och jag gillar det inte. Minst gillar jag att inget förändrats. Och efter att man verkligen älskat något verkar förälskelser ganska onödiga och lite.. löjliga? Mest gillar jag känslan av att göra vad jag vill.. och skita i vad någon, som inte förtjänar den makten, tycker om det.

Belial vaknar på soffan. Klockan är runt 10. Hör att Bästis och Pöjken (Korv) snackar i andra rummet. Går till slut upp och borstar tänderna. När jag kommer tillbaks påbörjas ett snack som sedan pågår sex timmar i sträck. Korv är förvånad och undrar när jag kom tillbaks. Han hade tydligen varit och hämtat vatten utan att märka mig. Han måste vara döv, hävdar jag (Jag fiser, snarkar, pratar i sömnen, rapar, gnyr, vrider och vänder mig.. you name it.. när jag sover). Jag traskar in i sovrummet (lugn, fick inbjudan av Bästis.. att sitta där och snacka med dem, that is) och vi sitter där inne i någon timme. Jag är förvånad att Korv är så jävla trevlig som han är. Har inte fått det intrycket av det jag hört innan.. hehe. Inte för att någon sagt det motsatta liksom.. men. Vi flyttar ut i vardagsrummet igen. Efter ungefär sex timmar av allmänt prat ser vi på Saw 4 och jag äcklas, som vanligt. Dem garvar åt mig, när vi kommer på mig med att sitta med tefatsögon och öppet gap ungefär halvvägs in i filmen. Haha.. det var riktigt kul. Jag kommer ALLTID på mig själv med den minen mitt i filmer och böcker. Så jävla låg-intelligent borde det fan inte vara tillåtet att se ut. Sen drar vi då ut, för att köpa något att äta. Vi drar en sväng runt byn. Är överallt och ingenstans. Träffar ännu en (ännu mindre) pöjk (Lill-Pöjken). Hehe.. tydligen lillebror till en kille (kallar honom Myrsloken) jag var tillsammans med en gång i tiden. Lill-Pöjken, får jag veta, säger alltid oförskämda saker (dem flyger som grodor ur munnen på honom). Så jag tar inte åt mig av något. Fast jag tycker mest han talar sanning, även om jag kan tycka att man kan behålla vissa iaktagelser för sig själv (nå, han var.. 14? 15? så man ska väll inte förvänta sig något). Jag längtar hem. Och så blir det dags för Korv att dra hem (men det märks att det var lite, lite jobbigt att behöva skiljas från oss, hans nya bästa väninnor. LOL). Bästis skickar även iväg Lill-Pöjken. Haha. Jag skrattar ihjäl mig. "Ska du gå snart eller?" Hahaha. Men han har förolämpat oss båda till gränsen, så. Bästis och jag diskuterar främst Korv. Hon tycker det var förvånande hur pratglad han var.. och jag tyckte det var förvånande att han visade sig vara så trevlig. Vi knäpper igång Atonement, öppnar våra chipspåsar och jag somnar ganska omgående.

Belial vaknar och inser att Atonement gått om och om igen i ett par timmar. Vilken tur att den precis då ska starta om på ett nytt varv. Jag är ju nu utvilad och kan därför se filmen rakt igenom. VILKEN FILM! Säger jag bara. Helt klart en ny favorit. Håren på armarna reser sig bara jag tänker på den.. Helt OTROLIGT vacker! Love, love, love (ja, jag grät). MÅSTE läsa boken. Gör mig efteråt iordning innan Bästis vaknar och sen är det då dags att åka hem. Jag sover så gott som hela vägen, igen. Märker inte ens när en tjej stíger på och sätter sig bredvid. Så gör jag då ett högt utrop när jag slår upp ögonen och upptäcker hennes ansikte bara någon decimeter ifrån mitt. Haha.. pinsamt! Kommer slutligen hem till min egen älskade säng. Happy ending, right at you.

Belial drar till hem till Dalarna. Gick och la mig så sent och vaknade så tidigt, att jag sover nästan hela vägen och är ändå inte utvilad när tåget är framme. Bästis möter mig sedan vid buss stationen. Vi drar till hennes lägenhet och lämnar mina grejer. Sen fördriver vi tiden (d v s jag får höra om vad som händer i min lilla, lilla hemby för tillfället. Inte mycket att hänga i granen, direkt. Men det är fortfarande lika roligt hur vissa saker aldrig förändras). Vi drar till Willys och sen ska vi på systemet. Utanför träffar jag på en av mina bästa vänner från högstadiet (vi kallar henne Maxie) som jag inte sett på 4 år (och hennes pojkvän). Vi valde efter högstadiet att gå helt skilda vägar i livet. Mötet har, i ärlighetens namn, flera gånger skjutits upp och jag har varit lite nervös inför det (senast vi ens sågs som hastigast kände jag inte direkt att kärleken för mig svämmade över från hennes sida). Av vad jag hört har hon inte direkt haft mycket till övers för mig, dem senaste 2-3 åren (utan att jag riktigt förstått varför - vi har ju inte ens träffats under den tiden). Är lite stelt först, känns det som. Så drar vi upp till Bästis igen. Får på ditvägen höra om en viss person (har skrivit lite om honom förut i bloggen, men valde av ren respekt att ta bort det, även fast det inte var något direkt farligt), som jag hoppats på att få träffa under min vistelse. Men han ska tydligen vara upptagen med annat och det vill då säga någon annan samtidigt. Attans, kände jag. I'll fill you in: Träffade honom i November och sedan dess vet jag av en händelse att han haft ett par flickvänner, men det är inget han orkat nämna för mig. Saken är väll den att det ofta verkat som att han INTE haft någon, när han i själva verket faktiskt haft det. Nå.. han vart där uträknad ur min vistelse. Blir lite besviken. Sen kommer då en pöjk och dricker med oss ett tag, i köket. Det bli debatt mellan dem andra och jag lyssnar intresserat. Utanför kommer en viss Psycho (som jag nämnt ett antal gånger tidigare i min blogg) gående. Det är ett faktum, så behöver inte viska om det: En karl som varit kär i mig sen jag var.. 11? 12? eller någonting sånt. Har dem senaste månaderna ett flertal gånger fått förklara hur jag enbart är ute efter att vara kompis med honom (BTW, om du ändå klickar på länken; Efter den konversationen pratade vi inte på 2 månader eller nått. Sen dök han återigen upp och ville då säga att: ok, vi kunde väll vara bara vänner, då. Då hade jag, självklart, själv tappat sugen. Men jag sa, och passade också på att förklara hur vänner inte gör så som han gjorde från första början och att det var dålig stil av honom och att det kanske skulle bli svårförlåtet, att jag kunde ge det en chans.. men på något vänster har han valt att gå tillbaks till ruta ett igen. Och fortsätta tjata om ett förhållande som jag gång på gång får förklara aldrig kommer och gång på gång går han i taket då jag inte gör som han tycker, kallar honom för bekant, lever mitt eget liv etc etc). Detta drama tycker såklart alla andra är skitkul, medan jag själv vill bara sopa det under mattan och inte låtsas om över huvud taget. Nå.. jag gömmer mig och dem andra (alla utom pöjken som var med tidigare, men som här dragit.. om jag minns rätt) står på balkongen och pratar med Psycho en stund. Resten av kvällen hjälper dem mig att gömma mig så gott det går. Jag och Bästis dricker inget ännu, för vi ska sitta på kulturhuset en stund, då hennes pappas fru ska iväg och dansa. Vi beger oss dit. Jag MÅSTE kissa och får självklart urinvägsinfektion. Den går dock över till lindrigare smärtor innan vi ska dra igen. Vi skyndar iväg till Konsum och träffar på Maxie och C:O. Vi går in och köper juice att grogga med och så drar vi tillbaks till Bästis. Tror det är här någonstans någon börjar prata om mina ögon igen. Jag blir anklagad för att ha manga-ögon och stönar upprört att Konstantine alltid sa så (Sant. Han kallade mig jämt för "sin lilla mangaflicka"). Jag känner mig blödig. Nå.. vi fortsätter prata (om annat). Mitt upp i allt får jag en hel grogg över mig. Mitt hår, min sminkning, mitt linne.. hahaha! Jag lägger bara snabbt på lite nytt smink och skiter i resten. Pallade inte, helt enkelt. Såg förmodligen hemsk ut resten av kvällen.



Nostalgi, nostalgi, nostalgi.. kul! Vi drar runt lite. Inte mycket händer. Till slut landar vi på gräsmattan på skolan där jag gick från förskolan upp till sexan. Jag känner att jag har lite tråkigt.. Bästis ringer och sprider ut "min kåthet" på "ett mycket lustigt sätt" via telefon. Jag skrattar åt det (det gör jag inte på torsdagen). Sen hittar vi tillbaks till pöjken från tidigare. Han som startade upp med oss tidigare på kvällen, innan vi drog till kulturhuset (remember?). Han är ganska så kalas. Så bestämmer dem att de ska hämta grejer i hans lägenhet. Jag tar det som "hämta grejer" och säger att i så fall tänker jag då inte följa med. När dem gått får jag känslor av övergivenhet. Fick låna Bästis mobil medan hon var borta. Ringer till Psycho(!) och blir påvägen dit nästan uppraggad av random unge som jag kommer ihåg sedan skoltiden. Jesus.. hur gammal är han? 13? Förmodligen 19 eller något, men dem som är året yngre kommer alltid vara små 12-åringar. Nå, jag tar mig ur situationen och fortsätter towards Psychos. Är nu skittrött. Blir uppringd av Bästis när jag är utanför hans lägenhet (och han precis kommit ut). Jag hade fått allt om bakfoten.. dem skulle tydligen INTE ligga. Däremot har "Pöjken" tydligen bett HENNE att fråga om han kan få sig lite från mig. Jag skulle velat se min min när hon berättade det. Nå, hon gjorde helt rätt och förkunnade för honom att jag aldrig ligger med små människor (eller något sånt. Haha). För den delen ligger jag inte med folk som haft något.. spelar ingen roll vad.. ihop med mina kompisar heller. Vet inte varför, men känner mig ändå skyldig att umgås lite med Psycho innan jag drar (eller jo, vet varför. Så han inte ska bli förbannad nästa gång jag loggar ut på MSN igen. Men jag har insett att karln är omättlig! Spelar ingen roll om jag så skulle bo hos honom.. jag är ALDRIG hos honom och han kommer ALLTID i sista hand och mina vänner som jag inte sett på flera år får ändå MER uppmärksamhet än honom och det är SÅ synd om honom och det är FÖR tragiskt, alltihop. SUCK.). Så säger det till Bästis i telen. Vi går upp till honom, jag gosar med hans katt, vi bygger torn med hans snusdosor och sen råkar jag däcka på hans säng (minns det sista att han snyftade som en fjolla om hur tjock och ful han blivit och även att han sjöng en av sina.. 5?.. 10?.. 20?.. låtar som han skrivit om mig). Vaknar till min förfäran ett par timmar senare och har byxorna nere på låren och BHn är uppknäppt baktill (men har fortfarande linne och trosa på plats). Men det är inte det värsta! Storasyster (och ni andra som förmodligen inte VILL höra detta.. jag tror ni vet det med er själva), läs eventuellt inte mer? Jag kan inte andas.. då karln har lagt sig över mig (jag ligger på mage) och jag känner en kuk-bula (med kalsong över, thank god) som ligger och juckar in sig mellan mina skinkor. (Vart tog det vägen?). Jag skriker bakut! Ingen underdrift.. jag skriker verkligen bakut och han flyger genast av. Jag börjar dra på mig mina kläder, svär så det slår gnistor om min jävla käft och trampar sedan ilsket ut ur rummet. Han fattar ingenting av min ilska. Jag sliter upp ytterdörren och drar illa kvickt. Ringer till Bästis och hon säger att det självklart är ok att jag kommer. Snubblar strax in och somnar på hennes soffa (där hon bäddat <3).

Belial vaknar av att Lilla Grannen knackas (hårt) i ryggen. Jag slår panikslaget upp ögonen och sätter mig rakt upp. Han säger att mina kompisar knackat på fönstret. Jag blir irriterad och muttrar som fan, samtidigt som jag tar på mig kläder. NÅDE DEN som har mage att väcka mademoiselle. Jag går ut och där ute är mycket riktigt Bästis. Hon säger att hon vaknat av hur Sasha och Finnen höll på. Jag ser förskräckt hur bilen gungar åt alla håll och kanter. Jösses! Vi sätter oss utanför. Bästis börjar plocka ner tältet. Jag och Lilla Grannen pratar om musik och jag blir helt lycklig över när han gissar rätt på vad för musik jag gillar. ÄNTLIGEN någon som pays någon typ av attention. Han imponerar även med att ha och känna till en hel del musik som jag gillar, själv. Men så är "exet" snart uppe på benen igen. Bara någon timme innan det är dags att dra. Jag vill få prata ut om några grejer med honom.. vilket nu såklart är något bortom rimliga gränser för vad jag kan göra och just då tycker jag faktiskt att hon är överflödig. Väldigt överflödig! Jimmy ringer mig och jag förklarar hur dem ska åka för att hämta mig. Ett tag vill Lilla Grannen ge en vägbeskrivning och Bästis nästan ger honom telefonen, men jag förhindrar't. Skulle, av någon sjuk anledning, bara kännas fel. Det gör inte min morgon bättre att Lilla Grannen bestämmer sig för att han istället hellre går och lägger sig igen (innan vi drar). Känns som mycket grejer vart osagt och tror han missuppfattade en jävla massa grejer. Och detta stör mig som fan, fortfarande. Kontroll freaket inom som mig talar, antar jag.



Vi börjar gå därifrån. Då får jag syn på dem.. jättesniglarna!!! Ett skrik tränger upp genom min strupe. Sann skräck.. kunde inte sluta. Seriöst! Förvånar mig inte om folk trodde att jag antingen hittat ett lik eller var på väg att ofrivilligt bli ett själv, som jag skrek. Det var samtidigt jävligt skönt, på ett fucked up sätt. Att få skrika och skrika och skrika. Sedan fortsätter vi till Statoil och sätter oss utanför och väntar på respektive skjutsar. Blir själv senare hämtad än överenskommet. Nå, får då tid att tänka i min ensamhet. Har ångest, vill duscha. Innan dem går försvinner Sasha och Finnen in bakom baja-maja. Får senare veta att detta skedde p g a att Finnen tyckte jag var läskig. Tror jag vart kallad allt denna helgen, så vart väll inte direkt chockad. Förstod dock inte varför, riktigt. Tror det var något med hur jag tittade ("Att jag tittade för mycket". Jag undrade då om jag ens tittat på honom och vart förvånad. Men då sa Bästis att det var mer i allmänhet hur jag tittade). Jag fattar fortfarande inte vad som menas. Fick när vi pratade om detta i veckan höra att flickorna, å andra sidan, menar att mina ögon är så jävla oskuldsfulla och att Finnen nog inte menade (som jag valde att skämta om det) att jag hade en "hem-och-plocka-fram-fågelfötterna-altaret-korsen-nålarna-och-voodoo-dockorna typ av läskighet". Typiskt min otur. Jag är läskig - utan att samtidigt lyckas vara sådär mystiskt spännande.

Kommer hem, äter mat och sover bort resten av dagen.

Belial vaknar tidigt. Vill tillbaks till mina flickor. Lilla Grannen vaknar också, så jag måste alltså ta ett sånt där pinsamt morgon-snack. Jag håller på att krypa ur skinnet. Blir såklart påmind om 100 pinamheter. Usch! Vi går i alla fall ut och sätter oss utanför. Lilla Grannens ex är inte sen på plats. Hon undrar såklart om vi har legat och då svarar Lilla Grannen, lite väl kvickt, nej. Jag fortsätter sedan väva historien resten av dagen, för att jävlas med honom. Försöker väcka Bästis och Sasha i tältet utan resultat. Ljuger t o m att klockan är mycket. Men inget händer. Så jag går tillbaks till ormgropen igen. Sitter där en stund och lyssnar på dem. Stämningen mellan mig och exet, som igår var riktigt fin, känns lite pressad. Vet p g a kort numera att jag mest hade onda blickar på mig när jag inte tittade under resten av vår vistelse. Aj då. Jag bestämmer mig för att hämta en hårsnodd i min väska (som ligger i tältet). NU vaknar dem plötsligt och jag blir bokstavligt talat DRAGEN in i tältet för detaljer. Resten av morgonen ligger vi på gräsmattan och drar oss. Jag är desperat att få raka benen. Jag gör så och sen drar jag och Bästis till Statoil. Jag hittar en lakritsklubba och en dricka. Finns ingen frukost som passar mig där, ändå så. Nå.. vi ligger och lyssnar på musik och kikar på moln (vi hittar bl a två som ser ut som dels en pokemon och dels en skorpion). Lilla Grannen kommer förbi två gånger. Jag säger inte ett ord till människan. Blää.. vet inte för vilken gång på bara några månader det känns som jag är tillbaks i det gamla, "goda" fjortisträsket. Det börjar regna och Den Otrevlige bjuder inte in oss direkt, men.. well.. bjuder in oss. Så att säga. Jag säger att vi måste vara självständiga en stund till. Visa att vi inte BEHÖVER dem (vilket Den Otrevlige hävdat sen vi kom. En riktigt "karlakarl" som helatiden hackade på tjejer/kvinnors uselessness. Haha. Jag pinsamade mig mot honom dagen innan också, då jag skulle bräcka hans skitsnack, men det behöver jag då inte gå in på). I alla fall så tar vi hand om oss själva en stund till och sen går vi och sätter oss hos dem. Vi säger att vi ska vänta till 3 innan vi tar oss något att dricka, men jag och Bästis visar på dålig karaktär och börjar tidigare. Men i alla fall håller jag löftet att ta det lugnare med alkoholen den här dagen.

Lilla Grannen verkar ignorera min existens (förutom for a brief moment när jag får låna hans tröja. Men du kan säkert gissa vem som inte är närvarande då?) och jag känner mig lite sänkt (JAG VET. Jag är på tok för jävla överkänslig. Dock kan jag stolt säga att jag ALDRIG fylle-gråter). I alla fall bestämmer vi oss för att dra ner till campingen efter en stund igen. Känner mig ändå jävligt rådissad och hakar på, trots att min röv och mina höfter gör SÅ JÄVLA ONT. Vi går längst vägen (och inte stigen) den här dagen. Det är lite roligt.. men också ganska påfrestande för mig (nu när jag inte druckit så mycket) med min sociala räsdla och allt. Känner av det lite, men jag får gå i mitten av mig och mina kompisar och det känns tryggare. Vi ignorerar raggarbil efter raggarbil med kåtgnyende innehåll (allt det som angår mig den här kvällen cirklar runt de bröst livet tilldelat mig), så får vi då syn på några dem känner och springer fram.. till en EPA! Haha! Status för dem som satt däri. Där kommer liksom tre tjejer och går och dissar bil efter bil och så springer vi helt överlyckliga fram till första bästa epa vi ser. I alla fall så skulle alla vi mötte åt motsatt håll och det kom kanske 3 bilar vår väg på hela sträckan. Så svänger det då ut en som också ska till campingen. Dem hakar vi då på! Jag hamnar i knät på en Skåning (lite väl på, kanske.. och fattade inte ett ord han sa och han hade en så jävla ful hatt). Vi kommer till campingen och hoppar ut. Får där höra att han jag satt i knät åt hade kallat min röv för, håll i er.. SPETSIG! Jag blåser upp mig och travar fram till karln. "Kallade DU min röv för spetsig!!?".. ... .. "Va? Njao.. öhm.. njomen.. ... .. Jo, det gjorde jag väll, då." (Ser vettskrämd ut).. ... .. "TAAACK!". Jag är rörd och ger honom en kram. En tjej ger mig ondaste ögat ever och jag backar off. Ooopsie! Dags att dra.. Vi får groggar av en annan av skåningarna, som fortsätter att upprepat tafsa mig i häcken tills dess vi lyckas bli av med honom (genom att hota med en "längre sträcka" motion).

Vi träffar "han från back in November" (från dagen innan). Samt en till som Bästis haft något ihop med. Jag skrattar och anser att det står "Hennes stil" written all over alla hennes karlar. "November killen" berättar om en ank-incident och jag håller på att dö av skratt. Hans kallingar vart stulna av ankor och FÖR FÖRSTA GÅNGEN (det halvår jag kunnat ge namnet ett ansikte) håller jag och han med om något: Han måste ta tillbaks what's rightfully his. Bästis träffar sedan då ännu en av dem där som har hennes namn skrivet på sig. Jag och Sasha står och drar oss. Usch vilka jobbiga (särskilt ett respektlöst äckel, som är det hemskaste jag sett. Eww).. vi vill gå därifrån. När Bästis tar för lång tid på sig, börjar vi traska bortåt och då kommer hon. Vi träffar på skåningarna och dem tjatar på oss i hundra år tills vi till slut åker med dem. Jag kommer senare att klaga på att vi varken vann tid eller kul på att åka med dem. "Min skåning" var ändå inte med. Hehe. Nåja.. Bästis hoppar av längst vägen (ska tillbaks till "sin erövring" och skyller på att hon ska kissa) och lämnar oss i sticket. Jag börjar tröttna på att ha händer på mina ben och att dem inte slutar fast jag säkert 20 gånger förklarar att jag inte gillar att folk tar på mig och 100 olika anledningar varför. Vi får en utskällning för att vi utnyttjar dem och jag blir förbannad. Det var dem som tjatade på oss att åka med! JAG hade hellre gått. Hur som helst är en av dem (chaffisen) trevligare och han försöker lugna ner stämningen. Vi släpps av vid vårat tält. Jag är vrålhungrig och vi vill få tag på Bästis. Sashas mobil har slut på batteri (Den Otrevliges ex - vart fan kom alla ex ifrån? - bitchar när Sasha frågar henne om vi kan låna hans laddare). Jag har, som jag nog sagt, ingen mobil längre, sedan Falukalaset (tappade den, vilket jag bittert fått ångra ett antal gånger, since). Vi drar till Statoil. Det är för fullt med folk där.. så vi går tillbaks istället. På vägen dit börjar saker kretsa runt mina bröst igen. Panikångesten börjar komma. För mycket folk.. för respektlösa. Någon slänger ut en kamera och tar en närbild på min hylla. Jag vill bara skrika. Tror inte jag har någon förståelse från min vän, men det är en SVÅR sak att förstå och det kan jag begripa.



Jag går och sätter mig på bilflaket som vi lånar av Lilla Grannen. Vi har blivit lovade att sova där den här natten istället (tältet var tydligen för jävla kallt). Lilla Grannen sitter och snackar med någon chica. Jag vet inte om jag är lite.. svartis? Något sådant.. fast ändå inte svartis liksom. Mer som att det känns så jävla typiskt.. jag har kommit fram till att jag mest avskyr när jag måste ifrågasätta mitt eget omdömme. Jag och Sasha pratar en stund. Hon saknar sin finne (nappet från dagen innan) och jag lyssnar mest. Är egentligen inte trött.. men vill sova och skita i allt, ungefär. Lilla Grannen kommer ett par gånger, men det är tydligt att han knappt vet varför själv. Sasha går, efter att hon försökt övertala mig både länge och väl, iväg själv en sväng och jag bestämmer mig för att sova. Lyckas aldrig somna. Fryser som fan (fast jag lånat både Sasha och Bästis filtar). Lilla Grannen kommer tillbaks när jag är själv, men jag låtsas då sova. Sen kommer Sasha tillbaks, vi börjar prata (jag känner mig mycket, mycket piggare) och samtidigt får vi besök av Lilla Grannen och jag får en sovsäck. Borde väll tagit det som något possitivt, men i mitt tillstånd av alkohol blandat med ångest tog jag det som ett: "Sov INTE med mig inatt". Vilket just då faktiskt kändes som ett jävla nederlag.. vem vill bli dissad?

Jag är nedstämd som fan igen (var uppåt där ett tag). Minns inte vem som kommer först.. men tror det är Sashas finne och sedan kommer även Bästis tillbaks. Jag skriker bakut av lycka. Hon är också vrålhungrig. Sasha och hennes finne erbjuder sig att gå iväg och handla. Vi tror att det ska ta lååång tid, men det gör det inte. Jag förklarar under tiden allt med Lilla Grannen upp till detta för Bästis medan dem är borta. Avslutar: "Om han inte får till det med den där bruden som är där nu [FAST hade här inte sett/hört henne på länge], kommer han vilja att jag sover hos honom igen. Det kan jag lova dig. Men såfan att det kommer hända!" Det dröjer inte länge innan mina befaringar besannas (jag och Bästis ger varandra menande blickar.. som jag tror han märker, dessutom). Har då inte sett varken hans ex eller bruden från denna kväll på en bra jävla stund. Vet inte riktigt när den sistnämnda drog. Kanske va långt innan, eller kanske var ungefär då. Han försöker få det till att JAG ska be HONOM att få sova där på olika sätt. Jag skäller på honom för att "spermafläckarna" på hans tröja avskräckt folk hela kvällen (vilket inte är sant, folk gillade dem av någon jävla anledning), vilka by the way i själva verket var silikonfläckar från hans arbete. Han fortsätter komma tillbaks over and over och säger: "Vart ska du sova, nu då?" fast jag svarat på det flera gånger. Bästis lyckas luska ur honom att han inte fått till det med någon under helgen (även om jag är lite skeptisk). Till slut tröttnar jag på hans återkommande fråga om vart jag ska sova och lämnar beslutet i hans händer. Han säger att jag "kan väll sova hos honom, då". Jaha, snällt.. Jag tycker: "whatever". Sashas finne får då ta min plats när dem är tillbaks (vi kom tidigare överrens om att han fick sova därinne på vilkoret att dem inte skulle göra något. Och det lovade dem.. MIG, dessvärre. Stackars Bästis). Vilket alltså betyder att jag ändå följer med Lilla Grannen.

Känner mig mycket, mycket nyktrare än under gårdagen, vilket är skönt. Vi pratar lite vettigare saker och han gör det klart att han förstått att det varit jobbigt för mig den här dagen. "Att inte kunna göra allt vad jag velat göra" som han uttryckte det. Jag blir förvånad över hur jävla rätt han faktiskt har, angående det. Där slog han huvudet på spiken. Ändå är jag fortfarande väldigt nedstämd. Och det blir lite värre.. inga detaljer om det. Han gör slutligen samma irriterande grej som bl a Lejonet gjorde, vilket sänker mig ännu mera. Varför måste alla alltid, alltid slänga upp i ansiktet på mig hur allt bara är fake? Hur kört allt är? Snälla.. om folk nu promt ska vara sånna jävla lögnare.. så kan dom väll då vara det med lite finess. Lyssna på ett gammalt proffs inom den grenen.

Belial vaknar lite senare än planerat. Gör mig i ordning och åtnjuter min sista dusch på 2 dagar (det var hemskt. MITT HÅR den sista dagen, säger jag bara). Tar ett tag att dra ner på stan och köpa dricka och efter det drar jag till bussen, träffar två trevliga, pratglada (nyktra) människor på buss stationen. Jag blir lite arg, då jag aldrig träffat något sådant i denna stad tidigare, men när jag väl gör det måste jag åka. Hoppar på bussen och får helgens första underskattning av min ålder där och då av chaffisen. "Du har inte fyllt 19".. ... .. "Öhm. Jo!".. ... .. "Va? Jävlar. Du skulle ju ljugit!" Hmm.. jaja. Åker i alla fall dit. Tror ett plötsligt illamående beror på värmen och jag får svimattacker 2 gånger. Dels under bussbytet och sen när jag är framme. Synen försvinner nästan helt och jag bara vinglar. En brud ger mig disse-blicken no.1. Men skiter i henne. Sen kommer Bästis och ger mig den glada nyheten att vi bor en timme bort. Börjar på vägen hata min väska. Men hon hjälper mig att bära, den sötnosen. Tusen tack för det! Gör i ordning en grogg och vi sätter oss hos våra "grannar". Snackar med dem. Den ena är så sjukt otrevlig (efter en stund), dock sjunger han bra. Men jag döper honom på Lördagen till "Han med skägget a k a Den Otrevlige". Lynnig liten bitch. Men ja.. jag lyckas i alla fall bli mer pladdrig (tänkte först inte på att jag helatiden fick ta mina kompisars drickor, så kunde inte för mitt liv förstå hur fan jag kunde bli så jävla full). Sasha får napp på någon som kommer dit. Det går på kanske en minut innan dem är i halsarna på varann. Jag sitter kvar i gräset och fattar noll en stund (och ser redigt ful ut, av kort att dömma). Sen vill kompisarna röra på sig, ner mot campingen. Tror jag redan här börjar känna att jag redan fallit för mycket tillbaks i mina gamla vanor och tänker innan vi går att jag måste rycka upp mig och inte bli så jävla.. hittar inte ordet för det. Obetänksam? Godtrogen? Lösaktig? Hmm.. en fin blandning, får vi säga då. Jag "ramlar iväg" rakt åt skogen och Bästis och Sasha hamnar före. Börjar springa efter och går ner i en ofrivillig spagat. AJ! Har ont i mina höfter och min röv fortfarande och klagade på detta hela helgen. Det hindrade min förmåga att gå. Vi rör oss ner mot campingen. Träffar på folk såklart. Får höra "Lila hår! Fan vad coolt!" och jag hakar upp mig. DET ÄR RÖTT! Alla håller med.. det ÄR rött. Fnys på dem som sa lila. På campingen sitter vi och nöter en stund. Vi träffar en kul tjej och snackar med henne. Till slut får hon ett minne av oss till sin berlock i form av ett strips (vette fan vems) som vi alla får pussa på en gång. HAHAHA! Det var roligt, det. Sen spiller jag ner en hel diskbänk + golv inne i något kök (minns inte hur vi kom dit). Mina vänner vill då dra igen. Vi drar utan att städa upp efter oss.. eller "oss och oss".. mig, egentligen.



Vi träffar på en person som jag träffade back in November och som känner Bästis (på festen hon hade då hon fyllt år). Vi dras med runt och letar efter hans kompisar. Vi kommer efter lite tisslande och tasslande på att vi ska välta honom i en Baja-Maja. Jag frågar om han inte är lite nödig. Han fattar ingenting och tror väll att jag va sugen på något annat i en utav dem. "Ja men följ med in då", eller nått sånt. Nej, säger jag och han säger att jag inte vågar. Det var ju inte alldeles riktigt, men jag går med på påståendet. Whatever. Kompisarna tycker att jag ska göra't bara för att få in han där. Dem får en utskällning. "Ska jag uppoffra min stolthet, doften av parfym och mina rena kläder för erat sjuka nöjes skull?". Han var dock way trevligare denna gång än i November. Men vi lämnar honom och går tillbaks samma väg (en bra väg, inte alls särskilt mycket folk.. tvärt om), för han var för jobbig med sitt springande. Vi träffar två Norrlänningar och jag blir lite kär. Haha. Fast dem va bara 89or såklart. Vi skiljs åt längre fram. Dem gick med oss en bit, för beskydd mot våldtäcktsmän. Sen har jag en liten minneslucka. Men tror att vi hittade tillbaks till grannarna. Och här börjas det. Vi har ett smeknamn på honom. Men tänker ge honom ett annat hit. INTE Den Otrevlige, utan den andra. Han var en buttlicking liten toffel för sitt "ex", som också var med (hmm.. åka på Power med sitt "ex"? Ööh. OCH VAD FAN! SKA JAG FORTSÄTTA DRAS TILL HÄMNDLYSTNA BIN RESTEN AV MITT LIV ELLER!!?). Så nu kallas han "Toffeln", ok? (MEN VA LESS JAG BLIR PÅ DETTA ÄMNE. BLÄ!). Nä, vänta.. vi tar Lilla Grannen, istället. Vi går i alla fall med Lilla Grannen ner till hamnen. 100 minnesluckor till och rövont så in i helvete. (Varför tror alla att det är något perverst som nyligen inträffat, när man säger att man har ont på/i asset)? Vi går tillbaks igen efter ett tag. Dem är hungriga. Vi går och köper pizza. Sen sätter vi oss på vår gräsplätt igen. Dem äter. Jag är hyper. Dem vill sova. Jag vill va vaken. Lilla Grannen påminner mig om en överenskommelse som vi tydligen (?) haft att jag skulle sova hos honom. Ser inte till exet och får grepp om förvåningsmomentet varför han vågat vara så öppen lately. (Såfort katten va borta hade han ständigt wild dance på bordet. Hmm.. ångrar som fan på många sätt att jag gav mig in i deras drama i highschool anda, ens). Men eftersom jag betvivlar att vi kan få plats alla tre i vårt tält, gör jag det (höhö.. "bara därför", såklart). Världens pinsamaste händelseförlopp utspelar sig i husvagnen. Ska inte gå in på detaljer. Men bland annat är vi inte direkt ensamma (han har en äldre karl som han delar vagnen med) och bland mera annat berättar jag väll allt utom det som möjligen kunde varit väsentligt/intressant om mig själv, mitt liv och saker som varit (och jag minns inte ens varför eller hur vi kommer in på det). Så jävla awkard och pinsamt, alltihop! Jag dör, fan!

Har du läst min blogg en längre tid bör du känna till min förkärlek till den alldeles förtjusande unge mannen här bredvid (<--) vid det här laget. Men hmm.. innebär detta att jag nu officielt ligger på en helt psyko stalker nivå? Jag kan inte hjälpa det! Jag bara måste äkta Alan Rickman! Det är det jag föddes till.. jag bara VET det. He's my divine mission in this world.

Jag kan helt enkelt inte föreställa mig att det ens skulle kunna exsistera något annat i hela världen som vore en sådan otrolig upplevelse för mig. En sån händelse som att få uppleva Alan Rickman skulle tillfredsställa alla mina sinnen fullt ut på en gång. TÄNK att få vara tillsammans med honom.. lyssna på hans röst, kolla på honom, känna honom, dra in hans doft och kanske, kanske få smaka lite t o m? Min lycka skulle vara fulländad och jag skulle ha fullföljt mitt syfte. Men det är alltid drömmar som denna, som aldrig slår in för tjejer som mig. Oh why, cruel world? WHY?