Jag gjorde det.. jag löste det! Eller okej.. VI löste det. Men det var självklart MEST p g a MIN hårda effort. Höhö (Nej, jag skämtar). Men jag och Konstantine är nu på det torra med varandra. Efter 2 år då vi knappt haft ett ord att säga till varann. Förlåtet.. ej glömt.. men FUCKING FÖRLÅTET. Och det är inget mer med detta, för att göra det klart. Vi är helt enkelt.. OK med varann? Känns faktiskt jävligt bra. Ville bara säga det. Det var nämligen eftersom jag inte visste hur det skulle gå riktigt som jag stängde ner min blogg i något dygn. Har (av tidigare erfarenhet) anledning att misstänka att livet blir jävligt outhärdligt i samband med att vi slår "våra visa huvuden" ihop. Men så vart det alltså inte den här gången.. och ska det fan inte bli, heller.

Men som du säkert förstår kommer detta förmodligen ha en inverkan på min blogg. Främst mindre onödig depp, skulle jag chansa på. Läs inte: "jag är av med min panikångest hokus pokus". Fick nästan en mitt under vår diskussion i förrgår och innan jag vågade ta steget att ens prata med honom hade jag hjärtklapp så jag trodde jag skulle svimma. Och det är ingen överdrift! Det var helt galet..

Nu ska jag planera för i övermorgon (då det blir Power Meet). Hoppas jag lyckas få tag i ett tält, annars kan det bli knepigt. Strax dyker kanske en bild som jag jobbat på i tre dagar upp. Är lite sur, för pillar på en blogg åt några på min MSN lista.. och den blir typ minst 3 gånger så grym som min är. Bortskämda jävla ungar!