Belial vaknar tidigt. Vill tillbaks till mina flickor. Lilla Grannen vaknar också, så jag måste alltså ta ett sånt där pinsamt morgon-snack. Jag håller på att krypa ur skinnet. Blir såklart påmind om 100 pinamheter. Usch! Vi går i alla fall ut och sätter oss utanför. Lilla Grannens ex är inte sen på plats. Hon undrar såklart om vi har legat och då svarar Lilla Grannen, lite väl kvickt, nej. Jag fortsätter sedan väva historien resten av dagen, för att jävlas med honom. Försöker väcka Bästis och Sasha i tältet utan resultat. Ljuger t o m att klockan är mycket. Men inget händer. Så jag går tillbaks till ormgropen igen. Sitter där en stund och lyssnar på dem. Stämningen mellan mig och exet, som igår var riktigt fin, känns lite pressad. Vet p g a kort numera att jag mest hade onda blickar på mig när jag inte tittade under resten av vår vistelse. Aj då. Jag bestämmer mig för att hämta en hårsnodd i min väska (som ligger i tältet). NU vaknar dem plötsligt och jag blir bokstavligt talat DRAGEN in i tältet för detaljer. Resten av morgonen ligger vi på gräsmattan och drar oss. Jag är desperat att få raka benen. Jag gör så och sen drar jag och Bästis till Statoil. Jag hittar en lakritsklubba och en dricka. Finns ingen frukost som passar mig där, ändå så. Nå.. vi ligger och lyssnar på musik och kikar på moln (vi hittar bl a två som ser ut som dels en pokemon och dels en skorpion). Lilla Grannen kommer förbi två gånger. Jag säger inte ett ord till människan. Blää.. vet inte för vilken gång på bara några månader det känns som jag är tillbaks i det gamla, "goda" fjortisträsket. Det börjar regna och Den Otrevlige bjuder inte in oss direkt, men.. well.. bjuder in oss. Så att säga. Jag säger att vi måste vara självständiga en stund till. Visa att vi inte BEHÖVER dem (vilket Den Otrevlige hävdat sen vi kom. En riktigt "karlakarl" som helatiden hackade på tjejer/kvinnors uselessness. Haha. Jag pinsamade mig mot honom dagen innan också, då jag skulle bräcka hans skitsnack, men det behöver jag då inte gå in på). I alla fall så tar vi hand om oss själva en stund till och sen går vi och sätter oss hos dem. Vi säger att vi ska vänta till 3 innan vi tar oss något att dricka, men jag och Bästis visar på dålig karaktär och börjar tidigare. Men i alla fall håller jag löftet att ta det lugnare med alkoholen den här dagen.

Lilla Grannen verkar ignorera min existens (förutom for a brief moment när jag får låna hans tröja. Men du kan säkert gissa vem som inte är närvarande då?) och jag känner mig lite sänkt (JAG VET. Jag är på tok för jävla överkänslig. Dock kan jag stolt säga att jag ALDRIG fylle-gråter). I alla fall bestämmer vi oss för att dra ner till campingen efter en stund igen. Känner mig ändå jävligt rådissad och hakar på, trots att min röv och mina höfter gör SÅ JÄVLA ONT. Vi går längst vägen (och inte stigen) den här dagen. Det är lite roligt.. men också ganska påfrestande för mig (nu när jag inte druckit så mycket) med min sociala räsdla och allt. Känner av det lite, men jag får gå i mitten av mig och mina kompisar och det känns tryggare. Vi ignorerar raggarbil efter raggarbil med kåtgnyende innehåll (allt det som angår mig den här kvällen cirklar runt de bröst livet tilldelat mig), så får vi då syn på några dem känner och springer fram.. till en EPA! Haha! Status för dem som satt däri. Där kommer liksom tre tjejer och går och dissar bil efter bil och så springer vi helt överlyckliga fram till första bästa epa vi ser. I alla fall så skulle alla vi mötte åt motsatt håll och det kom kanske 3 bilar vår väg på hela sträckan. Så svänger det då ut en som också ska till campingen. Dem hakar vi då på! Jag hamnar i knät på en Skåning (lite väl på, kanske.. och fattade inte ett ord han sa och han hade en så jävla ful hatt). Vi kommer till campingen och hoppar ut. Får där höra att han jag satt i knät åt hade kallat min röv för, håll i er.. SPETSIG! Jag blåser upp mig och travar fram till karln. "Kallade DU min röv för spetsig!!?".. ... .. "Va? Njao.. öhm.. njomen.. ... .. Jo, det gjorde jag väll, då." (Ser vettskrämd ut).. ... .. "TAAACK!". Jag är rörd och ger honom en kram. En tjej ger mig ondaste ögat ever och jag backar off. Ooopsie! Dags att dra.. Vi får groggar av en annan av skåningarna, som fortsätter att upprepat tafsa mig i häcken tills dess vi lyckas bli av med honom (genom att hota med en "längre sträcka" motion).

Vi träffar "han från back in November" (från dagen innan). Samt en till som Bästis haft något ihop med. Jag skrattar och anser att det står "Hennes stil" written all over alla hennes karlar. "November killen" berättar om en ank-incident och jag håller på att dö av skratt. Hans kallingar vart stulna av ankor och FÖR FÖRSTA GÅNGEN (det halvår jag kunnat ge namnet ett ansikte) håller jag och han med om något: Han måste ta tillbaks what's rightfully his. Bästis träffar sedan då ännu en av dem där som har hennes namn skrivet på sig. Jag och Sasha står och drar oss. Usch vilka jobbiga (särskilt ett respektlöst äckel, som är det hemskaste jag sett. Eww).. vi vill gå därifrån. När Bästis tar för lång tid på sig, börjar vi traska bortåt och då kommer hon. Vi träffar på skåningarna och dem tjatar på oss i hundra år tills vi till slut åker med dem. Jag kommer senare att klaga på att vi varken vann tid eller kul på att åka med dem. "Min skåning" var ändå inte med. Hehe. Nåja.. Bästis hoppar av längst vägen (ska tillbaks till "sin erövring" och skyller på att hon ska kissa) och lämnar oss i sticket. Jag börjar tröttna på att ha händer på mina ben och att dem inte slutar fast jag säkert 20 gånger förklarar att jag inte gillar att folk tar på mig och 100 olika anledningar varför. Vi får en utskällning för att vi utnyttjar dem och jag blir förbannad. Det var dem som tjatade på oss att åka med! JAG hade hellre gått. Hur som helst är en av dem (chaffisen) trevligare och han försöker lugna ner stämningen. Vi släpps av vid vårat tält. Jag är vrålhungrig och vi vill få tag på Bästis. Sashas mobil har slut på batteri (Den Otrevliges ex - vart fan kom alla ex ifrån? - bitchar när Sasha frågar henne om vi kan låna hans laddare). Jag har, som jag nog sagt, ingen mobil längre, sedan Falukalaset (tappade den, vilket jag bittert fått ångra ett antal gånger, since). Vi drar till Statoil. Det är för fullt med folk där.. så vi går tillbaks istället. På vägen dit börjar saker kretsa runt mina bröst igen. Panikångesten börjar komma. För mycket folk.. för respektlösa. Någon slänger ut en kamera och tar en närbild på min hylla. Jag vill bara skrika. Tror inte jag har någon förståelse från min vän, men det är en SVÅR sak att förstå och det kan jag begripa.



Jag går och sätter mig på bilflaket som vi lånar av Lilla Grannen. Vi har blivit lovade att sova där den här natten istället (tältet var tydligen för jävla kallt). Lilla Grannen sitter och snackar med någon chica. Jag vet inte om jag är lite.. svartis? Något sådant.. fast ändå inte svartis liksom. Mer som att det känns så jävla typiskt.. jag har kommit fram till att jag mest avskyr när jag måste ifrågasätta mitt eget omdömme. Jag och Sasha pratar en stund. Hon saknar sin finne (nappet från dagen innan) och jag lyssnar mest. Är egentligen inte trött.. men vill sova och skita i allt, ungefär. Lilla Grannen kommer ett par gånger, men det är tydligt att han knappt vet varför själv. Sasha går, efter att hon försökt övertala mig både länge och väl, iväg själv en sväng och jag bestämmer mig för att sova. Lyckas aldrig somna. Fryser som fan (fast jag lånat både Sasha och Bästis filtar). Lilla Grannen kommer tillbaks när jag är själv, men jag låtsas då sova. Sen kommer Sasha tillbaks, vi börjar prata (jag känner mig mycket, mycket piggare) och samtidigt får vi besök av Lilla Grannen och jag får en sovsäck. Borde väll tagit det som något possitivt, men i mitt tillstånd av alkohol blandat med ångest tog jag det som ett: "Sov INTE med mig inatt". Vilket just då faktiskt kändes som ett jävla nederlag.. vem vill bli dissad?

Jag är nedstämd som fan igen (var uppåt där ett tag). Minns inte vem som kommer först.. men tror det är Sashas finne och sedan kommer även Bästis tillbaks. Jag skriker bakut av lycka. Hon är också vrålhungrig. Sasha och hennes finne erbjuder sig att gå iväg och handla. Vi tror att det ska ta lååång tid, men det gör det inte. Jag förklarar under tiden allt med Lilla Grannen upp till detta för Bästis medan dem är borta. Avslutar: "Om han inte får till det med den där bruden som är där nu [FAST hade här inte sett/hört henne på länge], kommer han vilja att jag sover hos honom igen. Det kan jag lova dig. Men såfan att det kommer hända!" Det dröjer inte länge innan mina befaringar besannas (jag och Bästis ger varandra menande blickar.. som jag tror han märker, dessutom). Har då inte sett varken hans ex eller bruden från denna kväll på en bra jävla stund. Vet inte riktigt när den sistnämnda drog. Kanske va långt innan, eller kanske var ungefär då. Han försöker få det till att JAG ska be HONOM att få sova där på olika sätt. Jag skäller på honom för att "spermafläckarna" på hans tröja avskräckt folk hela kvällen (vilket inte är sant, folk gillade dem av någon jävla anledning), vilka by the way i själva verket var silikonfläckar från hans arbete. Han fortsätter komma tillbaks over and over och säger: "Vart ska du sova, nu då?" fast jag svarat på det flera gånger. Bästis lyckas luska ur honom att han inte fått till det med någon under helgen (även om jag är lite skeptisk). Till slut tröttnar jag på hans återkommande fråga om vart jag ska sova och lämnar beslutet i hans händer. Han säger att jag "kan väll sova hos honom, då". Jaha, snällt.. Jag tycker: "whatever". Sashas finne får då ta min plats när dem är tillbaks (vi kom tidigare överrens om att han fick sova därinne på vilkoret att dem inte skulle göra något. Och det lovade dem.. MIG, dessvärre. Stackars Bästis). Vilket alltså betyder att jag ändå följer med Lilla Grannen.

Känner mig mycket, mycket nyktrare än under gårdagen, vilket är skönt. Vi pratar lite vettigare saker och han gör det klart att han förstått att det varit jobbigt för mig den här dagen. "Att inte kunna göra allt vad jag velat göra" som han uttryckte det. Jag blir förvånad över hur jävla rätt han faktiskt har, angående det. Där slog han huvudet på spiken. Ändå är jag fortfarande väldigt nedstämd. Och det blir lite värre.. inga detaljer om det. Han gör slutligen samma irriterande grej som bl a Lejonet gjorde, vilket sänker mig ännu mera. Varför måste alla alltid, alltid slänga upp i ansiktet på mig hur allt bara är fake? Hur kört allt är? Snälla.. om folk nu promt ska vara sånna jävla lögnare.. så kan dom väll då vara det med lite finess. Lyssna på ett gammalt proffs inom den grenen.