All those honey collecting assholes..
Fredag (4 Juli)
Belial vaknar lite senare än planerat. Gör mig i ordning och åtnjuter min sista dusch på 2 dagar (det var hemskt. MITT HÅR den sista dagen, säger jag bara). Tar ett tag att dra ner på stan och köpa dricka och efter det drar jag till bussen, träffar två trevliga, pratglada (nyktra) människor på buss stationen. Jag blir lite arg, då jag aldrig träffat något sådant i denna stad tidigare, men när jag väl gör det måste jag åka. Hoppar på bussen och får helgens första underskattning av min ålder där och då av chaffisen. "Du har inte fyllt 19".. ... .. "Öhm. Jo!".. ... .. "Va? Jävlar. Du skulle ju ljugit!" Hmm.. jaja. Åker i alla fall dit. Tror ett plötsligt illamående beror på värmen och jag får svimattacker 2 gånger. Dels under bussbytet och sen när jag är framme. Synen försvinner nästan helt och jag bara vinglar. En brud ger mig disse-blicken no.1. Men skiter i henne. Sen kommer Bästis och ger mig den glada nyheten att vi bor en timme bort. Börjar på vägen hata min väska. Men hon hjälper mig att bära, den sötnosen. Tusen tack för det! Gör i ordning en grogg och vi sätter oss hos våra "grannar". Snackar med dem. Den ena är så sjukt otrevlig (efter en stund), dock sjunger han bra. Men jag döper honom på Lördagen till "Han med skägget a k a Den Otrevlige". Lynnig liten bitch. Men ja.. jag lyckas i alla fall bli mer pladdrig (tänkte först inte på att jag helatiden fick ta mina kompisars drickor, så kunde inte för mitt liv förstå hur fan jag kunde bli så jävla full). Sasha får napp på någon som kommer dit. Det går på kanske en minut innan dem är i halsarna på varann. Jag sitter kvar i gräset och fattar noll en stund (och ser redigt ful ut, av kort att dömma). Sen vill kompisarna röra på sig, ner mot campingen. Tror jag redan här börjar känna att jag redan fallit för mycket tillbaks i mina gamla vanor och tänker innan vi går att jag måste rycka upp mig och inte bli så jävla.. hittar inte ordet för det. Obetänksam? Godtrogen? Lösaktig? Hmm.. en fin blandning, får vi säga då. Jag "ramlar iväg" rakt åt skogen och Bästis och Sasha hamnar före. Börjar springa efter och går ner i en ofrivillig spagat. AJ! Har ont i mina höfter och min röv fortfarande och klagade på detta hela helgen. Det hindrade min förmåga att gå. Vi rör oss ner mot campingen. Träffar på folk såklart. Får höra "Lila hår! Fan vad coolt!" och jag hakar upp mig. DET ÄR RÖTT! Alla håller med.. det ÄR rött. Fnys på dem som sa lila. På campingen sitter vi och nöter en stund. Vi träffar en kul tjej och snackar med henne. Till slut får hon ett minne av oss till sin berlock i form av ett strips (vette fan vems) som vi alla får pussa på en gång. HAHAHA! Det var roligt, det. Sen spiller jag ner en hel diskbänk + golv inne i något kök (minns inte hur vi kom dit). Mina vänner vill då dra igen. Vi drar utan att städa upp efter oss.. eller "oss och oss".. mig, egentligen.

Vi träffar på en person som jag träffade back in November och som känner Bästis (på festen hon hade då hon fyllt år). Vi dras med runt och letar efter hans kompisar. Vi kommer efter lite tisslande och tasslande på att vi ska välta honom i en Baja-Maja. Jag frågar om han inte är lite nödig. Han fattar ingenting och tror väll att jag va sugen på något annat i en utav dem. "Ja men följ med in då", eller nått sånt. Nej, säger jag och han säger att jag inte vågar. Det var ju inte alldeles riktigt, men jag går med på påståendet. Whatever. Kompisarna tycker att jag ska göra't bara för att få in han där. Dem får en utskällning. "Ska jag uppoffra min stolthet, doften av parfym och mina rena kläder för erat sjuka nöjes skull?". Han var dock way trevligare denna gång än i November. Men vi lämnar honom och går tillbaks samma väg (en bra väg, inte alls särskilt mycket folk.. tvärt om), för han var för jobbig med sitt springande. Vi träffar två Norrlänningar och jag blir lite kär. Haha. Fast dem va bara 89or såklart. Vi skiljs åt längre fram. Dem gick med oss en bit, för beskydd mot våldtäcktsmän. Sen har jag en liten minneslucka. Men tror att vi hittade tillbaks till grannarna. Och här börjas det. Vi har ett smeknamn på honom. Men tänker ge honom ett annat hit. INTE Den Otrevlige, utan den andra. Han var en buttlicking liten toffel för sitt "ex", som också var med (hmm.. åka på Power med sitt "ex"? Ööh. OCH VAD FAN! SKA JAG FORTSÄTTA DRAS TILL HÄMNDLYSTNA BIN RESTEN AV MITT LIV ELLER!!?). Så nu kallas han "Toffeln", ok? (MEN VA LESS JAG BLIR PÅ DETTA ÄMNE. BLÄ!). Nä, vänta.. vi tar Lilla Grannen, istället. Vi går i alla fall med Lilla Grannen ner till hamnen. 100 minnesluckor till och rövont så in i helvete. (Varför tror alla att det är något perverst som nyligen inträffat, när man säger att man har ont på/i asset)? Vi går tillbaks igen efter ett tag. Dem är hungriga. Vi går och köper pizza. Sen sätter vi oss på vår gräsplätt igen. Dem äter. Jag är hyper. Dem vill sova. Jag vill va vaken. Lilla Grannen påminner mig om en överenskommelse som vi tydligen (?) haft att jag skulle sova hos honom. Ser inte till exet och får grepp om förvåningsmomentet varför han vågat vara så öppen lately. (Såfort katten va borta hade han ständigt wild dance på bordet. Hmm.. ångrar som fan på många sätt att jag gav mig in i deras drama i highschool anda, ens). Men eftersom jag betvivlar att vi kan få plats alla tre i vårt tält, gör jag det (höhö.. "bara därför", såklart). Världens pinsamaste händelseförlopp utspelar sig i husvagnen. Ska inte gå in på detaljer. Men bland annat är vi inte direkt ensamma (han har en äldre karl som han delar vagnen med) och bland mera annat berättar jag väll allt utom det som möjligen kunde varit väsentligt/intressant om mig själv, mitt liv och saker som varit (och jag minns inte ens varför eller hur vi kommer in på det). Så jävla awkard och pinsamt, alltihop! Jag dör, fan!

Vi träffar på en person som jag träffade back in November och som känner Bästis (på festen hon hade då hon fyllt år). Vi dras med runt och letar efter hans kompisar. Vi kommer efter lite tisslande och tasslande på att vi ska välta honom i en Baja-Maja. Jag frågar om han inte är lite nödig. Han fattar ingenting och tror väll att jag va sugen på något annat i en utav dem. "Ja men följ med in då", eller nått sånt. Nej, säger jag och han säger att jag inte vågar. Det var ju inte alldeles riktigt, men jag går med på påståendet. Whatever. Kompisarna tycker att jag ska göra't bara för att få in han där. Dem får en utskällning. "Ska jag uppoffra min stolthet, doften av parfym och mina rena kläder för erat sjuka nöjes skull?". Han var dock way trevligare denna gång än i November. Men vi lämnar honom och går tillbaks samma väg (en bra väg, inte alls särskilt mycket folk.. tvärt om), för han var för jobbig med sitt springande. Vi träffar två Norrlänningar och jag blir lite kär. Haha. Fast dem va bara 89or såklart. Vi skiljs åt längre fram. Dem gick med oss en bit, för beskydd mot våldtäcktsmän. Sen har jag en liten minneslucka. Men tror att vi hittade tillbaks till grannarna. Och här börjas det. Vi har ett smeknamn på honom. Men tänker ge honom ett annat hit. INTE Den Otrevlige, utan den andra. Han var en buttlicking liten toffel för sitt "ex", som också var med (hmm.. åka på Power med sitt "ex"? Ööh. OCH VAD FAN! SKA JAG FORTSÄTTA DRAS TILL HÄMNDLYSTNA BIN RESTEN AV MITT LIV ELLER!!?). Så nu kallas han "Toffeln", ok? (MEN VA LESS JAG BLIR PÅ DETTA ÄMNE. BLÄ!). Nä, vänta.. vi tar Lilla Grannen, istället. Vi går i alla fall med Lilla Grannen ner till hamnen. 100 minnesluckor till och rövont så in i helvete. (Varför tror alla att det är något perverst som nyligen inträffat, när man säger att man har ont på/i asset)? Vi går tillbaks igen efter ett tag. Dem är hungriga. Vi går och köper pizza. Sen sätter vi oss på vår gräsplätt igen. Dem äter. Jag är hyper. Dem vill sova. Jag vill va vaken. Lilla Grannen påminner mig om en överenskommelse som vi tydligen (?) haft att jag skulle sova hos honom. Ser inte till exet och får grepp om förvåningsmomentet varför han vågat vara så öppen lately. (Såfort katten va borta hade han ständigt wild dance på bordet. Hmm.. ångrar som fan på många sätt att jag gav mig in i deras drama i highschool anda, ens). Men eftersom jag betvivlar att vi kan få plats alla tre i vårt tält, gör jag det (höhö.. "bara därför", såklart). Världens pinsamaste händelseförlopp utspelar sig i husvagnen. Ska inte gå in på detaljer. Men bland annat är vi inte direkt ensamma (han har en äldre karl som han delar vagnen med) och bland mera annat berättar jag väll allt utom det som möjligen kunde varit väsentligt/intressant om mig själv, mitt liv och saker som varit (och jag minns inte ens varför eller hur vi kommer in på det). Så jävla awkard och pinsamt, alltihop! Jag dör, fan!