Lär skriva något, känner jag. Mår för tillfället lite halvtaskigt. Men det går upp och ner. Igår var jag mestadels jättepigg och glad. Inga fler ångestattacker sen förrförra lördagen. Skönt som fan. Nästa vecka blir det Power Meet. Hehe. Verkligen inte min grej egentligen (den första människan i världshistorien som tar bussen in till PM?), men nu är det så att vänner från Dalarna ska dit, så ska möta upp med dom och hitta på något. Planerar även att åka upp till Dalarna snart igen och träffa dem då med.



Hade ett långt samtal med Bästis igår. Skrattade så jag höll på att kissa på mig (skojar inte. Låg på golvet och försökte få luft). Det är roligt att känna någon med sådan liknande humor. Inte många som har det. Men har man varit bästa vänner sen dagis har man nog rätt automatiskt en hel del gemensamt. T ex "snälla" äldre systrar som tog varje chans att reta upp oss (som när dem döpte oss till Stinka och Lortis. Vi kontrade desperat då med att dem i så fall var Aagh och Hydia). Det var fina tider, det.

Stinka (Bästis) tycker Lortis (Belial) blivit för bortskämd med knullat och har nu fått för sig att döpa Lortis till "Lyxhoran" istället (HAHA.. LORTIS SOM LYXHORA! Något att föreviga med en teckning, kanske? Eller vad tycks? XD). Nåja.. Lejonet heter numera "Postis Per", eller hur det nu var. Så ska väll inte klaga alltför mycket..

Belial ser kärleksfullt Diablo III Gameplay Videon.      "Haha.. Deckard Cain - den gamle stofilen!" Jimmy är, som alltid, inne i spelandet.      "Japp, han är alltid med!" Belial, alltmer kärleksfullt:      "Det är som förälskelse.. den allra första går aldrig      riktigt ur. Och det är likadant med det första Hack and      Slashet. Man må ha legat runt med dess bittra fiender,       större bröder och vettefan allt. Men alla dem fina       minnena (för att inte tala om kraven/idealen) går alltid       tillbaks till den allra första kärleken.."

Belial stirrar stint på sin teckning.      "VAD I HELVETE!!?       Vad fan är det här!!?" Jimmy är inne i spelandet. Hör inte ett skit. Belial höjer rösten:      "En handjävel till, som jag missat! Vad är det för fel på      er jävla människor som jag jobbar med, egentligen?" Jimmy börjar skratta.      "Haha! Du är så jävla schizofren att du.." Belial fyller i:      ".. har ett helt crew här. Japp. Heh.. fan va illa!"

Belial vill egentligen bara ligga kvar hela dagen. Men kan inte.. trots att jag kanske högst sovit i två - tre timmar. Försöker gå igenom gårdagen i huvudet ett par gånger. Oh heck! Snubben drog.. jag stod kvar som ett fån en stund. Osäker på om det var för att min förmåga att gå ännu inte återgått (lol.. erm) till sitt vanliga, stabila jag eller för att jag inte visste vad fan jag kunde göra åt saken (känslan av att återigen vara helt utlämnad till den välbekanta maktlösheten). Minns att jag för ett par timmar sen satt rakt upp i sängen en bra stund innan jag kom på att jag borde lägga mig ner. Kan ha varit 10 minuter.. kan ha varit 1 timme.. och allt där emellan. Minnet börjar komma tillbaks mer och mer, ju längre dagen går. Jag bestämmer mig för att Lejonet säkert redan har åkt när jag vaknar. Och även om det inte är så, kommer det inte tjäna något till att snacka mer med människan. Vad fan skulle jag säga? Han ångrar förmodligen alla dumheter dubbelt så mycket som jag (det vill inte säga lite). Tar mp3n och går ner för att lägga mig i solen en stund istället. Halva dagen ligger jag därnere och försöker att hålla mig neutral. Känner mig stundtals tom, stundtals panikslagen och stundtals lite.. ledsen. Men ångesten kommer först på kvällen. Ringer Jimmy och ylar i telefonen. Han påminner mig om att jag har tabletter. Jag tar en och paniken lägger sig långsamt, långsamt. Går över till grannarna och äter en stund senare. Börjar då domna bort i kroppen. Inget känns särskilt viktigt längre. SKÖNT så in i helvete. Går och lägger mig efteråt. Sminkar av mig för första gången på ett par dagar. Får ge med mig nu.. tabletter är nice stuff. Man glömmer att man hört, sagt, sett och känt för mycket. Och man kan tänka sig att fortsätta lite till.

Belial sover länge. Vaknar utvilad och nöjd. Mamma säger att vädret är fint, så tar på mig bikini (ja jävlar), går ner till vattnet, blöter ner mig en gång och ligger sedan och solar hela morgonen. Börjar läsa på boken jag lånat av mamma (den var jäkligt bra. Läste ut den på måndagen. ÖNSKAR att den hade en fortsättning, dock. Gökungen av Bernard Taylor. Mamma har tjatat om den i flera år och nu har hon äntligen fått tag på den själv). Till slut är det dags att dra. Vi åker hem och sen skjutsar dem mig och lillasyster (som ska till Uppsala) till bussen. Får panik när jag ska på bussen och det är helt smockfullt. Tror jag ser Panda när jag kliver på.. men kan ha fel. Ska fråga honom när tillfälle ges. Jag och lillasyster sitter inte så länge tillsammans på tåget. Är ju fullbokat, så hon måste flytta till den obokade vagnen efter ett tag. Kommer slutligen hem. Hämtas på vägen av Jimmy och hans mamma. Somnar nästan direkt efter att jag kommit hem.

Belial går tillsammans med Lejonet uppför slänten. Att skiljas åt från min nyfunna kissekatt, verkar olycksbådande nära. Frågar spontant om han vill träffa min bebis. Får tanken genom att kika bort mot stugan där jag och lillasyster sover om nätterna. Han kommer med och jag ropar ut (eller ja "ut".. vi står utanför "själva rummet". Men inomhus liksom) Cujo - den minsta hund han sett, kort och gott. Cujo är jätteglad att se matte, men dumma jag stoppar snart in honom till lillasyster igen. Jag och Lejonet står mitt i massa bråte. Jag förstår snart att jag mött en människa med sämre blodcirkulation än jag. Han måste ha världsrekord.. seriöst! Hans händer är som isbitar. Och hur vet jag det då? Fräckisen stoppar in sina händer under min Nightwish, utan att vänta på tillåtelse (jag hade iof den vita under, men ÄNDÅ). Jag gör såklart det bästa av situationen (eller det sämsta?) och han "får vad han EGENTLIGEN vill ha" som jag uttrycker det så fint (utöver - möjligtvis - värme). Stackars Lejonet är in chock. LOL! Hade jag inte nästan vält någonting på väggen bakom vet jag inte hur det där hade slutat. Men det gjorde jag. Tror han var något sugen på.. MER förbjudna grejer. Men fan heller att jag vill riskera att antingen lillasyster, mamma eller styvpappan kommer för att använda toan mitt i allt liksom. Jag tänker så det knakar. Känner att jag vill ta mig ut. Står lite uppträngd först mot den ena väggen och sedan den andra (att jag alltid faller för dessa "leeches"). Kill-Kusinen ringer 2 gånger. Låter inte så särskilt glad, men jag försöker såklart att inte höra något. Märks att Lejonet börjar överväga lite. "Blod är tjockare än vatten" + menande blick (och han håller med). Märks att han övervägt klart, till slut (Som Chris Crocker - fan, jag börjar gilla det lilla weirdot's citat mer och mer för var minut som går - sa):

"Blood may be thicker than Water.
But Cum is thicker than Blood". 



Är säker på att herbret är låst.. men säger att vi kan kolla där. Det ÄR låst och nu börjar han fundera (*hallelujah no.2*) . Själv börjar jag märka mina svårigheter att gå korrekt. Ostabil som jag är. Är nu osäker på vad Lejonet tänker på.. det gör mig.. well.. osäker. Han föreslår att vi ska gå till ett ställe därute som jag aldrig varit på och aldrig hört om (går upp för mig att han varit därute under somrarna sen han var liten eller nått). Jag hakar på förslaget. På väg dit blir det mer mobbing av mitt get stjärntecken. Han äter sånna som mig till frukost.. jada, jada. Hah! Jag är hälften Skorpion. Kanske MER Skorpion.. eftersom det är mitt måntecken och det "är insidan som räknas". Eller hur var det nu? Tillsut tar jag ett bite av hans haka.. hårt! "Bits Stenbockar?".. ... .. "Tydligen!" Han är en närgången person.. hålla handen, kramas, pussa nacken, gå bakom med armarna runt en när man går.. HELA TIDEN. Något med det irriterar mig. Jag låter ALDRIG någon - inte ens dem jag varit tillsammans med, i många fall - hålla på sådär. När han dessutom börjar planera för framtida gånger vi ska träffas och i det hela antyder att han känner mig, vet jag fan inte HUR jag ska reagera riktigt. Skratta? Gråta? Nää.. tycker det är lite förhastat, men samtidigt rätt.. på ett JÄVLIGT IRRITERANDE sätt.. sött. Förslag på tillfällen då vi kan träffas nästa gång kommer. Hur fan ska man tolka det? Hatar hur dum jag är, som just då faktiskt ser någon sorts logik i något som är helt jävla fucked up omöjligt. Vem orkar ens lägga ner sin tid på att planera med en massa lögner, liksom?

Sure, som han själv sa, senare: Jag hade honom lindad runt lillfingret. Men han själv låg ju inte direkt på minus sidan. Så han hade ingenting att vinna på massa sånt där.. ... .. fjäsk? Så varför ens göra sig besväret? Förstår någon ens mitt resonemang?

Tror jag här någonstans kommer fram till fem viktiga saker. 
1. Han är läskigt lik Nick Lachey, på något sätt.
2. Förvåning: Nick Lachey är het (Jessica Simpson var inte så dum *hallelujah no.3*)
3. Nich Lachey.. har han smilegropar? Det har jag aldrig någonsin tänkt på förut. Så nu undrar jag vad fan detaljer om Nick gör i mitt undermedvetna? 
4. Den här killen anser inte sig själv vara en player (åtminstone förmedlar han det.. kind off.. när han verkar stött över mina förutfattade antaganden om honom).
Och sist men inte minst 5. Han är SÅ värd det. Den första människa jag träffat på tre år (någonsin d v s) som faktiskt får mig att känna: "Konstantine aint got much on this one". (Gör detta till en dramer i tragedins tecken. Shakespeare hade varit stolt)!

Vi kommer till den här platsen som det var tal om. Det är.. sandigt (som även namnet antyder). Får tömma skorna ett x antal gånger under resten av natt + morgonen (vi är därute till kanske 6). Hmm.. Ärligt har min lust att skriva detaljerna försvunnit vid det här laget. Vart jag plötsligt en sån där tråkig "vissa saker är privata" bloggare? Kanske. Men jag sätter mina pengar på att jag bara börjar tappa skrivlusten. Bättre att försöka avrunda.



Men basic är väll att jag började fatta ett enormt.. FÖR STORT.. tycke för den här kåta människan och hans gulliga fniss och hans vackra personlighet och hans charmiga smile-gropar. SUCK! Det är DÅ jag plötsligt börjar samla tankarna igen (fan vad jag hatar Gud eller vem fan det än är som jämt ser nöje i att jävlas med mig.. ville bara titta rakt upp i himlen och utbrista "Good one"). Här kommer det då (ytterst motvilligt) fram. "Verkar det som att jag har någon eller?". Inte före för 10 sekunder sen. "Nej?". Men så faller alla bitar på plats för mig. Förståelse för kusinernas agerande (Kill-Kusinen, som ringde för.. 3? 5? 7?e gången precis.. har han här btw precis ljugit för och sagt att han gått och lagt sig och jag har precis berättat om mitt misstycke för lögner. Så mycket för "blod är tjockare än vatten". Vem sa att jag är fucking jävla vatten, förresten? Har vi problemet där? Är DET vad alla tror att jag är? Det förklarar en del). Aja.. jag tänker fan inte gå in på några jävla detaljer om hur han förklarar det där med förhållandet deras. Det är inget som varken du eller jag har att göra med egentligen, så. HATAR att erkänna det.. men det där uppvaknandet tar rätt hårt! Sen när är jag så jävla dum att jag återigen bara släpper min pansar för.. "vem som helst" tänkte jag säga, men det känns inte helt rättvist? Jag har ju slutat med sånt! Jag har ju lärt från erfarenthet! Hallå!?

Human-bees! All those honey collecting greedy bastards!
Having a prefectly nice queen. Yet keep smelling the roses.
.. whatever. I guess i'd rather be a flower than some stinging insect.

Erkänn att jag är rätt poetisk ibland? Och då har du inte hört den jag skrev om Konstantine för 3 år (HOLY CRAP) sen. I'm a natural! Vad sa jag, vad sa jag?

ÄNDÅ kan det inte bara tvärsluta där. Jag säger det t o m rakt ut. Att det inte känns rätt, i så fall (jag erkänner, det var mer, men inte bara, av egoistiska själ än jag ville erkänna där och då). Han tar det tyvärr personligt - som att det var honom jag dissade (men han håller sig lugn och fin.. inte som andra som blir galna och börjar berätta alla jävla fel dem kan komma på med en. Jag säger ju att han var.. näst intill perfekt). Problemet är väll att han har fel. Jag dissar inte honom, utan hans förhållande. Eller, egentligen, tvärt om. Han dissar sitt förhållande. Om jag hade DET så hade jag inte disrespectat DET sådär. Spelar ingen roll om alla undantags företeelser i världen. (Äsch, där kom min oönskade åsikt i alla fall. Bajs). Hur som helst, JAG är fan den som respekterar. På tal om respekt.. kommer vi senare in på den skiten angående mig. Jag morrar frågan om han på allvar tror att NÅGON ö h t har respekt för mig. Han tycker då att HAN har det. Tillåt mig skratta, tänker jag då, men säger bara att det har han inte. Han frågar om jag "måste ha något seriöst med alla jag är med". Och jag säger att nej, det måste jag självklart inte (och det HAR i alla fall varit sant.. någon gång i tiden. Men nu är det väll en viss skillnad på mig också. Så, måste jag det? Men nej, det tror jag faktiskt inte, helt ärligt. Det är väll precis det jag INTE vill längre. Eller? Vad fan är det med mig?). Hur som helst känns allt detta bara jävligt fel, ändå. "Magin är borta".. hur mycket han än försöker att stjäla tillbaks den. Och så gör det plötsligt bara ont, allting. Som sagt: Varför är det den som inte kan sluta tjata om att du inte förtjänar att bli sårad som i slutet gör dig allra mest.. ledsen? Nä.. besviken är mer rätt ordval? Eller illa? Ja, illa. Den som gör dig allra mest illa.



Nå.. jag snuvar honom på ett dopp i det sköna och han snuvar mig på känslan av att jag kanske, kanske bara en gång förtjänar att slippa bli förd bakom ljuset. Jag är såklart inte säker, men jag TROR att han tar snuvandet snäppet hårdare. Jag fattar efteråt inte varför jag låter honom hållas med så jävla mycket dynga. Det gör mig förbannad. Han får i alla fall en lättare utskällning för allt gulli-gullande tidigare (lättare, för att jag är för utmattad). Och jag vill plötsligt slita ögonen ur honom när han börjar leka retarded förtroende-lekar (och som cherry on top anser han att det går framåt för honom). Samt fortsätter att kyssa mig i naken och.. fan vet allt (med andra ord tänker jag inte gå in på det. HAN ÄR AMAZING, får räcka). Blir helt vimmelkantig. MEN ingen som baserar sina komplimanger på att "du är perfekt (och vet om det)" vinner pluspoäng from now on. Tvärtom. För det första för att det är en ful lögn och för det andra för att det visar hur lite personen i fråga greppar mig. Det mer underbara var väll att han inte kan sluta säga att jag inte är som alla andra, att jag är konstig (fast där tar han åt sig, själv, också) och annorlunda. Suck! Han är such kila-stadigt-med-material. Jag frågar, lite fiskande, om det är bra eller dåligt och han tycker att det "såklart är en bra sak". Jag vet iof att jag är en udda typ redan. Men jag gillar att försäkra mig om det. Vilket jag gör ju mindre jag avskärmar mig och ju mer jag träffar andra (Haha.. han den där katastrofen jag nämnde från syrran sa iof "Du har inte alla getter hemma va?". HAHAHA! Men jag är nöjd med det också. Så nu, om du vill göra mig glad, skriv en liknande kommentar). Jag kontrar honom sen med att kalla honom "taktfull som få". Han uppfattar inte ironin och tar åt sig med förklaringen att han varit (eller var det "är"?) trummis. Hahaha! FÖR gulligt, alltså.

Sammanfattat var det en ren jävla tortyr för mig att låta bli att inte göra hela natten och morgonen till en orgie av pervershet av den mest extrema sorten.. och det hoppas jag att han, av någon, kan förstå (vilket jag inte tror att han gjorde). Men det funkade helt enkelt inte. Har en svag aning om varför och om du snappar upp det allra minsta "tonläge" osv i mina texter, förstår du nog också. All creds till honom för hans.. underbarhet (från dem perfekta skrattgroparna till hans stubbiga haka som jag satte tänderna i till att han.. åtminstone, på sitt eget, konstiga vis.. försökte att bara vara snäll). Men minus all creds för att lämna mig (efter ett försök till någon slags awkward, icke ömsesidig, kram och nonchalant skratt) med sand i håret och hjärtat på marknivå, utan att vända om. Och för att hela världen bara, en gång för alla, återigen proves to be fake. =/

KATTJÄVEL!

Belial vaknar. Har bestämt mig för dem rosa leggingsen och bhn (som jag från början inte tyckte passade mig. Dels för att det, som väntat, vart "status: mjölkko". Nu har jag dock börjat vänja mig vid dem). Eftersom jag inte fått tag i någon klänning ännu, tar jag det närmaste en klänning jag har. Blir bättre än väntat. Äter frukost, ritar lite (bilder kommer). Ja.. väntar in kvällen helt enkelt. Vi käkar lite tårta hos grannarna. Jag dricker kaffe (jag dricker aldrig kaffe annars, men dem hade redan dukat fram en kopp, så). Vi går tillbaks över till oss. Börjar känna mig lite nervös. Ritar mer. Får ett glas bål. Dricker 2 innan vi går över för att äta. Vet inte riktigt hur många det blir när vi kommit över. Plus lite snaps. Började känna mig lite öppnare, åtminstone. Pratade lite osv. Efter maten går vi in och tar efterrätt. Snacka om att jag är mätt vid det laget. Och frusen. Hämtar mammas mys-jacka (en rutig, röd sak). Tänker att eftersom jag ändå inte ska träffa någon som bryr sig, spelar de ingen roll. Vi sitter och pratar bara (får höra att "det är något som är väldigt, väldigt speciellt med mig".. vilket jag har funderat på efteråt. Förstår inte på vilket sätt hon menade. Men får höra det fler gånger även senare under kvällen. Något mer att klura på är varför mamma gång på gång reagerar på sätt som att hon verkligen inte gillar - snarare tvärt om - att någon säger sånna saker. Äsch, kanske bara en sån där paranoid känsla jag får). Dricker en till kopp kaffe. Så börjar gubbarna (höhö)  komma på fötter. Dem ska iväg till någon granne en bit bort. Jag sitter kvar. Men så ringer dem utifrån och frågar om någon mer inte ska med, ändå. Får en impuls att följa och hakar på. Dem säger att då måste jag skynda, så struntar i skorna (vilket jag bittert får ångra senare). Vi kommer till grannarna, där det är lite mera ös. Jag fryser fötterna av mig. Såg jag SNÖ i gräset, eller var jag bara jävligt drunk?

Mycket trevliga människor där. Blir bjuden på flera olika saker (i matväg, då), men är proppmätt, så det tackas nej varannan minut. Vi sitter på deras altan och pratar med två trevliga tjejer (jag, styvpappan och vår granne) och mina fötter börjar försvinna i någon slags dimma. Skönt, i ärlighetens namn. Somewhat at peace with myself. Så kommer då någon utan tröja och jag går åter tillbaks till mitt normala tillstånd av överspändhet och vill börja grina när han utan vidare, och utan att ha presenterat sig, börjar klämma på mig. Visst, han är full som en kastrull.. men ändå. Fick senare höra att från vissa vinkar (från ett fylleperspektiv?) såg det ut som att jag inte hade några byxor eller något.. så kan ju varit därför. MEN ÄNDÅ! Vad ger det folk för rättigheter att ta på en? Tänk om jag blir jätteobehagad av att folk jag inte känner petar på mig? Vilket jag blir! (Vart tidigare under kvällen även "masserad" - hatar massage. Var helt oförberett och för det andra kändes det som att nyckelbenen skulle knäckas under händerna på honom. Mamma sa ifrån den gången, för hon märkte på mig att det gjorde ont). Sen kommer det då ännu en hög människor. 4 styckna (2 killar, 2 tjejer). Dem står nedanför altanen. Tänker inge mer på dem på en stund. Sen säger en kille där att det är dags att släcka ner och att vi måste gå, för det ligger barn och sover (killarna som från början ville ha dit oss har dels åkt hem och dels däckat. Ett par i vårt sällskap är dessutom jävlig livade). Jag är uppe på fötter direkt. Känner på mig att det kommer bli jobbigt att komma hem utan skor. Trampar runt lite och börjar av någon anledning tänka på Den lilla Sjöjungfrun (boken). Haha. Lite full, ja. Märker att en utav killarna som nyss kom följer mig stadigt med blicken och vet inte hur jag ska tolka det riktig. Står och trampar på gräsmattan en stund, tills alla äntligen börjar röra på sig. Det visar sig att dem fyra ska åt samma håll. Så vi följs åt ditåt. Styvpappan frågar vad det är och jag säger att mina jävla fötter gör ont. "Det gör ont för oss också" säger han. Mkay? Haha. Han var nog lite full, ja. Den enda jag kommer ihåg namnet på (en tjej - J), full som faan (och SÅ söt ^_^), snackar med mig, men minns fan inte om vad. "Killen med blicken" frågar om jag vill ha en öl. Jag tackar nej (såklart). Vi går vidare längst vägjäveln (kommer under dem sista.. metrarna? på att det är bättre väg i mitten och går i förväg för att varna görlsen att det kanske kommer dit folk = rätt illa). Men så blir det väll inte så, ändå. Utan vi ska till en tredje granne istället (dem två "jävligt livade", om du minns?). Jag får lite mer att dricka av mamma (hon och dem andra görlsen är fortfarande inte vidare sugna på pörtii).. två flaskor av någon fruktig alkoläsk.



Är fortfarande MYCKET påtagligt hur dem där blickarna följer en helatiden. Och till slut (*hallelujah*) vågar han tydligen sluta titta och börja prata istället. Vi snackar lite ute i köket. Noterar då hur söt han är. Men känns som att några av "dem äldre" är påväg in i någon slags bråk som är SÅÅ beyond me, så jag förflyttar mig ut på terassen och smuttar min dricka och stirrar deppigt genom rutorna, ner mot pirarna, istället. Killen kommer efter och vi tjattrar väll på om "the basics". Vart kommer du ifrån? Vart bor du? Vad gör du där? o s v. Kan fortfarande inte greppa varför jag inte frågade tillbaks. Har en svag aning (vilket jag nu inte kan förstå) om att jag var gravt ointresserad. Men jaja.. sen kommer vi fram till att gå ut och ner till vattnet istället. Vi trallar ner till vattnet och sätter oss i båthuset och han fortsätter utfrågningen. Han undrar om detta med pojkvän. Jag förklarar min situation så precis jag kan (förvånar mig själv med att vara enormt uppriktig). Kan fan inte minnas varför jag inte frågade honom detsamma.. tror inte tanken slog mig, helt enkelt (har kommit fram till att det helt enkelt inte verkade så). Jag undrar istället när han är född (vettefan varför jag kände att det var relevant). Han vill veta när jag är född, först, och jag berättar att jag är en 88a. Han tycker att "då är han väll för gammal för att ens prata med mig" (jaja, bättre än den där katastrofen hos storasyster som genast anmärkte på mina pattar i kontrast till min ålder, iaf. GOD DAMN). Jag säger att om han är under 78, vilket jag är säker på att han är, så är det fan ingenting (fast, jag var LITE osäker - den tafsande snubben tidigare var ju tydligen över en bit över 30 och han såg inte särskilt gammal ut). Men jag får gissa. Jag gissar på 84a och har helt jävla rätt! I always score. Känner mig våghalsig av denna framgång och gissar (pga att han beskrev sig som tävlingsinriktad) att han är en Skytt. Men då har jag plötsligt fel. Han är ett Lejon (vilket hade varit min andra gissning.. såklart. Haha). Men f n o kallar vi honom därför "Lejonet" helt enkelt (fast jag fortsatte hela kvällen med att kalla honom kattungen. "Haha.. du är en liten katt som tror den är ett lejon. Hahaha!".. ... .. Nåja, det VAR roligt, då. Inte fullt lika roligt dock, att erkänna att jag, som Stenbock, är rovdjursmat). Han föreslår att vi tar oss ett rå-hångel i båthuset. "Nehej du" blir mitt svar. I'm such a änglabarn. Eh? Iof är jag JÄVLIGT sugen på hans smile-gropar (I'M IN LÖV WITH THEM.. på riktigt!) och sticker inte under bordet med det heller. Erbjuder t o m den vänstra ett hångel.. vilket jag, såklart, dock drar mig ur i rättan tid. Hans kusin skrämmer skiten ur mig (EN utav dem, är väll mer rätt. Eftersom alla tre var hans kusiner. Men den enda killen, eller hur man ska säga. Äsch! För att inte skapa mer förvirring heter dem härifrån: Lejonet, J, Kill-Kusinen och.. hmm.. Tjej-kusinen? Hehe). KILL-KUSINEN skrämmer iaf skiten ur mig (som sagt) när han hoppar fram. Jag märker här liksom att det är något med att han inte vill lämna oss ifred riktigt. Förstår det inte helt och hållet (och jag som alltid säger att det inte finns NÅGOT som man kan skylla på fylla.. fan). Dem anmärker på "min sexiga jacka" (hade mammas, remember?). LOL. Så har dem visst bestämt sig för att bada. Dem fyra, alltså. Jag tar mitt tillfälle att smita iväg och byta till en egen tröja (min älskade Nightwish) att ha över istället. Tar mig en pink, samtidigt. Världens skönaste kiss-paus, vill jag lova. Kommer tillbaks och dem är nere i vattnet. Jag kan inte låta bli att reagera lite disgusted på gubbsjukan som pågår där nere vid vattnet (fast på land). Hua! "Badet" går snabbt. Sen kommer dem och sätter sig vid oss dödliga (tss). Känner att "mitt Lejon" är.. mindre klängig (hade då inspecifikt bett honom att inte sitta så jävla nära ett x antal gånger tidigare, vilket inte gett resultat. Har efteråt gissat att Kill-Kusinen hade ett litet snack med honom i min frånvaro). Dem känner plötsligt att det är dags att gå. Vid detta laget är jag SÅÅ sugen på dem där smile-groparna. Använder "ledsnast-i-världen-blicken". Han säger att det var trevligt att träffas. Jag recenserar: "pissigt". Han ser förvånad ut, med armarna påväg runt mig (jag har intagit min automatiska pansar-pose). "Pissigt?". För att han måste gå, får jag förklara. Minns inte vad som sägs sen. Men det känns som det är någon slags överrenskommelse att vi två inte ska dra oss tillbaks riktigt ännu.

Jaja.. här hade det lätt gått över midnatt. Så skriver resten i nästa inlägg istället.

Belial går upp tidigt och Jimmy hakar på till tågstationen. Bestämde mig för att exprimentera med slipsen den här dagen. Tycker det är sjukt jävla skönt att få släppa fram den lilla tomboyen inom mig, i tid och otid (det spelar ändå ingen roll, för alla - som inte varit med när grottmannen kommer fram - tycker hur som helst att jag tar pris i att vara en sann girly-girl vad jag än gör). Att åka tåg går som på räls (tss) hela vägen till Sala. Inga konstigheter. Sedan kommer då sista bytet och mannen som sitter på min plats har brett ut sig själv och sina grejer över båda sätena. Jag säger "ursäkta" ett flertal gånger och märker på hans ögon att han hör, men ignorerar mig (han har hörlurar och sitter vid en laptop). Är riktigt, riktigt arg där ett tag och mitt samvete och motsatsen dyker upp på mina axlar i form av mamma och storasyster (i vingar och gloria, respektive horn och treudd). Haha. Till slut vinner den sida av mig som uppfostrats till befogan (fast jag ett tag funderar på att bara vräka undan hans grejer). Men eftersom jag har Cujo med (och man inte får sitta var-som-helst med djur) och hela vagnen är full förutom just där (kvinnan mittemot mannen har även hon saker på sätet bredvid) frågar jag henne istället. Hon flyttar sina saker och jag slår mig ner. Förstår snart att dem reser tillsammans. Dem sitter och gnäller om allt och ingenting hela vägen. Till slut börjar tåget bli tomare. Jag märker att dem gör "skönt"-blickar till varann när jag flyttar till ett eget säte istället. Trevliga prickar, dem där. Så kommer jag av till slut och har bara en bussresa hem kvar. Har då börjat regna och jag har dåligt med kläder, så står och huttrar i väntan på bussen. Kommer hem till slut. Mamma och styvpappans grannar (från stugan) skjutsar sedan mig och mamma till stugan och där blir det bara att slappa resten av kvällen. Går och lägger mig och kikar på film med lillasyster senare. Jag tänker inte somna (har inte ens sminkat av mig) men råkar ändå göra det. Har fått en mysdress av mamma som var så skön, så jag kunde väll inte motstå.

Min hund tycker att läsk, till skillnad från toarullar och pipleksaker, är snuskigt.


Bara för att klara ut det: Jag ger honom i regel inte läsk heller. Hällde Cola Light i korken för att demonstrera. Trodde aldrig att han skulle dricka. Han tycker inte om kolsyran som sticks i nosen och brukar få tokryck när man håller fram de. På tal om det: tror jag måste sluta dricka skiten själv. Jag har märkt en skillnad på min syn sen jag började och jag skyller det på produkten, då jag reagerade på flera konstiga sätt av drycken i början.

Är för trött för något utförligt. Men lite kort, det mest "spännande" som hände i helgen var: jag träffade Nick Lacheys jävla kopia (kind off. Men mycket, mycket sötare). Jag har aldrig gillat Nick överdrivet mycket. Men f o m nu är han breath-taking och mitt dyrkning objekt för en tid framöver. Lägg till ett hjärta av fucking guld och att den saten är helt jävla AMAZING på sina saker.. men ingen är tyvärr perfekt. Mer om det får komma när jag samlat krafterna. :'(

---

UPDATE! Nej! Kan fan inte hålla det inom mig en sekund till: Jag hatar hans jävla flickvän (eller pojkvän? Vad fan vet jag.. han var inte direkt helt överväldigad av tanken att få säga något om denne - hans high school sweetheart - till mig ö h t) och NEJ.. hata är inget starkt ord. Just nu känns det som ett för pissigt jävla SVAGT ord!

---

UPDATE NO.2! Haha.. jag har kommit på något som får mig att dra på munnen trots allt (i dessa hårda tider)! Tänker bara "Mr. Fish-face" (HAHAHA!) - något som jag och storasyster kom på senast jag var hos henne. Ett smeknamn vi på något vänster kokade ihop mitt i fyllan åt en ful typ vi träffade tidigare den kvällen. Jag tänkte det på tåget hem tidigare och började skratta för mig själv. Han som satt brevid kollade snett. XD

Jimmy tjoar i E. Meduza anda:      "SVERIGE - Var är vi på väg?      SVERIGE - Svensken har blivit.. fet!" Belial funderar.      "På bänken: 'Kom igen.. ta en munk till, grabbar'!" Jimmy tillägger:      "Exakt. '.. svik inte laget nu, gubbar'!"

Kan inte bestämma mig för vilken jag ska använda (den gamla va så stor, så vill ha en mindre). Hade först den med bara ögon, men då kändes det så "tomt". Sen provade jag med text. Men då vart det så tråkigt. Så provade en blandning. Men de kändes lite rörigt?

 +  = 
Vad tycker du? Några förslag?

Belial avslutar med:      .. allas vår "Påskhare"! Chelsie skriver:      varför kallas han så? Belial skriver:      En kompis sa så. "Påskharen"/"Påskis".      Hon gillar inte hans framtänder, tror jag. Chelsie skriver:      ok Belial skriver:      Fast överväger att kröna honom till Cowboymannen. Chelsie skriver:      ? Belial skriver:      Han är iof hälften jugoslav också. Det skrivs lite oväsentligt i sammanhanget. Chelsie skriver:      den andra halvan då? Belial gör en kort paus. Belial skriver:      .. monster?

Man ska, ska, ska INTE gnälla när man får saker helt smärtfritt för plånboken (Ellos har ju super-rea just nu och mamma upplyste mig om detta. Så jag kikade in och hittade lite saker. Bland annat bikini - och det är fan tur man blir i sommarstugan), men.. varför plockas inte saker som är slut bara bort? Jag vart i extas över ett set underkläder och så när beställningen är gjord.. står det att den är slut. Tillsammans med 2 andra (Topp + Jeans) som jag också verkligen såg fram emot. Vad ledsen jag blev..

Har letat som fan efter BH's i min storlek. Söta som har en extra.. (men inte överdriven) "adult" twist. SNÄLLA säg vad jag kan hitta detta, om du vet. D-kupa+ (sen är omkretsen ofta överkomlig. Jag brukar ta 75 eller 80 beroende på vad som finns. Såklart tråkigt när man måste dit med häftnål och så.. men kanske ännu tråkigare om man knappt kan andas? Haha)! När det är beställnings vara brukar jag räkna med att skiten inte räcker till (har nämligen gång på gång upptäckt att jag blir fyra-pattad av katalog-BH's), men har faktiskt en BH som skulle kunna vara (står inte på) C (?), och den funkar. Men ingen jag "räknar med" om jag ska visa mig ute. Och, så att de inte blir som i min förra blogg, detta ska inte tas som.. skryt (?). Det här är ett jobbigt problem! Minst lika jobbigt som att inte (av olika anledningar) kunna hitta passande jeans. Kan ju ta och tala om att jag är väldigt tveksam till bikini överdelen då jag får hemskt ont i nacken av allt i halterneck väg, eller att jag säkert inte kan använda hälften av mina kläder pga mina bröst. En jävla förbannelse är vad det är! Ändå är dem knappast "gigantiska" eller något.. inte det jag menar.


Å andra sidan.. allt det jag faktiskt fick för mindre än 400kr är inte att klaga på. Och var lugn, bara. Jag HAR en plan för det mesta. Skulle något bara inte vara (eller gå att matcha) som jag vill.. behöver jag åtminstone knappast gråta över priset.

Hur vågar DU (efter alla jävla dagar, veckor och månader som gått) återigen bara oinbjudet klampa in, sådär som du gör? Vad ger dig rätten att "stövla in och ut ur mitt liv" (Som jag nämde för tre inlägg sedan: Ibland känner man igen sig i en karaktär något enormt. Kvinnan med pricken i Skinhead Barbiedoll's produktion The Return of Cowboymannen känns faktiskt lite som min sedan länge försvunna, indiska tvilling. Jag förtydligar: Citatet är Skinhead Barbiedoll's och jag äger inte upphovsrätt till mästerverket) igen. Du har ingen rätt att fråga mig hur jag mår, eller vad jag gör nuförtiden eller lägga dig i mina känslor. Du tog ifrån dig själv den jävla rätten waaaaay back in the days.



Isn't that fucked up? A little TOO fucked up?

Jimmy säger:      "Det är väll inte fel av mig att skratta      när någon annan misslyckas?" Belial börjar:      "Va? Fel? Neeej.. inte är DET 'fel'! Självdistans, Jimmy!"

Alltså.. varför är man (tydligen?) självgod om man jämför sig med en karaktär (d v s om den är snygg)? Det är ju liksom inte utseendet man jämför sig med? Marianne är en av dem vars karaktär jag kan känna igen mig bäst i. Har även hört förut att vi har några liknande drag (jag och Kate).. kan dock inte se no such thing, jag. Hon är för söt, genom rar och fin.. och jag är för.. jag. Haha. Tackar dock ALDRIG nej till min alldeles egen Alan Rickman i slutet. JAG VILL HA!!!! JAG BEHÖVER!!!!



"Love is not love which alters when it alteration finds.
Or bends with the remover to remove. Oh no!
It is an ever fixed mark that looks on tempests and is never shaken.
Willoughby. Willoughby. Willoughby." </3

Nu tänker jag svina mig igen och inte uppdatera på ett litet tag. Jag håller på att jobba på en engelsk version av min blogg. D v s att jag nu sitter och ägnar mitt liv åt att skriva om mina inlägg till något jag hoppas kommer att påminna er om engelska. Så nu kryper hela den nakna sanningen fram: I got liiife! Hehe.. sen, vilket jag kan förstå om det möjligen funderas lite över, med tanke på alla mina små bloggbreaks, är jag inte heller fullt lika sugen på det här med bloggande just nu. Känns främst som jag har fullt upp med vissa andra saker.

Bl a försöker jag skriva & rita mer igen. Utformar även (och detta gör jag ganska flitigt just nu) en manga. Söker inspiration. Håller på med den där översättningen. Håller tårarna inne.. lite granna. Försöker sköta mitt matintag, min hygien, toalettbesöken, sömnen och mina.. sammanfattat: "sociala problem". Plus att en del andra saker möjligen är i görningen.. men det är "hemlig stämplat" tills vidare. :P

---

BTW! Du har väll hört "Buddahs Delight" någon gång? Kan, bara för att det inte "ska bli för torrt" berätta något. "Boy, do you believe in Karma?" sjunger hon.. men Jimmy sjunger alltid, hur många gånger jag än rättar honom: "Why do you believe in Karma?" XD