Belial vill egentligen bara ligga kvar hela dagen. Men kan inte.. trots att jag kanske högst sovit i två - tre timmar. Försöker gå igenom gårdagen i huvudet ett par gånger. Oh heck! Snubben drog.. jag stod kvar som ett fån en stund. Osäker på om det var för att min förmåga att gå ännu inte återgått (lol.. erm) till sitt vanliga, stabila jag eller för att jag inte visste vad fan jag kunde göra åt saken (känslan av att återigen vara helt utlämnad till den välbekanta maktlösheten). Minns att jag för ett par timmar sen satt rakt upp i sängen en bra stund innan jag kom på att jag borde lägga mig ner. Kan ha varit 10 minuter.. kan ha varit 1 timme.. och allt där emellan. Minnet börjar komma tillbaks mer och mer, ju längre dagen går. Jag bestämmer mig för att Lejonet säkert redan har åkt när jag vaknar. Och även om det inte är så, kommer det inte tjäna något till att snacka mer med människan. Vad fan skulle jag säga? Han ångrar förmodligen alla dumheter dubbelt så mycket som jag (det vill inte säga lite). Tar mp3n och går ner för att lägga mig i solen en stund istället. Halva dagen ligger jag därnere och försöker att hålla mig neutral. Känner mig stundtals tom, stundtals panikslagen och stundtals lite.. ledsen. Men ångesten kommer först på kvällen. Ringer Jimmy och ylar i telefonen. Han påminner mig om att jag har tabletter. Jag tar en och paniken lägger sig långsamt, långsamt. Går över till grannarna och äter en stund senare. Börjar då domna bort i kroppen. Inget känns särskilt viktigt längre. SKÖNT så in i helvete. Går och lägger mig efteråt. Sminkar av mig för första gången på ett par dagar. Får ge med mig nu.. tabletter är nice stuff. Man glömmer att man hört, sagt, sett och känt för mycket. Och man kan tänka sig att fortsätta lite till.

Belial sover länge. Vaknar utvilad och nöjd. Mamma säger att vädret är fint, så tar på mig bikini (ja jävlar), går ner till vattnet, blöter ner mig en gång och ligger sedan och solar hela morgonen. Börjar läsa på boken jag lånat av mamma (den var jäkligt bra. Läste ut den på måndagen. ÖNSKAR att den hade en fortsättning, dock. Gökungen av Bernard Taylor. Mamma har tjatat om den i flera år och nu har hon äntligen fått tag på den själv). Till slut är det dags att dra. Vi åker hem och sen skjutsar dem mig och lillasyster (som ska till Uppsala) till bussen. Får panik när jag ska på bussen och det är helt smockfullt. Tror jag ser Panda när jag kliver på.. men kan ha fel. Ska fråga honom när tillfälle ges. Jag och lillasyster sitter inte så länge tillsammans på tåget. Är ju fullbokat, så hon måste flytta till den obokade vagnen efter ett tag. Kommer slutligen hem. Hämtas på vägen av Jimmy och hans mamma. Somnar nästan direkt efter att jag kommit hem.