De små svenska pojkar och flickornas dag. Dagen för 13-16 åringar (ibland yngre. Och ibland äldre, tyvärr) som vill åka runt i en ful bil, supa, vifta med flaggor, skrika och tycka att dem är grymt patriotiska. Jag är av den uppfattningen (please, du barmhärtiga människa: prove me wrong, om du kan.. eller ge det ett försök) att dem allra flesta kommer gå igenom detta vid något tillfälle.. även jag hade min period (eller kanske två, på ett sätt, då jag när det var några av mina vänners tur inte backade för att ta deras parti). Förmodligen den allra pinsamaste av alla mina små "tonårskris perioder".


Örnar symboliserar ofta två saker: Patriotism. Eller Frihet..

Idag ska man, nu när man tagit sitt förnuft till fånga, sitta inne och med ett leende i mungipan tänka på de ex vänner (som fortfarande är i den egna åldern) och som med största sannolikhet fortfarande är där. Och trots att man ofta var osäker på sitt beslut att backa undan - ut från bubblan, när det hände.. är man nu glad att det är gjort.

Och ABSOLUT ska man få fira sitt lands nationaldag om man vill. MEN enligt min uppfattning har det blivit något av en fjortis-dag tack vare alla småglin som ska leka nynazister och göra om det till något HEEELT annat. Jag menar.. ni som tjatar så mycket om att Sverige har tagits ifrån oss.. varför inte börja med att sätta ett gott exempel och fira våra högtider på gammalt hederligt svenskt vis istället för att föröka starta inbördeskrig vid varje givet "åh så svenska" tillfälle. Hissa era flaggor, baka er gräddtårta med svenska jordgubbar och sjung/spela nationalsången på högsta volym. Men, (och det må förvisso också vara nog så svenskt) låt inte bitterheten svälja er hela while you're at it.