Belial går tillsammans med Lejonet uppför slänten. Att skiljas åt från min nyfunna kissekatt, verkar olycksbådande nära. Frågar spontant om han vill träffa min bebis. Får tanken genom att kika bort mot stugan där jag och lillasyster sover om nätterna. Han kommer med och jag ropar ut (eller ja "ut".. vi står utanför "själva rummet". Men inomhus liksom) Cujo - den minsta hund han sett, kort och gott. Cujo är jätteglad att se matte, men dumma jag stoppar snart in honom till lillasyster igen. Jag och Lejonet står mitt i massa bråte. Jag förstår snart att jag mött en människa med sämre blodcirkulation än jag. Han måste ha världsrekord.. seriöst! Hans händer är som isbitar. Och hur vet jag det då? Fräckisen stoppar in sina händer under min Nightwish, utan att vänta på tillåtelse (jag hade iof den vita under, men ÄNDÅ). Jag gör såklart det bästa av situationen (eller det sämsta?) och han "får vad han EGENTLIGEN vill ha" som jag uttrycker det så fint (utöver - möjligtvis - värme). Stackars Lejonet är in chock. LOL! Hade jag inte nästan vält någonting på väggen bakom vet jag inte hur det där hade slutat. Men det gjorde jag. Tror han var något sugen på.. MER förbjudna grejer. Men fan heller att jag vill riskera att antingen lillasyster, mamma eller styvpappan kommer för att använda toan mitt i allt liksom. Jag tänker så det knakar. Känner att jag vill ta mig ut. Står lite uppträngd först mot den ena väggen och sedan den andra (att jag alltid faller för dessa "leeches"). Kill-Kusinen ringer 2 gånger. Låter inte så särskilt glad, men jag försöker såklart att inte höra något. Märks att Lejonet börjar överväga lite. "Blod är tjockare än vatten" + menande blick (och han håller med). Märks att han övervägt klart, till slut (Som Chris Crocker - fan, jag börjar gilla det lilla weirdot's citat mer och mer för var minut som går - sa):

"Blood may be thicker than Water.
But Cum is thicker than Blood". 



Är säker på att herbret är låst.. men säger att vi kan kolla där. Det ÄR låst och nu börjar han fundera (*hallelujah no.2*) . Själv börjar jag märka mina svårigheter att gå korrekt. Ostabil som jag är. Är nu osäker på vad Lejonet tänker på.. det gör mig.. well.. osäker. Han föreslår att vi ska gå till ett ställe därute som jag aldrig varit på och aldrig hört om (går upp för mig att han varit därute under somrarna sen han var liten eller nått). Jag hakar på förslaget. På väg dit blir det mer mobbing av mitt get stjärntecken. Han äter sånna som mig till frukost.. jada, jada. Hah! Jag är hälften Skorpion. Kanske MER Skorpion.. eftersom det är mitt måntecken och det "är insidan som räknas". Eller hur var det nu? Tillsut tar jag ett bite av hans haka.. hårt! "Bits Stenbockar?".. ... .. "Tydligen!" Han är en närgången person.. hålla handen, kramas, pussa nacken, gå bakom med armarna runt en när man går.. HELA TIDEN. Något med det irriterar mig. Jag låter ALDRIG någon - inte ens dem jag varit tillsammans med, i många fall - hålla på sådär. När han dessutom börjar planera för framtida gånger vi ska träffas och i det hela antyder att han känner mig, vet jag fan inte HUR jag ska reagera riktigt. Skratta? Gråta? Nää.. tycker det är lite förhastat, men samtidigt rätt.. på ett JÄVLIGT IRRITERANDE sätt.. sött. Förslag på tillfällen då vi kan träffas nästa gång kommer. Hur fan ska man tolka det? Hatar hur dum jag är, som just då faktiskt ser någon sorts logik i något som är helt jävla fucked up omöjligt. Vem orkar ens lägga ner sin tid på att planera med en massa lögner, liksom?

Sure, som han själv sa, senare: Jag hade honom lindad runt lillfingret. Men han själv låg ju inte direkt på minus sidan. Så han hade ingenting att vinna på massa sånt där.. ... .. fjäsk? Så varför ens göra sig besväret? Förstår någon ens mitt resonemang?

Tror jag här någonstans kommer fram till fem viktiga saker. 
1. Han är läskigt lik Nick Lachey, på något sätt.
2. Förvåning: Nick Lachey är het (Jessica Simpson var inte så dum *hallelujah no.3*)
3. Nich Lachey.. har han smilegropar? Det har jag aldrig någonsin tänkt på förut. Så nu undrar jag vad fan detaljer om Nick gör i mitt undermedvetna? 
4. Den här killen anser inte sig själv vara en player (åtminstone förmedlar han det.. kind off.. när han verkar stött över mina förutfattade antaganden om honom).
Och sist men inte minst 5. Han är SÅ värd det. Den första människa jag träffat på tre år (någonsin d v s) som faktiskt får mig att känna: "Konstantine aint got much on this one". (Gör detta till en dramer i tragedins tecken. Shakespeare hade varit stolt)!

Vi kommer till den här platsen som det var tal om. Det är.. sandigt (som även namnet antyder). Får tömma skorna ett x antal gånger under resten av natt + morgonen (vi är därute till kanske 6). Hmm.. Ärligt har min lust att skriva detaljerna försvunnit vid det här laget. Vart jag plötsligt en sån där tråkig "vissa saker är privata" bloggare? Kanske. Men jag sätter mina pengar på att jag bara börjar tappa skrivlusten. Bättre att försöka avrunda.



Men basic är väll att jag började fatta ett enormt.. FÖR STORT.. tycke för den här kåta människan och hans gulliga fniss och hans vackra personlighet och hans charmiga smile-gropar. SUCK! Det är DÅ jag plötsligt börjar samla tankarna igen (fan vad jag hatar Gud eller vem fan det än är som jämt ser nöje i att jävlas med mig.. ville bara titta rakt upp i himlen och utbrista "Good one"). Här kommer det då (ytterst motvilligt) fram. "Verkar det som att jag har någon eller?". Inte före för 10 sekunder sen. "Nej?". Men så faller alla bitar på plats för mig. Förståelse för kusinernas agerande (Kill-Kusinen, som ringde för.. 3? 5? 7?e gången precis.. har han här btw precis ljugit för och sagt att han gått och lagt sig och jag har precis berättat om mitt misstycke för lögner. Så mycket för "blod är tjockare än vatten". Vem sa att jag är fucking jävla vatten, förresten? Har vi problemet där? Är DET vad alla tror att jag är? Det förklarar en del). Aja.. jag tänker fan inte gå in på några jävla detaljer om hur han förklarar det där med förhållandet deras. Det är inget som varken du eller jag har att göra med egentligen, så. HATAR att erkänna det.. men det där uppvaknandet tar rätt hårt! Sen när är jag så jävla dum att jag återigen bara släpper min pansar för.. "vem som helst" tänkte jag säga, men det känns inte helt rättvist? Jag har ju slutat med sånt! Jag har ju lärt från erfarenthet! Hallå!?

Human-bees! All those honey collecting greedy bastards!
Having a prefectly nice queen. Yet keep smelling the roses.
.. whatever. I guess i'd rather be a flower than some stinging insect.

Erkänn att jag är rätt poetisk ibland? Och då har du inte hört den jag skrev om Konstantine för 3 år (HOLY CRAP) sen. I'm a natural! Vad sa jag, vad sa jag?

ÄNDÅ kan det inte bara tvärsluta där. Jag säger det t o m rakt ut. Att det inte känns rätt, i så fall (jag erkänner, det var mer, men inte bara, av egoistiska själ än jag ville erkänna där och då). Han tar det tyvärr personligt - som att det var honom jag dissade (men han håller sig lugn och fin.. inte som andra som blir galna och börjar berätta alla jävla fel dem kan komma på med en. Jag säger ju att han var.. näst intill perfekt). Problemet är väll att han har fel. Jag dissar inte honom, utan hans förhållande. Eller, egentligen, tvärt om. Han dissar sitt förhållande. Om jag hade DET så hade jag inte disrespectat DET sådär. Spelar ingen roll om alla undantags företeelser i världen. (Äsch, där kom min oönskade åsikt i alla fall. Bajs). Hur som helst, JAG är fan den som respekterar. På tal om respekt.. kommer vi senare in på den skiten angående mig. Jag morrar frågan om han på allvar tror att NÅGON ö h t har respekt för mig. Han tycker då att HAN har det. Tillåt mig skratta, tänker jag då, men säger bara att det har han inte. Han frågar om jag "måste ha något seriöst med alla jag är med". Och jag säger att nej, det måste jag självklart inte (och det HAR i alla fall varit sant.. någon gång i tiden. Men nu är det väll en viss skillnad på mig också. Så, måste jag det? Men nej, det tror jag faktiskt inte, helt ärligt. Det är väll precis det jag INTE vill längre. Eller? Vad fan är det med mig?). Hur som helst känns allt detta bara jävligt fel, ändå. "Magin är borta".. hur mycket han än försöker att stjäla tillbaks den. Och så gör det plötsligt bara ont, allting. Som sagt: Varför är det den som inte kan sluta tjata om att du inte förtjänar att bli sårad som i slutet gör dig allra mest.. ledsen? Nä.. besviken är mer rätt ordval? Eller illa? Ja, illa. Den som gör dig allra mest illa.



Nå.. jag snuvar honom på ett dopp i det sköna och han snuvar mig på känslan av att jag kanske, kanske bara en gång förtjänar att slippa bli förd bakom ljuset. Jag är såklart inte säker, men jag TROR att han tar snuvandet snäppet hårdare. Jag fattar efteråt inte varför jag låter honom hållas med så jävla mycket dynga. Det gör mig förbannad. Han får i alla fall en lättare utskällning för allt gulli-gullande tidigare (lättare, för att jag är för utmattad). Och jag vill plötsligt slita ögonen ur honom när han börjar leka retarded förtroende-lekar (och som cherry on top anser han att det går framåt för honom). Samt fortsätter att kyssa mig i naken och.. fan vet allt (med andra ord tänker jag inte gå in på det. HAN ÄR AMAZING, får räcka). Blir helt vimmelkantig. MEN ingen som baserar sina komplimanger på att "du är perfekt (och vet om det)" vinner pluspoäng from now on. Tvärtom. För det första för att det är en ful lögn och för det andra för att det visar hur lite personen i fråga greppar mig. Det mer underbara var väll att han inte kan sluta säga att jag inte är som alla andra, att jag är konstig (fast där tar han åt sig, själv, också) och annorlunda. Suck! Han är such kila-stadigt-med-material. Jag frågar, lite fiskande, om det är bra eller dåligt och han tycker att det "såklart är en bra sak". Jag vet iof att jag är en udda typ redan. Men jag gillar att försäkra mig om det. Vilket jag gör ju mindre jag avskärmar mig och ju mer jag träffar andra (Haha.. han den där katastrofen jag nämnde från syrran sa iof "Du har inte alla getter hemma va?". HAHAHA! Men jag är nöjd med det också. Så nu, om du vill göra mig glad, skriv en liknande kommentar). Jag kontrar honom sen med att kalla honom "taktfull som få". Han uppfattar inte ironin och tar åt sig med förklaringen att han varit (eller var det "är"?) trummis. Hahaha! FÖR gulligt, alltså.

Sammanfattat var det en ren jävla tortyr för mig att låta bli att inte göra hela natten och morgonen till en orgie av pervershet av den mest extrema sorten.. och det hoppas jag att han, av någon, kan förstå (vilket jag inte tror att han gjorde). Men det funkade helt enkelt inte. Har en svag aning om varför och om du snappar upp det allra minsta "tonläge" osv i mina texter, förstår du nog också. All creds till honom för hans.. underbarhet (från dem perfekta skrattgroparna till hans stubbiga haka som jag satte tänderna i till att han.. åtminstone, på sitt eget, konstiga vis.. försökte att bara vara snäll). Men minus all creds för att lämna mig (efter ett försök till någon slags awkward, icke ömsesidig, kram och nonchalant skratt) med sand i håret och hjärtat på marknivå, utan att vända om. Och för att hela världen bara, en gång för alla, återigen proves to be fake. =/

KATTJÄVEL!