Belial vaknar. Har bestämt mig för de rosa leggingsen och BHn som jag beställde från Ellos (och som jag från början inte tyckte passade mig. Dels för att det, som väntat, vart "Status: mjölkko". Vid det här laget hade jag dock börjat vänja mig). Eftersom jag inte fått tag i någon klänning ännu, tar jag det närmaste en klänning jag har. Blir bättre än väntat. Äter frukost, ritar lite och ja.. bara väntar in kvällen helt enkelt. Vi käkar tårta hos grannarna och jag dricker kaffe (jag dricker aldrig kaffe annars, men dem hade redan dukat fram en kopp, så busade till det). Vi går tillbaks över till oss. Börjar känna mig lite nervös. Ritar lite mer över ett glas bål. Dricker 2 innan vi går över för att äta. Vet inte riktigt hur många det blir när vi kommit över. Plus lite snaps. Börjar känna mig lite mer avslappnad, prataigare osv. Efter maten går vi in och tar efterrätt. Snacka om att jag är mätt vid det laget. Och frusen. Hämtar mammas mys-jacka (en rutig, röd sak). Tänker att eftersom jag ändå inte ska träffa någon som bryr sig, spelar de ingen roll. Vi sitter och pratar bara (får höra att "det är något som är väldigt speciellt med mig".. vilket enligt min åsikt är höjden av komplimanger. Framgår dock inte på vilket sätt hon menade, men får höra det fler gånger även senare under kvällen. Något jag dock började klura på är varför mamma gång på gång reagerar på ett sätt som att hon verkligen inte gillar - snarare tvärt om - att den här kvinnan säger såna saker. Kanske bara en sån där paranoid känsla jag får, men kan ofta tycka att det är lite min mammas "föräldrastil" att inte vara FÖR lovordande). Dricker en till kopp kaffe. Så börjar gubbarna (höhö) komma på fötter. Dom ska iväg till någon granne en bit bort. Jag sitter kvar. Men så ringer dem utifrån och frågar om någon mer inte ska med, ändå. Får en impuls att följa och hakar på. Dom säger att då måste jag skynda, så struntar i skorna (vilket jag bittert får ångra senare). Vi kommer till grannarna, där det är lite mera ös. Jag fryser fötterna av mig. Såg jag SNÖ i gräset, eller var jag bara jävligt full?

Massa trevliga människor där. Blir bjuden på flera olika saker (i matväg, då), men är proppmätt, så tackar nej. Vi sitter på deras altan och pratar med två trevliga tjejer (jag, styvpappan och vår granne) och mina fötter (får jag påminna: som är iskalla) börjar försvinna i någon slags dimma. Skönt, i ärlighetens namn. Tills någon karl utan tröja kommer och jag åter går tillbaks till mitt normala tillstånd av överspändhet och vill börja grina när han utan vidare, och utan att ha presenterat sig, börjar klämma på mig. Visst, han är full som en kastrull.. men ändå. Fick senare höra att från vissa vinkar (från ett fylleperspektiv?) såg det ut som att jag inte hade några byxor eller något.. så kan ju varit därför. MEN ÄNDÅ! Vad ger det folk för rättigheter att TA PÅ EN? Tänk om jag blir jätteobehagad av att folk jag inte känner petar på mig? Vilket jag blir! (Vart tidigare under kvällen även "masserad". Hatar massage, var helt oförberett och dessutom kändes det som att nyckelbenen skulle knäckas under händerna på honom. Mamma sa ifrån den gången, för hon märkte på mig att det gjorde ont). Sen kommer det då ännu en hög människor. 4 styckna (2 killar, 2 tjejer). Dem står nedanför altanen. Tänker inge mer på dem på en stund. Sen säger en kille där att det är dags att släcka ner och att vi måste gå, för det ligger barn och sover (killarna som från början ville ha dit oss har dels åkt hem och dels däckat. Ett par i vårt sällskap är dessutom jävlig livade). Jag är uppe på fötter direkt. Känner på mig att det kommer bli jobbigt att komma hem utan skor. Trampar runt lite och börjar av någon anledning tänka på Den lilla Sjöjungfrun (boken). Haha. Lite full, ja. Märker att en utav killarna som nyss kom följer mig stadigt med blicken och vet inte hur jag ska tolka det riktig. Står och trampar på gräsmattan en stund, tills alla äntligen börjar röra på sig. Det visar sig att dem fyra ska åt samma håll. Så vi följs åt ditåt. Styvpappan frågar vad det är och jag säger att mina jävla fötter gör ont. "Det gör ont för oss också" säger han. Mkay? Haha. Han var nog lite full, ja. Den enda jag kommer ihåg namnet på (en tjej - J), full som faan (och SÅ söt ^_^), snackar med mig, men minns fan inte om vad. "Killen med blicken" frågar om jag vill ha en öl. Jag tackar nej (såklart). Vi går vidare längst vägjäveln (kommer under dem sista.. metrarna? på att det är bättre väg i mitten och går i förväg för att varna görlsen att det kanske kommer dit folk = rätt illa). Men så blir det väll inte så, ändå. Utan vi ska till en tredje granne istället (dem två "jävligt livade", om du minns?). Jag får lite mer att dricka av mamma (hon och dem andra görlsen är fortfarande inte vidare sugna på pörtii).. två flaskor av någon fruktig alkoläsk.



Är fortfarande MYCKET påtagligt hur dem där blickarna följer en helatiden. Och till slut (*hallelujah*) vågar han tydligen sluta titta och börja prata istället. Vi snackar lite ute i köket. Noterar då hur söt han är. Men känns som att några av "dem äldre" är påväg in i någon slags bråk som är SÅÅ beyond me, så jag förflyttar mig ut på terassen och smuttar min dricka och stirrar deppigt genom rutorna, ner mot pirarna, istället. Killen kommer efter och vi tjattrar väll på om "the basics". Vart kommer du ifrån? Vart bor du? Vad gör du där? o s v. Kan fortfarande inte greppa varför jag inte frågade tillbaks. Har en svag aning (vilket jag nu inte kan förstå) om att jag var gravt ointresserad. Men jaja.. sen kommer vi fram till att gå ut och ner till vattnet istället. Vi trallar ner till vattnet och sätter oss i båthuset och han fortsätter utfrågningen. Han undrar om detta med pojkvän. Jag förklarar min situation så precis jag kan (förvånar mig själv med att vara enormt uppriktig). Kan fan inte minnas varför jag inte frågade honom detsamma.. tror inte tanken slog mig, helt enkelt (har kommit fram till att det helt enkelt inte verkade så). Jag undrar istället när han är född (vettefan varför jag kände att det var relevant). Han vill veta när jag är född, först, och jag berättar att jag är en 88a. Han tycker att "då är han väll för gammal för att ens prata med mig" (jaja, bättre än den där katastrofen hos storasyster som genast anmärkte på mina pattar i kontrast till min ålder, iaf. GOD DAMN). Jag säger att om han är under 78, vilket jag är säker på att han är, så är det fan ingenting (fast, jag var LITE osäker - den tafsande snubben tidigare var ju tydligen över en bit över 30 och han såg inte särskilt gammal ut). Men jag får gissa. Jag gissar på 84a och har helt jävla rätt! I always score. Känner mig våghalsig av denna framgång och gissar (pga att han beskrev sig som tävlingsinriktad) att han är en Skytt. Men då har jag plötsligt fel. Han är ett Lejon (vilket hade varit min andra gissning.. såklart. Haha). Men f n o kallar vi honom därför "Lejonet" helt enkelt (fast jag fortsatte hela kvällen med att kalla honom kattungen. "Haha.. du är en liten katt som tror den är ett lejon. Hahaha!".. ... .. Nåja, det VAR roligt, då. Inte fullt lika roligt dock, att erkänna att jag, som Stenbock, är rovdjursmat). Han föreslår att vi tar oss ett rå-hångel i båthuset. "Nehej du" blir mitt svar. I'm such a änglabarn. Eh? Iof är jag JÄVLIGT sugen på hans smile-gropar (I'M IN LÖV WITH THEM.. på riktigt!) och sticker inte under bordet med det heller. Erbjuder t o m den vänstra ett hångel.. vilket jag, såklart, dock drar mig ur i rättan tid. Hans kusin skrämmer skiten ur mig (EN utav dem, är väll mer rätt. Eftersom alla tre var hans kusiner. Men den enda killen, eller hur man ska säga. Äsch! För att inte skapa mer förvirring heter dem härifrån: Lejonet, J, Kill-Kusinen och.. hmm.. Tjej-kusinen? Hehe). KILL-KUSINEN skrämmer iaf skiten ur mig (som sagt) när han hoppar fram. Jag märker här liksom att det är något med att han inte vill lämna oss ifred riktigt. Förstår det inte helt och hållet (och jag som alltid säger att det inte finns NÅGOT som man kan skylla på fylla.. fan). Dem anmärker på "min sexiga jacka" (hade mammas, remember?). LOL. Så har dem visst bestämt sig för att bada. Dem fyra, alltså. Jag tar mitt tillfälle att smita iväg och byta till en egen tröja (min älskade Nightwish) att ha över istället. Tar mig en pink, samtidigt. Världens skönaste kiss-paus, vill jag lova. Kommer tillbaks och dem är nere i vattnet. Jag kan inte låta bli att reagera lite disgusted på gubbsjukan som pågår där nere vid vattnet (fast på land). Hua! "Badet" går snabbt. Sen kommer dem och sätter sig vid oss dödliga (tss). Känner att "mitt Lejon" är.. mindre klängig (hade då inspecifikt bett honom att inte sitta så jävla nära ett x antal gånger tidigare, vilket inte gett resultat. Har efteråt gissat att Kill-Kusinen hade ett litet snack med honom i min frånvaro). Dem känner plötsligt att det är dags att gå. Vid detta laget är jag SÅÅ sugen på dem där smile-groparna. Använder "ledsnast-i-världen-blicken". Han säger att det var trevligt att träffas. Jag recenserar: "pissigt". Han ser förvånad ut, med armarna påväg runt mig (jag har intagit min automatiska pansar-pose). "Pissigt?". För att han måste gå, får jag förklara. Minns inte vad som sägs sen. Men det känns som det är någon slags överrenskommelse att vi två inte ska dra oss tillbaks riktigt ännu.

Jaja.. här hade det lätt gått över midnatt. Så skriver resten i nästa inlägg istället.