(Efter 100 "Eller?", "Kanske?", "Tror jag?") Belial är obekväm, högröd och stammig. Utredaren skriver på sitt papper och säger:      "Du formulerar dig så vackert ibland.      Jag blir nästan rörd.." Belial börjar hosta.      "WHAT?"

Min lilla datamus vill inte mer. Den har i princip gett upp sitt klickande (får klicka typ 3 gånger innan den svarar). Letar därför nu efter en duglig ny. Klickade in på:

PC City > Datortillbehör > Mus & Tangentbord > Nästa sida > Nästa sida..

[KLICKA PÅ BILDEN FÖR: pccity.se]

Undrar för mig själv vad, utöver det vanliga, som den musen kan tänkas ha. Vibrator, inbyggd telefon, VHS-&-DVD läsare, tidsmaskin? Din gissning är lika bra som min.

Haha.. bara jag som tycker att den är helt ok? Sen är ju dock jag även den enda person jag känner till som faktiskt gillar Heidi (den enda BRA bruden från The Hills).



Gav man låten ett annat tempo, så att den inte lät som något från soundtracket ur en BRATZ eller WINX (eller whatever) film.. så varför inte? Inget jag kommer köpa (eller ens tanka). Men texten är en typisk smocka av "been there, done that".

Jag är inte ens en äkta WoW nörd. Ändå suktar jag efter detta svärd som att den vore en hjärtlig komplimang efter sju år av förtryck, en dag i en annans skor efter sju år av aktning, en hämnd efter sju års ältande, en säng efter sju års sömnlöshet, en festmåltid efter sju år av svält, eller en penis efter sju år i celibat..


[KLICKA PÅ BILDEN FÖR: epicweapons.com/frostmourne]

$379 (eller $20.000 för det första, med rätt tätt följande tal av andra, tredje, fjärde.. ända ner till det nittionionde) betalar väll vem som helst för en leksak?

Jag går längst gång och cykelvägen vid ån, börjar gå uppför backen och där finns ett stort och övergivet hus. Vi, jag och Jimmy, tar oss in genom ett hål. Vi hittar en kattunge i ett tomt rum på andra våningen. Jimmy stoppar kattungen i sin rock (!) ficka. Vi går uppför en trappa till. Det känns som att jag gör ett intrång och jag upptäcker att vi är i en djuraffär. Jag tar en utav burarna som ligger på en hylla. Jag börjar leta efter husdjur att ta med mig. Jag kikar in i ett sidorum där det finns tre burar. I varje bur finns två påfåglar. Det blir morgon, den som äger affären kommer, jag säger att det stod öppet och han följer mig ut. Nästa sak jag kommer ihåg är att det känns viktigt att jag köper en palomino hingst. Jag sitter vid min dator och tittar efter annonser.

Ett hus skapat av den som drömmer representerar den egna kroppen och personligheten. Huset är stort, vilket kan betyda att jag tycker att detta är något väldigt viktig för mig. När något är övergivet är det en känsla från drömmaren att det är oönskat. Att gå in genom ett hål är att konfrontera aspekter av jaget som man begraver i det omedvetna. Katter symboliserar ofta kvinnlighet (kattungar modersdrift och beroende) och min kattunge hittar vi på andra våningen (andra våningen representerar behov) och rummet är tomt. Jimmy stoppar den i sin ficka. Att stoppa något i fickan är att visa äganderätt. En rock tyder ofta på överbeskydd. Beroende på om man går upp eller ner för trappor är den egna bedömningen om man går upp eller ner i livet (Woho! Jag går ju för tusan uppåt). En känsla av att jag gör intrång är en känsla av att jag inte respekterar någon annans gränser och önskningar. En affär symboliserar längtan efter något vi letar efter eller vill ha. Djur som samlingsnamn menar på naturliga drifter, ofta sexualdriften. Det (förutom en själv) som finns i en bur representerar längtan efter ett grepp om vad det representerar*. Jag letar efter ett husdjur till min bur och husdjur är dom av våra naturliga drifter och känslor som blivit "tämjda". Kan mena på att man bara gör saker som en person som man är beroende av godkänner eller vill att man ska göra. När jag letar hittar jag tre inburade (läs *) påfåglar, som symboliserar stolthet och att framhäva sig själv, ibland även att hitta ny styrka och nya impulser. Morgonen symboliserar ungdom och hingstar manlighet och kraft.

Så jävla äckligt när folk inte verkligen städar sina lägenheter när dom flyttar. Jag vet inte hur många lägenheter (ok, jag vet.. 2) som jag fått lov att städa upp själv - efter någon jag inte ens känner. Är det så svårt att städa upp efter sig eller som hyresvärd se till att den blivit det ordentligt?

Båda lägenheterna jag haft i den här stan har varit i taskigt skick. Den förra hade sånna där fettiga fläckar på väggarna (såg på ett ställe typ ut som att nån kastat en tallrik med random fettdrypande slusk på den. Den lägenheten tog jag ENBART för att jag var angelägen att inte bo kvar där jag bodde en minut till). Den här lägenheten är fin.. faktiskt. Det enda problemet var just att den som bodde här innan gav blanka fan i att städa upp efter sig. Det var när jag flytta in rätt dammigt i skåpen och skitit i hörnet. No biggie. Men sen har vi då badrummet. Jag har dragit och dragit mig för att städa bakom badkaret, men idag blev det till slut av. Nära på kräktes. Hittade säkert 15-20 rakhyvlar (inte mina, eftersom jag inte använder engångs hyvlar) och däribland en sort som jag aldrig ens sett (låg i en slags plåt-dosa). Eeh.. fräscht med rakhyvlar som säkert har flera årtionden på nacken. Jag kan slå vad om att jag smittats av AIDS nu. Har ju ett sår på mitt finger, så. Aja.. det possitiva är väll att det för första gången sen jag flytta in luktar gott i badrummet nu.

"Tvi vale" - mitt nya favorit uttryck, bland andra.

Testade en sån här kategori en gång i min förra blogg ett litet tag, men den vart så futtigt påfylld (på grund av att jag inte finner att dom flesta av mina drömmar är roliga att lägga ut), så raderade den. Men vill ge det en till chans åtminstone.

Är tillbaks i min hemby i Dalarna (jag är sällan.. nej, vågar till och med säga ALDRIG någon annanstans i mina drömmar). Jag kan inte komma ihåg vilka jag är där med, men jag tror det är gamla kompisar. På himlen dyker tre punkter upp och dom kommer närmare, tills man kan se att det är tre ögon (SciFi style). Vi förstår att det är något farligt med dom och flyr undan och ur riktning för dom, men dom förflyttar sig över himlen för att hitta oss med blicken (jagar oss). Dessa ögon skjuter något slags ljus ur pupillen och börjar bokstavligt talat grilla människor på gatan (går till attack). Jag är on my own nu och hittar in i biblioteket. Utanför är det med ens lugnt igen. Därinne blir jag påmind om en massa böcker som jag ska lämna in, men som jag inte ens kan minnas mig ha lånat. Jag ser ut genom fönstret och plötsligt börjar något falla ner på marken. Tusentals döda kroppar och dom är täckta av vita fjädrar eller dun. Jag förstår att det är människorna som blev grillade på gatan tidigare i drömmen. I nästa drömscenario som jag kommer ihåg är jag i min mellanstadieskola och har bildlektion i mitt gamla klassrum med en lärare från min högstadieskola. Hon ger mig rätt hård kritik och jag upptäcker att alla andra ligger flera steg före mig i ämnet (jag ligger efter). Jag kan knappt ens hålla i pennan. Sen var det något med en orm i skolkloakerna. Han var nästan ute, genom en av toaletterna, men av någon anledning skulle dom promt ha mig till att locka den därifrån åt andra hållet. Alltså tillbaks in i kloaken igen, för att komma ut en annan väg. 

Ganska uppenbart vart detta leder..

Jag tror att den här drömmen har med vad jag och min utredare pratat om att göra. Öppnat mig för honom mer än jag trodde jag var kapabel till. Ögonen representerar en syn på världen och/eller mig själv. Ögonen är tre, vilket kan syfta på mamma-pappa-barn (i det här fallet kan därför ögonen vara den attityd mot saker som kommer från mina rötter). Fara i drömmar menar oftast på ångest och att fly från något är att undvika svåra känslor eller skjuta undan ett problem som man inte kan komma undan. Att jagas syftar vanligen på tidigare erfarenheter eller trauman som jagar det vakna jaget. Skjutandet menar på en traumatisk skada i känslor, ofta i samband med föräldrar eller andra nära relationer (behöver inte vara något dramatiskt. Det kan vara en tystare skada, som t ex att inte känslomässigt binda sig till familjen). Attacken som skedde mot random människor menar på min vrede eller agression mot någon. Jag vart i min dröm plötsligt ensam. Det uttrycker känslor av isolering och oberoende. Biblioteket talar om min livserfarenhet och det jag uppnått på egen hand. Böckerna är minnen (böcker som "jag ska lämna in, men som jag inte ens kan minnas mig ha lånat"). Jag är övertygad om att detta är dom minnen som jag inte ens vet om dom är sanna längre och som gör det väldigt svårt för mig när jag t ex pratar med min utredare (har visat sig vara ett problem och nu ska han bl a tydligen höra av sig till mamma med en del frågor istället). Det man ser genom ett fönster är den egna synen på vad man ser i sin omgivning eller livet. Att se andra falla beror på en känsla av fara eller förändring av det som faller. Det kan vara en oro för det fallande eller en önskan att bli av med det. Jag är osäker på vad fjädrarna betyder. Men lik uttrycker personlighetsdrag eller attityder som vi förvägrat liv eller inte förverkligat. Om man t ex blivit sårad kan lik representera dödade delar av känslor. Klassrum har att göra med relationer till auktoriteter (i min dröm känner jag mig hårt kritiserad och känner mig underlägsen alla andra). En penna symboliserar en önskan att kommunicera och i min dröm får jag "inget grepp" om pennan. Ormen i detta fall kan symbolisera penis och kloaken vagina (haha.. hatar dem orden). Att röra sig genom trånga gångar och rör kan även vara omedvetna länkar till andra. Keeper kategori?

Varför blir många så fruktansvärt sura när andra väljer att vara öppna, i såväl själva livet som i sina bloggar eller andra sociala medier, angående att dem mår riktigt jävla dåligt? Syftar för en gångs skull inte främst på mig själv. Men såfort någon skriver en suicide note eller nått om att skada sig eller att i natt ska blodet flyta.. då är nån oförstående jävel där och förklarar vilken uppmärksamhetssökande lögnare man är.



Att hitta sätt att lätta på hjärtat när vi mår dåligt hör livet till och är en utav de mest naturliga saker att göra. Norm-statistik säger att det första en kvinna impulsivt vill göra är att hitta någon form av axel att gråta mot (medan män enligt samma norm lär vara mer benägna att dra sig undan). Men vart ska alla vi dödliga utan god fé hitta vår plats att gnälla av oss all den svarta, tjocka dimman i bröstet? Jag skriver ibland något (om jag verkligen känner det så väldigt starkt att jag måste få det ur systemet - snabbt) som till exempel personlig kommentar på MSN eller liknande. Ibland har jag skrivit något hastigt i bloggen också, men det är enklare att radera på MSN om man ändrar sig. Hände dock vid ett tillfälle att jag hann få en kommentar av just sån extremt trångsynt och oförstående typ, som bara gav mina redan på högvarv snurrande tankar ännu mera bränsle.



Igår kväll testade jag tabletterna jag fick för första gången. Antar att man kan säga att dom skötte sitt jobb ganska bra. Somnade nästan direkt. Först kändes det som att jag fick svårt att hitta saker att tänka på och sen var jag mitt i drömlandet helt tvärt. Eller var det kanske mardrömslandet? Jag vaknade och muttrade något om mardrömar, men har faktiskt i nuläget helt glömt bort vad det var jag drömde.

Efter många om och men bestämde jag mig för att jag fick lov att samla på något igen. Lotten gick till slut till Stephen King böcker (och kanske även filmerna om jag får tag i dem på DVD) och mitt första köp vart Carrie boken. Fick veta av mamma att, om jag vill, ligger det två till utav dem i hennes hylla och väntar. Den ena är Thinner, vet jag. Den andra är jag lite osäker på vilken det var. Har själv The Stand liggandes någonstans, aldrig läst den dock. Dom ynka jag tagit mig igenom är: Det (i sexan, min enorma clownrädsla till trots.. men tror helt enkelt Pennywise är för o-clownig för att räknas), Jurtjyrkogården (i sjuan tror jag det var) och Lida (under sommarlovet till nian). Fastnade nyligen på biblioteket en dag och läste en fjärdedels Köplust, innan jag slet mig därifrån. Fattar inte själv varför jag inte bara lånade hem den?



Aah, Carietta White.. gav "Drama Queen" uttrycket ett (något rött) ansikte.

Här har vi en anledning till att jag inte gillar Dr. Phil, särskilt mycket.



Först slösa någons tid (förvisso en riktig jävla gök, även om jag delvis garvar mig blå av Bum Fights) bara för att den ska komma, en video ska visas och sen blir den utkastad? Som att han inte kan ta diskussionen? Jag gillar Fille's program i överlag, då jag tycker om Talkshows i allmänhet. När vanliga människor får komma in, det läggs på dramatisk musik när man zoomar deras ansikten i "after the breaks"-en och ibland får man känna igen sig i en historia. Men varför heter det DOCTOR Phil? Det enda han har är ju ett stort vocabulär och aldrig tar han itu med problemen själv. Han för dem (i allmänhet ganska uppenbara problemen) upp till ytan, upprepear de ett par gånger (han är duktig han, på att hitta 100 olika sätt att säga samma sak på) men sen får en annan doktor sköta jobbet. Fjolårets höja på ögonbrynet var ändå då han och hans team skyllde att en kille som gjort en skolmassaker och sen skjutit sig själv, på för mycket TV-spelande och det sedan visade sig att det enda spel den killen spelade var Sonic the Hedgehog.

Förstår att det var rätt oförskämt att bete sig på det sättet, men kunde inte låta bli att hajja till och rå-stirra på allt vad skummot sysslade med. Jag började även snacka massa bullshit, som jag inte ens vet vart det kom ifrån. Var väll förvirrad av allt det oväntade i vår timme av tystnad varvat med ryck av oddness. Jag har träffat sånna som kallas kurator, dem som heter terapeuter och dem som pluggat till psykologer och doktorer. Men detta.. utredare. Det tog alla priser. Vart så nervös så det kändes som jag skulle kissa på mig. Satt dessutom i ett på tok för ljust rum. Jag hade på morgonen efter viss möda lyckats tvinga på mig lite mascara på ögonfransarna. Trotsade mina känslor av att inte orka med krångel, eftersom jag hatar att gå osminkad. Vart alltså en 50/50. Vilket jag ångrade, då jag väl där hos utredaren såg framför mig hur ljuset från fönstret lyste upp mörka ringar under mina ögon, avslöjade minsta ojämnhet i huden och förstorade x20 alla dom små ögonbryn strån som jag inte plockat på veckor. Förbannade att jag trott att det skulle vara lugnt, att det säkert skulle kännas bra när jag väl var där.

Han satt och verkade försjunken i sig själv och sneglade på mig. Jag spelade dum och låtsades som att jag inte såg detta. Hellre än att reagera.. även om det känns som att det förväntas massa saker.. så som reaktioner.. av mig i den här utredningen och jag måste erkänna att det kunde börjat mindre tillgjort från min sida. Får min gamla vanliga prestationsångest. Vad vill dom att jag ska göra? Vad vill dom höra?



Han tog fram papper och började med något som han kallade "sina tolv tusen frågor". Något med dom fick mig att babbla på som jag inte gjort med någon annan än Jimmy på flera månader nu. I november fick jag dock för första gången på väldigt länge i mig starkt att dricka och babblade sönder kvällen för 13 pers + 1 till senare (men den sista var då detsamma). Men detta var ändå på ett helt annat stadium. Eftersom jag hade bra mycket större koll då, med liter utav alkohol i min ovana och avvänjda kropp, till och med. På trosdag är det dags igen. (Haha.. Trosdag. Alla dessa underbara trosdagar).

En sak som det uppenbarligen förväntas av mig är att jag ska gråta. Det var i alla fall så det verkade. Väldigt uppmanande att släppa ut mina känslor. Jag satt där, ökentorr i ögonen och kände mig lite, lite som en svikare..

En gång var jag liten. Allting var jättelätt, men jag kände att allt var jättesvårt. Ungefär tre saker skrev jag under mitt 13-åriga (tämligen omskakande) år i en av mina dagböcker.

Bilden nedan knäpptes en dag i slutet av sexan, när jag stannade hemma pga sjukdom. Detta, som säkert kommer märkas, var den sista termin då jag ansåg mig själv behöva en anledning att skita i mina lektioner. Bilden knäpptes alltså några månader innan utdraget av text (med ett rätt omständligt sommarlov emellan).

Bild: Mamma (2001)

Cujo älskar toalettrullar..


Tyvärr, får jag väll säga. Dem går åt som smör i solsken här. Såfort han lämnas ensam hemma kan man räkna med att komma hem till en TP-ad lägenhet. Igår hittade han alltså en toalettrulle PÅ VÄGGEN.. vilket såklart gjorde den ännu mera åtråvärd.

Så kommer då min åsikt angående årets Melodifestival, lagom till final.



VARFÖR? Varför, varför, varför fick inte Thérèse vinna? Mitt hjärta bara sjönk när hon lämnade tävlingen. Låten är för det första det bästa jag sett i Svenska Melodifestivalen på flera år (kan faktiskt inte minnas någon bättre, men kan vara minnet som spökar igen). För det andra skulle den kunna komma från vilket land som helst (innebär röster och eventuell vinst). Sen, och nu blir jag väll stenad om någon orkar ta notis om detta, tycker jag inte det hatade bidraget från The Nicole var så illa som vissa vill få det till (iof glittrade mina ögon 2006 av Silvia från Island, så det säger väll inte så mycket annat än något om min höga smärtgräns, kanske)? Slutligen.. vem vill jag skicka till Belgrade? Ärligt talat försvann större delen av mitt intresse när Thérèse åkte ur. Men jag får väll säga, mina egna förutfattade meningar till trots att jag faktiskt små-gillade Charlottes låt. Sannas låt var väldigt fin också. Rongedal var kul, men inget jag personligen kommer rösta för att skicka ut i vida världen. Förvåningsfaktor om Amy vinner.. men förvåning är relativt bra och har ju dessutom visat sig vara huvudingrediens i årets tävling.

Ja, så har jag alltså blivit påprackad tabletter. Fick ett telefonsamtal från psykiatrin klockan åtta imorse och blev tillkallad. Ryktesvägen hade det nått henne att jag var i behov av ett akut samtal (dvs info om vad jag sysslat med den senaste tiden). Hur som helst, när jag kom dit hade något ännu med brådskande dykt upp och jag fick gå in till en annan dam. Eftersom det vart strul med min utredning sköts den egentligen upp till den 25:e. Och då var det alltså frågan om bedömning om jag skulle starta utredning. Men den här damen i fråga meddelade att jag nu skulle få starta en utredning omedelbart nu på måndag istället.

Så fick jag då ett litet, fult kuvert med tjugo skrikrosa piller som eventuellt ska hjälpa mig. Är lite trött, så har ännu inte läst alla informationsbladen, men basic är väll att jag ska ta dom om jag "håller på att brista inuti" som man sa. Kan också hjälpa mig med sömnen. Men om jag blir FÖR trött av dem ska jag ta en halv. Hurra! Detta är ju PRECIS vad jag alltid önskat mig. (Ironi).

Jimmy långsamt (pekandes ut genom bilfönstret):      "Oh... myyy... goood!" Belial vänder sig. Jimmy pekar och gapar:      "SAMSON BICEPS!" Killen (Samson?) glor tillbaks. Belial som ett frågetecken:      "Va?" Jimmy uppspelt:      "Han är porrskådis!" Belial kopplar och börjar slå på Jimmy. Jimmy förvirrat:      "Vad nu då?" Belial ilsket:      "JIMMY! Man glor fan inte på folk!" Belial slänger en hastig blick på Samson. Samson skrattar och skakar på huvudet. Belial skäms ihjäl.