Lördag (3 Maj)

Belial sover så länge det bara går. Till slut vaknar t o m Romeon och jag sätter mig upp. Han säger att jag kan sova en stund till. Jag nickar. Vet inte hur lång tid det går, men till slut tassar jag över till oss igen. Romeon är där. Jag blinkar förvånat. Jag förklarar (vänd mot mamma, men mer riktat åt Romeon) att jag råkade blanda pillren med alkohol igår. Han går. Mamma säger att han kom för att fråga vart jag tog vägen. Eeh.. ok? Det var ju han som gick. DEMENT MUCH? Jag ägnar dagen åt att rita (bild kommer dyka upp när färgläggningen är klar). Jag blir pushad att gå och säga hej då till "min nya pojkvän" (GAH! Ja, såhär var det. Fick veta av mamma att när han ringde sin kompis hade han frågat om dem kunde åka och hämta mig och fått frågan om jag var hans flickvän. "Näe.. det vet jag inte". "Men vaddå, är det din flickvän?". "Ja det kanske det är!". Oh really?). Får hur som helst strax veta att han dragit därifrån (så nu vågade han tydligen ÄNTLIGEN sticka.. vilket han sagt att han skulle göra hela helgen, men tydligen "fått förhinder" för varje gång). Dem frågar vad dem ska hälsa. Jag säger: "Ingenting". Antar dock att han kommer höra av sig, eftersom han fick mitt nummer.. 3-4 gånger t o m. Vi drar hem, käkar pizza (jag kebab) och jag drar ner till Bästis. Vi bestämmer oss för att göra en kupp emot vår stackars hemby. Vandaler, det är vad vi är! Ser ni något från Dalarna på efterlyst och beskrivningen är: Talade Svenska UTAN brytning, så vet ni. Haha! Men fan vad jag klagar på bristen på intriger varannan minut (brist på intriger = brist på hämndoffer). Det som alltid låter på folket där som att det är bråk jämt och ständigt. Av någon anledning sprider sig ryktet om vår kupp och folk börjar ringa och fråga om det är sant. LOL. Jag får senare ännu en gång förklara min sexuella läggning och, trots att jag VET att jag sagt det förut, möts jag av en smått förolämpande reaktion. Suck. Ja, akta så jag inte våldtar er.. -.-

Söndag (4 Maj)

Fredag (2 Maj)

Belial vaknar och är från sekund 1 ganska trött på denne Romeo, som verkar tjurig över det lilla intaget av alkohol dagen innan. Förstår ganska snabbt att den här killen inte kommer att vara särskilt pratglad den här morgonen heller. Gillar det inte, av den simpla anledningen att det påminner mig om "fjortis tiderna". Dessutom tycker jag det är så jävla tråkigt att enbart sitta och lyssna på problem som har med bilar och ex att göra. Jag drar över till oss och käkar frukost. Vädret är dåligt.. riktigt dåligt. Romeo, visar det sig, har dragit iväg på marknad. Jag drar in i den stuga där det var tänkt att jag skulle spendera helgen med Lillasyster (som nu dragit sin kos med bussen). Jag läser min bok och så ringer plötsligt Bästis. Hon och Sasha vill att jag kommer till dem och hittar på något. Jag gör klart att jag iaf inte tänker dricka en droppe och att jag inte tänker gå på någon jävla marknad och verka vara mer stalker av denna Romeo, än det förmodligen redan måste verka som. Jag drar in och spelar kort en stund med familjen (jag vinner båda omgångarna). Sen ringer dem och vill att jag går ut till vägen. Tar med mig Cujo (känner mig denna vecka som världens sämsta hundägare kan tilläggas.. det tycker nog även Cujo som dissade mig hårt tidigare på morgonen. Jag har nämligen ALDRIG tidigare sovit utan honom. Inte en enda dag sen jag hämtade honom, då han var ungefär 2 månader). Påväg uppför backen till vägen ropar Romeo (som tydligen är tillbaks) efter mig och jag snäser av honom ganska hårt. Hoppar in i bilen, där vissa druckit och andra inte.

Vi hamnar i Sashas lägenhet. Träffar någon utav deras vänner.. en väldigt trevlig sådan, med ett helt sjukt karismatiskt leende (ännu en 89:a som jag trodde var MYCKET äldre. Alla tror tydligen dock att jag är yngre också, så). Sen får vi då tag i den där jädrans Pandan på telefonen och det blir någon slags förvirring där. Tror han tror att Bästis pratar när det är jag och tvärt om. Eller inte tvärt om, kanske? Aja.. så jag blir rätt fundersam över ett par grejer. Sen vill dem gå iväg och köpa godis till filmen. Så, när vi är ute på hembyn och går, kommer paniken plötsligt krypande (exakta anledningen till varför jag undviker att hälsa på i hembyn och särskilt att vara ute och röra mig på just byn. Vi gick förbi han gamla lägenhet och så var det kört). Försöker att inte visa något (men till slut måste jag ta ångestdämpande). Av någon anledning blir jag ännu värre och även ganska bitsk. Har kommit på att det förmodligen berodde på att jag trots allt druckit en skvätt (Aja-baja blanda den allra minsta gnutta alkohol och antidepressiva). Mamma ringer och undrar om jag ska hämtas och säger att Romeo ställer upp och fixar skjuts, om det är så. Jag känner att jag redan förpestat allas tid med min närvaro som det är, så tar erbjudandet. Dem kommer och hämtar upp mig, men i bilen blir det värre. Romeo är full som en kastrull och SÅ JÄVLA UPPKÄFTIG! Och han kallar mig typ ALLT utom det jag heter och han som skjutsar kör på korsförhör-metoden. När jag kommer fram får jag bryt och morrar som en ilsken jämthund. Stormar upp till Lillebror och lämnar Cujo där. Sen, eftersom Mamma och Styvpappan slagit sig till ro och jag inte tänker väcka dem en gång till, som den fulla Romeo nyss gjorde för ingenting, hamnar jag i Romeos stuga igen. Jag försöker sova, men han är hyper och mitt dåliga humör för honom till massa antaganden. ALLT som INTE stämmer. Utom just att jag var extra "depressiv" (t o m för att vara jag) som han sa. Snälla, varför kan man inte bara få bli lämnad ifred? Romeo tror att det hänt mig något och vad jag än säger kan han inte förstå annat. Det slutar med att JAG tröstar HONOM. Jesus! Senare hyperventilerar jag mig till sömns, genom en dimma av hallucinationer (som under onsdagen). Herregud! Det har aldrig hänt! Det har aldrig hänt! Det har aldrig hänt! Så varför ser jag dessa bilder? Varför händer det här?

Torsdag (1 Maj)

Belial vaknar och är osäker på tiden. 8-9 kanske. Spanar mig omkring för att lokalisera mig. Stönar. Fasen också! Lika bra att sova lite till. Vaknar efter något som jag antar är.. kanske två timmar? Känner ett hemskt tryck på magen. Vafalls? Har min mage PLÖTSLIGT bestämt sig för att vara normal? Verkligheten kommer ikapp mig. Springer över till vår toalett (en sträcka på kanske femton meter) och kväljer hela vägen. Får inte upp något och sätter mig suckande på golvet. Då bestämmer sig ett gult, flytande klägg för att ge sig till känna. Allt kommer på mattan. Efter en stund mår jag bättre. Jag tvättar av mig sminket och äter frukost med familjen. Senare sätter jag mig nere vid sjön och börjar på Salems Lot och lyssnar på MP3. Jag tar en paus och bara lyssnar. Tårarna börjar forsa och jag svär i mitt huvud över den jävel som förstörde allt. Bestämmer mig för att jag aldrig mer ska gråta en jävla tår över det aset.. You Had Time! Jag ser att lillasyster och hennes kompis är påväg ner och torkar snabbt tårarna. En omgång kurragömma. Jag bestämmer mig för att prata med Romeo som jag bara stack ifrån på morgonen. Det KÄNNS som han tycker jag tränger mig på, men han säger att det inte är så. Efter att inte ha fått något sagt drar jag tillbaks. Vi: Jag, Romeo, Mamma och Styvpappan sitter nere vid sjön en stund och snackar om allt oväsentlig, som serier och dokusåpor bl a.



Jag drar ut och joggar (läs: promenerar), vilket förde med sig en oväntad överraksning. När jag kommer hem äter vi. Jag står sedan och borstar tänder när Romeo kommer och snackar med mig. Han undrar om jag ska haka på och träffa hans kompis. Jag vill så jävla gärna säga "Låter du din kompis 'OK!' stämpla alla du träffar eller?" och påbörjar det ett par gånger, men hejdar mig, då jag inte kommer på ett tillräckligt retsamt sätt att säga det på. Men till slut följer jag över. Den där kompisen skrämmer mig. Den känns sådär synande otrevlig. Hua! Ångrar att jag kom. Vi drar ut med en bil och jag får en site-seeing i deras kära tätort. Försöker inleda flera konversationer men blir rejält "håll käftad".. typ. Romeo verkar sur på sin kompis (som btw klänger misstänksamt mycket på honom) och vi lämnar av denne. Jag har nu blivit åksjuk (tacka vet jag RIKTIGA vägar). Vi drar till hans stuga och han ska prompt supa ner mig igen. Jag dricker dock bara två klunkar av nån äcklig whiskey, men sen är det nog för mig. Somnar hos honom igen.

Onsdag (30 April)

Belial går upp halv 6. Sminkar mig, ger fan i att göra något åt håret. What for, liksom? Med den nya frisyren är styling överflödigt. Jimmy vinkar av mig och Cujo vid tågstationen. Tågresan går relativt bra. Träffar en gubbe som skrämmer skiten ur mig, men annars. Han babblar på med predikarröst så det ekar över hela tågstation, pekar och har sig. Fan att jag alltid ser så jävla inbjudande ut och inte gör som alla andra och bara ignorerar. Kommer fram efter ett par timmar. Får möte av min lillasyster vid busshållsplatsen. Kommer in och alla ser ut såhär: (O.O) Jag får pengar av Mormor som efterskottspresent sen jag fyllde 20 och vi käkar lite sån där DAIM-tårta. Hehe.. gött! Får mina nya Stephen King böcker och två säsonger 24 till låns. Begraver genast näsan i Salems Lot. Tror mig kunna läsa ut den under veckan (Tji fick jag! Är idag på 100e sidan typ). Vi ger oss iväg till stugan. Jag och Lillebror överväger att sätta oss själva under middagen. Mängden människor som kommer infinna sig till middagen (14) blir i mitt huvud till 100-tals. Jag får super-nojja, smiter till närmaste spegel och sminkar mig, fixar håret och byter om i flera jävla timmar.



Genast jag är klar får faktiskt ett av mina favorit linnen komplimanger. Men kan under middagen, trots 3-4 groggar knappt få ner en bit (kan bero på den halva påsen Cheez Cruncherz som jag fick av Mamma att lugna magen med). Det känns som att man har hundra ögon på sig. Sen går alla ut. En kille (döper honom till "Romeo". Lite ironsikt, sådär) som jag tror måste vara 22-23 (Hehe.. han var visst 18, snart 19) är där och Lillasyster och hennes kompis (som är Romeos släkting) undgår såklart inte detta. Kvällen framlöper med kommentarer som "CILLA! HAN HADE INGEN FLICKVÄN!" Jag morrar allt som oftast till svar. Folk börjar bli riktigt fulla och vi får oss årets skratt när vår ena granne börjar dansa runt. Haha! Kan inte med ord beskriva synen. Kasen tänds och när karlarna blivit tillräckligt fulla slänger dem i en låda fyrverkerier. Jag och Romeo, som jag nu börjat snacka med (efter att han försökt övertala mig att dansa med honom), gör (O.O)(O.O) miner. Men som tur är får bara en enda raket fart (åt ett annat håll) och dem andra lyser bara upp kasen i ett par olika färger. För att göra en lång historia kort ryker Romeo och Styvpappan nästan ihop. Pinsamast i år! Jag har sagt det förr, men det tål att sägas igen: Fulla människor kan va (läs: är alltid) så jävla jobbiga! Jag och Romeo får ett infall att dra på fest, men chauffören däckar tydligen och jag är inte sugen på min (vid det här laget smått fjortis-fnittriga) Mammas förslag: att ta åk-gräsklipparen. Romeo är dock direkt på idén. Efter mer vuxen-drama med bl a näcking mitt i vårnatten, som jag inte ens pallar skriva med, smyger jag och Romeo oss iväg till den stuga i vilken han ska bo under dessa dagar. Jag tycker konversationen är rätt pressad (fick dock senare veta att han tyckte vi hade skitlätt att prata med varandra och att jag var sjukt trevlig. Förvånande JA). Efter bl a en sista 50/50 och en pinsamt ingående predikan om att jag minsann inte har några planer på att gå till sängs med honom, somnar jag slutligen på soffan.

Gjorde en gång misstaget att lova att berätta massa saker när jag kände mig piggare, vilket aldrig blev av. Så nu tänker jag dra på med hela skiten på en gång, fast jag är fnittrig och har två fina, svarta skuggor under ögonen. Anyways..

Tisdag (29 April)