Uscha! Lägenheten måste städas. Verkligen. Blir så arg på mig själv! För att jag låter det bli så jävla odrägligt. Jag har alltid varit *bling* *bling* *bling* med mina rum. Men har verkligen börjat strunta i hur det ser ut runtomkring mig, sen jag flyttade från Dalarna. Det får liksom stå och förfalla allting. Skyller på hundarna.. yes, I do. Det är såklart inte deras FEL. Men dem tar ifrån mig så jävla mycket inspiration. Inuit ser ändå till så det är ett fint täcke hår över halva lägenheten (den halvan han har tillgång till) efter ett dygn igen. Och Cujo grisar ner och skvätter periodvis runt sitt snuskiga hanhunds-revirmärkande-kiss. USCH! Och nej, jag är dålig på att disciplinera just detta. Det verkar sitta djupt rotat i hans psyke att han MÅSTE spara kiss under promenaderna, så han kan lägga ett par droppar i varje jävla hörn (överdrift). Dessutom ligger det toalettrulle-bitar över halva lägenheten, eftersom Cujo trasar sönder dem såfort han kommer åt.


OCH det värsta.. jag vill så jävla gärna packa ner alla dessa jävla kartonger (som Jimmy ställt längst väggarna) i förrådet, men kan inte pga att Inuit då går på tapeterna och gör stora hål. Understimulans, ja! Kunde jag skulle jag ta ut honom jag också (det räcker uppenbarligen inte med Jimmys promenader). Men jag klarar det bara inte. Jag blir omkulldragen, uppskrapad, söndersliten och hunden har inte den minsta respekt för det jag säger (och hur fan skulle jag förlåta mig själv om jag tappade honom och något hände?). Så.. det är kört med den idén. Återigen: TÄNK EFTER då ni väljer ras!