Belial sover så länge det bara går. Till slut vaknar t o m Romeon och jag sätter mig upp. Han säger att jag kan sova en stund till. Jag nickar. Vet inte hur lång tid det går, men till slut tassar jag över till oss igen. Romeon är där. Jag blinkar förvånat. Jag förklarar (vänd mot mamma, men mer riktat åt Romeon) att jag råkade blanda pillren med alkohol igår. Han går. Mamma säger att han kom för att fråga vart jag tog vägen. Eeh.. ok? Det var ju han som gick. DEMENT MUCH? Jag ägnar dagen åt att rita (bild kommer dyka upp när färgläggningen är klar). Jag blir pushad att gå och säga hej då till "min nya pojkvän" (GAH! Ja, såhär var det. Fick veta av mamma att när han ringde sin kompis hade han frågat om dem kunde åka och hämta mig och fått frågan om jag var hans flickvän. "Näe.. det vet jag inte". "Men vaddå, är det din flickvän?". "Ja det kanske det är!". Oh really?). Får hur som helst strax veta att han dragit därifrån (så nu vågade han tydligen ÄNTLIGEN sticka.. vilket han sagt att han skulle göra hela helgen, men tydligen "fått förhinder" för varje gång). Dem frågar vad dem ska hälsa. Jag säger: "Ingenting". Antar dock att han kommer höra av sig, eftersom han fick mitt nummer.. 3-4 gånger t o m. Vi drar hem, käkar pizza (jag kebab) och jag drar ner till Bästis. Vi bestämmer oss för att göra en kupp emot vår stackars hemby. Vandaler, det är vad vi är! Ser ni något från Dalarna på efterlyst och beskrivningen är: Talade Svenska UTAN brytning, så vet ni. Haha! Men fan vad jag klagar på bristen på intriger varannan minut (brist på intriger = brist på hämndoffer). Det som alltid låter på folket där som att det är bråk jämt och ständigt. Av någon anledning sprider sig ryktet om vår kupp och folk börjar ringa och fråga om det är sant. LOL. Jag får senare ännu en gång förklara min sexuella läggning och, trots att jag VET att jag sagt det förut, möts jag av en smått förolämpande reaktion. Suck. Ja, akta så jag inte våldtar er.. -.-

Belial packar. Dags att åka hem. Sitter vid en dator för första gången på en evighet. Jag gråter nästan glädjetårar. När jag väl sitter på tåget ringer Bästis. Och gissa vad? NU har intrigerna kommit tillbaks! Jag sliter mitt hår. Killen med charm-leendet från fredagen tycks ha fallit för min kompis. Hon borde nappa! Han var ju t o m söt (med detta åsyftar jag till att jag och Bästis annars ALDRIG tycker varandras kap är något att ha). Dock är det han som har startat intrigen och stuckit en kniv i deras ryggar på grund av allt skitsnack om en viss person under fredagen (det var en lite sorglig del. Jag kände att jag inte kunde åtnjuta skitsnack som jag en gång kunde, det var mer som att jag ville gå till försvars-attack mot det egna laget, istället, eftersom personen inte kunde försvara sig själv. Aj då). Tågresan går fint.. Cujo skäller skräckslaget ut en soptunna i Västerås, det är allt. Väl hemma äter jag en snabbrätt och somnar.