Fick ny psykiatrikontakt i måndags. Känner att jag inte har någon lust längre.. hade gärna stannat med min förrförra. Är liksom som att man bara passas runt i nuläget liksom. Hur är det tänkt att få en att känna sig egentligen? Näe.. lägger snart ner detta. Hade jag inte varit rädd för möjligheten att det kommer en svacka som jag då får genomgå utan psykiatrisk kontakt hade jag hoppat av för länge, länge sen. Den förra kände jag inte alls något *klick* med. Man har ingen rätt att kräva kön, va? INTE så att jag har något emot kvinnliga kontakter, men enligt statistiken har jag funkat bra med 100% av alla manliga kontakter jag haft, men bara med ca 20% av dem kvinnliga (sen har dem ju i överlag varit kvinnor, men ändå). Synd att man inte verkar ha någon särskild rätt att klaga.



Imorgon ska jag till en överläkare och diskutera medicin. Vill ha samma som sist. Dom var lagom och fick mig att sova som en stock i timmar. Skulle jag få en viss annan tablett, men det betvivlar jag, tänker jag slänga dem i närmaste papperskorg.