Något jag bara måste snacka om är något som jag för några dagar sen pratade med min.. ja, vad det nu är.. om. De flesta tjejer känner sig ju ogillade någon gång av andra tjejer (rätta mig om jag har fel). För mig händer det hela tiden och säkert också för många andra. Men jag har börjar räkna ut vilka tjejer det är som faktiskt ogillar mig så mycket: Om de är för mycket som jag sjäv. Sånna där blyga, snälla, knähunds tjejer har ALDRIG något till övers för mig. Det spelar ingen roll vilka kelgrisar dem är egentligen.. när jag kommer in i bilden vänder de taggarna utåt, ignorerar och i många fall snackar "de små sötnosarna", till skillnad från deras motsatser, t o m skit och jag kan räkna alla "änglabarn-vänner" jag haft på en hand.. eller en halv. Panda verkade tycka att detta verkade orimligt och kommer att prova mig. Det ska bli mig ett sant nöje att visa honom hur jag stöter bort hans kärvänliga väninnor genom att vara mitt vanliga, blyga, kramgoa jag. Jag lockar väll kanske helt enkelt fram det värsta i folk?



De tjejer jag umgås med är sånna som snackar för sig själva, inte körs över eller är rädda att ryta ifrån.. precis tvärt emot mig. Så här har det varit sen jag var liten. Har därigenom också alltid haft ett slags "beskydd" mot saker - om jag bara velat och ofta även fast jag inte ens hunnit be om det. Dessa är även otroligt lojala. Lika barn leker inte alltid bäst? Något konstigt är att regeln även står sig på t ex Internet. Det med mig som stöter ifrån sig en viss typ av tjejer och drar till sig en annan gäller överallt.