Okej, jag har världens panik typ.. nytt är alltid lika läskigt och imorgon blir det av. Flyttar härifrån.. lämnar denna stad som varit hemma i 3 års tid. Det blir säkert bra tillslut, men just nu kan jag inte hjälpa att jag håller på att freaka ur en aning.



Finns så mycket att oroa sig för också. Måste hinna sova ut (lägga mig strax), måste plocka ner det sista smågrejerna som jag behöver använda fram till imorgon, måste städa ur chinchillaburen, komma ihåg allt. Kommer allt få plats? Kommer allting flyta på? Komma upp i tid.. säga hej då till fyra utav pojkarna.. och DET är den jobbigaste biten. Usch.. hjärtat brister av tanken på att jag inte ska bo ihop med Jimmy, Inuit och degu-grabbarna från och med imorgon.. fy fan vad jag kommer att sakna dem. Det är för jobbigt att tänka på.. kan inte ens föreställa mig ångesten jag kommer att känna imorgon kväll. Jag älskar er så jävla mycket, alla fyra.. lämnar en stor bit av hjärtat kvar efter mig imorgon. </3