Åååh, vad jag saknar att ha en liten tjock dog-in-the-making. Tror inte det finns något gulligare än kattungar, hundvalpar, föl, tigerungar, kalvar, kycklingar.. ja, du fattar nog. Bebisdjur alltså.. sålänge jag har sånna, kommer jag aldrig behöva bli morsa själv. Här är en samling videos på Cujo från att han var en liten skvalpis-valpis.

 
Åkte och hämtade honom hela vägen från Köping och ner till Vimmerby och tillbaks. Fick hålla i två små bebisar på 2 veckor och även Cujos största syster och minsta bror i varsin hand (Cujo var näst minst i kullen - lillebrorsan var för liten för att säljas, då dem inte var säkra på om han skulle bli vuxen/inte få sjukdomar). Märktes att Cujo var busungen i kullen och även en favorit hos uppfödaren. Det första han gjorde när han kom till min famn var att vifta på svansen och trassla in sig i mitt hår och stöka. "Vad glad han blev!" sa dom. Det kändes bra. Sov över i deras gäststuga över en natt (första filmen är från morgonen) och sen åkte vi heela vägen hem igen där han träffade Inuit (andra filmen).

 
När vi kom hem tog jag och spärrade av vardagsrummet så han inte skulle trampas av klunshunden, sänkte sängen till madrassen så han skulle komma upp och tog lite fula lakan som de inte spela nån roll om han kissade ner osv på en gång. När uppfödaren ringde vart han förvånad hur mycket jag gjorde bara för lilla valpens skull, men sån är kärlek. ;)

 
Busa, busa, busa. Det är nog faktiskt verkligen som uppfödaren sa: Man får valparna precis där det roliga börjar. Även om man märkte att han var en liten bråkstake redan när jag tog honom. Syskonen låg och sov och såfort han släpptes ner bland dem vart det en himla röra, då han kastade sig över bröder och systrar  och slet dem i öron och svansar. Men det är sjukt hur fort tiden går. Ett par månader senare klippte jag hans päls och bara: *POOF* så var han ju en unghund under all päls. IGEN, IGEN! För vad mer (orimligt) skulle man kunna önska sig i julklapp än en till sån här? Mammas älskling. <3