Kasta sten i glashus?
Fan.. trodde jag skulle hinna skriva ett inlägg i sista sekunden idag igen. Men blev precis lite upptagen med ett telefonsamtal, så nu fuskar jag istället och skriver några rader nu och fyller på mer senare, om jag inte hinner innan tolv. Så vad har då hänt idag? Har börjat klura på planer inför sommaren och självklart även roat mig med random styggheter (som vanligt m a o). Är snart klar med bildspelet också - bara ett tiotal bilder kvar sen kommer sista updateringen av den och jag får ta tag i någon annat som det är på tiden att jag förbättrar här i bloggen.Ärligt talat är jag annars verkligen ingen fuskare. Mitt samvete klarar inte av det. Ibland hatar jag att vara ärlig (åtminstone när det kommer till vissa grejer) på det sättet. Jag kan ta ett exempel: Konstantine spelade en gång in på sin mobiltelefon när jag berättade för honom om något som, för mig, var väldigt känsligt och privat. Jag fick veta det först efteråt och vart alldeles iskall. Jag vet också att han med nöje spelade upp detta för alla som ville höra och jag vart (självklart) helt enormt sårad utav detta. Ett par månader senare hade han det fortfarande kvar. Han var full en kväll och slängde åt mig telefonen för att jag "skulle ha något att göra" medan han och hans kompisar satt och pratade om något annat. Jag bläddrade fram till klippet.. var ett enda klick ifrån att radera skiten föralltid. Men så gjorde jag det inte. Det kändes oärligt och orätt. Såvitt jag vet har han väll det där klippet ännu. Men det får han väll för all del ha, då. Om nu innehållet bevisar både det ena och andra om mig.. visst! Men vad bevisar det då inte också om honom?