Så känner man sig äntligen lite mer utvilad efter PM 2009 - En koblaja. Tänka sig att man skulle bo granne med Lilla Grannen igen. Kanske kommer update på det lilla som hände - vi får se. Imorse fick jag äntligen tag på bostadsbolaget och det enda de sa när de (faktiskt!) ringde upp var: Bara att komma ner til kontoret. Gah! Sånt kan göra mig ganska så upprörd. Ska bara städa upp lite här först och sen ska jag gå ner till dem efter lunchen och skriva på. Snart blir det flytt. Herregud! Berg-och-dal-bana av bråk, ledsamhet och nostalgi här hemma. Måste få tag på lite flyttkartonger också.. om jag inte kan trycka ner det lilla jag har i de kartonger som finns. Har massa saker som jag bara tänker slänga också, så tror jag faktiskt kan få en del plats för mina saker ändå.



Har bott sambo sen den dag jag flyttade ut (16år gammal för fem år sedan). Flyttade ihop med en sju år äldre kille, vilket var rätt bekvämt eftersom de mesta redan fanns liksom. Detta innebär att det faktiskt finns en hel del jag måste köpa nu när jag blir ensam. Jag får få det att funka helt enkelt. Men något jag bara inte får mig till att begripa är varför alla är så jävla arga på mig just nu. Det enda jag gör nuförtiden är ju vad de vill och ändå får man bara skit liksom. Känns lite.. otacksamt.. liksom.

David Cook - Always Be My Baby