Jo: "Det kunde ju varit mycket värre. Trodde båda gångerna att något hänt honom, men där ser man. Jahapp.. undrar om det var värt besväret? Det är väll självklart att jag bryr mig, men jag kan väll inte döma någon för att den följer sitt hjärta (eller whatever), now can I? Tycker bah de är tur att NÅGON haft det trevligt. Själv har jag mest hållit mig vid liv, tröstätit, gråtit, lagt band på mig själv för att inte syssla med random dumheter och nästan svimmat (once). Tackar "som frågar". Alltså.. för mig ändras inte känslor angående en människa bara sådär (om dom väl finns där), så där finns ingen anledning att oroa sig. Respekt däremot.. är ett HELT annat kapitel. Men nu ska jag fan sova. Men god jävla natt och tack för att du försäkrat dig om att mina eviga ansträngningar att bli av med mina tillits-problem inte skulle vara över SÅ lätt."

Och vad kan man efter många om och men, äntligen få för respons (förutom tidigare hintar om att man överreagerat) ett par dygn senare? Jo: "Saknar dig som fan. Mår dåligt när jag tänker på hur taskig jag varit mot dig. Hoppas du kan förlåta mig. Jag hör av mig imorgon. Pussar Älskling" Det går ju för fan framåt. Hallå! Värt en applåd, eller?