Han sa det igår. Först kändes det som jag skulle spy, sen vart jag lite arg och sen lyckades jag klämma fram ett tillrättavisande: "Nej, det gör du inte!" och han bara: "Jo" och jag: "Nej" och så vidare. Så var han plötsligt tjurig. Vad hade han förväntat sig?



För det första säger man inte DET över telefon. Dessutom trodde jag han var bättre än att kasta ur sig sån gojja till höger och vänster? OCH vad handlar allt detta med att han ska förklara våra.. "överenskommelser".. för sina kompisar om? Jag vill hålla "relationen" enkel och kommer förmodligen vilja fortsätta göra det. Jag skulle snarare kalla oss "kompisar med fördelar" (hur tjurig det än gör honom) och han borde fan va karl nog att bara säga åt sina kompisar: "Nu åker jag till pöket och får mig lite fitta" utan att börja hyperventilera och bara: "OMG! Vad vulgär jag var nu". Det pryda fanskapet. Han får mig att känna det som att jag lovat en massa saker som jag inte har.. fan!