Vill skriva mer, men jag orkar inte! Kul för dig att bara läsa samma sak helatiden liksom? Men tyvärr, det är faktiskt, sorgligt som det låter, ALLT som händer i mitt "annars SÅ händelserika" liv. Han är arg på mig och jag fick skäll igår. Fast jag sa typ.. 3 minuter innan (?) att jag är konflikträdd och att jag inte kan hantera konflikt. ÄNDÅ blir han knäpptyst långa perioder "i protest", skäller och säger dumma saker utan att tänka efter. Han är mest arg för att jag säger allt till Bästis, men det får han leva med - så har vi alltid gjort. Tror han känner det som att vi gaddar ihop oss mot honom. Visst, jag bryr mig inte nämnvärt om ifall Bästis skäller ut honom pga att han faktiskt gör bort sig när han sårar mina känslor var 4e gång han öppnar munnen.. men jag hetsar henne inte heller direkt medvetet att få utbrott efter utbrott på honom. Så det där med irritationen dem emellan tänker jag inte lägga mig i. Och jag tänker INTE hålla käften om att han beter sig illa, bara för att han tycker att det är obehagligt att det kastas tillbaks på honom (även om det råkar vara av någon annan än mig - vilken EGENTLIGEN borde vara den som gör det, I guess?). Jag blir bara jävligt irriterad för att han inte kan förstå att det är såhär jag är och att det krävs en jävla ansträngning för mig att va annorlunda, men det är jävligt enkelt för honom att tills vidare bara tänka efter innan han öppnar käften. Blir även mer och mer förbannad på flera utav hans omtalade vänner.. 25%+ verkar ju mer korkade än han är!? Igår fick han mig att hyperventilera och få mord-tankar när han berättade om något ovanligt korkat som hans två kompisar hade sysslat med. Får jag veta vilka det är tänker jag fan inte tveka att ta upp det med dem vid tillfälle om jag får "den stora äran" att träffa idioterna nån gång.