Måttet rågat. Potatisen satt. Bägaren översvämmad.
Minns inte vad fan det var jag gjort, men upptäckte i förrgår att mitt knäveck var BLÅTT (verkligen blått) och jag har inte kunnat räta ut mitt ben på 3 dagar. Hoppas verkligen att det känns bättre snart. Vaknade inatt och det bara bultade i det. Sträckte ut det tidigare och det liksom "frasade" i hela knät och då kändes det bra i kanske 5 minuter, men nu är det tillbaks igen. När jag försöker räta ut det känns det som en stöt går upp från knävecket och längst hela baksidan av låret.. rätt smärtsamt, ja. 
I övermorgon kommer min lillebror och hälsar på. Han ska stanna till på söndag. Har saknat honom jättemycket, så det ska bli kul att träffa honom igen. Har dock den gnagande oron av att en viss person vars livmoder jag spenderade mina första månader i någorlunda mänsklig form (man vill ju inte hänga ut någon, så nämner inga namn) förmodligen kommer att passa på att ringa för att snacka med honom. Jag vill inte..! Ursäktar min barnsliga envishet, men jag känner att jag måste fan stå på mig någon jävla gång och då kan jag göra det när jag känner mig som mest jävla förbannad.