Ringde Mamma idag (hade fått ett oroligt brev av Mormor, eftersom familjen inte fått tag i mig, då min tele inte funkat på länge. Tror den kopplades ur när Internet kopplades i. De där korkskallarna verkar aldrig fatta att jag betalar för och sålunda ska ha BÅDE OCH). Den första fråga jag fick var om jag vaccinerat mig än. Jag bah: "Näe? Skulle jag det?" typ. Har kanske skänkt handlingen 2 tankar i förbigående. Trodde typ inte ens det var så särskilt farligt eller stor risk att få längre. Och innan du funderar på om jag är dum i huvet eller nått: ja, förmodligen är jag mer eller mindre bakom. Jag skulle hellre beskriva det som "uppe i det blå" eller "uppslukad i min egen lilla värld", dock. Jag har sällan koll på vad som händer runtomkring. TYDLIGEN i alla fall, så är jag.. vad hette det nu igen? Riskgrupp-grejs (say WHAT!?). Så ja, jag LÄR VÄLL göra det då. Har ingen sprutfobi eller något sånt.. ... .. dock var det ju den där gången då jag trodde jag höll på att få en blodpropp på grund av ett konstigt stegvis starkare bubblande i benet. En SKITSNYGG doktor kavlade upp min tröja, nöp tag i magfläsket och var precis påväg att sticka mig (jag var kolugn in i sista sekund), då det totalvände och jag började skrika och krypa upp i stolen och fäkta med armarna. Han gav mig stora ögon (som du nog kan förstå). Pinsamt.

Nå.. kola vippen på grund av grissjukan lockar föga, särskilt i nuläget.. *hemlighetsfullt blickande mot taket* .. så tar nog och ringer om telefon och till vårdcentralen imorgon.