Har säkert försökt skriva 10 inlägg eller mer nu, men det känns aldrig riktigt som att det blir "rätt". Imorgon åker jag hem i alla fall, får försöka igen då..



Funderingar: Har ju världens jävla spegel-hat och är en sån som är duktig på att kuta förbi speglar så att jag inte ska förstöra en hel dag genom att möta hon däri's blick. Men det händer att man tar sig samman och ändå (dum som man är) ger det en chans. Har då märkt att OM man mot all förmodan ibland skulle känna: "Men shit.. ser ju relativt normal ut" för en sekund eller så. Då ska man promt stå kvar där framför i några utdragna sekunder till och verkligen GLO tills man kommer på det: "Men aha! Där kom jag allt på dig.. du har visst muffinsvalkar och örnnäbb och ladugårdsväggen (allmäna namnet för mitt ass, då den är bred och platt som en sådan) är på plats som vanligt. HA! Mig lurar du minsann inte!" Och så är man på ruta ett. Varför kan man inte bara suga i sig de där sekunderna av att känna sig 'OK!', utan att förtöra för sig själv på en gång? Man är ju för fan gift med sin egen jävla missär.. Det är som att man liksom haft den hängande runt halsen, som järnbojor, så jävla länge att man börjat trivas med den.