Ibland kan man inte fatta det uppenbara. Och man klurar, och man frågar vänner och man ligger sömnlös.. och det roliga är att det troligtvis är helt uppenbart för alla andra, men de är för jävla godhjärtade för att vilja slänga upp de i ansiktet på en. DET ÄR KLART att du bara är ute efter att köra ditt vanliga race igen.. klart att du faktiskt inte har förändrats.. klart att du inte kommer för att stanna.. klart att jag bara är din enklaste utväg.. klart att du bara såg din chans att utnyttja enkelt byte igen. SJÄLVKLART! Hur kunde jag inte se det direkt? Hur skulle jag dock någonsin kunnat vara beredd på HUR LÅNGT du är villig att gå.. HUR SÄKER du är på att du fortfarande kan få mig vart du vill.. som dom gamla tiderna.

Vad DU kanske inte är beredd på.. vad som kanske kommer som en chock för dig är.. saker är inte som då.. saker har förändrats och jag tänker vara säker på att vara den, om någon, som ger dig nyheterna. Jag är så rädd att jag gått på nålar i veckor.. att jag skakat hela dagen.. inför tanken på att bli som då.. men jag är starkare nu än då.. starkare än någonsin förr.. starkare än den där tjejen som låg gråtandes och jordig på marken, som skakade på golvet, som den smärtande kroppen tillhörde, som stod avklädd och skamsen inför dina ögon.. starkare än hon någonsin kunde ana.. starkare än den mannen som spottade de farligaste gift i hennes öra, som förnekade styrkan bakom sina slag och effekten av sina ord, som alltid fick henne att be om ursäkt, som hånade och bröt ner.. starkare än han trodde hon kunde vara.