Även om jag är orolig och förvirrad över mycket just nu kan jag känna att en stor tyngd börjat lätta från mina axlar. Oavsett om saker kanske går till det bättre eller sämre eller Gud vet vad.. så har jag åtminstone börjat förstå ett stort frågetecken. Kanske de blir det första, av alla dom tusen "varför?" som äter mig inifrån, att äntligen börjar få ett rimligt svar. Svaret är att du är du och jag är jag. Som du sa: jag är kall, du är varm - jag är is och du är eld. Men också, som dom två magnet-kulor vi lekte med i min soffa den där gången - innan vi någonsin kyssts, innan jag någonsin gjort något annat än att röra dina fingertoppar och du ännu bara gett mig små, små meningar som jag inte visste om jag vågade ta som en vink till mig - kanske att vi är två motsatser som mer än något annat, mot alla odds ändå fortsätter dras mot varandra?

Crossfade - Cold