Jag, som inte fattat ett hela Twilight-grejen, läste innan vi åkte till stockholm precis klart "The Host" av Stephenie Meyer. Gillade den VERKLIGEN och överväger nu om jag inte ska ge Twilight-böckerna en chans ändå. Vem vet, kanske de är bättre filmerna (som inte ger mig någonting)? Verkar som att det bara är jag som är en större fan av Jared/Melanie-&-Wanda än ett av Ian/Wanda? Dom sistnämda känns för mig ihopkastade för ett annat slut. Jag är inget fan av den sortens slut. Men nu LÄNGTAR jag efter filmatiseringen, som jag hoppas kommer.

The hunter and the hunted.


Haha.. såhär är det hela dagarna här hemma, numera. XD

1. Benigare kropp i överlag - jag vill se BEN igen. Muskler är inte heller att förkasta, såklart. Men inte FÖR mycket. Har rätt starka ben och axlar och hade hellre haft dem lite.. ja, "benigare". Jag är en sån som allt jag äter dessutom sätter sig direkt runt midjan, så det hade jag gärna sluppit också, såklart. Det sistnämnda är dock bara att ihärdigt äta rätt och motionera bort. Höfterna kommer jag dock alltid att ha kvar.. väldigt höga höfter som jag önskar var lägre och hade lite mer "form" till sig.. men man kan inte få "allt". Tss..

2. Mindre snok - uppenbart varför. Vet inte exakta problemet. Men tror att det är en kombination av rätt högt näsben tillsammans med att mina näsvingar är rätt.. inte stora.. snarare "långa"(?).

3. MER tatureringar - och ja, jag tänker fortsätta tjata om detta tills de inträffar. Tats, tats, tats! XD

4. Mörkrött hår - snyggaste hårfärgen NATURLIGT hade gjort mina dagar för resten av mitt liv.

5. Större överläpp - inte Kissie-style, då. Men har alltid haft en väldigt smal (närapå ingen) överläpp. Vill dock fortfarande att den undre ska vara några sizes större än den övre.

6. Rumpa - orättvist att vissa får både ettan och detta kombinerat. Era jävlar! Min bakdel, i mina kretsar känd som "ladugårdsväggen" är allt den inte ska va. Platt och bred. DOH!

7. "Rätt" bröst - tycker dom är oproportionerliga till min kropp (dem är DD/E) och även lite för tunga. Inte hängiga precis, men de har inte glömt bort vad tyngdlagen menar (d v s mer dropp-formade än runda), så allt vad halterneck heter kan glömmas om jag inte vill ha ont i ryggen som en 90+ åring i flera dagar. Lyft/tömning som gäller med andra ord?

8. Mindre öron - nu är jag överdrivet fåfäng. Men gillar inte formen på dom. De är så jävla "runda" liksom. Ogillar starkt att ha håret uppsatt av denna anledning. XD

9. Starkare naglar - mina är så jävla sköra. Går av för minsta lilla. Å andra sidan växer dom väldigt fort, men lite styrka till dom utöver detta skulle inte tackas nej till.

10. Mindre/Långsammare kroppsbehåring - jag är en sån som måste raka mig ungefär varannan dag. OTUR, för jag samtidigt kan inte somna om jag inte har helt släta ben när jag lägger mig. Var luden som barn också, så dyker upp hårstrån lite här och var. :S

Har ju utlovat dessa ett tag nu, så här kommer lite videos på Gizmo. :)

 
Till en början var han lite blyg, som kan ses i första videon jag slängde upp, men det dröjde inte länge innan det knappt gick att få stopp på busfröt.

 
Bästa kompisen vart, efter att först ha varit väldigt misstänksam mot, självklart Cujo. Husse och Matte går, när man vant sig, inte heller av för hackor. Haha.

 
Och när inget annan finns till assistans får man väll roa sig själv?

A. Tydlig/ihärdig och överdriven/orimlig rädsla, p g a närvaro/föraning om specifikt objekt/situation.
B. Utsatthet för detta utlöser i nästan reglerbart omedelbar ångest, t ex i form av panik attacker.
Notera: Hos barn kan ångesten uttryckas av gråt, tantrum, frysning eller klängande.
C. Personen känner till att rädslan är överdriven eller orimlig.
Notera: Hos barn gäller inte detta krav.
D. Situationerna är undvikta eller uthärdade med intensiv ångest eller svårighet.
E. Problemen inkräktar påtagligt vid personens normala rutin, yrkesfunktion, social aktivitet
eller relationer eller det finns en påtaglig sorg över att leva med fobin.
F. Individer under 18 år måste ha påvisat dessa symtom i minst 6 månader.
G. Problemen runt specifikt objekt eller situation är inte bättre svarad för av en annan mental störning.

26 Februari 2010

Har lagt till ett par nya kategorier. En utav dem är "Everyday" - min vardag i bild.

Här ska läggas in bilder på allt och ingenting i mitt liv. Ex. min sminkväska, mitt badrumsskåp, min garderob, min dataplats, mitt kök, mitt vardagsrum, min bäddplats. Ja, allt möjligt. Något särskilt som önskas som kategori-öppnare? :)

Under nyårsskiftet gjorde jag det (väldigt onyktra) löftet att jag skulle sluta vara så bildskygg (japp, jag är en sån person som bara kastar upp händerna och kikar ut bakom fingrarna) när folk slänger fram sina kameror. Jag beslutade mig även för att börja ta lite mer bilder själv, igen, och att bevisa detta genom min blogg. Jag varnar dig redan nu för att det sällan är en direkt vacker historia det är tal om, här. ;)



Nåja, här kommer en bild på mig och nya familjemedlemen. :)

Alltså, har nog sagt det förr, men.. FAN vad jag ÄLSKAR Sick Puppies. <3



Musik värd att dö till.. typ. Och nej, är icket suicidal. Snarare o-finkänslig och ordbajsande.

Det roligaste som finns måste nog vara när man precis tvättat ett par jeans och sedan haft dom på handdukstorkaren så dem är helt stela, kombinerat med att man har menshelvetet, att man är allmänt skitnödig och att man gått upp 2,5kg sen dom satt pösigt på en = jeans som annars sitter som en smäck ger ett par "söta" lovehandles åt norr, syd, öst OCH väst. Sitter nu och har dem på mig, samt vrider/kastar ben och kropp lite hit och dit tills dess att dem mjukat upp sig igen. Ska dock snart duscha, så att få på sig dom igen blir en senare fråga. Haha. Nåja, det är tur man har schysta pattar, säger jag bara.

Idag blir det Stockholm. Djurpass fixad och bara jag duschat ska jag se till att allt är packat och klart innan Marcus vaknar. Nu får vi väll se vad det blir för nått därborta. Marcus verkar hoppfull på att det ska bli roligheter i festar-anda och på söndag lär det i alla fall bli någon bio och shopping på något ställe han har snackat om i någon/några månad(er) nu. Det ska bli intressant. Prio nr.1: Ny hårfärg. Fan.. om jag ska träffa folk ikväll vill jag inte ha 2dm (en liiten överdrift) utväxt eller så.

UPDATE! Ändrade planer igen. Måndag/imorgon istället. Suck. Aja.. hade ändå huvudvärk, så kan inte påstå annat än att det känns ganska skönt att slippa. Nu ska jag sova ut (sovit typ 4 tim.. är det någonting sånt där med månen på g nu, eller är det mina mediciner)?

Har bestämt mig för att göra det rätta och, även om jag är lite sur för att killen jag nämde att jag bråkade med inte gör minsta ansträngning för att göra saken bättre själv (men däremot gnäller som fan om det för alla som vill höra), vara den bättre personen och börja snacka igen. Han är.. oavsett om jag uppenbarligen inte betyder ett skit för honom.. viktig för mig och jag vill inte slänga bort honom och vår vänskap. Så jag tänker ge det en chans. Tycker det är rätt sak att göra, men jag vet inte? Kommer be om ursäkt för min del och jag förväntar mig inte att få en ursäkt tillbaks.. fast jag tycker att en kunde passa sig. Jag klarar inte av att gå runt och vara tjurig på någon på det här viset för länge. Jag kan vara långsint, det kan jag, men bråk tär väldigt mycket på mig.. särskilt om det är jag som på något sätt varit med och utlöst dom. Har liksom svårt att tänka på annat.

Bråkar även med Marcus. Rätt personligt bråk, så ska inte gå in på detaljer. Det där långsint jag nämde? Ibland försvinner saker för att bubbla upp igen lååångt senare, när jag får ett utbrott av något slag. Har lite den inställningen att försöka skjuta undan saker när jag är allmänt depp, men sen när jag inte kan styra känslorna längre blir det världens känsloexplossion. Så vart det igår, och visst, jag vart inte ARG.. det stod han för.. men jag började tänka och hade massor utav frågor och var ihärdig att få svar. Tycker jag förtjänar att veta ALLTING om detta, om jag nu ska vara med honom så länge som han avser.

.. faktiskt så mycket att han spöar upp mitt face varje gång jag kommer i närheten av honom med mitt ansikte och gör smackljud med munnen ("Help! I'm getting RAPED!"). Han använder dock inte klorna.. nej, han är väll ingen wussy-pussy som slåss som en girly-girl.. här är det rejäla käftsmällar som gäller.. många och hårda och snabba. Griskatten äter annars mest, när han inte mobbar hunden.. och när han inte gör det kräver han att få sin skål påfylld med upprörda utrop. Just nu snarkar han dock i mitt knä. Videos på random saker han gjort den senaste månaden dyker upp när jag orkar lägga in dom på datorn. ;P

Haha.. raderade min lunar idag. Skrev över alla gamla dagboksinlägg och mail i ett dokument. Men måste bara säga det: AOUCH! Vad ont det gjorde att läsa en del utav dom.. ändå lyckades pressa tillbaks tårarna. Fuck that! Och det som egentligen var tragiskt var inte att se hur elak någon annan var.. utan att se hur jävla svag JAG var. Visst, jag sitter med benet fast i någon slags dröm-dy där allting inte var så jävla ugly som det faktiskt var, men med så många andra delar av mig vet jag att jag ALDRIG skulle låta mig själv sjunka dit igen. Jag tror att fast jag fortfarande tänker tillbaks ibland, fast bröstet gör så jävla ont då och då, fast jag kan vilja blunda och låtsas.. har jag kommit långväga. Och detta har jag gjort i princip på egen hand (med stöd och push från några andra. Ni vet vilka ni är). Jag VET att jag på många sätt ligger efter andra i min åldersgrupp. Jag klarar inte av allt man ska klara av, jag fastnar lätt i dået och jag har en barnslig ståndpunkt i många avseenden. MEN jag har också överkommit hinder som var så höga att jag trott att jag aldrig skulle orka klättra första metern, så höga att efter att jag tusentals gånger kommit halvvägs trott att jag skulle falla hela vägen ner igen och jag har ändå fortsatt att klamra mig fast och klättra vidare upp för det där jävla hindret och fast jag inte är ända framme ännu.. har jag kommit en bra bit på vägen. Jag har en bland-personlighetsstörning som till viss del innebär en extrem slags social rädsla och dels att leva med extremt smärtsamma känslor och emotionell överkänslighet. Detta till trots, har jag klarat att fortsätta leva vidare, att inte ge upp hoppet om något bättre, att kunna gråta ut, ta ett djupt andetag och sen bara.. ja.. klättra vidare. DET för mig är styrka.

Det här är fan inte kul alltså. Längtar till min nästa psykolog-tid så jag kan få bukt med det här, för jag kan inte ha det på vet här viset. Jag vaknar om nätterna och är helt genomsvettig och har krypningar och domningar i hela kroppen. Plus att jag är så jävla överspänd i axlarna, även när jag sover (förutom att jag som vanligt ständigt går runt och är det när jag är vaken), och har så jävla livliga och jobbiga mardrömmar. Men har inte börjat slakta mig själv igen, åtminstone - för några år sen, knöt jag nävarna så hårt när jag drömde mardrömmar att jag vaknade och blödde i handflatorna på grund av att mina naglar, som också var helt blodiga såklart, trängt igenom huden. Usch! Funderar på att skita i att ta dom jävla pillren alls tills nästa gång, för jag vill kunna sova en hel natt utan att det blir på det här viset. Antingen hoppas jag på att få nya sömnpiller eller också att dom höjer min dos eller något så jag klarar mig genom ett helt dygn på det jag har - igen.



Aja.. litar på att dom vet vad jag ska göra. Men NÅGOT måste göras. Har i alla fall inte alls lika påtaglig ångest längre och det är jätteskönt. Har en del småläskiga vakendrömmar dock, men det säger dom ska gå över med tiden och jag får faktiskt erkänna att dom har börjat avta. Yay! Inga mer händer, flashbacks och annat som vill åt mig! :)

Nu får det vara nog! Har alltid tyckt de finns för få kändisar man faktiskt känner till som är Stenbockar på varje given källa. Ingen att identifiera sig med, eftersom man inte har en aning om vem Kung-Whatever eller Gubben-Som-Gjorde-Ditten-eller-Datten är. Om du själv är Stenbock vet du kanske vad jag menar? Och om du inte tror mig, grabba närmast liggande blaska, bläddra fram till horoskopsidorna och känn dig motbevisad. Som jag sa: Antingen tar dom samma gamla kändisar om och om igen eller så vet man inte ett dyft om dom. Så jag tog saken i egna händer. Tog bara med dom jag faktiskt vet NÅGOT om - om så bara en enda grej. Om du, som jag, har ditt Soltecken i Stenbocken är det troligt att du delar påtaglig, medveten personlighet, ego och karaktär med dessa:

STENBOCKAR KAN OCKSÅ VARA BEGÅVADE, FRAMGÅNGSRIKA, GRYMMA OCH VACKRA SOM SYNDEN.. och ja.. med allt detta syftar jag självklart på Göran. ;)

Jag sitter allvarligt talat och stör skiten ur mig på saker och ting. Har fått världens OCD (tvångstanke) noja de senaste dagarna. Vet inte vad som utlöst det. Men allting måste bara vara sådär "rätt". Skitjobbigt. Är helt överuttråkad också.. gnällig och trött och obehagad. USCH! Längtar efter sommar och sol och värme. Behöver inte ens va stekhett eller badvänligt eller någonting.. bara lite grönt ute och saker att hitta på. Att slippa gruva sig för nästa promenad med hunden eller att bli helt illröd om nosen utomhus. En vacker dag ska jag inte bo i kalla, vinterblaskiga, gråa Sverige längre. Hehe.. säger som Hollywood-Maria Montazami om en sommarstuga här och bo någon annanstans. För Sverige-sommar vill man ju faktiskt ändå inte gå miste om med midsommar och grillning och att åka i en bil packad med svettiga jämnåriga, med musik, babbel och nedvevade rutor. SOMMAR <3



Håller du inte med?

Ett Jimmy citat som jag hört många gånger när jag dampat loss och varit dryg. Saken är den att statistiken sjunker och sånt är aldrig bra har jag hört. Sitter på dA och fjollar mig, så får väll skylla mig själv. Men nåja.. jag SKA lägga ner energi på bloggen igen. Har bara fastnat lite.. osäker på vad jag ska skriva om. Någon kategori som det önskas lite mer ifrån, kanske? LOVAR ett inlägg i (d)en kategori (s)om efterfrågas.

Vet inte vad tusan det är som hänt riktigt. Vaknat TIDIGT flera dagar i rad nu. Vaknar och kan inte somna om. Marcus, å andra sidan, ligger kvar i flera timmar till. Är trött hela dagarna. Troligtvis är det piller-omställningen som jag inte vant mig vid ännu. Eller astman.. har för det mesta lite svårt att andas på morgonen, innan jag tagit min medicin mot allergierna. Tror dessutom jag håller på att bli sjuk igen.

Förutom det är jag lite osams med en kompis. Ganska löjligt egentligen. Vart irriterad på att jag tyckte personen i fråga var löjligt förhastad och sen snackade vi och då märktes min irritation och så utvecklades det till ett litet gräl och nu snackar vi inte. Personen hade skrivit på MSN inatt. Lär väll ska prata med den i alla fall.. nåja.. försöka i alla fall. Är ganska besviken på en del grejer som sades. Men vi får se hur det blir.