Jag måste börja med att berätta att det finns FÅ "regler" som jag sätter upp i mina föhållanden. Och de blir inte "regler" innan den andra parten LOVAR dyrt och heligt att den ska följa någon av dessa - för då tar jag den för dens ord och, fast det tar mig emot, försöker jag lita på det och tro att i så fall kommer den att följa det. Och nu kan jag inte räkna alla gånger jag har blivit lovad av Marcus att han SKA höra av sig, vad som än händer. För jag förstår ALLTID.. det enda jag vill är bara att veta vad som händer och om jag ska fortsätta att sitta och blåögt vänta eller kanske ta tag i något annat jag också. Varje gång när han var här och jag var i Dalarna och han inte hörde av sig på flera dygn efter ett kort samtal när han satt på tåget hade vi den här konversationen, varje gång jag stannat hemma och han inte bara kunnat slå en signal om att han sover borta har vi haft den här konversationen, VARJE JÄVLA GÅNG det här problemet dyker upp har vi DEN HÄR JÄVLA KONVERSARTIONEN. Och varje gång LOVAR han att: det här var sista gången, nu ska jag ALLTID höra av mig.. ok?

Jag sitter här hemma utan i princip ett skit att göra på dagarna.. men när klockan är lite över sex GÖR JAG EN ANSTRÄNGNING SÅ ATT DET ÄR HELT SÄKERT att jag är helt fri så vi kan umgås med varandra dom 3-4 timmar vi får per vardag. JAG försöker verkligen att passa på.. tajma in så att inget kommer i vägen och skulle det vara så att han har något annat att göra är jag bara ett telefonsamtal bort och i så fall kan jag planera in något annat för mig också. MEN NEJ.. fy skam om jag faktiskt skulle få möjlighet till chans för något att göra med MIN TID. Istället får jag massa jävla undanflykter och korkade kommentarer. NÄR FAN har jag sagt att han inte får göra vad fan han än känner för? Vill han spela fotboll och käka ännu en jävla pizza, hellre än att laga mat och ha vardagsmys framför TVn tillsammans? Självklart! Vill han hellre supa bort helgen? Visst! Vill han punda bort de få hjärnceller han har kvar? FINE! Men NÄR FAN har jag blivit arg när han faktiskt gjort som han lovat och hört av sig (oavsett om vad)? Gör vad fan du vill, men ska det fortsätta såhär kanske jag inte heller håller mina löften eller finns till hands för dig såfort lusten faller på.

Det är mer och mer bevisat att "förlåt" och "jag lovar" för dig, bara är tre magiska ord man kan använda varje gång man gör fel för att jag ska köpa det som någon jävla idiot och lugna ner mig till nästa gång du behöver använda dom. Men nu är det fan slut. Nu får du välja: LOVA PÅ RIKTIGT den här gången.. en sista jävla gång och chans.. annars drar jag (vad fan har jag här att göra, kan du svara på det? Förutom för DIN skull), och annars kan du bara erkänna att jag inte kan lita på dig och i så fall kan inte du heller vara så jävla säker på att jag sitter här och väntar som ett jävla fån varenda jävla gång du kommer hem. Du har fått nog med chanser som det är, nu får du fan ta och fatta ett jävla beslut.