In her blood?
För ett tag sedan satt jag uppe i ett rum som vetter ut över ett par hagar. Har även varit ner dit och hälsat på hästarna. Går en stor, svart hingst där och betar. Är verkligen en så himla rofylld och lugnande utsikt och har verkligen börjat sakna att rida (även om jag aldrig gjort det särskilt regelbundet. Fick ju göra det ett par gånger med Bästis i hembyn senast jag var hem och även om det gav en sjuk träningsvärk så var det samtidigt en så himla härlig känsla). Hade jag inte varit allergisk som barn hade jag troligen varit en riktig hästtjej. Smet så ofta jag kunde med vänner till stallet, men tvingades ha andnöd i dagar efteråt och såg förjävlig ut i ansiktet.. och utöver det lekte jag för det mesta hästlekar och annars var det mycket hästböcker och tidningar och egna berättelser om hästar som gällde. Tror nog att många tjejer gillar hästar.. men jag var liksom HELT UPPSLUKAD i det.. något jag inte fick.. i något förbjudet.. börjar jag ana ett mönster?
Och så fick jag då ganska nyligen (några månader sedan?) veta att det är mycket häst-människor på pappas sida släkten. Jag tror man kan ärva sådana.. intressen. Ungefär lika mycket som man kan lära sig tycka om något för att man växer upp med det. Från mammas sida kommer till exempel konst och skrivintresse och från pappas.. ptja.. vet jag inte så mycket. Mer än det där med hästar nu då. Jag tror att man kan liksom födas med saker i blodet.. som drar en åt olika riktningar (ibland emot dåliga odds). Eller vad tror du?
