Den här tjejen jag har blivit.. det är inte den jag ÄR. Inom mig.. långt in.. skriker tjejen som var allt det jag stod för. Någonstans längst vägen orkade hon inte hoppas längre.. hon förlorade den envisa tron på att hon inte kunde ha fel. Det känns som att jag har förlorat en stor del av mig själv.. en bit av min kropp. Och jag kan inte bestämma mig för vad jag ska känna. Om jag ska vara lättad.. eller sakna den. Det känns som att jag vunnit mot en värdig motståndare av den enkla anledningen att den inte dök upp.. inte rätt liksom. Jag vill sparka på henne.. be henne att resa sig igen.. men jag tror inte det spelar någon roll.



Jag är ett monster. Självabsorberad.. arg.. psykiskt fuckad.. tom, tom, tom. Jag gick från att inte vilja ha något annat än kärlek.. inget annat.. till att bli den här jävla personen som skiter totalt i andra och deras jävla känslor inför mig eller någon eller något annat. Det spelar ingen roll hur fantastisk någon är.. Det enda som spelar någon jävla roll är jag och jag bara LEKER härifrån. Ingenting jag gör är på riktigt. Jag skiter i vem jag trampar på tårna.. vem jag kör över.. det finns inget vackert eller coolt eller bra över detta.. det är bara ren jävla likgiltig själviskhet.. och jag har bara börjat.