Men seriöst.. man kan fan inte läsa sig till egentlig förståelse när det kommer till personlighetsstörningar och dyl. Man kan spendera hela dagar åt att försöka få insikt i det och när det sedan gäller så kan man göra bort sig så in i helvete. Göra precis tvärt emot allt man lärt sig. Borderline är liksom.. ute på slagfältet.. där böcker möter verkligheten. Det spelar ingen roll hur påläst man är om man inte har dom där skillsen man enbart får genom personlig erfarenhet. För att verkligen förstå och kunna lära sig att bemästra det måste man ha det själv.. eller ha varit med ett tag. Jimmy var en stjärna på det, Marcus började lära sig så smått, min utredare måste helt klart ha varit med förut..

Och saken är den att nu är jag så jävla trött på att alltid säga förlåt för något jag inte kan kontrollera. Och nej, jag tänker inte stå till svars inför, eller följa NÅGONS jävla vilja för NÅGON anledning, härifrån.. ge någon en chans att ösa sitt bullshit om hur jag är den som måste kräla fram till alla och en vars fötter.. särskilt inte till alla uppblåsta, ignoranta människor med storhetsvansinne, för höga tankar om sig själva och vars självförnekelse är det enda som konkurrerar i frekvens med deras inbillade stor- och stolthet. Nej tack, jag klarar mig. När egot är större än hjärtat är det SÅ UPPENBART att det är en ganska värdelösa.. vänskaper.. relationer.. whatever. Och jo, iom detta har ni har bara er själva att skylla.. men fortsätt förneka det ni. "Whatever floats your boats".