Sue those retarded bastards
Jag har under en vecka varit i min hemby och bott hos Bästis. En utav dessa kvällar började jag och Bästis diskutera något väldigt tankvärt. Allt detta SJUKA bullshit som vi fått planterat och inpräntat i våra skallar sedan barnsben av inget mindre än barn- film och böcker. Alltså.. hur sjukt är det inte EGENTLIGEN. För det första ska vi gå och tro att allt bara ordnar sig om kärlek finns där och varje liten flicka (åtminstone om hon har tjockt hår, smal midja, stora ögon, kan sjunga och gillar djur) har en drömprins som bara väntar på att rädda henne från alla bekymmer. Detta vet vi redan.

MEN, vad nästan ännu sjukare är: man förväntas kasta allt vad vänskap heter åt helvete för att EN JEFLA KARL väljer att dyka upp och när det behagar honom komma instövlandes i brud-fans liv och ÄNTLIGEN befria henne från sin mödom (för ja.. den ska man inte heller hålla på om karln är tillräckligt snygg och rik liksom). Inte konstigt att så många slutar ensamma med sina pojkvänner och inga vänner kvar på eget initiativ. I vartenda jävla Disneyslut åker/rider de där två iväg i solnedgången och kvar står vännerna som funnits där all along och vinkar som fån. Detta fnyser jag och Bästis åt! USCH! Fy fan!

MEN, vad nästan ännu sjukare är: man förväntas kasta allt vad vänskap heter åt helvete för att EN JEFLA KARL väljer att dyka upp och när det behagar honom komma instövlandes i brud-fans liv och ÄNTLIGEN befria henne från sin mödom (för ja.. den ska man inte heller hålla på om karln är tillräckligt snygg och rik liksom). Inte konstigt att så många slutar ensamma med sina pojkvänner och inga vänner kvar på eget initiativ. I vartenda jävla Disneyslut åker/rider de där två iväg i solnedgången och kvar står vännerna som funnits där all along och vinkar som fån. Detta fnyser jag och Bästis åt! USCH! Fy fan!