Har pratat med läkare och det kanske blir akuten ikväll så jag kan få nya piller och recept rakt i handen. För ska fan inte behöva ha det såhär. Ligger och skakar som en jävla mupp och slår och nyper sönder mig själv och får panikattacker och gråter och mår skitilla i hela kroppen.. plötsliga anfall av bultande huvud- och magvärk. Dessutom har jag varit in på toa och spytt en gång. Allting bara snurrar av minsta jävla kraftanstränging. Och FY FAN för att sitta på akuten och dega utan att något händer i hundra jävla år.. då tar jag hellre kökskniven och fixar det själv. Dra åt helvete hela världen, känner jag.

Vad folk än säger tror jag att det är viktigt för alla att få bekräftelse i någon form. Oavsett om det är av sig själv, partners, vänner, föräldrar, att själv känna att man kan eller är bra på någonting eller t o m genom positiva kommentarer, följare eller favoriter på en blogg eller annan sida. Jag får mest bekräftelse via husdjur, kärleksintressen och då och då även en rejäl ego-boost via deviantART och någon gång YouTube. En del beröm jag erhållit på dessa sidor har verkligen lyckats värma mitt stenhjärta som fan. <3



VARTIFRÅN FÅR DU MEST BEKRÄFTELSE?

Nu är det tomt och ensamt här igen. Bästis drog imorse när jag fortfarande halvsov. Hon väckte mig, men efteråt fick jag lov att kolla så jag inte drömt det. Det var jättekul att ha dig här gumman. Kom gärna när du vill igen. Med sömnen har det väll annars varit lite sisådär de senaste dagarna. Lyckats vända på dygnet igen. Hehe. Ändå är jag den som troligen lyckats sova mest utav oss tre som ockuperat lägenheten. Imorgon blir det vårdcentralen och apoteket.

Okej, jag erkänner: Känner att jag kan slappa lite med inläggen nu när jag nått mitt mål. Men ska försöka skriva några till den här månaden i alla fall. Såfort det slår om till April blir det ju att panik-spotta-ur-mig-inlägg i alla fall, så tycker det väger upp, så att jag gott kan få ta lite halv-blogg-paus i ett par dagar, nu. :)

HAHA Nu kom dom för att dela ut reklam och Marcus springer ut i hallen och står och håller för brevinkastet. Och nu kom han in helt lycklig och berättar om hur någon stackare försökte öppna med all kraft. Som Bästis just sa: Kul att man hittat en kille som är på samma mentala nivå som en själv. Nu ska jag fan skriva en "Ej reklam"-lapp. LOL. Nu står mina tr(m)ogna vapendragare och pekar och fnissar i balkongdörren. YOU WISH you were here.

Satt uppe till ganska sent igår kväll, så vaknade ganska så nyss. Haha! Klockan halv fyra, liksom. Åt ett smaskigt "fruktfat" (innehållande melonskivor, vindruvor, EN HALV kiwi och nått jävla bär) och en smoothie till frukost. Så nu har vi minsann varit nyttiga. Å andra sidan var vi onyttiga med en varsin tallrik marängsviss och lösgodis igår, men det talar vi tyst om. Dessutom är det BANAN i det förstnämnda.. den enda kalori som borde räknas (enligt min bok). 

Nu snart börjar den där Chihuahua-filmen på TV, som Marcus tydligen har bestämt sig för att se. Kommer säkert sluta med att alla tre sitter och glor. Som igår med Loch Ness monster-filmen.

Gullprutten håller på att tvätta kläder också, så snart jävlar kan jag springa in på toaletten och göra ett ombyte till något trevligare än en gammal urblekt Maiden-tröja och svarta mjukisar. Inte för att det troligen kommer att sluta i ett par andra mjukisar och någon annan halv-urblekt t-shirt.. men du fattar. Nytvättat.. liksom..

62a inlägget Mars-månad och därav är ett mål jag satt upp för mig själv avklarat. D V S att skriva ett genomsnitt på minst 2 inlägg/dag. Och ändå är det 5 dagar kvar. Sätter upp samma mål för April och när Maj kommer ska jag höja ribban och lägga min. på 93 inlägg. Tycker nämligen verkligen att detta gjort under för min lilla, döda blogg där genomsnittet tidigare låg på under ett inlägg per dag. Mål är bra. :)

1. Kärlek - när jag i mitt liv äntligen hittade en bit av den fallna solen, visade det sig ("otroligt nog") att den var kokhet och jag vart bränd. SÅ jävla bränd.

2. Ensamhet - det finns inget annat ord i ordboken som kan mäta sig med kraften av hemskheten i det ordet. ENSAM. Hellre döden, hellre mördad, hellre helvetet.

3. Hopp - aah, förväntningar. Naturens sätt att se till att vi alla får smaka på att kastas ner i marken från 100 vångingar upp då och då. Enjoy kroppens alldeles egna "fritt fall".

4. Oförstående människor - man BLIR inte bara rädd att fråga efter hjälp. Den rädslan utvecklas av att av varje gång du sträckt ur din hand, har du fått dig en smäll på fingrarna.

5. Att ha våld-knullats mot min vilja - i kombination med 4an. Behöver jag säga mer?

6. Barndom/Uppväxt - om vi frågar Freud: Föräldraskap. Hade avsaknad av den ena, men också på många sätt den andra. Jag klandrar inte handlingen, för i slutänden vet jag på något sätt ändå vem det var som troligen gick miste om något. Älskar henne in till benen.

7. Min högstadieskola - man kan inte ha gått på den skolan utan att ha blivit psykad, orättvist behandlad, osedd, nertryckt. Jag är glad att det verkar som saker har börjat förändras.. att dom tillslut gjorde NÅGOT ÅT SKITEN.. sisådär ett decenium senare.

8. Inställning till föda - min osunda syn på vad som ligger, altenativt inte ligger på tallriken. Vet inte vart det kommer ifrån helt och hållet, men jag har mina gissningar.

9. Sexualdebuten - okej, den var väll inte i närheten av lika illa som 5an. Men även här kombinerat med 4an kunde saker sett jävligt mycket bättre ut.

10. Mediciner - kan inte säga helt säkert om den här har en värdig plats på listan, men visst fan förändras jag av mina piller. Dom dagar jag tar dom lite för tätt blir jag väldigt air-headed och seg. Dom dagar det går lite för långt mellan pillren blir jag antingen väldigt deppig och ledsen eller också får jag konstiga ryckningar eller andra mupp-symtom.

Sitter och försöker komma på något att skriva, men har lite idétorka. Har en massa idéer som ligger och dräller på datorn och runtomkring den i form av anteckningar, men känner mer för att komma med något.. mer färskt. OTROLIGA saker är faktiskt i görningen och jag vet inte vad som kommer att hända och hur det kommer kännas och sluta. Det är som att någon som varit död och begraven plötsligt sträcker upp sin jordiga hand ur marken, som att någon du kände i ett tidigare liv bara står framför dig eller som att någonting du accepterat som en dröm du för länge sedan tvingats leva med var natt visar sig komma till liv.. det visar sig att du måste acceptera att ett INTE faktiskt är något du, till kött och blod, upplevt. Det är otroligt hur lögner vi intalar oss själva från de vi stiger upp på morgonen till dess vi sluter ögonen på kvällen långsamt, långsamt blir verkligheten.




Kent - Duett

Idag kommer min Bästis hit för att spendera helgen här med mig (och kanske lite Marcus.. kanske.. om man nu kallar terrorn vi utsätter honom för, för att vara en del av gemenskapen). Kommer säkerligen bli hur kul som helst.. i vanlig ordning. Måste dock försöka städa upp lite här om jag orkar och fixa med säng-kläder. Men mitt första bestyr blir att gå på toa och pinka, för är superkissnödig. =S

Aah! Det var skönt! Nu: till röjningen.. ehrm.. senare.. när jag orkar.

För några dagar sedan skrev jag om källaren och hur jag troligtvis stötte på ett spöke därnere, även om jag inte hade nerver att titta på det. Jag skrev också om hur något annat fanns där nere i källaren och det tänkte jag skriva om idag.

Innan vi skaffade Inuit hade Jimmy en exakt likadan blandning från samma uppfödare, som tvingades bli lagd till sin sista vila några månader innan vi skaffade Inuit. Hon bodde i det här huset innan vi gjorde det och senare har jag hört dom som bor där nu berätta att dom sett henne. Men till det JAG såg var det att jag, när vi ganska nyligen flyttat dit, vaknade en natt och var törstig. Vi hade alltid dricka vid sängen och jag sträckte mig efter den för att ta den. Jag ser då Inuits nos sticker ut från under sängen, vilket inte är något allför ovanligt och jag tar flaskan från alldeles bredvid hans nos. Då hör jag hur det skrapar längrebort.. kanske 2-3 meter.. i rummet och när jag tittar dit ser jag Inuit ligga och sträcka på sig. Jag blir rikligt förvånad och tittar tillbaks där jag nyss tog flaskan och nu är ingen nos där alls. Märkligt.

Jag har länge varit ett Alice in Wonderland fan. Mitt första inlägg på denna blogg var Alice-inspirerat efter en underlig hallis jag hade efter osunt McGee's Alice spelande. Alan Rickman (min absoluta favorit), Helena Bonham Carter och Johnny Depp är tre skådespelare jag mer och mindre länge beundrat och Tim Burton ÄR fantastisk!



Men överaskningarna var inte slut där.. nej.. mitt i allt känner jag plötsligt väldigt väl igen Kerli(av mig sönderspelad under 2009)s ljuva stämma upp och jag kväver ett infall att skrika som ett galet fjortis-fan. ÄNTLIGEN får hon en plats i rampljuset som hon länge förtjänat. ÄLSKAR den tjejen: hennes stil, hennes attityd och hennes musik.

Idag ska jag, Storasyster och hennes kompis dra till Ikea. Dom är här om ungefär 45 minuter. Är ingen Ikea-galning själv, men kanske blir idag? Ska i alla fall köpa ett köksbord och stolar så man kan käka i köket. Det börjar se helt ok ut här faktiskt. Ska även kika efter något stort hänglås så jag kan bära upp saker på vinden, ny tallrik-servis, plus att Marcus drar till ÖB med Lillebror idag och köper nya bestick, glas, hammare och spik, vilket innebär att tavlor kommer upp snart. Om jag får ordning på allt kanske det kommer en guidad tur i bilder hit till bloggen snart. Spännande! ;)

Ja, nu är det dags för ett försök till undersökning igen. Den här gången funderar jag lite över om alla tjejers killar eller killars tjejer eller tjejers tjejer eller killars killar är lika oengagerade i deras bloggande som mitt ex och min nuvarande varit och är. En del har ju faktiskt t o m en bloggande partner eller en blogg gemensamt med sin partner. Jag tror inte det är jätteviktigt, men en bra grej att ha i alla fall något gemensamt intresse eller att åtminstone kunna uppoffra sig då och då för något den andra gillar.



Delar din partner BLOGG-INTRESSET eller NÅGOT ANNAT GEMENSAMT INTRESSE?

1. Saltlakris - mmm, bland det godaste som finns i min mening. S-Märken var en utav mina första cravings och blir helt till mig när jag hittar dom än idag. Djungelvrål är en annan favorit.

2. Cola Light/Zero - till och från, får jag erkänna. Men periodvis helt klart en värdig 2a.

3. Fikabröd - som sagt. En grej som jag särskilt missbrukat är Vaniljgifflarna som såldes för någon sommar sedan (gillar gifflar i dom flesta former). Det tillsammans med mjölk är en omedelbar munorgasm som är svår att mostså.

4. Juice - helst äpple eller möjligtvis päron. Apelsinjuice kan jag fortfarande inte komma i närheten av efter en fyllespya i slutet av 2008.

5. Frukt - särskilt Bananer. Marcus är jättedålig på att handla frukt och det är illa eftersom jag låter honom sköta det mesta med inköp. Men ska fan börja kräva det, tror jag. Gott OCH nyttigt.

6. Milkshake - Vanilj. En till som jag haft i många år. Kan dock inte säga att jag överkonsumerat och gett upp för det här begäret på det sättet.

7. Kyckling - främst inte på det nyttiga sättet. Snarare i form av chicky-bits och dylikt.

8. Choklad - 2006 hade jag supertvång på Mars Delight och min absolut första craving var Marabou Schweizernöt. Som tur är tror jag detta avtagit. Är aldrig sugen på choklad längre.

9. Glass - 2007 fick jag tvång på att köpa Twister-glassen var gång jag gick utanför dörren.

10. Chips - främst för att jag i somras upptäckte Estrella med Ostsmak (som dom jävlarna också plockade bort) och jag vart helt förälskad. Ett självklart val till fredagsmyset.

Det finns sockerkaka (hemska ord: SOCKERkaka) hemma.. innan det fanns här även andra bakverk och i regel finns det nästan ALLTID någon form av godis eller glass eller whatever här att mumsa och rent psykiskt mår jag inte tipp-topp at the moment, direkt. Vilket, om man lägger ihop 1+1, innebär att jag har små-fallit tillbaks i gamla vanor. Vill inte stanna på flera jävla kilos övervikt någonsin igen. Den jävla Zyprexan lär väll göra sitt, den också. Tråkigt nog är det också allt som vi faktiskt har hemma.. så det är tur att jag får pengar inatt, för är hungrig som ett litet as.

MIN STORA LAST här i livet är kakor och bullar i olika former. ÄLSKAR, är GALEN I, fika-bröd! Men jag har även flera andra, så som.. eller vad fan.. tar nog och kör på en Top 10 lista istället. Dyker troligen alldeles strax upp, eftersom jag inte har ett skit annat att göra.. så häng kvar. ;P

Om jag inte räknat jävligt fel..



.. 105 bloggar via bloglovin? Några lär ju vara värda att följa ett tag iaf. Och så kanske man slipper klicka in sjuttioelva gånger per dag utan att någon uppdaterat?

1. Jag tycker inte ens om dom i överlag - med jävligt få undantag. Kan tycka någon unge på TV är rar, en del bebisar man ser ibland har sin charm och systersonen + Marcus brors flickväns unge är båda jättesöta och charmiga. Tycker dock inte det räcker. Har någon form av barn-fobi, särskilt för dom som uppnått skolålder och gör mitt bästa för att undvika dessa. Har också sjukt svårt att slappna av runt barn jag inte känner.

2. Jag är för ego - jag är jävligt frihetskrävande som individ och barn är själviska varelser som kräver på tok för mycket tid. Dessutom är karlar exakt likadana. De flesta killar jag haft på G har haft storslagna planer där jag är en kaviartub när det kommer till att kläcka ungar åt dom.. ungar som självklart DOM ska namnge, för att nämna ETT "fnys"-moment i processen. Jag personligen skulle få ALLDELES FÖR LITE TILLBAKS av ännu en skrik- och bajsmaskin.

3. Jag är för aggressiv - jag skulle ge det lilla livet en örfil för mindre än stående under 4an. No really.. I'm pretty sure I would. =S

4. Jag är för pedant - skulle kräkas i ungens mat var gång den var kladdig i ansiktet och få en psykiskt kollaps om den rev ner några av mina EXAKT placerade anordningar. Som sagt, jag är ego - mitt hus, mina grejer, mitt liv!

5. För att barn växer - och inte nog med tanken på att när jag är 35 och karma ger igen för hur jag själv var mot mina föräldrar i ungens åldern (FY HELVETE!). Utan dessutom ska det barnet, liksom jag, behöva tvingas växa upp i en kärlekslös jävla äckel-värld som denna.

6. Jag är en djurmänniska - allergi går i släkten. Uppoffrar aldrig mina högt älskade, håriga små vänner för något. Definitivt inte ett pälslöst monster. Djur är något jag KAN. Tycker dessutom dom i regel är mycket sötare, snällare och lättare att älska.

7. Jag skulle troligtvis mot alla odds fästa mig vid det - och när jag fäster mig går det  undantagslöst käpprätt åt helvete, UTÖVER att man blir en överbeskyddande, blödig höna som gråter floder var gång något bra eller dåligt händer det lilla kräket.

8. Varför i helvete skulle jag vilja föra vidare mina gener - kan man kanske fråga sig?

9. Det är på tok för dyrt - jag är en snåljåp, so what? Hellre lägger jag ner pengar, såväl som tid , kropp  och känslor, på mig själv och en annan vuxen - om ens det sistnämnda.

10. Vem fan skulle jag skaffa det med - ja, vem tusan lever upp till dom måtten?

Oh, så har vi kommit till den! Ja, för att säga det minsta måste "spökisen" jag ska berätta ikväll vara en av de absolut mest påtagliga saker jag upplevt, personligen. Jag har aldrig varit så nära att kissa i mina egna byxor i vuxen ålder.



Jag och mitt ex bodde på en stor källarvåning hos hans förälder. Jag kände mig ofta som att det fanns NÅGOT därnere. En sak kommer jag ta upp en senare kväll och det var vad jag trodde att det var - period. Men ibland kunde jag se när jag gick runt ett hörn hur något (lite över metern högt, tvåbent) komma emot mig i den långa gången för att snabbt försvinna, så att jag lämnades med tvivel om jag faktiskt såg i syne. Och jag vaknade ofta av olika slags ljud - viskningar och mummel. Främst när mitt ex gått upp på övervåningen och lämnat mig sovandes där (trots att jag så många gånger bett honom inte göra det). Det var också väldigt kallt dom gångerna jag vaknade själv, vilket såklart skulle kunna förklaras av att jag sov själv som omväxling och saknade hans kroppsvärme. Men till saken fanns därnere ett litet dusch- och tvättrum, där bl a jag själv duschade. En dag gick jag ner själv för att hämta något i vårat rum, som låg längst ner i gången (i mitten ungefär låg duschrummet sedan åt vänster och trappan upp till höger). Jag börjar gå tillbaks och, utan att jag gör det själv - jag svär på ALLT att jag inte liksom gjorde det medvetet - som av impuls eller att kroppen löd sig själv stannar jag bara upp mitt mellan trappen och duschrummet. Det är ISKALLT och jag ser min egen andedräkt framför mig. Något i mitt huvud börjar ringa: "Kolla INTE in i badrummet. Kolla INTE in i badrummet." Om du någonsin känt den där supersäkra känslan av att vara iaktagen? Jag kände det som att någon BLÅSTIRRADE på mig därfrån och plötsligt släpper spärren i mina ben som hållit mig kvar. Jag KASTAR MIG uppför trappan, ramlar och glider hela vägen ner innan jag tar mig upp på benen igen och RÅKUTAR upp, sliter upp dörren och springer in till mitt ex med tårar sprutande nerför kinderna och helt hyperventilerande i säkert en halvtimme innan jag lyckas lugna ner mig. Efter det gick jag aldrig ner själv och fick mitt ex att lova att aldrig lämna mig därnere igen. Inte långt därefter flyttade vi ifrån det huset, till en egen lägenhet och så, bara några dagar innan vår flytt berättar mitt ex förälder något som fick kalla kårar att krypa längst min ryggrad, nämligen att "en kärring hängde sig därnere" innan dom flyttade in. Bara BTW sådär.. jag hade lust att bara böja mig fram och kräkas.

Jaha.. och så när man, som omväxling, tillslut beslutar sig för att lägga upp en NY bild på MSN och helt plötsligt ungefär ½ av ens kontakter för det första faktiskt skriver till en och för det andra skriver "Fin bild"..

.. det är då det passar sig att man börjar ransaka vad fan det var som var så jävla fel med den bilden. :S

Jag tror verkligen att alla har en förmåga - stor eller liten - att bara veta eller känna på sig saker. SÄRSKILT det som gäller dom som står oss nära. Jag vet inte hur många gånger jag kännt någonting inom mig säga: "Skicka ett sms till.." och när jag gjort det har jag fått som svar att något väldigt speciellt hänt just den personen. Som t ex för några dagar sedan, när jag kände på mig en sak om min familj därhemma i byn och efter bara några minuter ringde min mamma och talade om det. Men för det mesta är det större saker.. som att något tråkigt eller skärrande hänt. Jag vet inte säkert, men jag tror att det kan vara den urgamla instinkt att beskydda det som är "våran flock" till varje pris.



En gång för flera år sedan, när min systerson nyligen kommit till livet, var jag och min syster ute på stan med honom i vagnen. Vi går på gågatan och möter en lång, svartklädd man. Jag går ganska nära honom och hör min syster helt tydligt säga: "Akta, han är farlig!" och jag snubblar bort från den här karln och säger "Va? Varför då?" varvid min syster berättar att hon inte sa någonting, men att hon tänkt det. Vi var påväg bort från den här karln och när jag vänder mig om ser jag att han går fram till några unga tjejer, precis som jag och min syster går in i en butik. Rätt spännande, faktiskt.

Gammalt citat à la Sailor Moon. Haha.

Men ärligt.. någon mer som märkt hur smink, lite mer välplanerade outfits eller att man orkar lägga ner lite tid på frisyren på morgonen på något underligt vis verkar kunna lösa problem och deppighet helt av sig självt? Som.. när man gått veckor utan att sminka sig och så en dag känner man bara: vad fan.. lite smink skadar inte och plötsligt verkar hela världen ljusna och folk blir sociala och chanser på roligheter dyker upp.

Är det en sån där "attityd" - smile at the world and the world will smile back at you - thing, måntro? Eller är det helt enkelt så att jag kan om jag vill? Lyckades nämligen verkligen med make'n idag. Brukar alltid fucka upp något moment. Men fixade t o m ögonskuggan (min personliga nemesis i sammanhanget). Och ja, jag babblar mest för att jag inte vet vad tusan jag ska skriva.

Sov till 3 (!), men är fortfarande helt slut i huvud och kropp. Vet inte riktigt vad det är med mig.. om den här sjukan som gått tillslut kanske bestämt sig för att komma till mig med? Är jättetrög och hängig. Vart frågad om jag skulle haka på en grej idag, men hade inte riktigt orken, känner jag. Får bli en annan gång. Vet inte säkert om det är psykiskt eller fysiskt eller en blanding av båda. Fick en astma-chock igår också och fick sitta och hyperventilera vid balkongdörren ett bra tag innan det tillslut började avta. Med andra ord: Det här är inte den bästa helg jag haft på ett tag, för att säga det minsta..



Mina piller håller även på att ta slut och jag verkar inte få nya innan dem faktiskt tagit slut. Det här kommer att bli.. väldigt intressant. -.-

Okej, så i förrgår berättade jag om när jag och min lillebror blev besökta av vår avlidna hund. I samma hus.. faktiskt i samma rum.. hände ett par år innan det något annat märkligt. När vi flyttade in i huset (jag var då 12) var det först jag som fick det rummet och efter ett tag började det på kvällarna hända att jag såg lysande, ganska stora punkter som i maklig takt flög omkring helt stillsamt i rummet. När jag vaknade mitt i nätterna spelade gröna och lila sken mot tapeten. Jag övervägde allt från att det var eldflugor, till ljus som träffade damm, till att det var min fantasi. En kväll när dom dök upp och började glida runt såg jag till att inget ljus kom in i rummet. Precis då hör jag hur någon öppnar badrumsdörren och jag går och hämtar min bror. Jag ber honom lugnt komma och kolla om han ser ljusa punkter flyga omkring i mitt rum och han följer med. Vi ser då, båda två, hur det plötsligt blir en väldans fart på dessa ljuspunkter. De sick-sackar snabbt mellan mina väggar för att försvinna. Jag får min bror att lova att han inte ljuger och han säger att han lovar att han också såg det. Efter den gången kom det aldrig tillbaks igen och jag undrar verkligen vad detta kan ha varit för något?

Svensk underhållning när den är som bäst. Klart jag måste göra en topplista! Minns du? :)



1. Fucking Åmål - trodde inte att den skulle hamna såpass högt på listan, men måste utnämna detta till fjortisfilmen no.1. En film man ska ha sett. :)

2. Festival - såg den igen för någon månad sedan och fick helt galna nostalgi-vibbar. Den är så jävla beskrivande of that specific moment in time. Tar mig tillbaks närapå ett decenium i tiden. En till film som verkligen är sevärd.

3. Vingar av glas - står här hemma i bokhyllan. Skitmysig film som är värd att se om.

4. Linas kvällsbok - vet att det råder väldigt spridda meningar om den här filmen, men jag personligen tycker att den har en nypa av allt det som gör en svensk ungdomsfilm bra.

5. Sandor /slah/ Ida - såg den idag igen. De första gångerna jag såg den störde jag mig lite på karaktärerna och uppläget men man kan inte förneka att den speglar många svenska ungdomars vardag på ett beskrivande sätt.

6. Sherdil - för någon som var hästälskare i sin barndom får den här ett extra plus i kanten. Men det finns väldigt mycket mer till den här filmen än hästar.

7. Vinterviken - var egentligen väldigt ung när jag först såg den här filmen och växte upp med den, så det är nog mycket därför den hamnar på den övre delen av listan. Inte sagt med det att den inte är värld en chans, för den innehåller flera intressanta element.

8. Hip Hip Hora - den här får jag en liten blandad känsla i magen av. Delvis är den väldigt bra, men på sina håll kan jag känna att saker krävt lite mer djup.

9. I taket lyser stjärnorna - har hunnit se den här ett par gånger och har verkligen förälskat mig i flera utav scenerna. En viktig och fin film som bör ses.

10. Fröken Sverige - humorblandat allvar på ett unikt sätt. I like.



11. Prinsessa - såg den härom veckan och fick mig några goda gapskratt, samtidigt som det helt uppenbart är en film som tar vara på ett viktigt och aktuellt samhällsproblem.

12. Familjehemligheter - minns inte den här filmen så bra, så om jag helt felplacerat det ursäktar jag så mycket. Men som jag minns den tyckte jag väldigt bra om den och den innehöll en blanding av vuxen och tonårsproblem. Ska ses om så snart jag kan.

13. Fjorton suger - sett den här en gång och det satt långt inne innan jag gav den den chansen. Men när jag väl såg den var den faktisk mycket bättre än jag trodde.

14. Drömprinsen - en till film som jag såg som väldigt ung och därav har den en speciell plats i mitt hjärta, trots att jag vill minnas att den kanske inte var den bästa av dessa.

15. Eva och Adam: Fyra födelsedagar och ett fiasko - ett måste om man växt upp med TV-serien. Ifrågasatte mig själv om detta verkligen var en ungdom - och inte barn - film. Men behövde bara tänka mig tillbaks till fjortisen no.1 (Petra i filmen) en extra gång. ;)

16. Bert: Den siste oskulden - måste ju komma med. As simple as that.

17. Sanning eller Konsekvens - vänder sig också till en ganska ung publik. Men med sina klassiker som "Visa pattarna!" och den fulaste orangea tröja som någonsin (otroligt nog) lyckats fastna på film, hade den här filmen en given plats i listan.

18. Tjenare Kungen - minns den inte så väl, men tror den hamnat rätt här.

19. Rosa: The Movie - en till film som av någon anledning helt fallit i min glömska fast jag vet jag sett den. Kan tänka mig att den ger större intryck på en generation som växt upp med TV-serien "Livet enligt Rosa", för minns den inte som någon höjdare.

20. Säg att du älskar mig - tanken var god. Men jag måste säga att jag gillat den här bättre med en bättre presation från såväl skådespelare som producent.

Var hemma hos Lillebror och åt tacos med honom och Marcus ikväll. Vi hade det riktigt trevligt och kollade på American Pie tillsammans. Fick värsta nostalgi-chocken typ. Och varje gång ett visst par dök upp kunde jag inte hålla in mina "ååh":n.



Minns hur Oz och Heather var en utav mina absolut största egna drömmar. Många tycker dom är det tråkigaste paret i filmen. Men GUD vad jag älskade deras kemi och story när jag var en liten, liten flicka. Den sista scenen när "Sway" spelas och dom sitter nakna under en filt ute på en brygga och bara myser i den kyliga morgonen i slutet av filmen. Det.. precis det.. var precis vad jag önskade mig. Och, självklart, vart det så jävla annorlunda, men hoppet och längtan finns kvar i mig än idag när jag ser dom och den scenen.

Okej, då kör vi en liten "spökis" ikväll också då. Säg gärna om det är värt att fortsätta med detta. Vet bara vad jag själv tycker om att läsa om och sånt här är väldigt högt upp på listan. Är det en keeper eller ska jag tänka på att kanske skippa detta?



Min familjs första hund (som jag kände i 13 år, från att hon var valp och jag var 5 år gammal) hette, som kanske bekant, Sassa. Hon var en bestämd, tuff och enormt kärleksfull mellanpudel tik. Hon hade verkligen sina egenheter. När hon kände att hon inte fick nog med uppmärksamhet brukade hon puffa på en flaska läsk som traditionsenligt i vår familj stod på golvet bredvid vardagsrumsbordet på kvällarna och om det inte funkade välte hon den helt. Hon tittade mycket på TV och om man någon gång grät var hon först på plats att trösta och pussa bort varenda tår. Jag hade flyttat hemifrån för länge sedan när hon insjuknade. Hon hade cancer och dessutom.. något med levern tror jag det var. Veterinären sa att det inte var någon idé att bota det eftersom det ena skulle göra slut på det innan det andra gjorde det. Inte långt därefter fick hon en hjärnblödning och togs till veterinären för att sättas till den slutliga vilan. Jag var själv inte i bästa form i detta skede, utan i en väldigt djup och apatisk depression. Jag var ledsen, men på något plan tog det stopp och jag kunde inte sörja så fullt ut som jag verkligen ville. Det kändes fruktansvärt att ha dom känslorna gömda någonstans djupt, djupt inne utan att jag kunde få min kropp att ge utlopp för dom. Ett par månader senare (då jag faktiskt börjat ta mig ur depressionen så smått) åkte jag hem. Jag såg hennes urna stå där i bokhyllan och fylldes plötsligt av just den saknad, smärta och ledsamhet jag saknat tidigare. "Förlåt.." tänkte jag och det gjorde ännu lite ondare i mig. Senare på kvällen gick jag in i min brors rum där jag skulle spendera natten på hans bäddsoffa. Vi satt och pratade om lite allt möjligt när något underligt händer. Vi ser det båda två och spärrar förvånat upp ögonen när flaskan jag haft med mig som färd-dricka, mitt på golvet och långt ifrån både mig och min bror, börjar vingla fram och tillbaks. Jag vet inte vad någon annan tror, men för mig var det min älskade, förlåtande och underbara vän, extra-mamma och systers farväl till mig.

Har kollat igenom en del gamla dagböcker och anteckningar och hittade en väldigt - VÄLDIGT - personlig text som jag skrev inte långt efter att något väldigt, väldigt tragiskt hänt en väldigt, väldigt ung och naiv flicka på 15 år. Vet inte om jag kommer vilja ha den uppe särskilt länge. Kommer troligtvis att ändra mig och ta bort den. Men i glödens hetta träffade den mig väldigt hårt med ett knytnävslag rakt i bröstet. Något jag förträngt. Något jag gått vidare ifrån. Något som aldrig hände. Men om den texten kan hjälpa någon enda person som har varit med om samma sak, känt samma sak.. och kan finna tröst i att det finns någon annan.. då har jag gjort något bra genom att publicera detta inlägg idag.

Bild: Jag (2003)

2003-2004

Har du någonsin vaknat upp mitt i natten med någon,
någon som du inte kände så bra som du trodde att du gjorde?

Visste du inte riktigt om du drömde när du insåg att personen höll på att göra saker,
saker som du hade berättat att du inte var redo att göra?

Och gjorde han dom sakerna även fast du, väldigt försiktigt först, talade om för honom
att det var en dålig ide, att du inte ville bli gravid och att risken fanns att du skulle bli det?

Har du någonsin genom skrik talat om för den personen att du inte ville att det skulle hända
eller gjorde du illa honom för att han gjorde illa dej, utan att han ens lyssnade på dina skrik
eller reagerade på dina slag och dina naglar som grävde sej in i hans hud?

Fick sakerna han gjorde dej att känna att du hellre skulle dö
än att någonsin behöva genomgå den smärtan och förudmjukelsen igen?

Och gjorde han saker mot dej som du inte skulle våga berätta för någon.
Inte ens för några av dina vänner som du trodde att du kunde lita på,
men som inte förstod ett enda ord av det du faktiskt berättade för dom?

Har du någonsin vaknat på morgonen och kikat dej över axeln
för att se att han låg bredvid dej och log som att inget hade hänt?

Kysste han dej och frågade om du ville ta en dusch men honom
och låtsades han att ni var dom två lyckligaste människorna i världen?

Och sa du ”nej” och gick han in i duschen ensam,
muttrandes saker som du låtsades, och fortfarande låtsas, att du inte kunde höra.

Lämnade han dej där, utan någonting som kunde berätta för dej om du bara drömt allting.
Inget.. utom smärtan du kände bara av att röra dej?

Samma smärta som du, helt säkert, kände i ditt krossade hjärta
och som aldrig skulle släppa taget om dej,
så som han gjorde bara en timme senare 
då han fick dej att ångra att du någonsin sagt ”nej”.

Har du någonsin, långt senare, vaknat upp med någon som du helt säkert verkligen älskade
och känt honom krama dej hårt och berätta för dej att du bara haft en mardröm igen.
Fick han dej att lätta på ditt hjärta och lät han dej gråta ut i hans armar?

Och började han, bara en sekund senare, att kyssa dej hårdare
och fick dej att inse att han inte lyssnat på ett ord du just sagt.

Grät du fortfarande mot hans axel när den välkända smärtan var tillbaka ännu en gång
och duschade du senare på morgonen med honom, viskandes i hans öra
”Snälla, lämna mej aldrig.” fast besluten att aldrig mer säga ”nej”.

Placebo - This Picture

I förrgår kväll (sorry, var meningen att detta skulle komma igår kväll men somnade tidigt) skrev jag om ett spel anden i glaset. Idag tänkte jag berätta om en annan gång som jag och en tjej kompis spelat och något lite små-mysitskt hände.



Den här gången var det jag som var lite busig och flamsig med mina frågor. Den här anden svarade väldigt mycket svar med blod och bitande och min kompis jagade upp sig själv väldigt mycket. Så jag ställde alltmer utmanande frågor, till hennes upprörda "SLUTA"-pipanden. Gränsen gick när jag frågade om han med andra ord "inte vågade komma fram och bita mig". Hans svar vart det att han skulle göra det och när jag avslöjade detta för min kompis fick hon sådan panik att hon flög upp och sprang upp för trapporna till andra våningen (med mig tätt efter). Vi satte oss i deras datorrum och jag pratade med en kille jag hade på gång över MSN, samtidigt som en kille hon hade på gång tjatade om att hon skulle ringa upp. Saken var bara den att mobil-laddaren låg kvar nere på våningen under och dit ville jag inte gå och knappast hon heller. Men tillslut beslöt hon sig för att det var värt besväret och jag vägrade haka på (fast i webcam med den här killen jag var intresserad av) - kan erkänna att det var VÄLDIGT elakt av mig. Nåväl, det går ett par minuter innan jag hör ett brak tätt följt av ett gallskrik och hur någon kutar upp för trappen. När hon kommer tillbaks berättar hon att hennes bokhylla bara fallit omkull när hon vänt ryggen till. Vi satt kvar däruppe hela natten och snackade med killarna istället för att våga oss ner i sovrummet igen. När det började gry, försäkrad om att hon skulle våga sig ner i sovrummet, bestämde jag mig för att gå hem till mig och vi sa hej då och jag började vandra hemmåt. Halvvägs hem hörde jag ett surrande och snart därefter hur något kittlade på min hals för att snart svida till väldigt intensivt. Jag höjde handen för att få tag i något STORT - riktigt stort, trodde inte sånt fanns i Sverige - och hårt. Första tanken var att det var en stor skalbagge och jag knep ihop ögonen och skrek och slet loss den från min hals, varvid den - det - whatever flög iväg med sitt surrande, utan att jag hann se det. När jag kom hem kollade jag spegeln och fick syn på två hål i huden på min hals och jag tvättade rent. Först ett tag senare kopplade jag samman vårat anden i glaset spel med bettet jag fick och jag kan inte hjälpa att jag ibland fortfarande undrar.. vad tror du?

1. Bo i ett tvåplanigt hus i storlek "ganska litet" - tre/fyra rum och kök, samt mindre utrymmen duger väl. Ett sovrum, ett vardagsrum, ett stort, ljust rum som kan användas till ateljé på övervåningen, kanske ett data/arbetsrum, ett kök, ett badrum, en stor walk-in garderob och tvättstuga är den perfekta drömmen.

2. Nära Bästis - vi diskuterade det i somras. Vi två som grannar ute på landet. Perfekt.

3. Med en karl/ett fruntimmer - vill ju inte sova själv där mitt ute i skogen på natten.

4. Och ett stall - med hästar då självklart. Kanske vi delar ett stall, Bästis och jag.

5. Ha hundar och katt - kanske en liten hund-uppfödning inte vore nån dum idé?

6. Och någon/några hektar - såklart, annars blir delar av ovanstående rätt svårt.

7. Skriva - vill verkligen skriva. Tycker det är bland det bästa som finns.

8. Ha mina förjordade tatueringar - fortsätter tjata, men FAN vad jag saknar nålen.

9. Ha körkort och bil - spelar inte mig så stor roll egentligen, men kan vara bra.

10. Inte ha några barn - den kommer sist, fast det är en rätt hög prio. Det skulle verkligen förstöra hela helheten och dessutom vill jag bara inte ha skitunge.

Hörde den här låten i slutet på Asterix och Vikingarna (Marcus som kollade) för några dagar sen och tyckte den hade ett fint klang, så letade upp och lyssnade på den igen. Andra gången fick den mig direkt att tänka på ett "Gay"-tema (lyssna så fattar du säkert). Tyckte därför den var en perfekt låt för att göra en video av. Efter många om och men fick det helt enkelt bli "bara" The L Word igen. Gifter jag mig någonsin med en tjej vill jag kanske ha en mjukare/långsammare version av denna låt på vårt bröllop.

Fan vad jag vill göra något riktig kul nu. Typ åka iväg på nöjesfält och tvinga mig igenom åkattraktionerna tills man vill eller måste spy, träffa Bästis och dra ut på en av våra ökända hämnd-turnéer, gå på stan med Storasyster och Systersonen i värme och shoppa sommartoppar med mycket skratt och fniss åt saker som är SÅ VÅRAN humor eller bara göra något annat allmänt hysteriskt. Ge mig sommar och Falukalas och Power Meet, kryssningar, adrenalin och spontana infall NU.

Bara några veckor kvar nu tills man kan sitta på balkongen och mysa i morgonvärme. Bara några veckor kvar nu tills man kan börja stoppa undan sina varma plagg. Bara några veckor kvar nu tills man tar första glassen i vårvärme. Ja, nu är det ju BARA NÅGRA VECKOR kvar.

Idag lär det väll bli att plugga och sitta framför datorn och dega hela dagen.. igen. Eller om jag ska städa.. igen. Har uppmärksammat att jag städar alldeles för ofta för att det ska se ut såhär i lägenheten på två knappa dagar. Rövarkula. Har därav kommit fram till fördelen med att bo ensam. Har aldrig haft problem med ordningen när det varit bara jag - såfort jag är själv städar jag upp och sen är det städat. Kan ju även påpeka att jag bott sambo nästan hela mitt "vuxna" liv. Suck alltså. Ska nog skaffa en sån.. välkomst-matta där det står en ursäkt: Jag ÄR ordningssam egentligen, jag bor bara med en karl.

Och innan du gör ditt lilla upprörda fnys-ljud, Marcus: Tänk efter! Jag HAR en poäng.

Längesen detta hände nu.. men har kommit fram til att spök-"historier" inte behöver vara nya för att vara intressanta/spännande. Och eftersom den här kategorin blir så futtigt påfylld kan jag lika gärna ge er lite tidigare erfarenheter jag haft i mystikens tecken. Tro't om du vill.. eller också gör du det inte. I might just be crazy.. like that's something new.



När jag och Bästis var yngre umgicks vi mycket med några killar som bodde på samma område som henne och vi brukade leka alla möjliga lekar.. ehrm.. nåväl, en utav dessa var "Anden i Glaset" och för det mesta flamsades det bara bort. Men något som var återkommande var att vi fick kontakt med en "ande" (om du så önskar) som gav oss samma namn på sig själv och var väldigt ihärdig med att svara med mitt namn och saker angående mig. Killarna jäklades en hel del med "andarna" vi kom i kontakt med och för det mesta slutade leken i att vi sprang ut ur badrummet (där vi hade vårat glas och ritade ringar på papper eftersom ljuset trängde igenom sämst dit). Namnet på våran ande var fyra eller fem bokstäver långt och svåruttalat, så min gissning (om det nu över huvud taget var något) är att det snarare var initialer eller dylikt. Flera år senare pratade jag genom ett forum med ett par påstådda medium (en som jag verkligen litar på kan åtminstone MYCKET av det h*n utger sig för). H*n sa att h*n kände att jag hade en släkting i form av en mans figur som dött och nu besökte mig. Anden i glaset var inte det första jag kom att tänka på, men ett par år senare hade några vänner spelat anden i glaset tillsammans och återigen kommit i kontakt med "vår ande" som bland annat hävdade sig följa efter mig och även vara en släkting (med en väldigt ingående historia om sitt liv, för att säga det minsta). Kopplade då samman dessa två saker. Jag vet själv inte hur pass mycket jag egentligen litar på att allt detta inte är tillfälligheter. Men man vet ju faktist aldrig riktigt.. en till (aningen mer nervpirrande) historia kommer att dyka upp inom kort.

För några dagar sedan hade jag värsta energin. Kändes som jag hade 100 grejer på gång och massa idéer och tankar och planer som bara väntade att få sluta förvägras liv.

Idag är det helt tomt igen. Skallen har kollapsat ihop totalt och det känns som där inte finns en enda tanke eller känsla kvar. Hur kommer det sig jag alltid kommer tillbaks till detta? Tomhet, tomhet, tomhet.. tomt i huvud, tomt i bröst, tomt över-fucking-allt.

Glott på Melodifestivalen och kände att det inte fanns en enda låt jag verkligen gillade. Men när Alexander "Valpen" Rybak dök upp rann det till i byssorna minsann

Nu ska jag äta och glo på film.

Haha.. hittade just ett spel som jag spelade för flera år sen.


[KLICKA PÅ BILDEN FÖR: ferryhalim.com/bells.htm]

Tänkte jag kunde länka det också. Beroendeframkallande som aset och äckligt sött, men helt 'Ok!' tidsfördriv. Skulle finnas en i "vårigare" anda, dock. Vi vill ju ha vår nu. :)

Hur skulle du beskriva din personlighet under den här tiden?
Efter att jag flyttade från hembyn (även lite på ingång därinnan) ändrades jag (på både in och utsida) ganska drastiskt. Min sociala rädsla hade börjat komma på allvar och, på grund av att jag fick lov att byta skola och flytta ganska långt hemifrån, fanns det inga som jag kände i min klass. Försökte så gott jag kunde att komma in i gruppen, men misslyckades och tog efter några månader istället ett viloår. Klarade inte av det andra gången heller och trots att jag försökte in i det sista avslutade jag aldrig gymnasiet. Var väldigt ensam under den här tiden (jag räknar från att jag var 16 till 19-års ålder) och umgicks mest med min pojkvän och våra djur, lyssnade på musik och satt framför datorn. Under året jag fyllde 17 vart saken ännu lite värre av att mycket jobbigt hände runtomkring och jag drog på mig depression och i allmänhet väldigt destruktivt och dåligt psykiskt mående.

Hur skulle du beskriva ditt yttre under den här tiden? (Hår, Klädstil, Utseende)
Klippte håret vid något ynka tillfälle, så var väll halvlångt till långt större delen av tiden. Sommaren efter jag fyllt 18 färgade jag det svart och lärde mig av det misstaget. Hade dock håret så i nästan ett år och detta var även den djupaste och svartaste period jag gått igenom. Samtidigt gick jag också upp mycket i vikt och i slutet av år 2006 vägde jag max som jag någonsin vägt. Går att läsa mer om på underbloggen.

Var du mest lik din pappa(s sida släkten) eller din mamma(s sida släkten)?
Mammas? Pappas? Vet inte. Fick höra någon gång det ena, någon gång det andra.

Hur bodde du, med vilka och hade ni några husdjur?
Flyttade in med Storasyster i ett halvår innan jag och Jimmy skaffade eget. Hade sedan sammanlagt två degus, fyra chinchillor och två hundar.

Dina smeknamn var och vem/vilka kallade dig så?
Cilla, mest. Några hade dock för vana att kalla mig egna påhitt och random alter egos eller rollspelsnamn. "Belial" kom till någon gång mot slutet där.

Vem/vilka var du kär i och vem/vilka var kär(a) i dig? Förhållanden?
Så var vi där igen. Utöver mitt och Jimmys från-och-till förhållande som varade perioden ut, fanns fyra relationer till som kanske vore värda att nämna.. tänker dock inte göra detta, för det är fan privat och något som är mellan mig och dom. Vid ett utav dessa var det kärlek vid första ögonkastet, blixtstötar genom kroppen, yrsel, jättevågor, jordskalv, tornados & vulkanutbrott, upp-och-nervänd värld, hjärtevärk och alla påtänkliga klichéer. Här pratar jag om Konstantine, om det inte var helt uppenbart.

Hade du många vänner? Någon bästa kompis? Vem?
Knappt. Umgicks inte med någon på fritiden förutom Jimmy. I skolan var det väll någon man umgicks med där, men inte mer än så. Tappade mycket kontakt med mina vänner hemifrån. Vet inte om det var avståndet eller om vi växte åt olika håll. Som tur är fick jag upp kontakten med Bästis igen senare och har även träffat ett par gamla vänner från högstadiet igen på senare tid. Måste ändå dock säga att många förändrats väldigt mycket, förmodligen jag också, så det är självklart att allt inte är som förr med vänskap och så. Men som sagt: jag har Bästis och Jimmy och det är mer än nog för mig.

Hade du några idoler eller förebilder? Vilka då?
Kan inte säga att jag hade det häromkring. Tappade lite intresset för att engagera mig i sådant. Men senare under den här perioden upptäckte jag Mia Kirshner och erkände min förkärlek till Alan Rickman och båda dom håller ju fortfarande, bland andra, i sig. Var även här jag föll för Dani Filth och Tarja Turunen.

Tre saker som gjorde dig speciell / fick dig att sticka ut från mängden:
Rent ytligt var nog håret en grej. Annars gick jag hela tiden in för att skapa vissa - "rätta för tillfället" - intryck av mig själv. Kände mig precis som en alien som hade landat mitt i en oförklarlig smet av regler som jag inte fattade alls. Gick ESTET-programmet och var inte tillräckligt annorlunda för att smälta in där, gick på en gymnasie-skola men var inte tillräckligt vanligt för att smälta in där. På båda ställen hamnade jag ofta i pinsamma tystnader för att jag gjort eller sagt något "fel" liksom. Det var i alla fall så det kändes.

Samlade du på något? Vilka var de högst skattade prylar du ägde?
Fick fortfarande enhörningar då och då, men hade lagt det lite på hyllan igen.

En gåva/sak du alltid kommer att minnas när du fick/köpte?
Mja.. sak. Men Cujo, självklart. Kommer aldrig glömma när jag åkte och hämtade hem min alldeles egen valp. Hela vägen ner till Småland och tillbaks.

Favoritplats att vara på och favoritsak att göra?
Var helt fast i datorns så mycket enklare värld.

Hade du några starka fritidsintressen eller särskilda talanger?
Samma svar som på förra frågan? Vart mest datorn och tecknandet försvann mer och mer åt sidan. Man kanske kan ha svårt att tro det, men att börja ESTET BILD var lite av det sämsta jag kunde gjort för mitt ritande och självförtroende.

Om du fick bestämma vad ni skulle äta till middag så valde du förmodligen:
Något snabbt, onyttigt och tråkigt. Visste INTE hur man skulle äta. Mer står i underbloggen.

Hade du några favoritprogram på TV? Några favoritfilmer? Vilka?
Det var här jag började glo på LOST och The L Word.

Vad tyckte du om att läsa? Favoritböcker? Prenumererade du på något?
Upptäckte många intressanta författare som jag verkligen gillade. Läste mycket när jag inte satt vid datorn. En annan värld man kunde försvinna in i och slippa den egna. För att nämna någon var Romeo av Elise Title en jag minns särskilt.

Tyckte du om att spela spel och i så fall vilka spel? Något favorit?
Fortfarande mycket rollspel i alla former. Japanska framför allt. Spelade också på mycket spel som Guild Wars, Sacred och World of Warcraft.

Vilka låtar påminner dig om den här tiden (och varför)?
Lyssnade mest på Cradle of Filth, Sonata Arctica och Nightwish m f och därav förknippar jag särskit dessa mycket med den här perioden.

Berätta om: 1. ett glatt minne 2. ett sorgligt minne 3. ett pinsamt (/roligt) minne 4. ett romantiskt minne 5. ett förudmjukande/läskigt minne:
1. Hösten 2004 blev jag moster till en söt liten systerson. :)
2. Ska inte gå för djupt in på det - vid något tillfälle snart kommer det troligen att dyka upp på underbloggen hur som helst. Men hösten 2006 hamnade jag i en djup depression. Under ett års tid hade jag och Konstantine varit från och till (med hemska gräl som har lämnat enorma ärr i mitt psyke, för att fatta mig kort). Lade samtidigt på mig ett par tunga, svåra kilon och sket totalt i mig själv och min hälsa. Tillslut fick jag dödsstöten i o m att Konstantine flyttade utomlands (och vi lovade varandra att jag skulle komma efter), men det gick åt helvete och samtidigt verkade allt bara rasa samman i hela mitt liv.
3. Den andra september 2004 åkte jag iväg för att skaffa en tatuering. Var lite nervös, eftersom jag hört så mycket om smärtan o s v, men det var en av de skönaste känslor jag någonsin känt. Hade helt galet sprittande adrenalin - och har enda sedan dess väntat och väntat på nästa tillfälle det ska bli av.. i år SKA jag fan tatuera mig igen.
4. Jag var inte mig själv runt honom - Konstantine. Jag märkte det, Jimmy märkte det och vem-som-helst som kände mig och sett mig hade kunnat se det. Jag var alla känslor som kan få plats i en kropp på samma gång och kunde aldrig sluta tänka på honom och nästa gång han skulle få permission från anstalten. Någonstans måste jag vetat att han kände något tillbaks, för allt det han gjorde.. alla små saker.. lyste igenom. Så en dag verkade det som att han slutat. Han var hemma hos oss över sin permis-vecka och jag vart alltmer hängig och nere. Jimmy märkte det direkt. Så en kväll efter skolan kom jag hem. Jimmy skulle spela innebandy och jag skulle se på Top Model. Konstantine var i grannkommunen hos sin pappa. Då plingar det på dörren och han kommer in. Vi pratar en stund innan det börjar. Han försöker kyssa mig och jag trycker bort honom. Varenda centimeter i hela min kropp vill ha honom där, nära intill (mer påtagligt än någonsin tidigare - men kanske ändå inte MER) och ändå finns det en liten punkt långt bak i mitt huvud som vinner. Kan inte.. det är FEL. Tillslut får han hålla om mig i soffan en stund.. den där korta, dittills mest underbara stunden som vi fick innan Jimmy kom hem igen. Efter det rör vi vid varandra.. fingertoppar.. bara fingertoppar.. vid varje givet tillfälle resten av veckan. Dagen han ska åka tillbaks kommer. Jag klarar inte av det. När det snart är dags går jag till bussen för att åka och handla. Jag går ner till bussen och bestämmer mig. När han stiger på bussen sitter jag där och han ler mot mig när han sjunker ner i sätet bredvid. "Det är helt sjukt alltihop.. jag tror jag är kär i min bästa väns flickvän." Jag sitter med huvudet lutat mot hans hela vägen och sen följer jag honom till tågstationen. Det regnar och han lutar sig framåt, hans fingrar under min haka höjer mitt ansikte upp mot hans och vi smälter ihop i höstmörkret. När han måste åka kan jag inte lämna honom.. inte riktigt än. Så jag springer på tåget och åker med en station. Sen MÅSTE jag av. Det är först påvägen tillbaks som de första känslorna av skuld kommer över mig. Romantiskt eller fel.. oförglömligt.
5. Om du vill gotta dig åt saker i den här genren kan du alltid kolla underbloggen, återigen. Nåja.. ett minne jag har väldigt tydligt är av en kille i en kiosk som var väldigt på och dryg. Hade svartfärgat hår, så killen fick för sig att jag också var utländsk och därav började han dryga sig och att bjuda på saker och massa sånt. Han tog ingen hänsyn till att Konstantine satt där alls och Konstantine hjälpte knappast. Han bara satt och väntade på min reaktion. Jag försökte skratta bort det och skakade bara på huvudet och fnissade. Påväg därifrån kommer sen utbrottet. Jag hade minsann FLIRTAT med den där killen i kiosken. "Ehm.. nä. Knappast." Vart ett jävla pådrag om saken som höll sig resten av dagen och jag fick, såklart, lägga mig och medge att jag hade flirtat och förlåta så mycket för att vi skulle kunna gå vidare. Bara för att nämna EN gång, liksom.

Några olyckor du var med om / allvarligare sjukdomar du hade? Operationer?
Nej.. jag var nog ganska frisk som en nötkärna.. rent fysiskt, då.

Någonting du ångrar att du sa/gjorde?
Någonting du ångrar att du aldrig sa/gjorde?
Oh ja.. så mycket. Mer det andra än det första. =/

Vilka bilder tog i regel sin form framför dig då du tog fram papper och pennor?
Började här mer rita mina känslor och avspeglingar av vad som pågick inuti mig.. abstrakta grejer. Men fortfarande även mer konkreta saker. :)

Uppträdanden du gjorde / tävlingar i vilka du deltog? Hur gick det?
Fortfarande inte min kopp te att tävla och uppträda. Lämnar de åt dom som kan.

Om du önskade något när du såg ett stjärnfall, blåste ut ljusen på tårtan eller hade följt regnbågen dit den slutar vid den här tidpunkten.. vad hade du hittat eller vad hade hänt om din önskning slagit in?
Önskar du fortfarande att den hade gjort det?
Oh, det här är väldigt känsligt. Men jag skulle säga att Konstantine och att han kunde se hur jag verkligen kände för honom var mina enda och högsta önskningar i livet. På andra frågan är det jävligt dubbelsidigt.. men.. med förutsättningen att saker var annorlunda hur dom var och mer som jag ville/såg i mitt huvud att dom var, så ja.. det önskar jag.

1. Pessimistisk - är verkligen en pessimist in i ryggmärgen. En riktig deppare, som helt klart ser den mörka sidan lättare än den ljusa av saker. Fastnar lätt i nostalgi hellre än nuet, kan spela lite martyr och ångrar allt och ingenting. Kan ofta uppfattas som lite kall och stel. För att inte nämna mina tvångstankar och ångest.

2. Avundsjuk - det grönögda monstret bor under min säng och gillar att gnaga mig i hälarna ibland. Kan inte hjälpas att man inte alltid kan glädjas åt andra utan att tänka "men jag då" ibland.

3. Kass(t) självbild/självförtroende - återigen. Det hade jag mer än gärna kunnat leva utan.

4. Paranoid - är väldigt misstänksam mot folks motiv och alltid på min vakt mot främlingar såväl som närastående. Tar "det säkra före det osäkra".

5. Svårt att säga nej - blandat med naivitet är inte direkt den bästa av kombinationer. Har alltid varit extremt lätthunsad, lättpåverkad och lättövertalad. Har mången gång blivit uppläxad av Jimmy för att jag försummat mig själv och min egen vilja i mina uppoffringar.

6. Överdrivet envis - för att inte tala om enstörig. Ett stort mått "better off alone" attityd.

7. Självupptagen - och även extremt fåfäng. Har hela livet gått runt lite i min egen värld och har ibland lite svårt att se utanför den. Dock inte att förväxla med själviskhet.

8. Inåtvänd - är så skygg och socialt desorienterad att det blir riktigt jobbigt i många situationer. Är utöver det även i många nära relationer väldigt undergiven & rädd att fela.

9. Klantig/Klumpig - har en tendens att vilja väl, men att lyckas klanta till det.

10. Klaustrofobisk - är, även om det sällan är påtagligt, ganska vårdslös och i unika fall t o m rakt av opålitlig. Det handlar inte så mycket om att jag inte värdesätter, orkar eller vill, utan mer att jag är ganska kompasslös i livet och blir extremt lättuttråkad av rutin.

Alltså.. Gizmo är en sån jävla skön personlighet. Nu har jag kommit till den där milstolpen när (eller ok, har väll gått ett tag nu) man har ett nytt husdjur  då man känner att NEJ, jag skulle inte klara att ge ifrån mig honom för något i världen. Inte min astma, inte om jag måste välja på flytt och katt, inte om han så börjar riva hela lägenheten (*ta i trä*.. för 2a gången idag). Är helt förälskad. Han är verkligen en riktig mammas-pojke också. Varje morgon och varje kväll har vi våran traditionsmässiga kel-stund tillsammans och han ligger i mitt knä och spinner och klappas om och stryker sig mot min haka och lägger tassen runt armen. Och ibland blir han världens attentionwhore och kravlar upp i knät och skriker åt mig att klappa och när de inte funkar lägger han sig PÅ MUSMATTAN så det blir omöjligt för att använda musen. Dessutom älskar han att ligga framför tangentbordet och följa pilen med blicken. Han ser så himla rolig ut, verkligen uppslukad av det jag gör. Dessutom börjar han oftare och oftare komma när jag ropar på honom och det är jätteroligt. <3



Men till saken i alla fall, så låg han nyss i mitt knä och myste. Så stryker jag med tummen ovanpå huvudet, då han avbryter mig för att slicka på tummen, så slutar han så jag får fortsätta och sen avbryter han osv.. FÖRSTÅR DU? Han är liksom för lat för att tvätta sitt eget huvud. VEM kan han ha fått sin lathet ifrån? Ett mysterium.. MYSTERIUM, säger jag! ;)

Förra året när min dator crashade.. ta i trä.. la jag upp fyra Print Screens på gamla lunarpresentationer som jag hittat på min gamla dator. Hittade nu den sista jag hade innan jag slutade använda skiten mer än kanske någon gång var fjärde månad eller så.

 +

Tycker det är kul att hitta sånt här. Lite tråkigt bara att jag bara har kvar dom från 2006.

Kollat igenom alla i top 200-listan (de första 10 sidorna) i "Allmänt och personligt" på bloglovin efter just personliga bloggar att följa. Måste bara antyda hur typ ALLA är renodlat: marsipantårta, snorvalpar (+in the making), naglar, hiss-dissar, ben-&-jerry's, ikea-möbler och klädkombinationer. Fan.. kan inte folk sortera in sig i kategorierna så man begriper (finns ju även enskilda kategorier för ALLT det där)? Nåja.. jag hittade iaf 1 ny (+3 som jag följt tidigare) AV TVÅHUNDRA JÄVLA BLOGGAR (!!!) som jag kände nog är värda att ge en chans i denna hysch-plysch röra. Är lite besviken.



Har du kanske en personlig blogg eller vet någon som har? Tar mer än gärna tips.

Såg precis Marley and Me och kunde inte låta bli att fälla några tårar. Gud vad hundens karaktär påminde mig mycket om Inuit och filmen i helhet hans/min/Jimmys relation. Superfin film som jag kan rekommendera till varje hundägare. ÄLSKAR riktigt bra husdjurfilmer. Sällan de inte blir FÖR barn-inriktade i sin publik. Men för att nämna ett par är några bra, bland andra: 

Black Beauty, Sherdil och The Horse Whisperer tre mer och mindre sevärda hästfilmer. SKA se Seabiscuit någon dag, men har inte gjort det ännu. För fler hundfilmer kan jag rekommendera att ge Balto, Fluke och Hunden som log en chans. Lite mer blandat om djur är Babe, Dr.Dolittle, The Adventures of Milo and Otis, The Incredible Journey och The truth about cats and dogs (även om den sista är mindre djur och mer drama) några som kan vara värda att slösa en regnig dag på.

Ja, här bakas det förfullt. Chokladmuffins, kladdkaka, sockerkaka, negerbollar och paj (haha, jag hör i mitt huvud hur "Du är vad du äter"-rösten dramatiskt rabblar dom). Utan någon särskild anledning utom att vi var rätt uttråkade.



Mitt i allt kom jag att tänka på Bästis och mitt bakande som små. För att inte nämna våra egenhändigt ihopkokta - "åh så delikata" - recept.. minns jag att hon hade en bak-bok och på utsidan var det tre barn som bakade, varav två höll på att fixa smeten och den tredje doppade fingret i den. Vi tyckte självklart att detta var oerhört fräckt.. att den tarve fan säkerligen bara hade för avsikt att snylta åt sig så mycket den kunde utan att hjälpa till.

Jag är inte helt @ peace w/ Marcus & my relationship atm. Saker bubblar upp och bubblar upp igen och bubblar upp en tredje, fjärde, femte gång och får jag inte ett vettigare svar med tiden freakar jag och blir manisk. Fick i mig mina piller en halv dag försent och det hann göra mycket. Har varit bort till busshållsplatsen fram och tillbaks, lekt strimlad skinka in the making och skällt och tjurat och snyftat.

Vet inte om det är pillren som talar, men: JA, han HAR gjort misstag. En del rätt upp och ner superkorkade. Men har inte alla gjort det? Och JA, jag har lovat honom andra chanser utan att egentligen mena det. Och vi har varit upp och ner längst den här vägen hundra gånger nu. Men handlar inte förhållanden om med och motgångar i slutänden? Och JA, jag tror att, fast jag inte vill, kommer vi komma hit igen längst vägen. Men det är, vad jag än säger när borderline-monstret inom mig kommer fram, inte värt att ge upp det här som är vårat för att saker inte alltid är guld och gröna skogar. Ibland får jag bara lite sand i ögat och då kan jag inte hjälpa att det blir svårt att se och massa tårar. Men i det långa loppet tror jag på oss, baby. Mer för varje dag.. <3

Rascal Flatts - Broken Road
(The Little Mermaid/Treasure Planet)

Fuck. Har ryckningar i ena ögonbrynet, vilket kan bero på 3 saker: För lite sömn, för mycket koffein eller abstinens. Det kan lika gärna vara alla tre och nu sitter jag och irriterar mig över detta, samt klurar på vad jag ska fylla bloggen med för skit idag. Annars lär det väll bli att fixa med underblogg eller att skriva lite - medan jag dricker ännu några dl koffein-dryck och käkar lite överblivet lördagsgodis. Hade (som kanske noterades?) Bästis här från lördag till söndag. Vi glodde på film (Paranormal Activity - den var fan VISST läskig och jag brukar vara rätt kräsen på vad som är läskigt och inte, och Jennifer's Body - som tydligen inte alls var en vampyr-film. Har därav nu sett 3/10, med The Lovely Bones), käkade tacos+godis och snackade massa skit. :D

Haha.. kom nyss och tänka på den här, så fick lov att kolla upp den.



Minns du denna kortfilm, som visades innan Monsters Inc 2000? Haha.. jag garvar lika mycket nu som jag gjorde då. "Rösterna" är dock lite annorlunda. SÅ charmig. <3

Ja, nu var det väll på tiden att jag gav mig själv en liten diss. Inte mer än rättvist efter förra inlägget. För, saken är den att:

VARJE GÅNG jag skrivit ett utav mina lite vassare inlägg känner jag mig genast väldigt, väldigt.. osmaklig. Elakhet är inte klädsamt.. inte på någon. Och jag fattar inte hur vissa kan göra detta on a daily basis utan att ens upptäcka det FULA med det. Spelar ingen roll hur gullig man är på utsidan om man är tvär-bitchig inuti.

Jag tycker dock att sättet som t ex jag och Bästis gör detta på inte skadar någon och (oftast) görs på ett väldigt skämtsamt sätt så att det framgår att vi spelar svartsjuk-bitter-fitta rollen och att det är tanken. Nä, jag ska rycka upp mig från sånt där. För det är faktiskt, vad folk än säger, INTE - någonstans, någonsin - vackert eller coolt (och framför allt inte 'OK!') beteende. Fy Belial!

Loggade nyss in på bloggen, för att mötas av denna förfärliga syn:



Såg mitt liv passera revy. Sen kom jag på att jag loggat in med fel mailadress. Puh!

1. Pudel - självklart måste jag välja min egen ras först. Jag vill ALLTID ha pudlar hos mig och hoppas jag kommer att ha en eller flera hela livet ut. Tror de inte finns ett sätt som den här rasen inte passar mig som hand i handske på.

2. Australian Shepherd - kommer nog aldrig att skaffa en på grund av hur krävande dom är, men de är enligt mig helt breath-taking vackra hundar och därför kommer jag nog alltid att drömma mig bort och önska när jag ser en. Aussies. <3

3. Dobermann - har velat ha en sen jag var liten. Men, som med 2an, är det tveksamt om det någonsin blir av. De har dock alltid sin speciella plats i mitt hjärta efter barndoms-drömmarna.

4. Berner Sennen - tycker dom är svåra att hålla ögonen ifrån. Av alla dom "tyngsta" raserna är det här den som jag fastnat hårdast för.

5. Husky - hade dom bara inte varit så sjukt krävande hade dom troligtvis varit i top 3n. Men efter 3 år med en husky VET jag att jag inte är rätt person för en sånhär hund.. tyvärr.

6. Samojed - precis efter att jag och Jimmy skaffade Inuit, kollade jag mycket efter samojedvalpar eller 7or för egen del. Båda har haft en speciell plats i mitt hjärta ända sedan jag var liten p g a hundar som bodde på samma plats som jag själv vid tidpunkten.

7. Chow-Chow - allt det jag sa på 6an. Tycker båda är så jävla härliga. :)

8. Schäfer/Border Collie - mina favoritraser när jag var liten. Sålänge de inte har på tok för låga bakben tycker jag schäfrar är helt fantastiska på alla sätt och om BCs inte vore så krävande vore det underbar. Tror dock inte jag är någon schäfer/bc människa i slutänden.

9. Tollare/Afghan - Bara för att jag finner båda väldigt fina/eleganta rent utseendemässigt.

10. Tibetansk Spaniel/Mops - jag funderade ett tag, innan jag skaffade Cujo, på dessa två, men till slut vart det ändå en pudel. Är glad att det vart så, för det var ändå pudel-egenskaperna jag egentligen sökte efter. Men tibbar/mopsar är båda grymt charmiga.

1. Turkisk Van - superhärlig kattras som jag haft turen att träffa i 2 exemplar. Kan inte hjälpa att jag är helt kär i rasen och jag hoppas verkligen att jag en gång kommer att ha min egen.

2. Nebelung - tycker bara dom är för himla vackra, alltså. Faktiskt aldrig träffat en, men vill gärna. Avundas den som har en egen. <3

3. Maine Coon - träffat en sån här katt och han var galet MASSIV! Sånt gillar vi starkt. :D

4. Ragdoll - träffat en och den var bara så himla fin och sällskaplig och frän att jag vart kär. GIEF!

5. Bengal - aldrig träffat någon, men dom är ju bara för vackra, så de måste vara med. Skulle dock inte betala den summan för en kisse.

6. Helig Birma - har haft 3 kompisar som haft sådanna och de är jättefina katter, men samtidigt verkar dom lite blyga av sig? ^^,

7. Turkisk Angora - om jag aldrig har en Van, vill jag åtminstone prova att ha en Angora.

8. Norsk skogskatt - bara träffat blandningar (tror jag?), men hör inget annat än gott om rasen.

9. Perser - beror på, men en del är faktiskt väldigt fina katter med sköna personligheter.

10. Chantilly/Tiffany - aldrig träffat någon, men enligt bild är dom väldigt fina, helt enkelt.

Jimmy skickade nyss ett spel och det tog typ 3 sekunder innan mina ögon tindrade som ett barns på julafton. En sån härlig nostalgi-känsla på något oförklarligt vis.

[KLICKA PÅ BILDEN FÖR: games.adultswim.com/robot-unicorn-attack]

Har aldrig spelat det förut, men det är, som sagt, en enda stor nostalgi-rush såfort spel och musik startar. Men det kanske inte är SÅ konstigt, trots allt, om man tänker på hur allt var en enda regnbågsfärgad enhörnings-värld i mitt huvud som barn. 80's child som man är. ;)

Någon som alltid fascinerat mig är P!NK. Känner igen mig väldigt mycket i alla hennes texter, resonemang och dessutom tycker jag som den tomboy/butch-älskare jag är att hon är grymt spännande/attraktiv. Alicia Moore, please be mine..? *puppy-eyes*

Den här låten påminner läskigt mycket om hur mitt och Jimmys förhållande såg ut. Tycker också om videon med sin "små"-sjuka Stephen King's Lida/Shining twist. XD

[x] Tankar/impulser/fantasier från personen, som upplevs som påträngande.
[x] Konkreta/mentala handlingar personen känner sig tvingad att utföra.

Några av de tvångstankar och handlingar jag har är bl a att jag måste ha en "jämnhet" i kroppen, som att om jag stött i ena armen så känns det som en slags "obalans" i kroppen som jag måste jämna ut genom att även stöta i den andra armen. Siffror måste vara jämt antal - är nästan RÄDD för udda tal (ta t ex när jag höjer volymen på mp3n, så MÅSTE den stå på 2, 4, 6 osv. ALDRIG 3, 5, 7. Usch, nu fick jag ett tvång på att fortsätta upp till 21, som är första ojämna tal som är ganska 'ok' ändå). Allt ska vara minst 2 osv. Dessutom kan jag få lov att typ.. hålla andan tills en bil åkt förbi eller kanske FÅ LOV att hinna förbi DEN lyktstolpen innan cyklisten som kommer där gör det. Har också tvång på att saker ska stå i alfabetisk ordning (alternativt storleksordning, ålderordning eller i något fall färgordning i antingen regnbågens ordning, från ljusast till mörkast ELLER från varmast till kallast). Här i bloggen måste alla de sista raderna i ett stycke (som kanske märks? Eftersom detta är en fråga om upplösning har min hjärna begränsat detta till tvång just från den dator jag nu sitter på) ha en viss bredd för att publiceras. En rad får inte vara för kort, då måste jag fylla på med mer, så att raden slutar längre bort och blir något sånär jämn med resten av texten. Försöker också med ögonmått hålla saker i mitt hem jämna i allmänhet. Använder nån gång linjal och dyl.

Hur skulle du beskriva din personlighet under den här tiden?
Kom äntligen in i min efterlängtade fjortisålder och började VÄLDIGT SNABBT bete mig precis därefter. Osäkerheten utvecklades till att jag tog på mig någon slags alternativ personlighet som var lättare att hantera än både den blyga, snälla tjejen och ett helt galet, sårat och hämndlystet monster som fanns inuti och tog över totalt ibland. Att bara vara en slampa som inte kunde bry sig mindre var så jävla mycket enklare, helt enkelt. Måste förvirrat skiten ur folk som jag hoppade mellan dessa tre personligheter i olika situationer.

Hur skulle du beskriva ditt yttre under den här tiden? (Hår, Klädstil, Utseende)
Eftersom jag klippt mig kort i slutet av sexan, var det rätt halv-kort till någon gång i slutet av sjuan, när det äntligen hade fått lite längd igen. Klädde mig fortfarande i princip alltid i hoodies ända tills sommarlovet mellan åttan och nian, då jag tillslut vågade gå utomhus i linne eller dyl. Vågade heller ALDRIG gå utanför huset utan att sminka mig helt kolsvart. Fick ofta höra att "men vi ska ju bara ..." eller "vi ska till skolan, inte på modevisning" av kompisar. Var typ helt besatt av att sminka mig och hur kläderna satt, så att inte minsta lilla form på kroppen syntes. I slutet av nian ändrade jag mig och gick till och med utan smink till skolan (dock hade jag själv-undervisning under den tiden) ett par gånger. Oh.. och inte heller att glömma är att jag såg till att inte ha några (ytterst små) ögonbryn.

Var du mest lik din pappa(s sida släkten) eller din mamma(s sida släkten)?
Mammas, skulle jag tro. Var väll det man fick höra när man träffade andra föräldrar ute.

Hur bodde du, med vilka och hade ni några husdjur?
Bodde kvar i 6rok huset med mamma, hennes kille (nu man) och syskon. Pudeln Sassa hängde också fortfarande med också, såklart. :)

Dina smeknamn var och vem/vilka kallade dig så?
Det var "Cilla" som gällde. Hade även ett par andra under korta perioder: Bunny (efter Sailor Moon), DF (eller "DildoFlikkan") och Tinkerbell. Via "rollspel" och annat var Rain, Galaxy, Ame och Silwa några andra som användes i halvstor scala även utanför det.

Vem/vilka var du kär i och vem/vilka var kär(a) i dig? Förhållanden?
Haha.. min "favoritfråga" nu igen. Nåja, är väll bara att sätta igång. I början på sjuan var jag i princip förälskad i var fjärde jävla person jag träffades (och detta kan mycket väl vara en underdrift). För att skippa kändisarna till en senare fråga, så.. ptja.. var blixtförälskad både hit och dit och gjorde idiotiska val baserat på kasst omdömme. Men måste nog säga att den första som var mer än förälskelse måste varit en kille som jag först träffade under min praktik på grannkommunens bibliotek. Han var under en kort period sedan tillsammans med en kompis innan jag (med lite hjälp från Bästis. LOL) tog över honom. Aah, var helt galen i honom. Han vart den första att slita upp en djupare reva på mitt lilla tonårshjärta. "Damp" var nästa person som jag faktiskt brydde mig om på ett väldigt speciellt sätt (blockerade honom från min MSN igår, efter att han ballat ur på mig på allvar och helt utan anledning sagt saker som t ex att "såna som jag" inte förtjänar att leva. HELT oprovocerat. Han är INTE samma person nu som då, sorgligt nog), har länge önskat att jag hade varit oskuld (som han var) när vi träffades.. för har levt i tron att de skulle varit väldigt mycket mer "rätt" och sådär som det "ska vara" med honom (men FAN vad jag hade ångrat mig nu, efter att ha sett vem han är idag. Så jävla tragiskt). Nåja.. hade en hel del väldigt dåliga förhållanden också, som egentligen inte betydde så mycket. Vart förälskad i en tjej för första gången och även kär i en annan när jag var nästan 15. Tillslut, under sommarlovet mellan åttan och nian, träffade jag Jimmy och det höll till lååångt efter högstadiet. Han var verkligen min räddning på många, många sätt.

Hade du många vänner? Någon bästa kompis? Vem?
Jag hade ett par riktigt nära vänner och en hög med bekanta. Var fortfarande bästa kompis med Bästis och sålänge vi bodde i närheten av varandra umgicks vi också, men under en period var avståndet väldigt långt. Det var också då jag träffade Jimmy.

Hade du några idoler eller förebilder? Vilka då?
River Phoenix var största idolen, skulle jag säga. Men hade även ett par till som jag var ganska galen i. Både jag och Bästis vet vad besatthet vill mena, även om vi har lite skilda meningar om vad som är värt att vara besatt i och inte. Haha.

Tre saker som gjorde dig speciell / fick dig att sticka ut från mängden:
Tre saker man upprepat fick höra var väll i alla fall att man hade stora lökar och ögon, samt var väll kännetecknet ett långt hårsvall. Men annars vet jag inte. Var helt extremt girly-girl och allt sånt.. gjorde mitt bästa för att passa in.

Samlade du på något? Vilka var de högst skattade prylar du ägde?
Enhörningar i alla dess former. Var periodvis en riktig datanörd redan här, så får gissa att min dåvarande dator (eller mp3-spelaren) var min mest älskade pryl.

En gåva/sak du alltid kommer att minnas när du fick/köpte?
Tjatade och tjatade om att få tatuera in en The Last Unicorn-enhörning. Hade t o m en bild färdig som jag ville ha och visste att jag ville ha den i svanken. Dagen jag slutade nian fick jag ett kort med pengar "till den efterlängtade tatueringen". Det tog ett tag för det att verkligen gå in, men kommer aldrig glömma känslan av det. ;)

Favoritplats att vara på och favoritsak att göra?
Var lite allmänt känd som kill-tokig och får väll medge att det var ett stort intresse att ha en sådans tunga nerkörd i halsen (alt. annat gross stuff. Eww..) i en soffa eller bil någonstans. Umgicks helst med Bästis och vi flängde väll omkring överallt och ingenstans när tiden gavs. Annars var det datorn som gällde, med vilken jag mest ritade och skrev osv. Senare får jag säga att det var Jimmy och att vara hemma hos honom som gällde för hela slanten.

Hade du några starka fritidsintressen eller särskilda talanger?
Skrev och ritade mycket fortfarande, i alla fall när jag inte gjorde något annat. :)

Om du fick bestämma vad ni skulle äta till middag så valde du förmodligen:
Att hoppa över skiten, alternativt äta extremt snabbt (och svälja utan att tugga), med stor ångest eller att gå undan för mig själv. All form av föda var lika illa. Läs underblogg.

Hade du några favoritprogram på TV? Några favoritfilmer? Vilka?
Var extremt fäst vid tecknat och om jag var hemma och sjuk stod Nickelodeon eller Cartoon på. Favoritfilmen var fortfarande The Last Unicorn. Och jag minns väldigt väl när jag vart medtjatad att se Spirit med min lillasyster. Ångrade mig INTE. Nå.. var nog mest tecknat. Allt från My Little Pony till South Park. Haha. 

Vad tyckte du om att läsa? Favoritböcker? Prenumererade du på något?
Bok-intresset tappades lite någonstans mitt i allt kaos. Var skolkaren #1 under stora delar av högstadiet (bl a så gott som HELA första terminen i sjuan). MEN något som jag inte kunde hålla tassarna ifrån var Virginia Andrews böckerna.

Tyckte du om att spela spel och i så fall vilka spel? Något favorit?
Efter att jag träffade Jimmy började det snart spelas en hel del igen. Diablo II var väll det som spelades mest frekvent, men jag invigdes även för första gången till Final Fantasy och alla möjliga andra japanska rollspel. Aah.. det var tider det. :) <3

Vilka låtar påminner dig om den här tiden (och varför)?
Liksom med förra frågan blev jag av Jimmy för första gången invigd till Metal genrens underbara värld. Maiden, Nightwish, Sonata Arctica m f. Innan dess var det mest all form av fjortisdunk och även en period av Punk Rock som gällde. XD

Berätta om: 1. ett glatt minne 2. ett sorgligt minne 3. ett pinsamt (/roligt) minne 4. ett romantiskt minne 5. ett förudmjukande/läskigt minne:
1. En februaridag vart jag dumpad av killen jag tidigare skrev "var den första att slita upp en djupare reva på mitt lilla tonårshjärta". Han skrev, till min kompis, att han inte ville vara tillsammans med någon - att han ville vara ensam. Jag tog det rätt bra, för jag kunde inte tvinga honom - samtidigt hoppades jag att han kanske skulle ändra sig om han fick vara ifred lite. Men ett par dagar senare, under en dag känd som alla hjärtans dag (jag gick och sneglade på rosor som man kunde köpa i skolan och antingen personligen eller privat kunde ge till någon), fick jag veta att han gått och blivit ihop med en annan tjej. Mitt självförtroende fick sig en rejäl törn. Men hon som vi känner som "Bästis" här i bloggen blev rosenrasande och ringde och skällde ut honom efter noter och saker kändes mycket bättre, även om jag fortfarande var djupt sårad av hans beteende. Men, eftersom dom fina redan var tagna i skolan, gick jag till blomsterbutiken i byn och köpte rosor att ge till den enda som förtjänade det den dagen.. min bästa kompis.
2. För att ta någon som inte är alltför privat: Någon gång under början av sommarlovet mellan åttan och nian gjorde jag mitt bästa för att rädda livet på en skatunge (fick inte tag på någon som kunde ta in den - ringde ungefär varje halvtimme till stället i byn där dem tog in skadade djur). Jag FAILade totalt och satt på toan och halvt grät ögonen ur mig medan mina föräldrar fick lov att döda den för att den skulle slippa lida. Då hade den redan vridit sig och skrikit av smärta ett tag. SÅNT har alltid varit svårt för mig att hantera.
3. Under större delen av högstadiet var jag tvärförälskad i en kille som jag faktiskt aldrig pratade med - blir fortfarande lite varm av att tänka på det. Under slutet av åttan (hans nia) skulle dom som ville åka till Grönan. Jag var inte säker på om jag skulle följa, så jag gick dit för att kika om han skulle åka eller inte - vilket då var den avgörande faktorn. Så var också fallet och jag gick mycket nöjd, tillsammans med en kompis, därifrån. Vi mötte två andra från våran klass påvägen ut därifrån och jag bekräftade att han skulle med. Precis när jag går runt ett hörn är jag påväg att krocka in i någon, en utav våra klasskompisar säger i exakt samma sekund hon rundar hörnet: "Vem då? ******!?". Medan det långsamt, medan jag höjer blicken, går upp för mig vem jag nästan krockat med blir jag allt rödare. Han blinkar förvånat och frågande ner på mig och jag stirrar illröd upp på honom innan jag störtar därifrån med mina kompisar vrålande av skratt bakom mig.
4. Romantiska!? Snarare sliskiga. Men nåväl, minns EN jag åtminstone tyckte var romantisk då: första gången jag träffade "Damp" följde han mig påvägen hem, till där området som Bästis (som han hälsade på och därav sov hos) slutade. Där stod vi en stund innan vi gick vidare. Jag tänkte att om han vänder sig om och tittar är han intresserad på allvar. Så jag kikade över axeln och mycket riktigt gick han och kikade efter mig. Jag fnissade lite för mig själv och han log fånigt.. och ingen av oss han reagera innan han gick rakt in i en lyktstolpe. Oh no, you did NOT just do the biggest kliché in history of humanity! XD
5. Under avslutningen i sjuan började jag redan på morgonen må lite illa och det blev inte bättre. Liksom med 3an skulle de som ville åka iväg efter avslutningen och den här gången var det Furuvik som var målet. Mellan avslutningen och avfärden åkte alla hem till sitt (jag till mormor för att fika med familjen) och där mådde jag illa. Att dricka ett par glas likör gjorde inte saken bättre. När det var dags att åka var min mage väldigt uppsväld och dessutom hade jag dem mest fruktansvärda sura uppstötningar. De första milen gick väll ann, men tillslut fick jag lov att be om frisk luft och fick sålunda sitta vid ett öppet fönster i bussen (under mångas protester.. vilket varit orsaken att jag tackade nej till att ta en paus från åkandet: att alla skulle tjura). Nåja, väl framme mådde jag lite bättre igen och vi köade, med många, många andra skolor in till Furuvik, när jag plötsligt känner hur hela magen drar ihop sig och jag börjar kräkas världens spya mitt i kön. Bästis och några vuxna får mig bort därifrån till ett avskilt ställe, där en förudmjukad jag får spy ur mig resten. Eftersom jag inte mår mycket bättre efteråt tvingas jag spendera hela resan i en sjukstuga (och Bästis, samt någon mer till och från, ställde upp som sällskap). Haha.. FAIL!

Några olyckor du var med om / allvarligare sjukdomar du hade? Operationer?
Inget jag vill diskutera här. Snarare psykiskt kaos än fysisk ohälsa - även om det ena också för längesedan lett till det andra. Återigen: Kommer finnas att läsa på underbloggen.

Någonting du ångrar att du sa/gjorde?
Någonting du ångrar att du aldrig sa/gjorde?
Jag ångrar att jag aldrig vågade kräva. Kräva MER, kräva SVAR, kräva PLATS.

Vilka bilder tog i regel sin form framför dig då du tog fram papper och pennor?
Ritade mycket tecknade figurer, men även människor och djur i alla former. :)

Uppträdanden du gjorde / tävlingar i vilka du deltog? Hur gick det?
Inte min grej. Aldrig varit, kommer förmodligen aldrig att vara.

Om du önskade något när du såg ett stjärnfall, blåste ut ljusen på tårtan eller hade följt regnbågen dit den slutar vid den här tidpunkten.. vad hade du hittat eller vad hade hänt om din önskning slagit in?
Önskar du fortfarande att den hade gjort det?
Haha.. jag hade fått diverse killar jag var intresserad av för tidpunkten att bli några slags närmast dyrkande slavar eller något. Och HUA, NEJ FÖR FAN att jag hade velat ha DOM hängandes i hälarna i dagsläget. Vad tänkte jag med egentligen? Röven? :S