Långsamt, långsamt
Sitter och försöker komma på något att skriva, men har lite idétorka. Har en massa idéer som ligger och dräller på datorn och runtomkring den i form av anteckningar, men känner mer för att komma med något.. mer färskt. OTROLIGA saker är faktiskt i görningen och jag vet inte vad som kommer att hända och hur det kommer kännas och sluta. Det är som att någon som varit död och begraven plötsligt sträcker upp sin jordiga hand ur marken, som att någon du kände i ett tidigare liv bara står framför dig eller som att någonting du accepterat som en dröm du för länge sedan tvingats leva med var natt visar sig komma till liv.. det visar sig att du måste acceptera att ett INTE faktiskt är något du, till kött och blod, upplevt. Det är otroligt hur lögner vi intalar oss själva från de vi stiger upp på morgonen till dess vi sluter ögonen på kvällen långsamt, långsamt blir verkligheten.
Kent - Duett