Oh, så har vi kommit till den! Ja, för att säga det minsta måste "spökisen" jag ska berätta ikväll vara en av de absolut mest påtagliga saker jag upplevt, personligen. Jag har aldrig varit så nära att kissa i mina egna byxor i vuxen ålder.



Jag och mitt ex bodde på en stor källarvåning hos hans förälder. Jag kände mig ofta som att det fanns NÅGOT därnere. En sak kommer jag ta upp en senare kväll och det var vad jag trodde att det var - period. Men ibland kunde jag se när jag gick runt ett hörn hur något (lite över metern högt, tvåbent) komma emot mig i den långa gången för att snabbt försvinna, så att jag lämnades med tvivel om jag faktiskt såg i syne. Och jag vaknade ofta av olika slags ljud - viskningar och mummel. Främst när mitt ex gått upp på övervåningen och lämnat mig sovandes där (trots att jag så många gånger bett honom inte göra det). Det var också väldigt kallt dom gångerna jag vaknade själv, vilket såklart skulle kunna förklaras av att jag sov själv som omväxling och saknade hans kroppsvärme. Men till saken fanns därnere ett litet dusch- och tvättrum, där bl a jag själv duschade. En dag gick jag ner själv för att hämta något i vårat rum, som låg längst ner i gången (i mitten ungefär låg duschrummet sedan åt vänster och trappan upp till höger). Jag börjar gå tillbaks och, utan att jag gör det själv - jag svär på ALLT att jag inte liksom gjorde det medvetet - som av impuls eller att kroppen löd sig själv stannar jag bara upp mitt mellan trappen och duschrummet. Det är ISKALLT och jag ser min egen andedräkt framför mig. Något i mitt huvud börjar ringa: "Kolla INTE in i badrummet. Kolla INTE in i badrummet." Om du någonsin känt den där supersäkra känslan av att vara iaktagen? Jag kände det som att någon BLÅSTIRRADE på mig därfrån och plötsligt släpper spärren i mina ben som hållit mig kvar. Jag KASTAR MIG uppför trappan, ramlar och glider hela vägen ner innan jag tar mig upp på benen igen och RÅKUTAR upp, sliter upp dörren och springer in till mitt ex med tårar sprutande nerför kinderna och helt hyperventilerande i säkert en halvtimme innan jag lyckas lugna ner mig. Efter det gick jag aldrig ner själv och fick mitt ex att lova att aldrig lämna mig därnere igen. Inte långt därefter flyttade vi ifrån det huset, till en egen lägenhet och så, bara några dagar innan vår flytt berättar mitt ex förälder något som fick kalla kårar att krypa längst min ryggrad, nämligen att "en kärring hängde sig därnere" innan dom flyttade in. Bara BTW sådär.. jag hade lust att bara böja mig fram och kräkas.