Har kollat igenom en del gamla dagböcker och anteckningar och hittade en väldigt - VÄLDIGT - personlig text som jag skrev inte långt efter att något väldigt, väldigt tragiskt hänt en väldigt, väldigt ung och naiv flicka på 15 år. Vet inte om jag kommer vilja ha den uppe särskilt länge. Kommer troligtvis att ändra mig och ta bort den. Men i glödens hetta träffade den mig väldigt hårt med ett knytnävslag rakt i bröstet. Något jag förträngt. Något jag gått vidare ifrån. Något som aldrig hände. Men om den texten kan hjälpa någon enda person som har varit med om samma sak, känt samma sak.. och kan finna tröst i att det finns någon annan.. då har jag gjort något bra genom att publicera detta inlägg idag.

Bild: Jag (2003)

2003-2004

Har du någonsin vaknat upp mitt i natten med någon,
någon som du inte kände så bra som du trodde att du gjorde?

Visste du inte riktigt om du drömde när du insåg att personen höll på att göra saker,
saker som du hade berättat att du inte var redo att göra?

Och gjorde han dom sakerna även fast du, väldigt försiktigt först, talade om för honom
att det var en dålig ide, att du inte ville bli gravid och att risken fanns att du skulle bli det?

Har du någonsin genom skrik talat om för den personen att du inte ville att det skulle hända
eller gjorde du illa honom för att han gjorde illa dej, utan att han ens lyssnade på dina skrik
eller reagerade på dina slag och dina naglar som grävde sej in i hans hud?

Fick sakerna han gjorde dej att känna att du hellre skulle dö
än att någonsin behöva genomgå den smärtan och förudmjukelsen igen?

Och gjorde han saker mot dej som du inte skulle våga berätta för någon.
Inte ens för några av dina vänner som du trodde att du kunde lita på,
men som inte förstod ett enda ord av det du faktiskt berättade för dom?

Har du någonsin vaknat på morgonen och kikat dej över axeln
för att se att han låg bredvid dej och log som att inget hade hänt?

Kysste han dej och frågade om du ville ta en dusch men honom
och låtsades han att ni var dom två lyckligaste människorna i världen?

Och sa du ”nej” och gick han in i duschen ensam,
muttrandes saker som du låtsades, och fortfarande låtsas, att du inte kunde höra.

Lämnade han dej där, utan någonting som kunde berätta för dej om du bara drömt allting.
Inget.. utom smärtan du kände bara av att röra dej?

Samma smärta som du, helt säkert, kände i ditt krossade hjärta
och som aldrig skulle släppa taget om dej,
så som han gjorde bara en timme senare 
då han fick dej att ångra att du någonsin sagt ”nej”.

Har du någonsin, långt senare, vaknat upp med någon som du helt säkert verkligen älskade
och känt honom krama dej hårt och berätta för dej att du bara haft en mardröm igen.
Fick han dej att lätta på ditt hjärta och lät han dej gråta ut i hans armar?

Och började han, bara en sekund senare, att kyssa dej hårdare
och fick dej att inse att han inte lyssnat på ett ord du just sagt.

Grät du fortfarande mot hans axel när den välkända smärtan var tillbaka ännu en gång
och duschade du senare på morgonen med honom, viskandes i hans öra
”Snälla, lämna mej aldrig.” fast besluten att aldrig mer säga ”nej”.

Placebo - This Picture